Vem är Dareon den Vise? (Del 1)

Porträttbild av GastonJag har fått brev. Mängder av brev. Mitt kontor fullständigt svämmar över med brev!  Jag kan inte ens öppna dörren till kontoret utan att det väller ut brev i hallen likt drivsnö. Jag har provat allt. Jag har släng dem i soptunnan, kastat dem i slottets stora eldstad och till och med matat Arkadias drake med dem, men det hjälper inte. Det kommer nya hela tiden.

Dareon sover

Jag har därför kommit till den slutsatsen att jag helt enkelt måste svara på breven. Det är ständigt samma fråga som ställs, om och om igen.

Vem är Darion? Vad är Dareon? Varför har Dareon ingen kropp?

En antropomorf

Det enkla svaret är att Dareon är en Antropomorf som jag, i mitt lärlingsprov av sjätte graden, skapade. Skall jag nu göra svaret lite uttömmande så kommer det att behövas fler än ett kapitel i denna krönika. Vi börjar med hur Dareon blev till, försvann och återfanns.

Efter att ha slutfört mitt lärlingsprov av sjätte graden så bar jag med mig min magiska skapelse Dareon i en specialbyggd låda till avslutningsfesten. Festen hölls på Älvornas Äng söder om Bergets Sjö och höll på i hela tre dagar och tre nätter. Näcken spelade till dans och stämningen var på topp. Någonstans i allt detta så föll jag i sömn och när jag vaknade så var ängen tom och tyst och solen sken varm och mjuk.

Jag gnuggade sömnen ur ögonen och tog mig med trötta steg mot min lärlingskammare för att fortsätta mina magiska studier.

Dareon precis innan han glöms bort

Jag hade ingen tanke på att jag tagit med mig Dareon till festen. Jag hade glömt bort honom i festens villervalla och jag kom inte ens ihåg att jag hade skapat en liknande tingest. Dareon var försvunnen i både minnet och i verkligheten. Det var som om jag blivit förtrollad med en glömskebesvärjelse. Inte förrän många år senare skulle jag träffa honom igen.

 

En återfunnen Dareon!

När jag blivit Mästermagiker av Sjunde graden var jag på äventyr tillsammans med min gode lärling Caligari. Precis efter vår nionde picknick så fann vi det bortglömda slottet vid Ramvattnet. Jag tillkallade mina vänner Arkadia och Doktorn för att, tillsammans med mig och min lärling, utforska slottets hemligheter. Under högar av damm och spindelväv hittade vi Dareon, fortfarande instängd i den låda som jag låste in honom i efter mitt lärlingsprov.

Dareon var vid gott mod och glatt humör fast han varit bortglömd och inlåst i så lång tid.

Det var då vi började misstänka att jag blivit förtrollad under festen för så många år sedan, och att någon stulit Dareon. Allt pekade på att det var så. Vi hittade ju den bortglömde Dareon i ett bortglömt slott. Den stora frågan var, vem var illvillig nog att förtrolla en lärling med en glömskebesvärjelse och sedan stjäla hans magiska skapelse? Och att dessutom gömma stöldgodset i ett slott som alla glömt bort. Det måste vara en riktigt lömsk typ.

Vi hade inte tid att forska i den saken då någon (jag säger inte vem, men namnet börjar på A och han har en drake) råkade släppa lös en Djinn, via en portal, till den Jordiska dimensionen. Som de lysande magiker och äventyrare vi är, så lyckades vi kvickt få fatt på Djinnen och så var det problemet ur världen.

 

Problemet löst!

Vi gav oss av till mitt slott för att fira vår lyckade problemlösning med en stor kopp te och smaskiga chokladkakor. Självklart glömde jag inte att ta med mig Dareon till mitt slott.

Gaston och Caligari kommer hem

Han hade ju visat sig vara värdefull då han kan se magiska ting och varelser i andra världar. Jag ställde Dareon i slottets stora magiska arkiv.  Där trivs han som fisken i vattnet och kan tillbringa sin tid med att läsa och lära sig allt om vad som hänt i Mysteria.

Äntligen var allt som det skulle. Dareon hade kommit hem.

Spöken

Porträttbild på DoktornSpöken är en slags ande som blivit kvar när en människa eller annan varelse dött. När vissa dör väljer de att bara försvinna. Andra återföds i de levandes värld i en ny kropp av något slag.

