Avsnitt 3 – Problemens problem

DePorträttbild på Doktornt märkliga pappersstölderna på campingen visade sig bero på en helt vanlig mumie. (Precis som jag misstänkte!) Mumieinvasioner är egentligen inte ett större problem än andra typer av invasioner.

Förutom möjligen en invasion av rabiessmittade mammutar, och dessutom var jag inte ens där då, det var bara någon som liknade mig, och dessutom behövde Trolldomskommissionens torn ändå rivas, det var ju uppenbarligen en instabil dödsfälla…

Hur som helst är tjuvaktiga mumier likadant som alla andra problem: först måste man förstå dom för att kunna hitta en lösning. Problemets problem är din lösning, som min Farbror brukade säga. Och även om han trodde att byxor var en slags hatt, och därför ofta blev arresterad av stadsvakten i Dalby, så är det ett klokt talesätt. Så när ni någon gång möter en mumie som kommer den här lektionen att vara till stor nytta för er.

Arkadias Alltinktur påstås kunna mumifiera vad som helst. Men jag förhåller mig skeptisk.

Mumier (Aegypti cadaver medicatum)

Mumier kommer ofta från Egypten och är flera tusen år gamla kungligheter eller viktiga präster. För att de skulle kunna leva för alltid, balsamerades, dvs, konserverades deras kroppar när de dog och lindades in i linnetyg.

Den första mumien var Osiris, som återuppväcktes från de döda av de Egyptiska gudarna Toth och Anubis.

Staty av guden Osiris

De kungliga mumierna fick ofta med sig guld och andra värdefulla presenter som de skulle ta med sig till dödsriket. För att ingen skulle stjäla skatterna byggde man stora pyramider över mumiernas gravkammare. Vägen in till gravkammaren var hemlig och fylld av farliga fällor. För att vara helt säker på att ingen skulle våga stjäla mumiernas skatter la man även ofta förbannelser på dom, så att den som ändå vågade sig in i pyramidernas mörka labyrinter skulle drabbas av svåra olyckor eller sjukdomar.

Pyramiderna i Egypten

Vissa mumier har vaknat upp för att skydda sina skatter. Andra har helt enkelt kommit vilse på vägen till dödsriket. När man möter en levande mumie kan dom därför ibland vara ganska argsinta och förvirrade, men lugnar i de flesta fall ner sig om dom får hjälp att hitta hem. Såvida man inte råkat lägga beslag på någon liten del av deras skatt. Av misstag förstås…

Vinter och Kung Bore

Porträttbild på DoktornJust nu är det vinter i Den Jordiska Dimensionen. Detta drabbar även oss i Mysteria. Eller kanske inte alla, men åtminstone Gaston, eftersom den instabila portalen i golvet i hans slott då och då släpper igenom den ena snöstormen värre än den andra.

Gaston är väldigt upprörd, medan vi andra försöker göra det bästa av situationen och åka kälke i stora trappan och anordna löptävlingen för snögubbar i Gastons bibliotek. Inget av detta lyckades dock muntra upp honom, och när vi försökte komma och hälsa på senast blev vi tvungna att fly undan en argsint flock snöbollar som Gaston förhäxat för att hålla oss borta. Vi tycker han överreagerar.

Han vet ju inte ens om att det är vi som råkade berätta för Kung Bore hur portalen fungerade…

Kung Bore på sin tron, från Boken Olles Skidfärd, av Elsa Beskow

Kung Bore är även känd som Kung Vinter, eller Kung Frost. Hans kungarike är vintern och han reser med Nordanvinden. Så fort den första snön faller, kan man se honom komma åkande på sina skidor för att sprida vintern så långt söderut som han kan.

