Avsnitt 14 & 15 – Vittra

Porträttbild av ArkadiaJag känner att det är läge att dementera en del illavarslande rykten som florerar på den Jordiska Dimensionen. Det talas om att den modiga och ärofulla alkemisten Arkadia är rädd för Vittra! Så är det verkligen inte, låt mig förklara.

Som det tydligt framkom under mysteriet vid minigolfbanan så var platsen i fråga hemsökt av Vittra. Det var själva orsaken till att varken jag eller någon av barnen klarade av att spela på golfbanan. Oavsett vad jag gjorde så gick bollen åt helt fel håll. Vittra hade helt enkelt byggt en stig över banan då deras egna bro gått sönder.

Barnen, Doktorn och Fneja lagar bro

Våra äventyrarbarn tog på sig arbetet att under Doktorns ledning laga bron. Det var väldigt fint av dem.

Vittra är inte bara elaka och näsvisa, de är lata också. De borde laga sin egen bro!

Rädsla för Vittra

Jag har också hört att det skrattas bakom min rygg om att jag skulle vara rädd för Vittra. Så är det såklart inte, jag är inte rädd. Jag är bara rationellt försiktig där deras närvaro är bekräftad. Rationellt försiktig!

Arkadia flyr från Vittra

Orsaken till denna försiktighet är att Vittra en gång för många, många år sedan byggde en vitterstig rakt genom mitt laboratorium. De hävdade i efterhand att det hela berodde på att någon hade förstört deras uråldriga stig i samband med ett gruvprojekt i samma berg som mitt laboratorium var beläget. Vilken otur!

Resultatet av att ha en högtrafikerad vittrariksväg genom sitt laboratorium är till en början intressant, men blir snart direkt livsfarligt. Att snubbla på en miniko är inte hela världen, men sedan gick det hela över styr!

Där det en gång stod Kvicksilver stod det nu Grillkrydda och där det stod Benmjöl fanns det istället Arsenik.

Ett vitterhus

Situationen var oerhört problematisk och också denna gång var jag tvungen att blidka Vittra genom att bygga en vacker stig rakt genom mitt berg. Deras stig blev dessutom förgylld och full av ädla stenar. Mest för att jag aldrig mer ville uppleva att mitt morgonkaffe bytts ut mot torkat kobajs.

 

Fenjas erfarenheter

Föga anade jag att det bara var jag som utsatts för vittras hemskheter. I ett förtroligt samtal med Fenja visade det sig att det också funnit elaka vittra i hennes klass. Tydligen har de retat och fått henne att känna sig otrygg. Vilka hemskheter! Det är som jag säger, det går inte att lita på de små varelserna.

Fenja antecknar Arkadias resultat

Eller så menade hon att andra klasskompisar varit elaka mot henne. Det är i så fall än värre. Tänk att umgås med en massa människor varje dag där en del av dem ständigt är elaka! Nej, något sådant är otänkbart. En sådan situation hade ingen skola accepterat – vilket innebär att det måste varit vittra i hennes klass. Jag känner att jag förstår Fenja mycket bättre nu.

Vem är Dareon den Vise? (Del 1)

Porträttbild av GastonJag har fått brev. Mängder av brev. Mitt kontor fullständigt svämmar över med brev!  Jag kan inte ens öppna dörren till kontoret utan att det väller ut brev i hallen likt drivsnö. Jag har provat allt. Jag har släng dem i soptunnan, kastat dem i slottets stora eldstad och till och med matat Arkadias drake med dem, men det hjälper inte. Det kommer nya hela tiden.

Dareon sover

Jag har därför kommit till den slutsatsen att jag helt enkelt måste svara på breven. Det är ständigt samma fråga som ställs, om och om igen.

Vem är Darion? Vad är Dareon? Varför har Dareon ingen kropp?

En antropomorf

Det enkla svaret är att Dareon är en Antropomorf som jag, i mitt lärlingsprov av sjätte graden, skapade. Skall jag nu göra svaret lite uttömmande så kommer det att behövas fler än ett kapitel i denna krönika. Vi börjar med hur Dareon blev till, försvann och återfanns.