Spöken Ambulares Manes

Jag mötte för några år sedan ett exemplar av Dionaea muscipula som tidigare levat fler inkarnationer som välrenommerad kannibalkung på Borneo, men nu valt att dra sig tillbaka. Många andar väljer att lämna de levandes värld och beger sig till de dödas rike. Denna plats har många namn och är oerhört spännande eftersom man här kan träffa och prata med alla som någonsin levat. Förutom de som återfötts som en Dionaea muscipula förstås… Vissa andar blir av olika skäl kvar här hos oss levande och brukar kallas spöken eller gengångare.

Mystiska prylar hittade i ett spökhus

Det finns många slags gengångare. De flesta har ingen egen kropp och kan gå genom väggar och låsta dörrar.

De kan flytta föremål med tankekraft och kan ibland till och med knuffas, nypas och bitas.

Att skydda sig mot spöken

Det finns flera sätt att skydda sig mot spöken och till och med bli av med dem för gott. Många spöken har en uppgift de måste lösa innan de kan få ro. Ett ouppklarat brott som måste redas ut eller kanske en skuld som måste betalas. Om man lyckas hjälpa spöket att klara sitt uppdrag försvinner det ofta för alltid.

Ett spökhus

Spöken är ofta osynliga, men om det plötsligt blir kallt, om du känner ett oförklarligt vinddrag, en märklig lukt, eller om du hör oförklarliga ljud, så är det tydliga tecken på att det finns spöken i närheten.

Spöksjuka

Gengångare kan vara farliga. Bara att vara i närheten av dem kan få dig att drabbas av så kallad spöksjuka. Gaston är till exempel oerhört spökintolerant och får mycket lätt spökfrossa innan någon ens har anat något spöke. Han är därför bra att ha med sig på spökjakter.

Det enklaste sättet att skydda sig mot alla slags gengångare är… Att hålla sig undan. Undvik helt enkelt alltid hemsökta platser.

Avsnitt 3 – Problemens problem

DePorträttbild på Doktornt märkliga pappersstölderna på campingen visade sig bero på en helt vanlig mumie. (Precis som jag misstänkte!) Mumieinvasioner är egentligen inte ett större problem än andra typer av invasioner.

Förutom möjligen en invasion av rabiessmittade mammutar, och dessutom var jag inte ens där då, det var bara någon som liknade mig, och dessutom behövde Trolldomskommissionens torn ändå rivas, det var ju uppenbarligen en instabil dödsfälla…

Hur som helst är tjuvaktiga mumier likadant som alla andra problem: först måste man förstå dom för att kunna hitta en lösning. Problemets problem är din lösning, som min Farbror brukade säga. Och även om han trodde att byxor var en slags hatt, och därför ofta blev arresterad av stadsvakten i Dalby, så är det ett klokt talesätt. Så när ni någon gång möter en mumie som kommer den här lektionen att vara till stor nytta för er.

Arkadias Alltinktur påstås kunna mumifiera vad som helst. Men jag förhåller mig skeptisk.

Mumier (Aegypti cadaver medicatum)

Mumier kommer ofta från Egypten och är flera tusen år gamla kungligheter eller viktiga präster. För att de skulle kunna leva för alltid, balsamerades, dvs, konserverades deras kroppar när de dog och lindades in i linnetyg.

Den första mumien var Osiris, som återuppväcktes från de döda av de Egyptiska gudarna Toth och Anubis.

Staty av guden Osiris

De kungliga mumierna fick ofta med sig guld och andra värdefulla presenter som de skulle ta med sig till dödsriket. För att ingen skulle stjäla skatterna byggde man stora pyramider över mumiernas gravkammare. Vägen in till gravkammaren var hemlig och fylld av farliga fällor. För att vara helt säker på att ingen skulle våga stjäla mumiernas skatter la man även ofta förbannelser på dom, så att den som ändå vågade sig in i pyramidernas mörka labyrinter skulle drabbas av svåra olyckor eller sjukdomar.

Pyramiderna i Egypten

Vissa mumier har vaknat upp för att skydda sina skatter. Andra har helt enkelt kommit vilse på vägen till dödsriket. När man möter en levande mumie kan dom därför ibland vara ganska argsinta och förvirrade, men lugnar i de flesta fall ner sig om dom får hjälp att hitta hem. Såvida man inte råkat lägga beslag på någon liten del av deras skatt. Av misstag förstås…

Vinter och Kung Bore

Porträttbild på DoktornJust nu är det vinter i Den Jordiska Dimensionen. Detta drabbar även oss i Mysteria. Eller kanske inte alla, men åtminstone Gaston, eftersom den instabila portalen i golvet i hans slott då och då släpper igenom den ena snöstormen värre än den andra.