Den förste som skriver om Kung Bore i en bok är Olof Rudbeck den Äldre. Han levde för 400 år sedan, på 1600talet, och ägnade även 40 år av sitt liv åt att hitta det försvunna kungariket Atlantis, men det får vi prata om en annan gång…

Olof Rudbäck, målad av Martin Mitjens d-ä

Enligt uråldriga avtal får inte Kung Bore börja sprida snö och is innan årets 11e månvarv, men ibland blir han lite entusiastisk och smygstartar vintern innan hösten är slut. Han skyller ofta på att hans klocka frusit ihop. Han har ibland även svårt att komma ihåg när det är dags för honom att åka hem, men när folket i den Jordiska Dimensionen tröttnar på att vänta på våren, brukar dom tända stora eldar. Kung Bore gillar inte ljus och värme, och brukar då ge sig iväg norrut…

Gastons Slott

Han verkar dock trivas bra i Gastons slott, så nu hoppas vi andra att Gaston till sist kommer överens med sin nye rumskompis. Komp-is? Fattar ni? Is! Förlåt. Nästa vecka ska vi prata om talande grisar.

Trollharen

Porträttbild av GastonJag har en stor samling magiska saker. En av dess, som jag dessutom är mycket stolt över är ett uppstoppat huvud av en trollhare. Men innan du nu börjar tycka synd om denna hare så vill jag berätta vad en trollhare egentligen är.

En vacker vårdag, när jag var ute och spankulerade i skogen, skuttade det plötslig fram en förvuxen hare och försökte att stjäla min trollstav. Efter en stunds kalabalik och missriktade paralyseringsbesvärjelser försvann haren lika fort som den hade dykt upp.

Gaston kastar en besvärjelse med blå blixtar

I tumultet hade jag både blivit biten i handen samt observerat något besynnerligt. Haren hade nämligen horn!

Genast gick jag till Doktorn för att fråga om han visste vad det var för underlig varelse. Han förstod, efter att ha bläddrat i sin Buffo, att det rörde sig om en trollhare. Trollharar kan också kallas bjära, bäran eller puke och är skapad med ond magi. En hemsk förbannelse kastas över ett garnnystan som då antar skepnaden av en behornad hare. Dess enda syfte är att stjäla det som dess skapare begär.

En gammal text om trollharar

Jag förstod att den här trollharen skulle fortsätta att försöka stjäla min trollstav ända tills den lyckas eller tills förbannelsen bryts. Förbannelsen behövde alltså bli ogjord.

Detta gjorde mig lite modstulen, för jag vill inte skada levande varelser. Doktorn påpekade då att det faktiskt inte var en hare utan ett förtrollat garnnystan och garnnystan lever ju inte, även om de ibland rör på sig.

Trollharen hördes smyga omkring i buskarna utanför och jag gav mig iväg för att försöka häva förbannelsen. Så fort jag kom ut så stormade trollharen fram mot mig med snabba skutt. Hornen var riktade mot min hals och den stirrade läskigt på min trollstav. Jag höjde trollstaven och med en elegant trollstavsrörelse skickade jag motbesvärjelsen som träffade trollharen i baken. Det sprakade till och haren började nysta upp sig.

trollhare3

Först blev rumpan en massa garn och sedan följde bakbenen och till sist själva kroppen. Kvar låg bara en stor härva med garn och mitt i härvan låg trollharens huvud. Jag tyckte att det såg hemskt och äckligt ut. Doktorn förklarade, att huvudet visserligen såg riktigt ut, men påminde att det inte var en riktig hare. Det var ju bara av förtrollat garn och nu var ju förbannelsen var bruten.

Då det är otroligt ovanligt att få syn på en trollhare så tyckte Doktorn att huvudet skulle sparas för framtida generationer. Han tog huvudet till en vän som är skicklig på konserveringsbesvärjelser och idag så hänger huvudet på en vägg i mitt bibliotek.

trollhare1

Nu vet både du och jag vad en trollhare är men en fråga kvarstår dock: Vem frammanade en trollhare för att stjäla min trollstav?

Påsk på Magic Bar

Porträttbild av ArkadiaPåsken är en mycket märklig högtid. Många kulturer firar varianter av påsk och det finns många och komplicerade kopplingar tillbaks i historien. I Magikergränd firar vi också påsk – men inte som i den Jordiska Dimensionen.

