Om drakar

Porträttbild av ArkadiaDet finns mängder av olika sorters drakar i Mysteria. Från de absolut minsta arterna som inte är större än en fjäril, till de gigantiska guldtörstande bestarna som bor uppe i bergen. Någonstans mitt i mellan finns också min egen drake – Sötnos.

Att artbestämma drakar

Det är komplicerat att artbestämma drakar av flera skäl. Dels är variationen väldigt omfattande och dels är det en aktivitet som är direkt livsfarlig. Min vän Carlos Binné råkade exempelvis ut för en tragisk olycka då han försökte kategorisera alla fjärilsdrakar i Mysteria. Föga anade han att trots deras ringa storlek är eldkvasten från deras mun förvånande stor. Och nästan osläckbar!

Carlos lämnade drakbranschen och spenderar nu sin tid med att kategorisera harsyra.

Drakfjäril ritad av Stargazerrjl

Olika sorters drakarEn viktig faktor vid kategorisering av drakar är att bestämma vilket element subjektet är förknippad med. De fyra klassiska elementen gör sig återigen påminda. Drakar som är kopplade enbart till vatten lever således i haven eller i sjöar. Här har jag dock haft väldigt svårt att särskilja sjöodjur och sjöormar från drakar, något som jag och Doktorn ofta hamnar i långa samtal om. Drakar som är förknippade med Jord är markbundna och saknar förmågan att flyga, medan drakar som är kopplade till eld befinner sig under jord. Min egen drake Sötnos är kopplad till jord och eld och bor helst under jord i gångar hon själv bränt fram med sin frätande etter.

Drakars intellekt

Intelligensen hos olika drakarter är mycket varierad. En del är så listiga och skarpsinniga att inga gåtor kan fälla dem. Andra är ungefär lika snabbtänkta som en flock med får. Flera faktorer spelar in där bland annat storlek är avgörande. En riktigt stor drake verkar vara kapabel till stora tankar, medan en liten tänker litet. Åtminstone ur de perspektiv vi människor har.

Arkadia och Draken Sötnos

Åtskilliga gånger har drakar försökts domesticeras med varierade resultat. Själv valde jag att bli vän med en drake – och inte se henne som annat än en bundsförvant och kollega. Experimenten har varit mycket varierade.

En del har försökt spänna drakar framför plogen, något som oftast resulterat i åkermark i brinnande behov av att ligga i träda.

Beo-Ulf letar efter sin drake

Min vän Beo-Ulf, eller Uffe som jag ibland kallar honom, har en drake vid namn Bartalomeus. Varken han eller hans drake kan kategoriseras som väldigt stora individer. Bartalemeus är känd för att minnas saker sporadiskt – så som att Beo-Ulf är en kompis eller vilket håll som är upp och vilket som är ner. Därför brukar Uffe se till att koppla och utfodra Bartalomeus varje kväll. När draken är mätt minns han saker klarare och är då, om än en aningen trög, ändå en best att räkna med.

Det finns många spännande historier om Uffe och Bartalomeus. Dessa brukar berättas till alla gästers stora förtjusning på värdshusen runt om i Mysteria.

Äventyren börjar alltid med att radarparet tappar bort något. Oftast sitt uppdrag, vägen eller tidsuppfattningen.

På något mystiskt sätt slutar det med att de båda kommer hem med mängder av nya erfarenheter – men sällan klokare. Jag är mycket stolt över att kalla såväl Uffe som Bartalomeus mina vänner. Om inget annat därför att de båda förser mig med mängder av skratt.

Drakars fysiska form

Tai-Shin flyger på en vit drakeEn del drakar har, precis som vi magiker, utvecklat olika magiska egenskaper. Att tala med hjälp av telepati eller att forma avancerad illusioner och bländverk hör till vanligheterna. Mindre känt är att en del arter också utvecklat förmågan att byta form. Detta är en ganska ovanlig kraft och verkar huvudsakligen förekomma i östra Mysteria. Populära former är odefinierbara monster, fiskar av arten karp och ibland till och med människor.

 

Avsnitt 14 & 15 – Vittra

Porträttbild av ArkadiaJag känner att det är läge att dementera en del illavarslande rykten som florerar på den Jordiska Dimensionen. Det talas om att den modiga och ärofulla alkemisten Arkadia är rädd för Vittra! Så är det verkligen inte, låt mig förklara.