Gaston är väldigt upprörd, medan vi andra försöker göra det bästa av situationen och åka kälke i stora trappan och anordna löptävlingen för snögubbar i Gastons bibliotek. Inget av detta lyckades dock muntra upp honom, och när vi försökte komma och hälsa på senast blev vi tvungna att fly undan en argsint flock snöbollar som Gaston förhäxat för att hålla oss borta. Vi tycker han överreagerar.

Han vet ju inte ens om att det är vi som råkade berätta för Kung Bore hur portalen fungerade…

Kung Bore på sin tron, från Boken Olles Skidfärd, av Elsa Beskow

Kung Bore är även känd som Kung Vinter, eller Kung Frost. Hans kungarike är vintern och han reser med Nordanvinden. Så fort den första snön faller, kan man se honom komma åkande på sina skidor för att sprida vintern så långt söderut som han kan.

Den förste som skriver om Kung Bore i en bok är Olof Rudbeck den Äldre. Han levde för 400 år sedan, på 1600talet, och ägnade även 40 år av sitt liv åt att hitta det försvunna kungariket Atlantis, men det får vi prata om en annan gång…

Olof Rudbäck, målad av Martin Mitjens d-ä

Enligt uråldriga avtal får inte Kung Bore börja sprida snö och is innan årets 11e månvarv, men ibland blir han lite entusiastisk och smygstartar vintern innan hösten är slut. Han skyller ofta på att hans klocka frusit ihop. Han har ibland även svårt att komma ihåg när det är dags för honom att åka hem, men när folket i den Jordiska Dimensionen tröttnar på att vänta på våren, brukar dom tända stora eldar. Kung Bore gillar inte ljus och värme, och brukar då ge sig iväg norrut…

Gastons Slott

Han verkar dock trivas bra i Gastons slott, så nu hoppas vi andra att Gaston till sist kommer överens med sin nye rumskompis. Komp-is? Fattar ni? Is! Förlåt. Nästa vecka ska vi prata om talande grisar.

Trollharen

Porträttbild av GastonJag har en stor samling magiska saker. En av dess, som jag dessutom är mycket stolt över är ett uppstoppat huvud av en trollhare. Men innan du nu börjar tycka synd om denna hare så vill jag berätta vad en trollhare egentligen är.

En vacker vårdag, när jag var ute och spankulerade i skogen, skuttade det plötslig fram en förvuxen hare och försökte att stjäla min trollstav. Efter en stunds kalabalik och missriktade paralyseringsbesvärjelser försvann haren lika fort som den hade dykt upp.

Gaston kastar en besvärjelse med blå blixtar

I tumultet hade jag både blivit biten i handen samt observerat något besynnerligt. Haren hade nämligen horn!

Genast gick jag till Doktorn för att fråga om han visste vad det var för underlig varelse. Han förstod, efter att ha bläddrat i sin Buffo, att det rörde sig om en trollhare. Trollharar kan också kallas bjära, bäran eller puke och är skapad med ond magi. En hemsk förbannelse kastas över ett garnnystan som då antar skepnaden av en behornad hare. Dess enda syfte är att stjäla det som dess skapare begär.

En gammal text om trollharar

Jag förstod att den här trollharen skulle fortsätta att försöka stjäla min trollstav ända tills den lyckas eller tills förbannelsen bryts. Förbannelsen behövde alltså bli ogjord.

Detta gjorde mig lite modstulen, för jag vill inte skada levande varelser. Doktorn påpekade då att det faktiskt inte var en hare utan ett förtrollat garnnystan och garnnystan lever ju inte, även om de ibland rör på sig.

Trollharen hördes smyga omkring i buskarna utanför och jag gav mig iväg för att försöka häva förbannelsen. Så fort jag kom ut så stormade trollharen fram mot mig med snabba skutt. Hornen var riktade mot min hals och den stirrade läskigt på min trollstav. Jag höjde trollstaven och med en elegant trollstavsrörelse skickade jag motbesvärjelsen som träffade trollharen i baken. Det sprakade till och haren började nysta upp sig.

trollhare3

Först blev rumpan en massa garn och sedan följde bakbenen och till sist själva kroppen. Kvar låg bara en stor härva med garn och mitt i härvan låg trollharens huvud. Jag tyckte att det såg hemskt och äckligt ut. Doktorn förklarade, att huvudet visserligen såg riktigt ut, men påminde att det inte var en riktig hare. Det var ju bara av förtrollat garn och nu var ju förbannelsen var bruten.

