Om drakar

Porträttbild av ArkadiaDet finns mängder av olika sorters drakar i Mysteria. Från de absolut minsta arterna som inte är större än en fjäril, till de gigantiska guldtörstande bestarna som bor uppe i bergen. Någonstans mitt i mellan finns också min egen drake – Sötnos.

Att artbestämma drakar

Det är komplicerat att artbestämma drakar av flera skäl. Dels är variationen väldigt omfattande och dels är det en aktivitet som är direkt livsfarlig. Min vän Carlos Binné råkade exempelvis ut för en tragisk olycka då han försökte kategorisera alla fjärilsdrakar i Mysteria. Föga anade han att trots deras ringa storlek är eldkvasten från deras mun förvånande stor. Och nästan osläckbar!

Carlos lämnade drakbranschen och spenderar nu sin tid med att kategorisera harsyra.

Drakfjäril ritad av Stargazerrjl

Olika sorters drakarEn viktig faktor vid kategorisering av drakar är att bestämma vilket element subjektet är förknippad med. De fyra klassiska elementen gör sig återigen påminda. Drakar som är kopplade enbart till vatten lever således i haven eller i sjöar. Här har jag dock haft väldigt svårt att särskilja sjöodjur och sjöormar från drakar, något som jag och Doktorn ofta hamnar i långa samtal om. Drakar som är förknippade med Jord är markbundna och saknar förmågan att flyga, medan drakar som är kopplade till eld befinner sig under jord. Min egen drake Sötnos är kopplad till jord och eld och bor helst under jord i gångar hon själv bränt fram med sin frätande etter.

Drakars intellekt

Intelligensen hos olika drakarter är mycket varierad. En del är så listiga och skarpsinniga att inga gåtor kan fälla dem. Andra är ungefär lika snabbtänkta som en flock med får. Flera faktorer spelar in där bland annat storlek är avgörande. En riktigt stor drake verkar vara kapabel till stora tankar, medan en liten tänker litet. Åtminstone ur de perspektiv vi människor har.

Arkadia och Draken Sötnos

Åtskilliga gånger har drakar försökts domesticeras med varierade resultat. Själv valde jag att bli vän med en drake – och inte se henne som annat än en bundsförvant och kollega. Experimenten har varit mycket varierade.

En del har försökt spänna drakar framför plogen, något som oftast resulterat i åkermark i brinnande behov av att ligga i träda.

Beo-Ulf letar efter sin drake

Min vän Beo-Ulf, eller Uffe som jag ibland kallar honom, har en drake vid namn Bartalomeus. Varken han eller hans drake kan kategoriseras som väldigt stora individer. Bartalemeus är känd för att minnas saker sporadiskt – så som att Beo-Ulf är en kompis eller vilket håll som är upp och vilket som är ner. Därför brukar Uffe se till att koppla och utfodra Bartalomeus varje kväll. När draken är mätt minns han saker klarare och är då, om än en aningen trög, ändå en best att räkna med.

Det finns många spännande historier om Uffe och Bartalomeus. Dessa brukar berättas till alla gästers stora förtjusning på värdshusen runt om i Mysteria.

Äventyren börjar alltid med att radarparet tappar bort något. Oftast sitt uppdrag, vägen eller tidsuppfattningen.

På något mystiskt sätt slutar det med att de båda kommer hem med mängder av nya erfarenheter – men sällan klokare. Jag är mycket stolt över att kalla såväl Uffe som Bartalomeus mina vänner. Om inget annat därför att de båda förser mig med mängder av skratt.

Drakars fysiska form

Tai-Shin flyger på en vit drakeEn del drakar har, precis som vi magiker, utvecklat olika magiska egenskaper. Att tala med hjälp av telepati eller att forma avancerad illusioner och bländverk hör till vanligheterna. Mindre känt är att en del arter också utvecklat förmågan att byta form. Detta är en ganska ovanlig kraft och verkar huvudsakligen förekomma i östra Mysteria. Populära former är odefinierbara monster, fiskar av arten karp och ibland till och med människor.

 

Vem är Dareon den Vise? (Del 1)

Porträttbild av GastonJag har fått brev. Mängder av brev. Mitt kontor fullständigt svämmar över med brev!  Jag kan inte ens öppna dörren till kontoret utan att det väller ut brev i hallen likt drivsnö. Jag har provat allt. Jag har släng dem i soptunnan, kastat dem i slottets stora eldstad och till och med matat Arkadias drake med dem, men det hjälper inte. Det kommer nya hela tiden.