Som det tydligt framkom under mysteriet vid minigolfbanan så var platsen i fråga hemsökt av Vittra. Det var själva orsaken till att varken jag eller någon av barnen klarade av att spela på golfbanan. Oavsett vad jag gjorde så gick bollen åt helt fel håll. Vittra hade helt enkelt byggt en stig över banan då deras egna bro gått sönder.

Barnen, Doktorn och Fneja lagar bro

Våra äventyrarbarn tog på sig arbetet att under Doktorns ledning laga bron. Det var väldigt fint av dem.

Vittra är inte bara elaka och näsvisa, de är lata också. De borde laga sin egen bro!

Rädsla för Vittra

Jag har också hört att det skrattas bakom min rygg om att jag skulle vara rädd för Vittra. Så är det såklart inte, jag är inte rädd. Jag är bara rationellt försiktig där deras närvaro är bekräftad. Rationellt försiktig!

Arkadia flyr från Vittra

Orsaken till denna försiktighet är att Vittra en gång för många, många år sedan byggde en vitterstig rakt genom mitt laboratorium. De hävdade i efterhand att det hela berodde på att någon hade förstört deras uråldriga stig i samband med ett gruvprojekt i samma berg som mitt laboratorium var beläget. Vilken otur!

Resultatet av att ha en högtrafikerad vittrariksväg genom sitt laboratorium är till en början intressant, men blir snart direkt livsfarligt. Att snubbla på en miniko är inte hela världen, men sedan gick det hela över styr!

Där det en gång stod Kvicksilver stod det nu Grillkrydda och där det stod Benmjöl fanns det istället Arsenik.

Ett vitterhus

Situationen var oerhört problematisk och också denna gång var jag tvungen att blidka Vittra genom att bygga en vacker stig rakt genom mitt berg. Deras stig blev dessutom förgylld och full av ädla stenar. Mest för att jag aldrig mer ville uppleva att mitt morgonkaffe bytts ut mot torkat kobajs.

 

Fenjas erfarenheter

Föga anade jag att det bara var jag som utsatts för vittras hemskheter. I ett förtroligt samtal med Fenja visade det sig att det också funnit elaka vittra i hennes klass. Tydligen har de retat och fått henne att känna sig otrygg. Vilka hemskheter! Det är som jag säger, det går inte att lita på de små varelserna.

Fenja antecknar Arkadias resultat

Eller så menade hon att andra klasskompisar varit elaka mot henne. Det är i så fall än värre. Tänk att umgås med en massa människor varje dag där en del av dem ständigt är elaka! Nej, något sådant är otänkbart. En sådan situation hade ingen skola accepterat – vilket innebär att det måste varit vittra i hennes klass. Jag känner att jag förstår Fenja mycket bättre nu.

Dareon den Vise (Del 2)

Porträttbild av GastonIbland blir jag frustrerad över att folk inte kan nöja sig med det svar de får. Här har jag skrivit ett helt kapitel i krönikan för att besvara alla de brev som väller in med frågor om Dareon. Ändå är ingen nöjd!

Doktorn påpekade att jag kanske inte riktigt besvarat de frågor som hade ställts och att det kanske var en anledning till att breven fortfarande kommer inramlandes.

Jag gör väl då ett nytt försök att få massorna på gott humör.

Dareon berättar om älvor

Det är framför allt tre frågor som ställts i breven varav jag anser att jag redan har besvarat de två första. Låt mig summera! Dareon är alltså en magisk varelse som jag skapat med hjälp av magi. En så kallad Antropofmorf. Så! Nu har jag återigen svarat på dessa frågor så nu kan jag koncentrera mig på den tredje och sista frågan.

 

Varför har Dareon ingen kropp?

Det enkla svaret är att jag skapade antropomorfen Dareon under ett lärlingsprov och valde p.g.a. tidspress och säkerhetsskäl att enbart skapa den i form av ett huvud. Det längre och mer komplicerade svaret kräver lite mer av både författaren och av läsaren. Då lärlingsprov alltid är tidsbegränsade så var tid en faktor som spelade en mycket viktig roll.

Självklart skulle man ha kunnat lagt en besvärjelse som gjort att tiden gick långsammare eller en besvärjelse som gjort att man själv kunde göra saker väldigt mycket fortare.

