Avsnitt 14 & 15 – Vittra

Porträttbild av ArkadiaJag känner att det är läge att dementera en del illavarslande rykten som florerar på den Jordiska Dimensionen. Det talas om att den modiga och ärofulla alkemisten Arkadia är rädd för Vittra! Så är det verkligen inte, låt mig förklara.

Som det tydligt framkom under mysteriet vid minigolfbanan så var platsen i fråga hemsökt av Vittra. Det var själva orsaken till att varken jag eller någon av barnen klarade av att spela på golfbanan. Oavsett vad jag gjorde så gick bollen åt helt fel håll. Vittra hade helt enkelt byggt en stig över banan då deras egna bro gått sönder.

Barnen, Doktorn och Fneja lagar bro

Våra äventyrarbarn tog på sig arbetet att under Doktorns ledning laga bron. Det var väldigt fint av dem.

Vittra är inte bara elaka och näsvisa, de är lata också. De borde laga sin egen bro!

Rädsla för Vittra

Jag har också hört att det skrattas bakom min rygg om att jag skulle vara rädd för Vittra. Så är det såklart inte, jag är inte rädd. Jag är bara rationellt försiktig där deras närvaro är bekräftad. Rationellt försiktig!

Arkadia flyr från Vittra

Orsaken till denna försiktighet är att Vittra en gång för många, många år sedan byggde en vitterstig rakt genom mitt laboratorium. De hävdade i efterhand att det hela berodde på att någon hade förstört deras uråldriga stig i samband med ett gruvprojekt i samma berg som mitt laboratorium var beläget. Vilken otur!

Resultatet av att ha en högtrafikerad vittrariksväg genom sitt laboratorium är till en början intressant, men blir snart direkt livsfarligt. Att snubbla på en miniko är inte hela världen, men sedan gick det hela över styr!

Där det en gång stod Kvicksilver stod det nu Grillkrydda och där det stod Benmjöl fanns det istället Arsenik.

Ett vitterhus

Situationen var oerhört problematisk och också denna gång var jag tvungen att blidka Vittra genom att bygga en vacker stig rakt genom mitt berg. Deras stig blev dessutom förgylld och full av ädla stenar. Mest för att jag aldrig mer ville uppleva att mitt morgonkaffe bytts ut mot torkat kobajs.

 

Fenjas erfarenheter

Föga anade jag att det bara var jag som utsatts för vittras hemskheter. I ett förtroligt samtal med Fenja visade det sig att det också funnit elaka vittra i hennes klass. Tydligen har de retat och fått henne att känna sig otrygg. Vilka hemskheter! Det är som jag säger, det går inte att lita på de små varelserna.

Fenja antecknar Arkadias resultat

Eller så menade hon att andra klasskompisar varit elaka mot henne. Det är i så fall än värre. Tänk att umgås med en massa människor varje dag där en del av dem ständigt är elaka! Nej, något sådant är otänkbart. En sådan situation hade ingen skola accepterat – vilket innebär att det måste varit vittra i hennes klass. Jag känner att jag förstår Fenja mycket bättre nu.

Dareon den Vise (Del 2)

Porträttbild av GastonIbland blir jag frustrerad över att folk inte kan nöja sig med det svar de får. Här har jag skrivit ett helt kapitel i krönikan för att besvara alla de brev som väller in med frågor om Dareon. Ändå är ingen nöjd!

Doktorn påpekade att jag kanske inte riktigt besvarat de frågor som hade ställts och att det kanske var en anledning till att breven fortfarande kommer inramlandes.

Jag gör väl då ett nytt försök att få massorna på gott humör.

Dareon berättar om älvor

Det är framför allt tre frågor som ställts i breven varav jag anser att jag redan har besvarat de två första. Låt mig summera! Dareon är alltså en magisk varelse som jag skapat med hjälp av magi. En så kallad Antropofmorf. Så! Nu har jag återigen svarat på dessa frågor så nu kan jag koncentrera mig på den tredje och sista frågan.

 

Varför har Dareon ingen kropp?