Dareon sover

Jag har därför kommit till den slutsatsen att jag helt enkelt måste svara på breven. Det är ständigt samma fråga som ställs, om och om igen.

Vem är Darion? Vad är Dareon? Varför har Dareon ingen kropp?

En antropomorf

Det enkla svaret är att Dareon är en Antropomorf som jag, i mitt lärlingsprov av sjätte graden, skapade. Skall jag nu göra svaret lite uttömmande så kommer det att behövas fler än ett kapitel i denna krönika. Vi börjar med hur Dareon blev till, försvann och återfanns.

Efter att ha slutfört mitt lärlingsprov av sjätte graden så bar jag med mig min magiska skapelse Dareon i en specialbyggd låda till avslutningsfesten. Festen hölls på Älvornas Äng söder om Bergets Sjö och höll på i hela tre dagar och tre nätter. Näcken spelade till dans och stämningen var på topp. Någonstans i allt detta så föll jag i sömn och när jag vaknade så var ängen tom och tyst och solen sken varm och mjuk.

Jag gnuggade sömnen ur ögonen och tog mig med trötta steg mot min lärlingskammare för att fortsätta mina magiska studier.

Dareon precis innan han glöms bort

Jag hade ingen tanke på att jag tagit med mig Dareon till festen. Jag hade glömt bort honom i festens villervalla och jag kom inte ens ihåg att jag hade skapat en liknande tingest. Dareon var försvunnen i både minnet och i verkligheten. Det var som om jag blivit förtrollad med en glömskebesvärjelse. Inte förrän många år senare skulle jag träffa honom igen.

 

En återfunnen Dareon!

När jag blivit Mästermagiker av Sjunde graden var jag på äventyr tillsammans med min gode lärling Caligari. Precis efter vår nionde picknick så fann vi det bortglömda slottet vid Ramvattnet. Jag tillkallade mina vänner Arkadia och Doktorn för att, tillsammans med mig och min lärling, utforska slottets hemligheter. Under högar av damm och spindelväv hittade vi Dareon, fortfarande instängd i den låda som jag låste in honom i efter mitt lärlingsprov.

Dareon var vid gott mod och glatt humör fast han varit bortglömd och inlåst i så lång tid.

Det var då vi började misstänka att jag blivit förtrollad under festen för så många år sedan, och att någon stulit Dareon. Allt pekade på att det var så. Vi hittade ju den bortglömde Dareon i ett bortglömt slott. Den stora frågan var, vem var illvillig nog att förtrolla en lärling med en glömskebesvärjelse och sedan stjäla hans magiska skapelse? Och att dessutom gömma stöldgodset i ett slott som alla glömt bort. Det måste vara en riktigt lömsk typ.

Vi hade inte tid att forska i den saken då någon (jag säger inte vem, men namnet börjar på A och han har en drake) råkade släppa lös en Djinn, via en portal, till den Jordiska dimensionen. Som de lysande magiker och äventyrare vi är, så lyckades vi kvickt få fatt på Djinnen och så var det problemet ur världen.

 

Problemet löst!

Vi gav oss av till mitt slott för att fira vår lyckade problemlösning med en stor kopp te och smaskiga chokladkakor. Självklart glömde jag inte att ta med mig Dareon till mitt slott.

Gaston och Caligari kommer hem

Han hade ju visat sig vara värdefull då han kan se magiska ting och varelser i andra världar. Jag ställde Dareon i slottets stora magiska arkiv.  Där trivs han som fisken i vattnet och kan tillbringa sin tid med att läsa och lära sig allt om vad som hänt i Mysteria.

Äntligen var allt som det skulle. Dareon hade kommit hem.

Avsnitt 8 – Kakor

Porträttbild av ArkadiaFlera personer har hört av sig och ställt frågor kring kakincidenten som inträffade på Gastons slott igår. Detta och frågan kring Caligaris förmodade straff att plocka upp efter min drake ska utredas här.

