Vem är Dareon den Vise? (Del 1)

Porträttbild av GastonJag har fått brev. Mängder av brev. Mitt kontor fullständigt svämmar över med brev!  Jag kan inte ens öppna dörren till kontoret utan att det väller ut brev i hallen likt drivsnö. Jag har provat allt. Jag har släng dem i soptunnan, kastat dem i slottets stora eldstad och till och med matat Arkadias drake med dem, men det hjälper inte. Det kommer nya hela tiden.

Dareon sover

Jag har därför kommit till den slutsatsen att jag helt enkelt måste svara på breven. Det är ständigt samma fråga som ställs, om och om igen.

Vem är Darion? Vad är Dareon? Varför har Dareon ingen kropp?

En antropomorf

Det enkla svaret är att Dareon är en Antropomorf som jag, i mitt lärlingsprov av sjätte graden, skapade. Skall jag nu göra svaret lite uttömmande så kommer det att behövas fler än ett kapitel i denna krönika. Vi börjar med hur Dareon blev till, försvann och återfanns.

Efter att ha slutfört mitt lärlingsprov av sjätte graden så bar jag med mig min magiska skapelse Dareon i en specialbyggd låda till avslutningsfesten. Festen hölls på Älvornas Äng söder om Bergets Sjö och höll på i hela tre dagar och tre nätter. Näcken spelade till dans och stämningen var på topp. Någonstans i allt detta så föll jag i sömn och när jag vaknade så var ängen tom och tyst och solen sken varm och mjuk.

Jag gnuggade sömnen ur ögonen och tog mig med trötta steg mot min lärlingskammare för att fortsätta mina magiska studier.

Dareon precis innan han glöms bort

Jag hade ingen tanke på att jag tagit med mig Dareon till festen. Jag hade glömt bort honom i festens villervalla och jag kom inte ens ihåg att jag hade skapat en liknande tingest. Dareon var försvunnen i både minnet och i verkligheten. Det var som om jag blivit förtrollad med en glömskebesvärjelse. Inte förrän många år senare skulle jag träffa honom igen.

 

En återfunnen Dareon!

När jag blivit Mästermagiker av Sjunde graden var jag på äventyr tillsammans med min gode lärling Caligari. Precis efter vår nionde picknick så fann vi det bortglömda slottet vid Ramvattnet. Jag tillkallade mina vänner Arkadia och Doktorn för att, tillsammans med mig och min lärling, utforska slottets hemligheter. Under högar av damm och spindelväv hittade vi Dareon, fortfarande instängd i den låda som jag låste in honom i efter mitt lärlingsprov.

Dareon var vid gott mod och glatt humör fast han varit bortglömd och inlåst i så lång tid.

Det var då vi började misstänka att jag blivit förtrollad under festen för så många år sedan, och att någon stulit Dareon. Allt pekade på att det var så. Vi hittade ju den bortglömde Dareon i ett bortglömt slott. Den stora frågan var, vem var illvillig nog att förtrolla en lärling med en glömskebesvärjelse och sedan stjäla hans magiska skapelse? Och att dessutom gömma stöldgodset i ett slott som alla glömt bort. Det måste vara en riktigt lömsk typ.

Vi hade inte tid att forska i den saken då någon (jag säger inte vem, men namnet börjar på A och han har en drake) råkade släppa lös en Djinn, via en portal, till den Jordiska dimensionen. Som de lysande magiker och äventyrare vi är, så lyckades vi kvickt få fatt på Djinnen och så var det problemet ur världen.

 

Problemet löst!

Vi gav oss av till mitt slott för att fira vår lyckade problemlösning med en stor kopp te och smaskiga chokladkakor. Självklart glömde jag inte att ta med mig Dareon till mitt slott.

Gaston och Caligari kommer hem

Han hade ju visat sig vara värdefull då han kan se magiska ting och varelser i andra världar. Jag ställde Dareon i slottets stora magiska arkiv.  Där trivs han som fisken i vattnet och kan tillbringa sin tid med att läsa och lära sig allt om vad som hänt i Mysteria.

Äntligen var allt som det skulle. Dareon hade kommit hem.

Avsnitt 10 – Maliteus

Porträttbild av ArkadiaDu kanske tänker dig att Mysteria enbart befolkas av snälla magiker som kokar te och läser dammiga böcker. Så är det inte! Det finns en uppsjö med skurkar och banditer, där en sticker ut: Maliteus!

Legenden om Maliteus

Maliteus är efterlyst över hela Mysteria

Det finns många legender om skurken Maliteus. Bland annat talas det om att han ägde det slott som Gaston nu är herre över. En annan historia berättar om hur han förvandlat Caligari till att vara en grym och skrämmande drake under många år. Legenderna är många men gemensamt för alla är att det inte finns någon förklaring av vem Maliteus är och varifrån han kommer. Vi vet att han bor i Svarta Tornet som ligger i sydvästra Mysteria.

Tornet vaktas av hans trogna tjänare kallade Spëculatorer. Dessa varelser har förmågan att vara osynliga för alla magiska varelser i Mysteria.