Det enkla svaret är att jag skapade antropomorfen Dareon under ett lärlingsprov och valde p.g.a. tidspress och säkerhetsskäl att enbart skapa den i form av ett huvud. Det längre och mer komplicerade svaret kräver lite mer av både författaren och av läsaren. Då lärlingsprov alltid är tidsbegränsade så var tid en faktor som spelade en mycket viktig roll.

Självklart skulle man ha kunnat lagt en besvärjelse som gjort att tiden gick långsammare eller en besvärjelse som gjort att man själv kunde göra saker väldigt mycket fortare.

Problemet är att de tar så lång tid att utföra besvärjelsen att tidsvinsten ofta är obefintlig. I detta fallet beräknat till minus 15 minuter!

Det var uteslutet att skapa en antropomorf med en hel kropp. Det hade tagit för lång tid. Titta bara på hur en hand är konstruerad. Det är jättekomplicerat. Skall man dessutom göra två händer med armar och kanske två ben med fötter och tår så är det makalöst tidsödande.

Ett huvud har många sinnen, men inte heller alla. De sinnen ett huvud använder är: Syn, hörsel, lukt, känsel och smak. Det sjätte sinnet, d.v.s. balanssinnet, behövs ju inte när det inte finns någon kropp att balansera. Detta gör att man kan använda det sjätte sinnet till någonting annat eller, för att spara tid, helt enkelt skippa det sjätte sinnet. Vilket jag gjorde.

 

Viktiga säkerhetsaspekter

När man sedan kikar på säkerhetsaspekten så måste man lära sig av andras misstag. Titta bara på magikern som lyckades göra en antropomorf som han kallade Golem. Han höll på i flera år innan han lyckats skapa en hel kropp gjord av enbart lera. Nästan dubbelt så stor som en vanlig människa. Hur gick det med det?

Jo, varje morgon så väckte magikern Golem med en magisk besvärjelse och när det blev kväll ogjorde magikern besvärjelsen och Golem blev en livlös staty av lera igen. Detta gjordes varje morgon och kväll. Magikern och Golem hade det riktigt bra tills den dag då magikern somnade utan att ogöra besvärjelsen.

En Golem från Doctor Cagliostros Cabinet of Curiosities

Golem förblev vaken och det visade sig nu att han var hysteriskt mörkrädd. I panik sprang han ut i staden och kastade saker vilt omkring sig. De som kom i närheten råkade illa ut. Han rev ner hela hus, välte vagnar och kastade sten.

Golem blev en livsfarlig enmanskravall som ingen kunde hejda.

Halva staden förstördes och mängder av människor och andra varelser förlorade både liv och lem.

Riktigt så illa kan det inte gå med bara ett huvud. Det enda fysiska skada ett förtrollat huvud kan åstadkomma är att bitas. Vilket, ur säkerhetssynpunkt, gjorde mitt val att skapa Dareon enbart som ett huvud ganska enkelt.

 

Den huvudsakliga orsaken

En annan fördel är att ett huvud kan inte heller förflytta sig av egen kraft.  Därför behöver magikern bara komma ihåg huvudet ställdes sist, så hittar man det. Enkelt! Om man har glömt bort var det står så kan huvudet ropa på dig.

Dareon och lärlingen

Av erfarenhet vet jag att det också fungerar också mycket bra som väckarklocka.

Om huvudet säger dumma saker eller är bråkig på andra sätt så kan man bara låsa in det i en låda tills det kommer på bättre tankar. Enkelt och säkert!

Nu känner jag att jag har svarat så gott jag kan, så nu hoppas jag att jag inte får fler brev med frågor i detta ämne.

Avsnitt 11 – Trollkonstnärer

Porträttbild på DoktornEfter äventyret med den försvunna trollkarlen har vi nu lärt oss något spännande om Den Jordiska Dimensionen. Det finns tydligen två typer av magisk konst. Det ena som vi kallar magi och det andra som kanske skulle kunna kallas trolleri.