Problemet är att de tar så lång tid att utföra besvärjelsen att tidsvinsten ofta är obefintlig. I detta fallet beräknat till minus 15 minuter!

Det var uteslutet att skapa en antropomorf med en hel kropp. Det hade tagit för lång tid. Titta bara på hur en hand är konstruerad. Det är jättekomplicerat. Skall man dessutom göra två händer med armar och kanske två ben med fötter och tår så är det makalöst tidsödande.

Ett huvud har många sinnen, men inte heller alla. De sinnen ett huvud använder är: Syn, hörsel, lukt, känsel och smak. Det sjätte sinnet, d.v.s. balanssinnet, behövs ju inte när det inte finns någon kropp att balansera. Detta gör att man kan använda det sjätte sinnet till någonting annat eller, för att spara tid, helt enkelt skippa det sjätte sinnet. Vilket jag gjorde.

 

Viktiga säkerhetsaspekter

När man sedan kikar på säkerhetsaspekten så måste man lära sig av andras misstag. Titta bara på magikern som lyckades göra en antropomorf som han kallade Golem. Han höll på i flera år innan han lyckats skapa en hel kropp gjord av enbart lera. Nästan dubbelt så stor som en vanlig människa. Hur gick det med det?

Jo, varje morgon så väckte magikern Golem med en magisk besvärjelse och när det blev kväll ogjorde magikern besvärjelsen och Golem blev en livlös staty av lera igen. Detta gjordes varje morgon och kväll. Magikern och Golem hade det riktigt bra tills den dag då magikern somnade utan att ogöra besvärjelsen.

En Golem från Doctor Cagliostros Cabinet of Curiosities

Golem förblev vaken och det visade sig nu att han var hysteriskt mörkrädd. I panik sprang han ut i staden och kastade saker vilt omkring sig. De som kom i närheten råkade illa ut. Han rev ner hela hus, välte vagnar och kastade sten.

Golem blev en livsfarlig enmanskravall som ingen kunde hejda.

Halva staden förstördes och mängder av människor och andra varelser förlorade både liv och lem.

Riktigt så illa kan det inte gå med bara ett huvud. Det enda fysiska skada ett förtrollat huvud kan åstadkomma är att bitas. Vilket, ur säkerhetssynpunkt, gjorde mitt val att skapa Dareon enbart som ett huvud ganska enkelt.

 

Den huvudsakliga orsaken

En annan fördel är att ett huvud kan inte heller förflytta sig av egen kraft.  Därför behöver magikern bara komma ihåg huvudet ställdes sist, så hittar man det. Enkelt! Om man har glömt bort var det står så kan huvudet ropa på dig.

Dareon och lärlingen

Av erfarenhet vet jag att det också fungerar också mycket bra som väckarklocka.

Om huvudet säger dumma saker eller är bråkig på andra sätt så kan man bara låsa in det i en låda tills det kommer på bättre tankar. Enkelt och säkert!

Nu känner jag att jag har svarat så gott jag kan, så nu hoppas jag att jag inte får fler brev med frågor i detta ämne.

Avsnitt 10 – Maliteus

Porträttbild av ArkadiaDu kanske tänker dig att Mysteria enbart befolkas av snälla magiker som kokar te och läser dammiga böcker. Så är det inte! Det finns en uppsjö med skurkar och banditer, där en sticker ut: Maliteus!

Legenden om Maliteus

Maliteus är efterlyst över hela Mysteria

Det finns många legender om skurken Maliteus. Bland annat talas det om att han ägde det slott som Gaston nu är herre över. En annan historia berättar om hur han förvandlat Caligari till att vara en grym och skrämmande drake under många år. Legenderna är många men gemensamt för alla är att det inte finns någon förklaring av vem Maliteus är och varifrån han kommer. Vi vet att han bor i Svarta Tornet som ligger i sydvästra Mysteria.

Tornet vaktas av hans trogna tjänare kallade Spëculatorer. Dessa varelser har förmågan att vara osynliga för alla magiska varelser i Mysteria.

Än idag är det ett mysterium hur Maliteus styr Spëculatorerna då inte heller han kan se dem.

Vi har  stött på Spëculatorer under några av våra äventyr i andra dimensioner. Där har det framkommit att icke mysterianer kan se dessa spioner vilket många gånger har lett till att vi kunnat skicka dem på flykten.