Efter att ha slutfört mitt lärlingsprov av sjätte graden så bar jag med mig min magiska skapelse Dareon i en specialbyggd låda till avslutningsfesten. Festen hölls på Älvornas Äng söder om Bergets Sjö och höll på i hela tre dagar och tre nätter. Näcken spelade till dans och stämningen var på topp. Någonstans i allt detta så föll jag i sömn och när jag vaknade så var ängen tom och tyst och solen sken varm och mjuk.

Jag gnuggade sömnen ur ögonen och tog mig med trötta steg mot min lärlingskammare för att fortsätta mina magiska studier.

Dareon precis innan han glöms bort

Jag hade ingen tanke på att jag tagit med mig Dareon till festen. Jag hade glömt bort honom i festens villervalla och jag kom inte ens ihåg att jag hade skapat en liknande tingest. Dareon var försvunnen i både minnet och i verkligheten. Det var som om jag blivit förtrollad med en glömskebesvärjelse. Inte förrän många år senare skulle jag träffa honom igen.

 

En återfunnen Dareon!

När jag blivit Mästermagiker av Sjunde graden var jag på äventyr tillsammans med min gode lärling Caligari. Precis efter vår nionde picknick så fann vi det bortglömda slottet vid Ramvattnet. Jag tillkallade mina vänner Arkadia och Doktorn för att, tillsammans med mig och min lärling, utforska slottets hemligheter. Under högar av damm och spindelväv hittade vi Dareon, fortfarande instängd i den låda som jag låste in honom i efter mitt lärlingsprov.

Dareon var vid gott mod och glatt humör fast han varit bortglömd och inlåst i så lång tid.

Det var då vi började misstänka att jag blivit förtrollad under festen för så många år sedan, och att någon stulit Dareon. Allt pekade på att det var så. Vi hittade ju den bortglömde Dareon i ett bortglömt slott. Den stora frågan var, vem var illvillig nog att förtrolla en lärling med en glömskebesvärjelse och sedan stjäla hans magiska skapelse? Och att dessutom gömma stöldgodset i ett slott som alla glömt bort. Det måste vara en riktigt lömsk typ.

Vi hade inte tid att forska i den saken då någon (jag säger inte vem, men namnet börjar på A och han har en drake) råkade släppa lös en Djinn, via en portal, till den Jordiska dimensionen. Som de lysande magiker och äventyrare vi är, så lyckades vi kvickt få fatt på Djinnen och så var det problemet ur världen.

 

Problemet löst!

Vi gav oss av till mitt slott för att fira vår lyckade problemlösning med en stor kopp te och smaskiga chokladkakor. Självklart glömde jag inte att ta med mig Dareon till mitt slott.

Gaston och Caligari kommer hem

Han hade ju visat sig vara värdefull då han kan se magiska ting och varelser i andra världar. Jag ställde Dareon i slottets stora magiska arkiv.  Där trivs han som fisken i vattnet och kan tillbringa sin tid med att läsa och lära sig allt om vad som hänt i Mysteria.

Äntligen var allt som det skulle. Dareon hade kommit hem.

Avsnitt 10 – Maliteus

Porträttbild av ArkadiaDu kanske tänker dig att Mysteria enbart befolkas av snälla magiker som kokar te och läser dammiga böcker. Så är det inte! Det finns en uppsjö med skurkar och banditer, där en sticker ut: Maliteus!

Legenden om Maliteus

Maliteus är efterlyst över hela Mysteria

Det finns många legender om skurken Maliteus. Bland annat talas det om att han ägde det slott som Gaston nu är herre över. En annan historia berättar om hur han förvandlat Caligari till att vara en grym och skrämmande drake under många år. Legenderna är många men gemensamt för alla är att det inte finns någon förklaring av vem Maliteus är och varifrån han kommer. Vi vet att han bor i Svarta Tornet som ligger i sydvästra Mysteria.

Tornet vaktas av hans trogna tjänare kallade Spëculatorer. Dessa varelser har förmågan att vara osynliga för alla magiska varelser i Mysteria.