Då det är otroligt ovanligt att få syn på en trollhare så tyckte Doktorn att huvudet skulle sparas för framtida generationer. Han tog huvudet till en vän som är skicklig på konserveringsbesvärjelser och idag så hänger huvudet på en vägg i mitt bibliotek.

trollhare1

Nu vet både du och jag vad en trollhare är men en fråga kvarstår dock: Vem frammanade en trollhare för att stjäla min trollstav?

Olfactoskop

Porträttbild på DoktornFör några år sedan drabbades Gaston av ett besvärligt uppror som höll på att sluta riktigt olyckligt. Det tog oss flera dagar att återerövra de södra delarna av köksträdgården och inte förrän Bolmörten kapitulerat vände vår krigslycka.

Så här i efterhand kan vi erkänna att vi kanske inte är helt stolta över våra metoder, och än i dag vägrar sagda ört att växa närmare än 5 fjärdingsväg från Gastons slott. Det visade sig senare att det var de märkliga växter som grodde från de frön som Gaston fick i julklapp av Professor Wyndham, som hade uppviglat Alrunorna och sedan var upproret ett faktum.

Efter flera veckor av strider lyckades vi belägra upprorsledarna i drivhusen i trädgårdens nordvästra hörn. Caligari hade emellertid blivit tillfångatagen och våra försörjningslinjer var avskurna så vi bestämde oss för att förhandla.

Doktorns underligga apparat som kan tala med växter - florofonen

I ett redskapsskjul vi nyligen befriat, hittade jag allt jag behövde för att kunna konstruera en apparat som gjorde att vi kunde kommunicera med växterna. Jag döpte apparaten till Olfactoskop, men ingen kom ihåg det namnet, så den kom att kallas Florofon istället. Florofonen fungerar enligt den enkla principen att både växter och djur kommunicerar med dofter. Allt jag behövde göra var att översätta blommornas dofter till mänskliga feromoner. När vi människor pratar utsöndrar vi dofter i vår utandningsluft.

Dofterna varierar beroende på våra känslor och växternas ytterst känsliga sinnesorgan kan därför lukta vad vi tänker, emedan vi, med hjälp av min fantastiska florofon kan lukta vad växterna säger.

Florofonen monsteras på näsan

När vi senare, för sista gången låste och för alltid förseglade grinden till köksträdgården, kunde jag konstatera två stora svårigheter vid kommunikation med växter.

Den första är att de talar mer än 300 000 olika språk och flera miljoner dialekter. För det andra är växter otroliga lögnare.

Med färger och dofter och smaker lurar de till sig oskyldiga insekter, eller skrämmer bort djur och människor. Så även om vi med hjälp av florofonen kan förstå vad de säger, så måste vi även ägna mycket tid åt att förstå varför det säger det. Det är dock ett helt annat forskningsfält, och medan Gaston och Caligari anlägger en ny köksträdgård kommer jag att förbättra min fantastiska apparat. Och försöka lära folk att uttala Olfactoskop.

Mytiska djur

Porträttbild på DoktornDet är många som skriver till oss och är intresserade av magihistoria. Brevskrivarna är nyfikna på ursprunget till de många märkliga magiska djur som du ofta stöter på när du reser i tid och rum.Varför finns t.ex. Shahmaran som har en kvinnoöverkropp, åtta ben, och en bak och fram vänd orm som underkropp? Och hur uppstod Mantikoran med sin lejonkropp, människoansikte och skorpionsvans? Detta var ett mysterium som fascinerade mig under lång tid och sanningen var länge en väl bevarad hemlighet.

Det var inte förrän jag satt och bläddrade i den utmärkta boken Pinsamma magiska misstag som den fruktansvärda historien avslöjades för mig…

En Şahmaran

Svaret är tyvärr lika fascinerande som pinsamt. År 321 f.Kr hölls den 44e Internationella Magikerkonferensen i Alexandria. Den traditionella avslutningsfesten höll på till långt in på natten, och när flera av trollkarlarna varken kunde gå eller hitta sina hattar tyckte man att det var en bra ide att tävla i magi. De uråldriga reglerna för magiska tävlingar var väl kända och noggrant nedtecknade sedan flera hundra år tillbaka. Efter bara fyra timmar var man överens om dem.