En speculator gömmer sig

 

Kidnappningen av Ugglan Holger

Maliteus har begått många skurksträck överallt i Mysteria. Nämnas bör när han en tidig vårdag för många år sedan kidnappade Doktorns uggla Holger. Jakten på Holger blev ett långt och skrämmande äventyr. Som tur var lyckades Doktorn och jag med stort hjältemod förfölja honom och slutligen hinna ikapp honom. Doktorn blev träffad av en besvärjelse men jag räddade såväl Doktorn som Holger genom att förgöra Maliteus kropp. Trots det kom skurken på något magiskt vis undan!

Kanske fick dessutom Holger smaka på en decipibesvärjelse, något vi kallar indirekta skador i branschen. Som tur var kunde jag återuppliva den döda odöda ugglan med Alltinktur.

 

En ond magiker på jorden

När vi fick höra att en trollkarl försvunnit från Mysteria och att en annan dykt upp på jorden… Eller om det var en som dykt upp i Mysteria och en annan som försvunnit…

Eller om en trollkarl helt enkelt var samma trollkarl på jorden som på Mysteria där den andra trollkarlen försvunnit och dessutom förvandlats till ett barn. Ett barn som inte var en trollkarl egentligen om inte den var fast någonstans där inte vi var. Typ på jorden.

Arkadia och Gaston pratar om onda magiker

Äh, oavsett vilket så insåg vi genast att det skulle kunna vara Maliteus det var frågan om! För en tid sedan råkade ju Gaston dra igång den här portalen som kopplar samman jorden och Mysteria. I och med hans klantighet öppnades också möjligheten för en Djinn att fly in i den Jordiska Dimensionen. Det blev kaos och galenskap när en djinn sprang fritt, men vår kära djinn var mest nyfiken och busig. Tänk dig om det istället en elak och ond magiker som släppt lös på jorden. Vilken mardröm!

Kartan över Mysteria där Svarta Tornet syns

Med detta i åtanke förstår ju vilken jordbo som helst att det nu är fara å färde. Vi ska göra allt i vår makt att spåra upp Maliteus och denna gång förevigt förvisa honom till Svarta Tornet!

 

 

Avsnitt 8 – Kakor

Porträttbild av ArkadiaFlera personer har hört av sig och ställt frågor kring kakincidenten som inträffade på Gastons slott igår. Detta och frågan kring Caligaris förmodade straff att plocka upp efter min drake ska utredas här.

Som ni alla kanske förstod är Caligari helt oskyldig till kakförsvinnandet. Han har varit allt för upptagen med att kommunicera med Fenja genom kristallkulan. Dessutom verkar han väldigt intresserad av dessa ”appar” som Doktorn berättade om. Senast jag pratade med honom om detta talade han om ett användarnamn och lösenord. Alla esoteriska konster har sina svårigheter – också apparnas mystiska värld.

Caligari kollar kristallkulan

Hur som helst är det uppenbart för alla inblandade att den skyldiga inte alls är lärlingen. Doktorns underliga beteende när Caligari blev anklagad visar också på just den tes jag vill föra.

Det smyger runt Glauxer på slottet, och de har nu bytt diet från stulna vänsterstrumpor till kakor!

Basiliskus Glaux

Vi bör därför hålla ögonen öppna och sätta ut glauxfällor på nätterna. För er som inte vet vad en Glaux är jag tyvärr tvungen att hänvisa till ett framtida inlägg kring denna mystiska varelse. Vad jag verkligen vill berätta är att denna sorgliga incident innebar att Caligari följde med mig på skattjakt tillsammans med Draken Sötnos. Där fick han ett straff av Gaston att plocka bajs efter denna magnifika varelse.

För det otränade ögat kan det verka vara, ja ett skitgöra, men så är inte alls fallet.

 

Arkadia och Sötnos

Att plocka upp efter en drake är såväl livsfarligt som väldigt, väldigt viktigt. Olika drakar lämnar nämligen olika typer av spillning efter sig. Inom alkemiskået är tillgången till en drake ovärderligt, och det är då viktigt att varje alkemist tar vara på, och återanvänder varenda resurs draken ger. Att Caligari fick plocka upp efter Sötnos är något en lärling inom alkemin inte får göra förrän de nått en lärlingsgrad av åtminstone tolv.