Oftast gömmer någon av oss magiker ett påskägg, eller kanske inte ett påskägg i vanlig bemärkelse, utan ett ägg värpt av en magisk varelse som kallas Kappa. ( Alt. kawatarō eller 川太郎) Det gäller då för alla andra att hitta ägget innan det kläcks. Det resulterar alltid i en hysterisk jakt med allsköns skurkstreck, främst från Gaston som alltid fuskar genom att byta ut sin trollstav mot en gurka*! Skulle vi inte hitta ägget innan det kläcks är det inte hela världen. En nykläckt Kappa är jobbig när den börjar lyfta på våra rockar och biter oss i rumpan, men det är inget som vi inte står ut med på påskafton.

Kappa - en vattenande. Japansk målning från 1836

I år blir det annorlunda. Jag och Doktorn har valt att bege oss till den Jordiska Dimensionen och där utföra vår föreställning Magiska Mysterier. En restaurang vid namn Magic Bar har bjudit in oss.  Tydligen ligger den i samma underliga stad som vi anlände till vid vårt första försöket att fånga djinnen. Stockholm heter staden tydligen. (Och den finns på riktigt.)

Doktorn och Arkadia tillsammans med ett påskägg

Inte nog med att vi ska uppträda, vi ska dessutom njuta av deras enorma påskbord. Själv har jag inte riktigt förstått det där med att äta påskbord. Jag tycker det låter lite träigt. Men min kära vän Doktorn förklarade det för mig:

Enkelt uttryckt är ett påskbord ungefär samma sak som ett julbord men med gula servetter.

Jag hoppas innerligt att jag slipper äta bordet eller servetterna. Mest hoppas jag att det bjuds på Kappa-ägg och om vi har riktig tur en ordentlig Djinnåtel till efterrätt.

Självklart är också du välkommen att komma och fira påsk tillsammans med oss. Vi uppträder på långfredagen, påskafton och påskdagen kl 14:00 med en matinéföreställning. Den passar alla åldrar och vi lovar att svara på alla frågor som du kan tänkas ha kring Holger, Sötnos och Djinner. På kvällen kl 18:00 under fredagen och lördagen bjuds det dessutom på en aftonshow för de lite äldre.

Vi ser fram emot att få träffa dig där!

*Det är såklart fusk att använda en gurka i sökandet efter ett Kappaägg. Kappor älskar gurka så till den milda grad att de till och med i äggform gör ljud ifrån sig när de känner gurkdoft.

Mörka skogen (Avsnitt 10)

Porträttbild av GastonI vårt senaste äventyr hamnade vi djupt in i en av den jordiska dimensionens vilda skogar. Det var egentligen inte meningen att vi skulle tillbringa hela natten i skogen men på grund av Doktorns vilja att dela med sig av sina kunskaper så blev det så. Låt mig berätta.

Vi mötte en grupp barn från en mystisk stam som kallades för Skojter. De var på äventyr i skogen och undrade om vi ville vara med, och visst ville vi det. Skojterna visade sig vara mycket skickliga på att överleva i mörka skogen. Liksom deras namn avslöjar så var de även skojiga att vara på äventyr tillsammans med. Vi tillbringade dagen med att leta efter Djinnspår, lära oss hur man bygger ett läger i skogen och hur man gör knopar på rep.

När kvällen kom blev vi alla hungriga och Skojterna tände en lägereld och plockade fram en massa korvar. Med korvar i magen och en sprakande eld framför oss hade vi helt glömt bort tiden. Det hade blivit mörkt, så vi bestämde oss för att stanna en stund till. Ett av Skojtbarnen började då berätta en hiskeligt hemsk historia.

En lägereld

Tydligen var det en urgammal Skojtisk tradition – att på kvällarna, runt lägerelden skrämma livet ur sina kamrater.

Vi satt alla runt lägerelden medan mörkret blev tätare och tätare omkring oss. Berättelsen handlade om farliga väsen samt, som seden bjuder, om ond bråd död.