En naturlig utveckling av det är att det då också finns trollkarlar även i Den Jordiska Dimensionen. Dom gör ungefär samma saker som trollkarlarna i Mysteria, men märkligt nog helt utan magisk kraft. Att vara trollkarl i Den Jordiska Dimensionen kräver därför helt andra färdigheter än de som Mysterias trollkarlar har.

Gaston kan ju till exempel hur lätt som helst teleportera ett mynt in bakom ett barns öra. Och ibland till och med teleportera ett öra till ett mynt.

Sådant har vi nu sett även Den Jordiska Dimensionens trollkarlar göra, men för att dom ska åstadkomma sånt så krävs något som kallas träning.

Hanna, en jordisk trollkarl

Dom måste vara otroligt snabba, fingerfärdiga och uppfinningsrika. Trots att de helt saknar magisk kraft är de fantastiskt skickliga. Jag har sett dem göra saker som till och med är bättre än när Gaston trollade fram en osynlig elefant på Arkadias 2724e födelsedag.

Gaston trollar fram en osynlig elefant

Det fantastiska med den Jordiska Dimensionens Magi är att vem som helst kan bli magiker. Allt man behöver göra är att träna och träna. Att bli lärling åt någon Trollkarl är förstås också bra. Det är inte utan att man blir lite avundsjuk.

Hade jag levt i Den Jordiska Dimensionen hade till och med jag kunnat lära mig trolla fram osynliga elefanter. Precis som Gaston…

Vem är Dareon den Vise? (Del 1)

Porträttbild av GastonJag har fått brev. Mängder av brev. Mitt kontor fullständigt svämmar över med brev!  Jag kan inte ens öppna dörren till kontoret utan att det väller ut brev i hallen likt drivsnö. Jag har provat allt. Jag har släng dem i soptunnan, kastat dem i slottets stora eldstad och till och med matat Arkadias drake med dem, men det hjälper inte. Det kommer nya hela tiden.

Dareon sover

Jag har därför kommit till den slutsatsen att jag helt enkelt måste svara på breven. Det är ständigt samma fråga som ställs, om och om igen.

Vem är Darion? Vad är Dareon? Varför har Dareon ingen kropp?

En antropomorf

Det enkla svaret är att Dareon är en Antropomorf som jag, i mitt lärlingsprov av sjätte graden, skapade. Skall jag nu göra svaret lite uttömmande så kommer det att behövas fler än ett kapitel i denna krönika. Vi börjar med hur Dareon blev till, försvann och återfanns.

Efter att ha slutfört mitt lärlingsprov av sjätte graden så bar jag med mig min magiska skapelse Dareon i en specialbyggd låda till avslutningsfesten. Festen hölls på Älvornas Äng söder om Bergets Sjö och höll på i hela tre dagar och tre nätter. Näcken spelade till dans och stämningen var på topp. Någonstans i allt detta så föll jag i sömn och när jag vaknade så var ängen tom och tyst och solen sken varm och mjuk.

Jag gnuggade sömnen ur ögonen och tog mig med trötta steg mot min lärlingskammare för att fortsätta mina magiska studier.

Dareon precis innan han glöms bort

Jag hade ingen tanke på att jag tagit med mig Dareon till festen. Jag hade glömt bort honom i festens villervalla och jag kom inte ens ihåg att jag hade skapat en liknande tingest. Dareon var försvunnen i både minnet och i verkligheten. Det var som om jag blivit förtrollad med en glömskebesvärjelse. Inte förrän många år senare skulle jag träffa honom igen.

 

En återfunnen Dareon!

När jag blivit Mästermagiker av Sjunde graden var jag på äventyr tillsammans med min gode lärling Caligari. Precis efter vår nionde picknick så fann vi det bortglömda slottet vid Ramvattnet. Jag tillkallade mina vänner Arkadia och Doktorn för att, tillsammans med mig och min lärling, utforska slottets hemligheter. Under högar av damm och spindelväv hittade vi Dareon, fortfarande instängd i den låda som jag låste in honom i efter mitt lärlingsprov.