Man bestämde att temat för tävlingen skulle vara att trolla bort en liten boll under en mugg eftersom det fanns så många tomma bägare i lokalen.

Målningen "The Conjuror" av Bosch, Hieronymus

Först ut var den Summeriske Magikern Bilgamesh som efter en lång rad ordvitsar om bägare av misstag snubblade på sin egen fot och råkade trolla fram en gris med påfågelfjädrar och tuppkam. Han blev omedelbart diskvalificerad, men flera av de andra magikerna tog påfågel-grisen som en utmaning och satte igång att trolla fram egna magiska djur för att imponera på servitriserna som försökte hindra Bilgamesh gris från att orena dessertbordet. Snart var lokalen fylld av ormar med ett huvud i varje ände, lejon med örnhuvud, och kameler med leopardfläckar.

En grip

När den siste trollkarlen bars ut ur festlokalen hade 211 nya magiska varelser sett dagens ljus.

Katastrofen var ett faktum och borgmästare Cleomenes fick evakuera staden tills alla de magiska vidundren antingen fångats in eller jagats bort. De innevånare i Alexandria som inte ätits upp, bränts till aska eller dödats av flygande giftgaddar tvingade Borgmästaren att förbjuda all form av trolleri med bägare och bollar. Ett förbud som försvann först 1953.

Karta över Alexandriga 44 f.kr

De infångade magiska djuren skickades långt tillbaka i tiden, så man inte skulle få problem med dem i framtiden. Ett resonemang som tyvärr visade sig ha vissa logiska luckor, och vi kan därför än idag stöta på Shahmaraner, Gripar, Lampagor, Sfinxer, Giraffer, Amphisbaenor, Mantikoror och Hippogriffer.

Kanske vill också du skapa ett magiskt mytdjur. Följ Gastons och Caligaris exempel och skapa fantasifoster med dina vänner!

[svtplay id=5703344]

Har du en fråga som du vill ställa till någon av oss i Magikergränd? Gör gärna det i kommentaren nedan eller via Facebook .

Ectometer

Porträttbild på DoktornMagiska föremål är svårt att förstå och ibland livsfarliga att använda. Man vet sällan vem som tillverkat dem, och ännu mer sällan varför. Därför ska du vara extra försiktig när du misstänker att ett föremål är magiskt laddat.

Bland annat har jag sett en trollstav avfyras i fel ände så att Mästermagikern Ramses förvandlades till en korg med ägg.

Innan vi hann trolla tillbaks honom kläcktes äggen och ut kom elva små bitska skuggstorkar! Ännu har vi inte lyckats fånga in de små liven så vi får troligen inte se Mästermagiker Ramsen på ett tag.

doktorn_bok

Någonstans har Gaston en sjumilakikare igenom vilken man ibland kan se nakenbadande troll, hur långt bort de än är. Jag har även personligen varit med och grävt ner en talande sten som bara kunde recitera finska poem om lera. Listan på opålitliga magiska föremål är lika lång som fasansfull. Men hur vet du om ett föremål är magiskt laddat?

Ska man överleva i en magisk värld är det därför mycket bättre att förlita sig på teknik än magi. En av de apparater som jag nästan alltid tar med mig på äventyr är min utmärkta ectometer.

Ectometern är ett instrument som på sätt och vis mäter ectoaktivitet, alltså den energi som avges av astrala objekt och varelser. Det kan vara spöken, en djinn och kanske en väldigt hungrig demon. Ibland är koncentrationen av ectomagnetiska partiklar så hög att man kan hitta dem i fast form. Den är då ett märkligt viktlöst slem som kallas ectoplasma.

Doktorn utmärkta extoaktivitetsmätare

Ectoaktivitet är mycket svårt att mäta, men jag upptäckte att när ett ectoaktivt laddat objekt rör sig genom etern uppstår en slags magnetisk laddad anomali. Etern är ju det 5e elementet som av misstag upptäcktes av Aristoteles. Det är det medium som fyller hela universum. På samma sätt som luft transporterar ljud, så transporterar etern magisk kraft och vissa former av ljus.

När en varelse eller ett föremål från en annan dimension befinner sig i vår dimension uppstår en laddning mellan etern och ectoaktiviteten som är lätt att mäta.

Ectometerns mätare

Därför har Ectometern en mätare som anger mängden ectoaktivitet, men även en hörsnäcka med ett ljud som indikerar mängden strålning. Jag kan med denna apparat därför både spåra spöken och pejla mig fram till magiska föremål.

Magikergränd