Till slut blev vi tillfrågade om inte vi gäster också kunde berätta en läskig historia. Arkadia bad Doktorn att berätta den där historien om den ohyggligt stygga trollhäxan som brukade jaga barn och göra leverkorv av dem. Detta var nog den läskigaste historia som Skojtbarnen någonsin hört. De kröp allt närmre varandra och började desperat titta sig över axeln. Ett av barnen viskade försiktigt att han var jätterädd och frågade: ”Tänk om trollhäxan kommer och tar oss? Hon kanske smyger där ute i mörkret.” Doktorn tröstade det skrämda barnet: ”Lugn, bara lugn” sade Doktorn.

Gaston och Doktorn berättar spökhistorier

Det är ingen större fara. Man brukar höra när trollhäxan närmar sig. Hon vässar nämligen sina klor mot träden och det hörs på lång väg. Hör du det kan du passa på att smita iväg.

Alla barnen svarade darrande i kör: ”Det där hjälpte inte. Nu blev vi ännu räddare!” En liten Skojtflicka viskade: ”Jag kommer inte våga gå hem i mörkret. Jag är mörkrädd. Jättemörkrädd.” Återigen tröstade Doktorn:

Det är inte mörkret du ska vara rädd för. Det är det som gömmer sig däri du ska vara rädd för.

Barnen pep: ”Det där hjälpte inte.”

Gaston sitter vid sitt skrivbord

Själv älskar jag när det blir lite läskigt så att håren reser sig både i nacken och på armarna. Så tycker jag att äventyr skall vara, för det är både onödigt och tråkigt att ge sig ut på äventyr om det inte är spännande och läskigt. Skojtbarnen delade inte min syn på äventyr och ingen av dem vågade gå hem. Vi fick helt enkelt stanna kvar vid lägerelden hela natten.

När vi vaknade var barnen borta. Vi vet än idag inte om de blev uppätna av trollhäxan eller om de helt enkelt tröttnade på snarkande trollkarlar. Det är lätt hänt – att bli uppäten alltså. Inte att tröttna på snarkande trollkarlar. Det är ju omöjligt.

Busstationen (Avsnitt 9)

imageNär vår jakt efter Djinnen förde oss till en busstation blev vi alla en smula konfunderade. (Givetvis blev Arkadia och Gaston mer förvirrade än mig.) Varför var vi här? Fanns Djinnen på busstationen, och hur skulle vi i så fall hitta henne? Jag förstod genast att vi behövde göra en noggrann plan och hitta ledtrådar.

Ängsälvor - Nils Blommér (1850)
Ängsälvor – Nils Blommér (1850)

Det blev snart tydligt att siffran elva var otroligt viktig i sökandet. I livets träd är siffran elva vägen mellan jaget och visdomen. En älva kan även vara ett skogsväsen som bara är synligt i gryningen. 11 är också det femte primtalet och det år då Artabanus den III:e tillträder tronen. Enligt Kabbalististska mystiker betyder även 11 Aleph, luft. Att snabbt kunna se samband mellan olika, till synes helt separata faktorer, är otroligt viktigt i sådana här situationer.

Den Kabbalististska symbolen för aleph
Den Kabbalististska symbolen för aleph

Förutom min nästan kusliga slutledningsförmåga var det vårt otroligt fokuserade och systematiska sökande som snabbt gav resultat.

Resultatet var förvisso ett totalt nederlag, då jag blev inlåst i bagageutrymmet på en buss, och Arkadia och Gaston åkte till Älvsbyn, medan Djinnen återigen försvann spårlöst.

Doktorn läser mystiskt text på en gravsten

Jag vill dock påstå att resultatet är helt oviktigt, så länge man har skapat en genial plan.

Vad som helst är fullt möjligt att planera teoretiskt in i minsta detalj. Verkligheten är dock så full av oberäkneliga faktorer att det är omöjligt att förutse hur något ska sluta. Ofta kan den kaotiska verkligheten till och med förstöra en vacker och noga uttänkt plan. Det är därför alltid viktigt att genomföra sin plan utan att låta sig distraheras av yttre faktorer.