Dareon var vid gott mod och glatt humör fast han varit bortglömd och inlåst i så lång tid.

Det var då vi började misstänka att jag blivit förtrollad under festen för så många år sedan, och att någon stulit Dareon. Allt pekade på att det var så. Vi hittade ju den bortglömde Dareon i ett bortglömt slott. Den stora frågan var, vem var illvillig nog att förtrolla en lärling med en glömskebesvärjelse och sedan stjäla hans magiska skapelse? Och att dessutom gömma stöldgodset i ett slott som alla glömt bort. Det måste vara en riktigt lömsk typ.

Vi hade inte tid att forska i den saken då någon (jag säger inte vem, men namnet börjar på A och han har en drake) råkade släppa lös en Djinn, via en portal, till den Jordiska dimensionen. Som de lysande magiker och äventyrare vi är, så lyckades vi kvickt få fatt på Djinnen och så var det problemet ur världen.

 

Problemet löst!

Vi gav oss av till mitt slott för att fira vår lyckade problemlösning med en stor kopp te och smaskiga chokladkakor. Självklart glömde jag inte att ta med mig Dareon till mitt slott.

Gaston och Caligari kommer hem

Han hade ju visat sig vara värdefull då han kan se magiska ting och varelser i andra världar. Jag ställde Dareon i slottets stora magiska arkiv.  Där trivs han som fisken i vattnet och kan tillbringa sin tid med att läsa och lära sig allt om vad som hänt i Mysteria.

Äntligen var allt som det skulle. Dareon hade kommit hem.

Avsnitt 9 – Spökhus

Porträttbild på DoktornHur löser du egentligen ett mysterium på bästa vis? Naturligtvis genom ditt skarpa intellekt samt en slutledningsförmåga värd namnet. En fara är att din fantasi kommer att löpa amok, vilket måste stävjas med en rimlig slutsats. 

Det är av yttersta vikt att alla som försöker undersöka mysterium, som exempelvis ett spökhus, har bra slutledningsförmåga. Slutledningsförmåga är att med hjälp av kända  fakta och ett logiskt resonemang, komma fram till en korrekt slutsats.

Vi kan använda Gastons stulna kakor som exempel. Vi vet att kakor är borta. Då vi söker igenom Caligaris rum hittar vi inga kakor. Det vanligaste sättet att få kakor att försvinna är att äta upp dom, alltså är det mest troligt att Caligari har ätit upp dom.

Kakor i en korg

När man har att göra med spöken är det väldigt viktigt med slutledningsförmåga.

Vem är spöket, och vad vill det?

Om ett hus är hemsökt är det bra att börja med att undersöka huset. Utifrån saker man hittar kan man lista ut vem som bott där. Börja med att undersöka dörren. Ibland sitter det en skylt med ett namn där. Det är en bra ledtråd. Finns det ingen skylt får man gräva djupare.

Barnen och magikerna undersöker spökvinden

Hittar man en en lodenrock, en clowntuta och fyra råttfällor, kan man vara ganska säker på att man har att göra med en 68 årig sjuksköterska, uppvuxen i Flen, men som alltid velat bo i Örnsköldsvik.

Det är dock inte alltid det är så lätt. En kvarlämnad halsduk i kombination med en ofullständig årgång av Allers veckotidning från 1976, kan betyda att den som bodde i huset var antingen landslagsboxare eller astronaut. I sådana tveksamma fall får man ta till även andra omständigheter. Färgen på tapeten i köket, avståndet mellan spisen och ytterdörren, och husets postnummer delat i talet 44. När man har dessa fakta på bordet kommer bilden genast att klarna.

Jag hoppas att detta varit en värdefull lektion i slutledningens svåra konst. Lycka till med era egna mysterium!

Avsnitt 8 – Kakor

Porträttbild av ArkadiaFlera personer har hört av sig och ställt frågor kring kakincidenten som inträffade på Gastons slott igår. Detta och frågan kring Caligaris förmodade straff att plocka upp efter min drake ska utredas här.