Än idag är det ett mysterium hur Maliteus styr Spëculatorerna då inte heller han kan se dem.

Vi har  stött på Spëculatorer under några av våra äventyr i andra dimensioner. Där har det framkommit att icke mysterianer kan se dessa spioner vilket många gånger har lett till att vi kunnat skicka dem på flykten.

En speculator gömmer sig

 

Kidnappningen av Ugglan Holger

Maliteus har begått många skurksträck överallt i Mysteria. Nämnas bör när han en tidig vårdag för många år sedan kidnappade Doktorns uggla Holger. Jakten på Holger blev ett långt och skrämmande äventyr. Som tur var lyckades Doktorn och jag med stort hjältemod förfölja honom och slutligen hinna ikapp honom. Doktorn blev träffad av en besvärjelse men jag räddade såväl Doktorn som Holger genom att förgöra Maliteus kropp. Trots det kom skurken på något magiskt vis undan!

Kanske fick dessutom Holger smaka på en decipibesvärjelse, något vi kallar indirekta skador i branschen. Som tur var kunde jag återuppliva den döda odöda ugglan med Alltinktur.

 

En ond magiker på jorden

När vi fick höra att en trollkarl försvunnit från Mysteria och att en annan dykt upp på jorden… Eller om det var en som dykt upp i Mysteria och en annan som försvunnit…

Eller om en trollkarl helt enkelt var samma trollkarl på jorden som på Mysteria där den andra trollkarlen försvunnit och dessutom förvandlats till ett barn. Ett barn som inte var en trollkarl egentligen om inte den var fast någonstans där inte vi var. Typ på jorden.

Arkadia och Gaston pratar om onda magiker

Äh, oavsett vilket så insåg vi genast att det skulle kunna vara Maliteus det var frågan om! För en tid sedan råkade ju Gaston dra igång den här portalen som kopplar samman jorden och Mysteria. I och med hans klantighet öppnades också möjligheten för en Djinn att fly in i den Jordiska Dimensionen. Det blev kaos och galenskap när en djinn sprang fritt, men vår kära djinn var mest nyfiken och busig. Tänk dig om det istället en elak och ond magiker som släppt lös på jorden. Vilken mardröm!

Kartan över Mysteria där Svarta Tornet syns

Med detta i åtanke förstår ju vilken jordbo som helst att det nu är fara å färde. Vi ska göra allt i vår makt att spåra upp Maliteus och denna gång förevigt förvisa honom till Svarta Tornet!

 

 

Avsnitt 8 – Kakor

Porträttbild av ArkadiaFlera personer har hört av sig och ställt frågor kring kakincidenten som inträffade på Gastons slott igår. Detta och frågan kring Caligaris förmodade straff att plocka upp efter min drake ska utredas här.

Som ni alla kanske förstod är Caligari helt oskyldig till kakförsvinnandet. Han har varit allt för upptagen med att kommunicera med Fenja genom kristallkulan. Dessutom verkar han väldigt intresserad av dessa ”appar” som Doktorn berättade om. Senast jag pratade med honom om detta talade han om ett användarnamn och lösenord. Alla esoteriska konster har sina svårigheter – också apparnas mystiska värld.

Caligari kollar kristallkulan

Hur som helst är det uppenbart för alla inblandade att den skyldiga inte alls är lärlingen. Doktorns underliga beteende när Caligari blev anklagad visar också på just den tes jag vill föra.

Det smyger runt Glauxer på slottet, och de har nu bytt diet från stulna vänsterstrumpor till kakor!

Basiliskus Glaux

Vi bör därför hålla ögonen öppna och sätta ut glauxfällor på nätterna. För er som inte vet vad en Glaux är jag tyvärr tvungen att hänvisa till ett framtida inlägg kring denna mystiska varelse. Vad jag verkligen vill berätta är att denna sorgliga incident innebar att Caligari följde med mig på skattjakt tillsammans med Draken Sötnos. Där fick han ett straff av Gaston att plocka bajs efter denna magnifika varelse.

För det otränade ögat kan det verka vara, ja ett skitgöra, men så är inte alls fallet.