Som ni alla kanske förstod är Caligari helt oskyldig till kakförsvinnandet. Han har varit allt för upptagen med att kommunicera med Fenja genom kristallkulan. Dessutom verkar han väldigt intresserad av dessa ”appar” som Doktorn berättade om. Senast jag pratade med honom om detta talade han om ett användarnamn och lösenord. Alla esoteriska konster har sina svårigheter – också apparnas mystiska värld.

Caligari kollar kristallkulan

Hur som helst är det uppenbart för alla inblandade att den skyldiga inte alls är lärlingen. Doktorns underliga beteende när Caligari blev anklagad visar också på just den tes jag vill föra.

Det smyger runt Glauxer på slottet, och de har nu bytt diet från stulna vänsterstrumpor till kakor!

Basiliskus Glaux

Vi bör därför hålla ögonen öppna och sätta ut glauxfällor på nätterna. För er som inte vet vad en Glaux är jag tyvärr tvungen att hänvisa till ett framtida inlägg kring denna mystiska varelse. Vad jag verkligen vill berätta är att denna sorgliga incident innebar att Caligari följde med mig på skattjakt tillsammans med Draken Sötnos. Där fick han ett straff av Gaston att plocka bajs efter denna magnifika varelse.

För det otränade ögat kan det verka vara, ja ett skitgöra, men så är inte alls fallet.

 

Arkadia och Sötnos

Att plocka upp efter en drake är såväl livsfarligt som väldigt, väldigt viktigt. Olika drakar lämnar nämligen olika typer av spillning efter sig. Inom alkemiskået är tillgången till en drake ovärderligt, och det är då viktigt att varje alkemist tar vara på, och återanvänder varenda resurs draken ger. Att Caligari fick plocka upp efter Sötnos är något en lärling inom alkemin inte får göra förrän de nått en lärlingsgrad av åtminstone tolv.

Just Sötnos är en grottdrake och hennes huvudsakliga föda är guld. Det finns därför några självklara likvida orsaker att plocka upp efter henne. Främst efter det att hon haft en festmåltid hemma i min vulkan.

 

Caligari med spade

Skulle det vara så att hon inte ätit massor med guld är fortfarande spillningen från henne värd mycket. De har en otroligt bra förbränningstemperatur vilket innebär att arbetet i laboratoriet är enklare då jag slipper släpa hem stenkol från Svalbard. Skulle densiteten vara sämre går det utmärkt att använda som isolering på hus, framför allt på Svalbard faktiskt. Hur jag vet det tänker jag inte gå in på idag.

Sötnos bajsar

En observant 10-åring nämnde för mig igår att bajset såg väldigt mycket ut som kakor. Det känner jag är en iakttagelse som jag lämnar dit hän. Någon värdighet får det finnas i alkemistens yrke. Oavsett vilket hade jag och Caligari en mycket trevlig promenad i jakten på Jordens Smaragd. Jag är övertygad om att vi nästa vecka kommer att hitta den där smaragden – och inte bara någon gammal klädedräkt som de andra sorgligt nog har hittat.

Skattkammare (Avsnitt 6)

Porträttbild av ArkadiaGaston hävdade flera gånger att en Återvinningsstation var Den Jordiska Dimensionens motsvarighet till en drakskatt. Efter att ha genomsökt sagda station vill jag nu hävda att min magiska vän hade helt fel. Stationen var någonting helt annat. Något som faktiskt bara jag, med min expertis kunde genomskåda.

Arkadia och Draken Sötnos står på en klippa

Min kunskap om drakar är, kanske inte störts i alla dimensioner, men bra nära. (Kan hända att en drake någonstans i Mysteria vet mer om sin egen art- men jag förhåller mig skeptisk till den dagen jag överbevisats.) Genom nära studier av min egen drake Sötnos vet jag mycket väl att hennes inre drivkrafter att sova på och äta  guld är lika djupt rotat som en människas behov av sömn, mat och vatten.

Under mina resor genom Mysteria har jag besökt flertalet drakar och jag kan inte minnas en enda drakskatt som innehållit träbitar, gamla tvättmaskiner eller rostiga stålstänger. (Med undantag för en Tatzelworm jag träffade för några hundra år sedan. Han hade helt snöat in på att samla på kattmynta!)