Vill man vara säker på att inte misslyckas får därför syftet med planen aldrig vara det samma som det mätbara målet.

Så även om vi inte fångade Djinnen är vi, så här i efterhand, väldigt nöjda med jakten.

Magisk förflyttning

Porträttbild av ArkadiaKvastflygning, dresserade mattor eller en ädel springare, metoderna för att resa är många och stilarna likaså. Vilket sätt föredrar du och har du tänkt igenom vilka för- och nackdelar som just det valet medför? Läs och begrunda!

Det är inte så att vi magiker föraktar användandet av våra ben och fötter. Ej heller så att vi alltid har bråttom. Verkligen inte. Det är bara det att ibland behöver vi förflytta oss väldigt fort, eller vi vill komma upp lite i världen. Traditionsenligt reser magiker alltid på någon flygande farkost. Det finns många exempel på magiker och häxor som väljer att flyga med exempelvis en kvast.

Tre magiker flyger på en kvast

Kvastflygning har en lång tradition, som likt andra kulturer varierar stort beroende på tid och plats. I en del traditioner reser magikern på kvasten med borsten bakåt och andra med borsten framåt. Det finns till och med dokumentationer om kvastflygning i sidled – men troligen skedde det i samband med den Internationella Magikerkonferensen i Alexandria och bör därför inte tas på allt för stort allvar. Det har hänt att en häxa från västra Mysteria lånat en kvast från de östra delarna och funnit sig själv i en ytterst obehaglig situation med åksjuka som resultat.

Ingen har någonsin tyckt om känslan att flyga baklänges!

Gaston poserar med en kvast

Kvasten har den stora nackdelen att den är dålig på att transportera stora föremål eller för den delen att resa långa sträckor på. Därför finns det ett alternativ för den bekväma magikern, nämligen den flygande mattan.

Som alla vet är flygande mattor inte alls lika enkla att ha att göra med som kvastar.

De har en egen vilja och är oerhört envisa, därför bör magikern träna sin matta från det att den är liten. Den flygande mattan kan vara svår att upptäcka eftersom den i mångt och mycket ser ut som vilken matta som helst. Om du har en matta som du alltid snubblar på är det sannolikt en odresserad flygande matta. Dess lynniga natur gör att den vid lägliga tillfällen svävar upp några centimeter över marken, just när du tar ett steg över dess kant.

Det sker när du håller i något du inte vill tappa – så som en talrik gröt eller ett glas till brädden fyllt med kvicksilver.

Målning av Vasnetsov Viktor Mikhailovich "Flying Carpet" 1880

Att flyga matta är inte i närheten så svårt som att flyga på en kvast. Traditionsenligt sitter magikern skräddare längst fram på matten och styr med dess frans. En del gillar känslan av att sitta långt bak, eller till och med ligga ner på sin matta. Den nu saknade magikern Volanti Fatuus var känd för att ställa en stol på sin matta och därmed resa ”med klass”. Mattan i fråga var inte alls imponerad av arrangemanget och ryktet säger att en olycka skedde strax ovanför en vulkan.

Teleportationsapparaten AugustaEn annan välanvänd metod är teleportation och dimensionshopp. Det är ett transportmedel som bör hanteras med stor försiktighet. Det finns otaliga magiker som hamnat i dimensioner vars naturlagar tillåter dimensionshopp in i världen, men inte ut därifrån. Cornelia Stift reser med sin teleportationsdolk – vilket jag anser vara riktigt galet. Själv använder jag teleportation väldigt mycket, men under kontrollerade former med min fantastiska teleportationsapparat Augusta. Hon gör ett utmärkt och ofarligt jobb i att teleportera exempelvis ringar från hennes nos till vilket annat objekt som helst. I utvecklingen av Augusta skapade jag en teleportationsring. Den visade sig vara helt värdelös och jag tappade bort den vid första teleportationsförsöket.

När jag tog på mig ringen försvann den och jag har ännu inte kommit fram till vart den hamnade.