 

Arkadia och Sötnos

Att plocka upp efter en drake är såväl livsfarligt som väldigt, väldigt viktigt. Olika drakar lämnar nämligen olika typer av spillning efter sig. Inom alkemiskået är tillgången till en drake ovärderligt, och det är då viktigt att varje alkemist tar vara på, och återanvänder varenda resurs draken ger. Att Caligari fick plocka upp efter Sötnos är något en lärling inom alkemin inte får göra förrän de nått en lärlingsgrad av åtminstone tolv.

Just Sötnos är en grottdrake och hennes huvudsakliga föda är guld. Det finns därför några självklara likvida orsaker att plocka upp efter henne. Främst efter det att hon haft en festmåltid hemma i min vulkan.

 

Caligari med spade

Skulle det vara så att hon inte ätit massor med guld är fortfarande spillningen från henne värd mycket. De har en otroligt bra förbränningstemperatur vilket innebär att arbetet i laboratoriet är enklare då jag slipper släpa hem stenkol från Svalbard. Skulle densiteten vara sämre går det utmärkt att använda som isolering på hus, framför allt på Svalbard faktiskt. Hur jag vet det tänker jag inte gå in på idag.

Sötnos bajsar

En observant 10-åring nämnde för mig igår att bajset såg väldigt mycket ut som kakor. Det känner jag är en iakttagelse som jag lämnar dit hän. Någon värdighet får det finnas i alkemistens yrke. Oavsett vilket hade jag och Caligari en mycket trevlig promenad i jakten på Jordens Smaragd. Jag är övertygad om att vi nästa vecka kommer att hitta den där smaragden – och inte bara någon gammal klädedräkt som de andra sorgligt nog har hittat.

Trolljakt – Avsnitt 6 & 7

Porträttbild av ArkadiaVårt besök hos den otursdrabbade familjen blev till slut en framgångssaga värd att berätta i generationer. Barnen blev utrustade med trollstavar och i efterhand fick de dessutom en mycket gedigen utbildning i hanteringen av detta magiska redskap.

Gårdens förbannelse

När jag och Doktorn började gräva i mysteriet fann vi flera bevis på att gården råkat ut för trolls långsinthet. Bland annat anfölls Fenja av en kelsjuk gris vars tryne helt immade igen hennes kameralins! Kan det finnas tydligare bevis? När vi kom fram till att det var en gryta som borde ha lämnat tillbaks begav vi oss genast till den omtalade grottan.

Arkadia håller upp trollens gryta

Resan dit var lång och fruktansvärt svår. Alla i gruppen blev dessutom tilldelade en trollstav för att kunna försvara sig vid ett eventuellt angrepp. Nu i efterhand insåg jag att inget av barnen fått den träning som en trollstav förpliktigar. I desperation gav jag till och med Fenja en trollstav. Doktorn däremot fick ingen, vi vet ju alla hur klantig han är när det kommer till magi. Jag är inte helt säker på att han faktiskt vet hur en trollstav ska hållas. Garanterat har han fem böcker om olika grepp, men har aldrig provat ett i verkliga livet.

Arkadia, Fenja och Doktorn tillsammans med barn

Den försvunna Doktorn

När väl grytan var tillbakalämnad och hela gruppen gjort en taktisk reträtt från grottan beslutade vi oss för att fira vår seger med en ordentlig fika i skogen. Kaffe, saft och kakor trollades fram från ingenstans och vi satt på en vacker utsiktsplats och njöt av tillvaron. Det var då det slog mig. Doktorn var inte kvar! Naturligtvis blev jag otroligt orolig för vad som hänt med min kära vän och genast började jag söka efter honom. Jag drog min trollstav för att kasta en ”Finna Doktor”-trollformel men fann till min förfäran att min trollstav saknades. Också alla lånestavar var borta! Mysteriet tätande!

Trollstavar riktade mot en döskalle

Jag började bli ganska ilsk över allt försvinnande och sökte allt intensiva runt platsen där vi stannat för att fika. Och där, bakom en klippa hörde jag en bekant röst.