Klassificeringen av en drakskatt är, enligt Tumba Semiramidis Hermeticè Sigillata följande:

  • 54 skålpund guld i valörerna; mynt, prinsessöronhängen, armband, guldlänkar och gyllene skinn.
  • 13 skeppor rubiner, smaragder och andra ädelstenar.
  • Två magiska vapen samt ett som på något korkat vis gått sönder. (Fastnat i en sten, blivit söndertrampat av en ond superskurk eller på annat sätt gått i bitar.)
  • Ett magiskt bruksföremål. (En säck som kan packas hur mycket som helst eller kanske en butelj som alltid fylls på med vin.)
  • Tre skelett från modiga, men icke framgångsrika äventyrare.

Det ska tilläggas att en drake vars skatt inte vida överstiger de grundläggande kraven aldrig skulle våga berätta för någon annan drake om sin lilla patetiska förmögenhet.

Med denna fakta i bakhuvudet var det inte svårt att dra slutsatsen att Återvinningsstationen på intet sett kunde klassificeras som en Drakskatt.

Alkemisk drake stående på hemligheternas skattVid närmre eftertanke inte ens som en Trollskatt. Eller ens den lägsta kategorin Plundrad Skattkammare! Men vad var det för en mystik plats vi besökte? Det fanns flera ledtrådar och alla pekade på precis samma sak. Det fanns en ansenlig samling färgburkar i varierat skick. Jag slogs genast av tanken att platsen ägdes av en misslyckad alkemist som vandrat skammens väg. I sökandet efter De Vises Sten är det många som böjer av från den rättrådiga, men oerhört komplicerade vägen och beslutar sig för att använda sina kunskaper till att framställa olika sorters färg. (Eftersom Alkemi handlar mycket om att mala mineraler är det många som finner att dessa mineraler är utmärkta att använda till just färg. De beslutar sig då för att tjäna några enkla penningar på att sälja färgburkar – och snart har de övergett vägen mot det eviga elixiret.)

Arkadia kastar en besvärjelse i sitt laboratorium

Denna teori bekräftades i samma ögonblick som sagda misslyckade alkemist observerade oss och våra kameror. Naturligtvis kände han igen världarnas främsta alkemist Arkadia Trismegistus och började genast att städa undan burkarna och andra skamliga bevis för misslyckad alkemi. När jag på eget bevåg trollade fram en mindre mängd guld blev han alldeles till sig och visste inte vad han skulle göra. En framgångsrik alkemist hade såklart inte blivit speciellt imponerad.  Jag har nu undersökt Den Jordiska Dimensionens tillgång på alkemister och sett att det verkar finnas ungefär ett laboratorium tillhörandes en misslyckad alkemist i anslutning till alla stora städer. Någon framgångsrik alkemist har jag ännu inte lyckats hitta. Ej heller någon Drakskatt, tyvärr.

Magisk förflyttning

Porträttbild av ArkadiaKvastflygning, dresserade mattor eller en ädel springare, metoderna för att resa är många och stilarna likaså. Vilket sätt föredrar du och har du tänkt igenom vilka för- och nackdelar som just det valet medför? Läs och begrunda!

Det är inte så att vi magiker föraktar användandet av våra ben och fötter. Ej heller så att vi alltid har bråttom. Verkligen inte. Det är bara det att ibland behöver vi förflytta oss väldigt fort, eller vi vill komma upp lite i världen. Traditionsenligt reser magiker alltid på någon flygande farkost. Det finns många exempel på magiker och häxor som väljer att flyga med exempelvis en kvast.

Tre magiker flyger på en kvast

Kvastflygning har en lång tradition, som likt andra kulturer varierar stort beroende på tid och plats. I en del traditioner reser magikern på kvasten med borsten bakåt och andra med borsten framåt. Det finns till och med dokumentationer om kvastflygning i sidled – men troligen skedde det i samband med den Internationella Magikerkonferensen i Alexandria och bör därför inte tas på allt för stort allvar. Det har hänt att en häxa från västra Mysteria lånat en kvast från de östra delarna och funnit sig själv i en ytterst obehaglig situation med åksjuka som resultat.

Ingen har någonsin tyckt om känslan att flyga baklänges!

Gaston poserar med en kvast

Kvasten har den stora nackdelen att den är dålig på att transportera stora föremål eller för den delen att resa långa sträckor på. Därför finns det ett alternativ för den bekväma magikern, nämligen den flygande mattan.

Som alla vet är flygande mattor inte alls lika enkla att ha att göra med som kvastar.