Som ni alla kanske förstod är Caligari helt oskyldig till kakförsvinnandet. Han har varit allt för upptagen med att kommunicera med Fenja genom kristallkulan. Dessutom verkar han väldigt intresserad av dessa ”appar” som Doktorn berättade om. Senast jag pratade med honom om detta talade han om ett användarnamn och lösenord. Alla esoteriska konster har sina svårigheter – också apparnas mystiska värld.

Caligari kollar kristallkulan

Hur som helst är det uppenbart för alla inblandade att den skyldiga inte alls är lärlingen. Doktorns underliga beteende när Caligari blev anklagad visar också på just den tes jag vill föra.

Det smyger runt Glauxer på slottet, och de har nu bytt diet från stulna vänsterstrumpor till kakor!

Basiliskus Glaux

Vi bör därför hålla ögonen öppna och sätta ut glauxfällor på nätterna. För er som inte vet vad en Glaux är jag tyvärr tvungen att hänvisa till ett framtida inlägg kring denna mystiska varelse. Vad jag verkligen vill berätta är att denna sorgliga incident innebar att Caligari följde med mig på skattjakt tillsammans med Draken Sötnos. Där fick han ett straff av Gaston att plocka bajs efter denna magnifika varelse.

För det otränade ögat kan det verka vara, ja ett skitgöra, men så är inte alls fallet.

 

Arkadia och Sötnos

Att plocka upp efter en drake är såväl livsfarligt som väldigt, väldigt viktigt. Olika drakar lämnar nämligen olika typer av spillning efter sig. Inom alkemiskået är tillgången till en drake ovärderligt, och det är då viktigt att varje alkemist tar vara på, och återanvänder varenda resurs draken ger. Att Caligari fick plocka upp efter Sötnos är något en lärling inom alkemin inte får göra förrän de nått en lärlingsgrad av åtminstone tolv.

Just Sötnos är en grottdrake och hennes huvudsakliga föda är guld. Det finns därför några självklara likvida orsaker att plocka upp efter henne. Främst efter det att hon haft en festmåltid hemma i min vulkan.

 

Caligari med spade

Skulle det vara så att hon inte ätit massor med guld är fortfarande spillningen från henne värd mycket. De har en otroligt bra förbränningstemperatur vilket innebär att arbetet i laboratoriet är enklare då jag slipper släpa hem stenkol från Svalbard. Skulle densiteten vara sämre går det utmärkt att använda som isolering på hus, framför allt på Svalbard faktiskt. Hur jag vet det tänker jag inte gå in på idag.

Sötnos bajsar

En observant 10-åring nämnde för mig igår att bajset såg väldigt mycket ut som kakor. Det känner jag är en iakttagelse som jag lämnar dit hän. Någon värdighet får det finnas i alkemistens yrke. Oavsett vilket hade jag och Caligari en mycket trevlig promenad i jakten på Jordens Smaragd. Jag är övertygad om att vi nästa vecka kommer att hitta den där smaragden – och inte bara någon gammal klädedräkt som de andra sorgligt nog har hittat.

Trolljakt – Avsnitt 6 & 7

Porträttbild av ArkadiaVårt besök hos den otursdrabbade familjen blev till slut en framgångssaga värd att berätta i generationer. Barnen blev utrustade med trollstavar och i efterhand fick de dessutom en mycket gedigen utbildning i hanteringen av detta magiska redskap.

Gårdens förbannelse

När jag och Doktorn började gräva i mysteriet fann vi flera bevis på att gården råkat ut för trolls långsinthet. Bland annat anfölls Fenja av en kelsjuk gris vars tryne helt immade igen hennes kameralins! Kan det finnas tydligare bevis? När vi kom fram till att det var en gryta som borde ha lämnat tillbaks begav vi oss genast till den omtalade grottan.