Jag smög fram och såg till min förfäran hur Doktorn hade placerat alla trollstavarna i en mystisk geometrisk form.

Jag stormade fram för att stoppa honom – och döm till min förvåning då jag möttes av en nöjd och glad Doktor. Han hade förberett en avancerad magisk övning för barnen, något han snappat upp från den Jordiska Dimensionen. Precis som jag ansåg han att trollstavar bör förvaltas med största möjliga respekt. Övningen framskred med stor försiktighet och efter många träningsomgångar lyckades vi alla bemästra denna uråldriga esoteriska träning.  Tydligen har övningen ett namn: ”Plocke Pinn”. Den Jordiska dimensionen slutar aldrig förvåna mig!

 

Slottet vid Bergets Sjö

Porträttbild av GastonKanske undrar du hur det är att bo i ett magiskt slott? Det är inte lätt – när jag för sjuhundrafemtiofjärde gången tagit trappan till biblioteket men hamnat någon annanstans, så bestämde jag mig för att göra något åt saken.

Slottet jag bor i är över 600 år gammalt men det växer fortfarande hela tiden ändå. Jag vet inte varför men det gör mig helt tokig ibland. Helt plötsligt kan det finnas t.ex. en ny dörr på en vägg som aldrig förut har haft en dörr. Öppnar man dörren så kan den leda till en okänd korridor, ett nytt rum eller en balkong med sjöutsikt.

Ett fönster över sjön vid Gastons slott

Magiska trappor och rum

En gång så hittade jag en ny trappa i köket som ledde upp till en fängelsehåla nere i källaren. Jag blev helt snurrig.

Det tog en hel månad för trappan att förstå vilket håll den skulle. Nu fungerar den både upp och ner.

Från köket ner till källaren och från källaren upp till köket. Det är bara så förvirrande innan man har vant sig och när man väl har vant sig så ändras allt och man får vänja om sig.

Nu kanske ni tror att jag har svårt för att vänja mig vid nya saker, men där har ni fel. Jag vande mig med en gång vid att jag nu har en interdimensionell portal i mitt vardagsrum, ett magiskt talande huvud i Lärlingstornet samt att jag nu behöver åka på uppdrag till den jordiska dimensionen så fort Fenja ringer i kristallkulan.

Dareon den Vise ser fundersam ut

Inget konstigt med det. Men tänk er själva att behöva gå upp mitt i natten och inte hitta dörren till toaletten eller att vilja tassa bort till köket för att ta sig en smörgås men istället hamna i på en vind full med sabeltandade fladdermöss. Man blir frustrerad!

 

Kartan som nästan löste problemet

Jag bestämde mig då för att försöka skapa en förtrollad karta som förändrar sig efter hur slottet växer. Jag inredde ett helt rum i det norra tornet för att hålla på med mina magiska kartexperiment men så plötsligt en dag så lyckades jag inte hitta tillbaks. Rummet hade försvunnit. Helt omöjligt att hitta. Det fanns inte längre.

Arkadia och Gaston letar försvunna rum

Efter att ha diskuterat saken med min gode vän alkemisten Arkadia så kom vi fram till att slottet måste ha tappat rummet. Lite som när barn tappar mjölktänderna. Detta gör att vi nu helst håller oss i den äldsta delen av slottet och låter resten av slottet växa färdigt.

Risken är ju annars att man tappas tillsammans med ett ”mjölkrum” och försvinner.

Det är ju inte roligt. Ingen gillar väl att vara borttappad? Frågan är bara – vart hamnar man då?

Avsnitt 4 – Lekparken

Porträttbild av ArkadiaDet här med att utröna om tiden står still eller ej kan göras med eller utan bieffekter. Min vän Gaston valde en utmärkt metod – men en som hade bieffekter vars resultat jag inte vet om de skulle visa sig vara bra eller dåliga.

Vi anlände till den mytomspunna lekplatsen på sedvanligt elegant vis. Med full kontroll och stor värdighet konfronterade vi barnen och fick förklarat för oss att tiden helt enkelt var ur led i lekparken. Jag var klart skeptisk. Min begränsade erfarenhet av barn är att de oftast är båda oärliga, snikna och dåliga på att hålla tider. Eller förväxlar jag barn med Bergsknackare nu? Sak samma!