Just Sötnos är en grottdrake och hennes huvudsakliga föda är guld. Det finns därför några självklara likvida orsaker att plocka upp efter henne. Främst efter det att hon haft en festmåltid hemma i min vulkan.

 

Caligari med spade

Skulle det vara så att hon inte ätit massor med guld är fortfarande spillningen från henne värd mycket. De har en otroligt bra förbränningstemperatur vilket innebär att arbetet i laboratoriet är enklare då jag slipper släpa hem stenkol från Svalbard. Skulle densiteten vara sämre går det utmärkt att använda som isolering på hus, framför allt på Svalbard faktiskt. Hur jag vet det tänker jag inte gå in på idag.

Sötnos bajsar

En observant 10-åring nämnde för mig igår att bajset såg väldigt mycket ut som kakor. Det känner jag är en iakttagelse som jag lämnar dit hän. Någon värdighet får det finnas i alkemistens yrke. Oavsett vilket hade jag och Caligari en mycket trevlig promenad i jakten på Jordens Smaragd. Jag är övertygad om att vi nästa vecka kommer att hitta den där smaragden – och inte bara någon gammal klädedräkt som de andra sorgligt nog har hittat.

En bra skattjakt (Del 3)

Porträttbild av GastonSkattjakter kan vara riskfyllda uppdrag eftersom skatter, i många fall, vaktas av diverse farliga varelser. Det finns många typer av skattväktare som bland annat drakar, lindormar, bergatroll, sfinxer, mantikoror, hydror och basilisker.

En grupp olika monster

Man gör därför rätt i att lära sig allt om dessa varelser så man vet hur man kan övervinna dem eller hur de lättast luras att titta åt ett annat håll medan man själv hämtar skatten. Då det är svårt att komma ihåg alla tusentals detaljer så är det bra att ha med sig en bok om monster och magiska varelser så att man kan färska upp minnet under färden.

Pysslingen

En ganska ofarlig skattväktare är Pysslingen. Visserligen kan de försätta dig i tusenårig sömn, lura dig till Skåne eller få dig att tro att en häst är din mamma, så det bästa är att hinna lura pysslingen innan den förtrollar dig. Detta kan man göra med ganska enkla magiska medel.

En ilsk pyssling och hans fågel

Pysslingar kan luras att lämna sin regnbåge genom att man magiskt skapar en regnbåge till. En större, synligare och färggrannare. Pysslingen tror förhoppningsvis att det finns en större och viktigare skatt att vakta. Den lämnar då sin egen regnbåge för att ta hand om den nya regnbågens skatt. Man har nu möjligheten att skynda sig fram till pysslingens regnbåge innan de upptäcker att de blivit lurade.

Fram & bak eller upp & ner?

Ett litet problem är att man aldrig vet på vilken ände av regnbågen som skatten finns.  Det är näst intill omöjligt.

Förvisso vet vi ju att skatten finns vid regnbågens slut, men hur skall man veta vilken sida det är?

Man måste blixtsnabbt ta sig till den ena sidan innan regnbågen försvinner. Om denna sidan visar sig vara början på regnbågen så måste man kvickt ta sig till den andra sidan. Det blir ett fasligt rännande!

Gaston spanar vid en mur

Då regnbågar dessutom har en förmåga att förflytta sig, så har jag utvecklat ett litet knep. Istället för att fara omkring som en tok och försöka hinna med att hitta regnbågens slut, så sätter jag mig ner och tar en liten picknick. Det är nämligen lika stor chans att jag skulle hinna fram i tid som om att regnbågens slut hamnar mitt på min picknickfilt. Detta gör att jag har en trevlig liten stund, får mat i magen samt har chansen att få en stor kruka med guld i knät.

Så om du ser fler regnbågar på himlen samtidigt så vet du är det bara är jag, Mästermagikern Gaston, som är ute på skattjakt. Troligtvis sitter jag även och myser på en picknickfilt och hoppas på pysslingguld.

Avsnitt 5 – Älvor

Porträttbild på DoktornProblemet med tiden i lekparken var alltså älvor! Det är rätt självklart i efterhand. Men i efterhand är allt alltid självklart. Förutom den där gången när Dareon bestämde sig för att prova på bowling i den jordiska dimensionen. Men det pratar vi om en annan gång. Nu är det älvor som står på menyn.

