Om drakar

Porträttbild av ArkadiaDet finns mängder av olika sorters drakar i Mysteria. Från de absolut minsta arterna som inte är större än en fjäril, till de gigantiska guldtörstande bestarna som bor uppe i bergen. Någonstans mitt i mellan finns också min egen drake – Sötnos.

Att artbestämma drakar

Det är komplicerat att artbestämma drakar av flera skäl. Dels är variationen väldigt omfattande och dels är det en aktivitet som är direkt livsfarlig. Min vän Carlos Binné råkade exempelvis ut för en tragisk olycka då han försökte kategorisera alla fjärilsdrakar i Mysteria. Föga anade han att trots deras ringa storlek är eldkvasten från deras mun förvånande stor. Och nästan osläckbar!

Carlos lämnade drakbranschen och spenderar nu sin tid med att kategorisera harsyra.

Drakfjäril ritad av Stargazerrjl

Olika sorters drakarEn viktig faktor vid kategorisering av drakar är att bestämma vilket element subjektet är förknippad med. De fyra klassiska elementen gör sig återigen påminda. Drakar som är kopplade enbart till vatten lever således i haven eller i sjöar. Här har jag dock haft väldigt svårt att särskilja sjöodjur och sjöormar från drakar, något som jag och Doktorn ofta hamnar i långa samtal om. Drakar som är förknippade med Jord är markbundna och saknar förmågan att flyga, medan drakar som är kopplade till eld befinner sig under jord. Min egen drake Sötnos är kopplad till jord och eld och bor helst under jord i gångar hon själv bränt fram med sin frätande etter.

Drakars intellekt

Intelligensen hos olika drakarter är mycket varierad. En del är så listiga och skarpsinniga att inga gåtor kan fälla dem. Andra är ungefär lika snabbtänkta som en flock med får. Flera faktorer spelar in där bland annat storlek är avgörande. En riktigt stor drake verkar vara kapabel till stora tankar, medan en liten tänker litet. Åtminstone ur de perspektiv vi människor har.

Arkadia och Draken Sötnos

Åtskilliga gånger har drakar försökts domesticeras med varierade resultat. Själv valde jag att bli vän med en drake – och inte se henne som annat än en bundsförvant och kollega. Experimenten har varit mycket varierade.

En del har försökt spänna drakar framför plogen, något som oftast resulterat i åkermark i brinnande behov av att ligga i träda.

Beo-Ulf letar efter sin drake

Min vän Beo-Ulf, eller Uffe som jag ibland kallar honom, har en drake vid namn Bartalomeus. Varken han eller hans drake kan kategoriseras som väldigt stora individer. Bartalemeus är känd för att minnas saker sporadiskt – så som att Beo-Ulf är en kompis eller vilket håll som är upp och vilket som är ner. Därför brukar Uffe se till att koppla och utfodra Bartalomeus varje kväll. När draken är mätt minns han saker klarare och är då, om än en aningen trög, ändå en best att räkna med.

Det finns många spännande historier om Uffe och Bartalomeus. Dessa brukar berättas till alla gästers stora förtjusning på värdshusen runt om i Mysteria.

Äventyren börjar alltid med att radarparet tappar bort något. Oftast sitt uppdrag, vägen eller tidsuppfattningen.

På något mystiskt sätt slutar det med att de båda kommer hem med mängder av nya erfarenheter – men sällan klokare. Jag är mycket stolt över att kalla såväl Uffe som Bartalomeus mina vänner. Om inget annat därför att de båda förser mig med mängder av skratt.

Drakars fysiska form

Tai-Shin flyger på en vit drakeEn del drakar har, precis som vi magiker, utvecklat olika magiska egenskaper. Att tala med hjälp av telepati eller att forma avancerad illusioner och bländverk hör till vanligheterna. Mindre känt är att en del arter också utvecklat förmågan att byta form. Detta är en ganska ovanlig kraft och verkar huvudsakligen förekomma i östra Mysteria. Populära former är odefinierbara monster, fiskar av arten karp och ibland till och med människor.

 

Avsnitt 8 – Kakor

Porträttbild av ArkadiaFlera personer har hört av sig och ställt frågor kring kakincidenten som inträffade på Gastons slott igår. Detta och frågan kring Caligaris förmodade straff att plocka upp efter min drake ska utredas här.

Som ni alla kanske förstod är Caligari helt oskyldig till kakförsvinnandet. Han har varit allt för upptagen med att kommunicera med Fenja genom kristallkulan. Dessutom verkar han väldigt intresserad av dessa ”appar” som Doktorn berättade om. Senast jag pratade med honom om detta talade han om ett användarnamn och lösenord. Alla esoteriska konster har sina svårigheter – också apparnas mystiska värld.

Caligari kollar kristallkulan

Hur som helst är det uppenbart för alla inblandade att den skyldiga inte alls är lärlingen. Doktorns underliga beteende när Caligari blev anklagad visar också på just den tes jag vill föra.

Det smyger runt Glauxer på slottet, och de har nu bytt diet från stulna vänsterstrumpor till kakor!

Basiliskus Glaux

Vi bör därför hålla ögonen öppna och sätta ut glauxfällor på nätterna. För er som inte vet vad en Glaux är jag tyvärr tvungen att hänvisa till ett framtida inlägg kring denna mystiska varelse. Vad jag verkligen vill berätta är att denna sorgliga incident innebar att Caligari följde med mig på skattjakt tillsammans med Draken Sötnos. Där fick han ett straff av Gaston att plocka bajs efter denna magnifika varelse.

För det otränade ögat kan det verka vara, ja ett skitgöra, men så är inte alls fallet.

 

Arkadia och Sötnos

Att plocka upp efter en drake är såväl livsfarligt som väldigt, väldigt viktigt. Olika drakar lämnar nämligen olika typer av spillning efter sig. Inom alkemiskået är tillgången till en drake ovärderligt, och det är då viktigt att varje alkemist tar vara på, och återanvänder varenda resurs draken ger. Att Caligari fick plocka upp efter Sötnos är något en lärling inom alkemin inte får göra förrän de nått en lärlingsgrad av åtminstone tolv.

Just Sötnos är en grottdrake och hennes huvudsakliga föda är guld. Det finns därför några självklara likvida orsaker att plocka upp efter henne. Främst efter det att hon haft en festmåltid hemma i min vulkan.

 

Caligari med spade

Skulle det vara så att hon inte ätit massor med guld är fortfarande spillningen från henne värd mycket. De har en otroligt bra förbränningstemperatur vilket innebär att arbetet i laboratoriet är enklare då jag slipper släpa hem stenkol från Svalbard. Skulle densiteten vara sämre går det utmärkt att använda som isolering på hus, framför allt på Svalbard faktiskt. Hur jag vet det tänker jag inte gå in på idag.

Sötnos bajsar

En observant 10-åring nämnde för mig igår att bajset såg väldigt mycket ut som kakor. Det känner jag är en iakttagelse som jag lämnar dit hän. Någon värdighet får det finnas i alkemistens yrke. Oavsett vilket hade jag och Caligari en mycket trevlig promenad i jakten på Jordens Smaragd. Jag är övertygad om att vi nästa vecka kommer att hitta den där smaragden – och inte bara någon gammal klädedräkt som de andra sorgligt nog har hittat.