Arkadia håller upp trollens gryta

Resan dit var lång och fruktansvärt svår. Alla i gruppen blev dessutom tilldelade en trollstav för att kunna försvara sig vid ett eventuellt angrepp. Nu i efterhand insåg jag att inget av barnen fått den träning som en trollstav förpliktigar. I desperation gav jag till och med Fenja en trollstav. Doktorn däremot fick ingen, vi vet ju alla hur klantig han är när det kommer till magi. Jag är inte helt säker på att han faktiskt vet hur en trollstav ska hållas. Garanterat har han fem böcker om olika grepp, men har aldrig provat ett i verkliga livet.

Arkadia, Fenja och Doktorn tillsammans med barn

Den försvunna Doktorn

När väl grytan var tillbakalämnad och hela gruppen gjort en taktisk reträtt från grottan beslutade vi oss för att fira vår seger med en ordentlig fika i skogen. Kaffe, saft och kakor trollades fram från ingenstans och vi satt på en vacker utsiktsplats och njöt av tillvaron. Det var då det slog mig. Doktorn var inte kvar! Naturligtvis blev jag otroligt orolig för vad som hänt med min kära vän och genast började jag söka efter honom. Jag drog min trollstav för att kasta en ”Finna Doktor”-trollformel men fann till min förfäran att min trollstav saknades. Också alla lånestavar var borta! Mysteriet tätande!

Trollstavar riktade mot en döskalle

Jag började bli ganska ilsk över allt försvinnande och sökte allt intensiva runt platsen där vi stannat för att fika. Och där, bakom en klippa hörde jag en bekant röst.

Jag smög fram och såg till min förfäran hur Doktorn hade placerat alla trollstavarna i en mystisk geometrisk form.

Jag stormade fram för att stoppa honom – och döm till min förvåning då jag möttes av en nöjd och glad Doktor. Han hade förberett en avancerad magisk övning för barnen, något han snappat upp från den Jordiska Dimensionen. Precis som jag ansåg han att trollstavar bör förvaltas med största möjliga respekt. Övningen framskred med stor försiktighet och efter många träningsomgångar lyckades vi alla bemästra denna uråldriga esoteriska träning.  Tydligen har övningen ett namn: ”Plocke Pinn”. Den Jordiska dimensionen slutar aldrig förvåna mig!

 

Avsnitt 5 – Älvor

Porträttbild på DoktornProblemet med tiden i lekparken var alltså älvor! Det är rätt självklart i efterhand. Men i efterhand är allt alltid självklart. Förutom den där gången när Dareon bestämde sig för att prova på bowling i den jordiska dimensionen. Men det pratar vi om en annan gång. Nu är det älvor som står på menyn.

Älvor (Alfi Pratenses)

Älvor är ett ganska vanligt väsenslag i både Mysteria och Den Jordiska Dimensionen. Dom lever i stora familjer, så kallade klaner, och man kan ofta se dom dansa på dimmiga ängar eller i sankmarker. Dom tycker mycket om månljus så det är lättast att få en glimt av dom i gryningen eller om natten.

Arkadia och Gaston försöker hänga upp en discokula
Älvor gillar att dansa och har svårt att motstå musik.

Det är egentligen bara dom kvinnliga älvorna som heter älvor. De manliga kallas alver.

Där älvorna har dansat uppstår ibland älvringar. Detta är ett märkligt fenomen som gör att den som kliver in i älvringen plötsligt tycks färdas många år framåt i tiden. Ingen har riktigt kunnat förklara varför, men troligen beror det på att älvorna med sin dans öppnar en dörr till sin egen värld. Om man har oturen att ramla in genom den dörren kan man bli fånge i älvornas värld i många år, även om det bara hinner gå några sekunder på Jorden.

Ett timglas som står still

Den som vill akta sig för att bli fångad av älvor bör hålla utskick efter svampar som växer i en cirkel. Det kan vara en älvcirkel.

Svampar från en älvring

Men om man vågar sig nära älvorna och deras cirklar kan man hitta dyrbart mån-silver som dom ibland tappar när dom dansar. Med silver från månen kan man göra många märkliga saker. Trots att vi spionerat på älvorna, både i Mysteria, Den Jordiska Dimensionen och i Älvriket har vi ännu inte listat ut var dom får silvret ifrån…