Älvor (Alfi Pratenses)

Älvor är ett ganska vanligt väsenslag i både Mysteria och Den Jordiska Dimensionen. Dom lever i stora familjer, så kallade klaner, och man kan ofta se dom dansa på dimmiga ängar eller i sankmarker. Dom tycker mycket om månljus så det är lättast att få en glimt av dom i gryningen eller om natten.

Arkadia och Gaston försöker hänga upp en discokula
Älvor gillar att dansa och har svårt att motstå musik.

Det är egentligen bara dom kvinnliga älvorna som heter älvor. De manliga kallas alver.

Där älvorna har dansat uppstår ibland älvringar. Detta är ett märkligt fenomen som gör att den som kliver in i älvringen plötsligt tycks färdas många år framåt i tiden. Ingen har riktigt kunnat förklara varför, men troligen beror det på att älvorna med sin dans öppnar en dörr till sin egen värld. Om man har oturen att ramla in genom den dörren kan man bli fånge i älvornas värld i många år, även om det bara hinner gå några sekunder på Jorden.

Ett timglas som står still

Den som vill akta sig för att bli fångad av älvor bör hålla utskick efter svampar som växer i en cirkel. Det kan vara en älvcirkel.

Svampar från en älvring

Men om man vågar sig nära älvorna och deras cirklar kan man hitta dyrbart mån-silver som dom ibland tappar när dom dansar. Med silver från månen kan man göra många märkliga saker. Trots att vi spionerat på älvorna, både i Mysteria, Den Jordiska Dimensionen och i Älvriket har vi ännu inte listat ut var dom får silvret ifrån…

Slottet vid Bergets Sjö

Porträttbild av GastonKanske undrar du hur det är att bo i ett magiskt slott? Det är inte lätt – när jag för sjuhundrafemtiofjärde gången tagit trappan till biblioteket men hamnat någon annanstans, så bestämde jag mig för att göra något åt saken.

Slottet jag bor i är över 600 år gammalt men det växer fortfarande hela tiden ändå. Jag vet inte varför men det gör mig helt tokig ibland. Helt plötsligt kan det finnas t.ex. en ny dörr på en vägg som aldrig förut har haft en dörr. Öppnar man dörren så kan den leda till en okänd korridor, ett nytt rum eller en balkong med sjöutsikt.

Ett fönster över sjön vid Gastons slott

Magiska trappor och rum

En gång så hittade jag en ny trappa i köket som ledde upp till en fängelsehåla nere i källaren. Jag blev helt snurrig.

Det tog en hel månad för trappan att förstå vilket håll den skulle. Nu fungerar den både upp och ner.

Från köket ner till källaren och från källaren upp till köket. Det är bara så förvirrande innan man har vant sig och när man väl har vant sig så ändras allt och man får vänja om sig.

Nu kanske ni tror att jag har svårt för att vänja mig vid nya saker, men där har ni fel. Jag vande mig med en gång vid att jag nu har en interdimensionell portal i mitt vardagsrum, ett magiskt talande huvud i Lärlingstornet samt att jag nu behöver åka på uppdrag till den jordiska dimensionen så fort Fenja ringer i kristallkulan.

Dareon den Vise ser fundersam ut

Inget konstigt med det. Men tänk er själva att behöva gå upp mitt i natten och inte hitta dörren till toaletten eller att vilja tassa bort till köket för att ta sig en smörgås men istället hamna i på en vind full med sabeltandade fladdermöss. Man blir frustrerad!

 

Kartan som nästan löste problemet

Jag bestämde mig då för att försöka skapa en förtrollad karta som förändrar sig efter hur slottet växer. Jag inredde ett helt rum i det norra tornet för att hålla på med mina magiska kartexperiment men så plötsligt en dag så lyckades jag inte hitta tillbaks. Rummet hade försvunnit. Helt omöjligt att hitta. Det fanns inte längre.

Arkadia och Gaston letar försvunna rum

Efter att ha diskuterat saken med min gode vän alkemisten Arkadia så kom vi fram till att slottet måste ha tappat rummet. Lite som när barn tappar mjölktänderna. Detta gör att vi nu helst håller oss i den äldsta delen av slottet och låter resten av slottet växa färdigt.

Risken är ju annars att man tappas tillsammans med ett ”mjölkrum” och försvinner.

Det är ju inte roligt. Ingen gillar väl att vara borttappad? Frågan är bara – vart hamnar man då?

Magikergränd