Gaston och Arkadia hamnar på jorden genom en kana

Vad som verkligen fick mig intresserad var platsen vi anlände på. Vilken park! Det fanns allsköns utrustning att träna sina magiska förmågor. Jag kände genast att jag skulle vilja kasta eldbesvärjelser på ett av de uppenbara målen. Gaston avrådde mig då flera barn klättrade på målet i fråga. Några av dessa klätterställningar hade dessutom tak och väggar vilket underlättade i sökandet då lekparken utsattes för ett irriterande och konsekvent duggregn. Jag är inte odelat positiv till regn dels för att det skymmer sikt men också därför att det gör kläderna blöta.

Jag själv blir aldrig blöt därför att jag smörjer in mig med Alltinktur en gång i veckan. Det gör huden vattentät! Du borde prova!

Trots regnet och allt tyngre kläder utforskade jag lekparken med stort allvar medan Gaston spenderade tiden med att dansa på ett sätt som kändes ytterst bekant. Det visade sig att han samlade empirisk data för att kunna dra slutsatser kring huruvida tiden faktiskt stod still i lekparken.

Gaston dansar regndans

Det var då det slog mig! Gaston dansade Eldfolkets mycket kraftfulla regndans som förvandlar det vackraste solsken till ösregn. Jag var då extra glad att jag packat med mig extra mycket Alltinktur. Det var bara att smörja in sig.

Som av en händelse bar hans studie frukt, eller mest svamp, då det magiskt förstärkta regnet fick de små, små svamparna som vi tidigare missat att växa sig stora.

En älvring

Vi har en mycket god teori på vad dessa svampar symboliserar och vilken inverkan de har på tiden. Vi får se om teorin är korrekt.

Avsnitt 1 – Kartan!

Porträttbild av ArkadiaJordens smaragd alltså! Äntligen ett uppdrag som känns värdigt en alkemist! Jag var verkligen full av hopp när vi begav oss till Den Jordiska Dimensionen, men tyvärr visade sig portalen vara lika instabil som Cornelia hade antytt.

Cornelia visar upp Jordens Smaragd

Bortsett från att jag och Doktorn landade helt tokigt och att Gaston dök upp i en garderob blev resan inte värre än en lätt huvudvärk.  (Som såklart gick att bota med Alltinktur.)

Arkadia och Doktorn har landat och är inte helt nöjda
Jag inte kritisera Doktorn för hans val av hatt, men jag kan inte för mitt liv förstå hur han kunde välja just den känningen. En urtvättad gul passar inte ens en degenererad alkemist. Skäms!

Vad som förbryllade oss riktigt mycket var det enkla faktum att vi dök upp hos den här tjejen Fenja. Jag kände instinktivt att hon INTE var någon vi borde samarbeta med. Riskerna med att låta någon från den Jordiska Dimensionen får veta allt för mycket om Mysteria är enorma – eller ja – kanske inte enorma. Egentligen finns det inga risker – men ändå!

Jag är inte den som delar med mig av surt förvärvade hemligheter bara för att det går! Nej, hemligheter måste förtjänas.

En del kanske skulle hävda att Fenja visst förtjänade information därför att hon ägde den kartan på något sätt verkar sammankopplad med Jordens Smaragd. I nuläget fick vi dock låna den utan att lova för mycket.

Kanske lovade vi, vid ett svagt ögonblick, att hjälpa henne med några uppdrag. Men det där med löften är svåra saker. Det är inte alltid ett löfte gäller mellan dimensioner. Det känner alla magiker och demoner till.

Magikerna resonerar om Jordens Smaragd

Att hjälpa henne med uppdrag på jorden kommer inte att ta någon egentlig tid i anspråk, och dessutom är jag fullkomligt halvt övertygad om att vi tillsammans kommer att kunna dribbla bort henne så vi slipper resa runt på jorden allt för mycket. Bättre är att söka efter den smaragd som kan skapa balans i Mysteria. Det är ett uppdrag värdigt en Alkemist.