Arkadia och hans drake Sötnos

Slutligen skulle jag vilja tillägga att det absolut säkraste, och trevligaste sättet att förflytta sig sker genom att rida på en ädel springare. Om du uppskattar att resa nära marken, eller kanske rent av under mark går det att hitta en varelse som passar för de specifikationerna. Vill du likt kvastflygarna befinna dig högt ovan molnen finns det såklart vingförsedda bestar. En del föredrar enhörningar och pegaser, andra älgar eller elefanter. Själv reser jag ofta på min drake Sötnos. Hon och jag har äventyrat över hela Mysteria och vid flera tillfällen bortom världens gränser. Kanske borde jag ta med mig Sötnos till den Jordiska Dimensionen för där har ingen sett en drake vad jag vet.

Mytiska djur

Porträttbild på DoktornDet är många som skriver till oss och är intresserade av magihistoria. Brevskrivarna är nyfikna på ursprunget till de många märkliga magiska djur som du ofta stöter på när du reser i tid och rum.Varför finns t.ex. Shahmaran som har en kvinnoöverkropp, åtta ben, och en bak och fram vänd orm som underkropp? Och hur uppstod Mantikoran med sin lejonkropp, människoansikte och skorpionsvans? Detta var ett mysterium som fascinerade mig under lång tid och sanningen var länge en väl bevarad hemlighet.

Det var inte förrän jag satt och bläddrade i den utmärkta boken Pinsamma magiska misstag som den fruktansvärda historien avslöjades för mig…

En Şahmaran

Svaret är tyvärr lika fascinerande som pinsamt. År 321 f.Kr hölls den 44e Internationella Magikerkonferensen i Alexandria. Den traditionella avslutningsfesten höll på till långt in på natten, och när flera av trollkarlarna varken kunde gå eller hitta sina hattar tyckte man att det var en bra ide att tävla i magi. De uråldriga reglerna för magiska tävlingar var väl kända och noggrant nedtecknade sedan flera hundra år tillbaka. Efter bara fyra timmar var man överens om dem.

Man bestämde att temat för tävlingen skulle vara att trolla bort en liten boll under en mugg eftersom det fanns så många tomma bägare i lokalen.

Målningen "The Conjuror" av Bosch, Hieronymus

Först ut var den Summeriske Magikern Bilgamesh som efter en lång rad ordvitsar om bägare av misstag snubblade på sin egen fot och råkade trolla fram en gris med påfågelfjädrar och tuppkam. Han blev omedelbart diskvalificerad, men flera av de andra magikerna tog påfågel-grisen som en utmaning och satte igång att trolla fram egna magiska djur för att imponera på servitriserna som försökte hindra Bilgamesh gris från att orena dessertbordet. Snart var lokalen fylld av ormar med ett huvud i varje ände, lejon med örnhuvud, och kameler med leopardfläckar.

En grip

När den siste trollkarlen bars ut ur festlokalen hade 211 nya magiska varelser sett dagens ljus.

Katastrofen var ett faktum och borgmästare Cleomenes fick evakuera staden tills alla de magiska vidundren antingen fångats in eller jagats bort. De innevånare i Alexandria som inte ätits upp, bränts till aska eller dödats av flygande giftgaddar tvingade Borgmästaren att förbjuda all form av trolleri med bägare och bollar. Ett förbud som försvann först 1953.

Karta över Alexandriga 44 f.kr

De infångade magiska djuren skickades långt tillbaka i tiden, så man inte skulle få problem med dem i framtiden. Ett resonemang som tyvärr visade sig ha vissa logiska luckor, och vi kan därför än idag stöta på Shahmaraner, Gripar, Lampagor, Sfinxer, Giraffer, Amphisbaenor, Mantikoror och Hippogriffer.

Kanske vill också du skapa ett magiskt mytdjur. Följ Gastons och Caligaris exempel och skapa fantasifoster med dina vänner!

Har du en fråga som du vill ställa till någon av oss i Magikergränd? Gör gärna det i kommentaren nedan eller via Facebook .

Magikergränd