De har en egen vilja och är oerhört envisa, därför bör magikern träna sin matta från det att den är liten. Den flygande mattan kan vara svår att upptäcka eftersom den i mångt och mycket ser ut som vilken matta som helst. Om du har en matta som du alltid snubblar på är det sannolikt en odresserad flygande matta. Dess lynniga natur gör att den vid lägliga tillfällen svävar upp några centimeter över marken, just när du tar ett steg över dess kant.

Det sker när du håller i något du inte vill tappa – så som en talrik gröt eller ett glas till brädden fyllt med kvicksilver.

Målning av Vasnetsov Viktor Mikhailovich "Flying Carpet" 1880

Att flyga matta är inte i närheten så svårt som att flyga på en kvast. Traditionsenligt sitter magikern skräddare längst fram på matten och styr med dess frans. En del gillar känslan av att sitta långt bak, eller till och med ligga ner på sin matta. Den nu saknade magikern Volanti Fatuus var känd för att ställa en stol på sin matta och därmed resa ”med klass”. Mattan i fråga var inte alls imponerad av arrangemanget och ryktet säger att en olycka skedde strax ovanför en vulkan.

Teleportationsapparaten AugustaEn annan välanvänd metod är teleportation och dimensionshopp. Det är ett transportmedel som bör hanteras med stor försiktighet. Det finns otaliga magiker som hamnat i dimensioner vars naturlagar tillåter dimensionshopp in i världen, men inte ut därifrån. Cornelia Stift reser med sin teleportationsdolk – vilket jag anser vara riktigt galet. Själv använder jag teleportation väldigt mycket, men under kontrollerade former med min fantastiska teleportationsapparat Augusta. Hon gör ett utmärkt och ofarligt jobb i att teleportera exempelvis ringar från hennes nos till vilket annat objekt som helst. I utvecklingen av Augusta skapade jag en teleportationsring. Den visade sig vara helt värdelös och jag tappade bort den vid första teleportationsförsöket.

När jag tog på mig ringen försvann den och jag har ännu inte kommit fram till vart den hamnade.

Arkadia och hans drake Sötnos

Slutligen skulle jag vilja tillägga att det absolut säkraste, och trevligaste sättet att förflytta sig sker genom att rida på en ädel springare. Om du uppskattar att resa nära marken, eller kanske rent av under mark går det att hitta en varelse som passar för de specifikationerna. Vill du likt kvastflygarna befinna dig högt ovan molnen finns det såklart vingförsedda bestar. En del föredrar enhörningar och pegaser, andra älgar eller elefanter. Själv reser jag ofta på min drake Sötnos. Hon och jag har äventyrat över hela Mysteria och vid flera tillfällen bortom världens gränser. Kanske borde jag ta med mig Sötnos till den Jordiska Dimensionen för där har ingen sett en drake vad jag vet.

Arkadias laboratorium

Porträttbild av ArkadiaI bergen uppe i norr bor alkemisten Arkadia. Hans bostad ligger inuti ett berg och ut ur bergets topp sträcker sig ett elfenbensvitt stentorn. Det är In molaris alchemical officinarum de magus Arkadia – eller ”Arkadias vulkaniskt alkemiska laboratorium”.

Arkadia kastar en besvärjelse i sitt laboratorium

Medels många besvärjelser och alkemiska blandningar lyckades Arkadia urholka en vulkan (som tidigare var full av bly.) och därefter bygga ett torn i dess inre. Tornet blev så högt att det stack ut ur vulkanens mynning på bergets topp.

Draken Sötnos i en extrem närbild

För att komma in i tornet måste besökaren ta sig genom Draken Sötnos stall som ligger vid mynningen av en lång gång in i bergsmassivet.

Besökaren måste vandra genom slingriga tunnlar för att slutligen komma fram till en mäktig sal. I salens mitt står Arkadias höga vita torn som sträcker sig ett tjog famnar förbi vulkanöppningen. I detta torn arbetar Arkadia med alkemins mysterier och rökpelare slår ofta ut från de många fönstren. Tornet är byggt i mängder av material och dess fönster av slipad bergskristall. Som alkemist är det oerhört praktiskt att ha tillgång till värmen från en passiv vulkan i källaren. Som bonus har också Arkadia installerat bergsvärme.

Magikergränd