Än idag är det ett mysterium hur Maliteus styr Spëculatorerna då inte heller han kan se dem.

Vi har  stött på Spëculatorer under några av våra äventyr i andra dimensioner. Där har det framkommit att icke mysterianer kan se dessa spioner vilket många gånger har lett till att vi kunnat skicka dem på flykten.

En speculator gömmer sig

 

Kidnappningen av Ugglan Holger

Maliteus har begått många skurksträck överallt i Mysteria. Nämnas bör när han en tidig vårdag för många år sedan kidnappade Doktorns uggla Holger. Jakten på Holger blev ett långt och skrämmande äventyr. Som tur var lyckades Doktorn och jag med stort hjältemod förfölja honom och slutligen hinna ikapp honom. Doktorn blev träffad av en besvärjelse men jag räddade såväl Doktorn som Holger genom att förgöra Maliteus kropp. Trots det kom skurken på något magiskt vis undan!

Kanske fick dessutom Holger smaka på en decipibesvärjelse, något vi kallar indirekta skador i branschen. Som tur var kunde jag återuppliva den döda odöda ugglan med Alltinktur.

 

En ond magiker på jorden

När vi fick höra att en trollkarl försvunnit från Mysteria och att en annan dykt upp på jorden… Eller om det var en som dykt upp i Mysteria och en annan som försvunnit…

Eller om en trollkarl helt enkelt var samma trollkarl på jorden som på Mysteria där den andra trollkarlen försvunnit och dessutom förvandlats till ett barn. Ett barn som inte var en trollkarl egentligen om inte den var fast någonstans där inte vi var. Typ på jorden.

Arkadia och Gaston pratar om onda magiker

Äh, oavsett vilket så insåg vi genast att det skulle kunna vara Maliteus det var frågan om! För en tid sedan råkade ju Gaston dra igång den här portalen som kopplar samman jorden och Mysteria. I och med hans klantighet öppnades också möjligheten för en Djinn att fly in i den Jordiska Dimensionen. Det blev kaos och galenskap när en djinn sprang fritt, men vår kära djinn var mest nyfiken och busig. Tänk dig om det istället en elak och ond magiker som släppt lös på jorden. Vilken mardröm!

Kartan över Mysteria där Svarta Tornet syns

Med detta i åtanke förstår ju vilken jordbo som helst att det nu är fara å färde. Vi ska göra allt i vår makt att spåra upp Maliteus och denna gång förevigt förvisa honom till Svarta Tornet!

 

 

Vinter och Kung Bore

Porträttbild på DoktornJust nu är det vinter i Den Jordiska Dimensionen. Detta drabbar även oss i Mysteria. Eller kanske inte alla, men åtminstone Gaston, eftersom den instabila portalen i golvet i hans slott då och då släpper igenom den ena snöstormen värre än den andra.

Gaston är väldigt upprörd, medan vi andra försöker göra det bästa av situationen och åka kälke i stora trappan och anordna löptävlingen för snögubbar i Gastons bibliotek. Inget av detta lyckades dock muntra upp honom, och när vi försökte komma och hälsa på senast blev vi tvungna att fly undan en argsint flock snöbollar som Gaston förhäxat för att hålla oss borta. Vi tycker han överreagerar.

Han vet ju inte ens om att det är vi som råkade berätta för Kung Bore hur portalen fungerade…

Kung Bore på sin tron, från Boken Olles Skidfärd, av Elsa Beskow

Kung Bore är även känd som Kung Vinter, eller Kung Frost. Hans kungarike är vintern och han reser med Nordanvinden. Så fort den första snön faller, kan man se honom komma åkande på sina skidor för att sprida vintern så långt söderut som han kan.

Den förste som skriver om Kung Bore i en bok är Olof Rudbeck den Äldre. Han levde för 400 år sedan, på 1600talet, och ägnade även 40 år av sitt liv åt att hitta det försvunna kungariket Atlantis, men det får vi prata om en annan gång…

Olof Rudbäck, målad av Martin Mitjens d-ä

Enligt uråldriga avtal får inte Kung Bore börja sprida snö och is innan årets 11e månvarv, men ibland blir han lite entusiastisk och smygstartar vintern innan hösten är slut. Han skyller ofta på att hans klocka frusit ihop. Han har ibland även svårt att komma ihåg när det är dags för honom att åka hem, men när folket i den Jordiska Dimensionen tröttnar på att vänta på våren, brukar dom tända stora eldar. Kung Bore gillar inte ljus och värme, och brukar då ge sig iväg norrut…

Gastons Slott

Han verkar dock trivas bra i Gastons slott, så nu hoppas vi andra att Gaston till sist kommer överens med sin nye rumskompis. Komp-is? Fattar ni? Is! Förlåt. Nästa vecka ska vi prata om talande grisar.

Avsnitt 1 – Kartan!

Porträttbild av ArkadiaJordens smaragd alltså! Äntligen ett uppdrag som känns värdigt en alkemist! Jag var verkligen full av hopp när vi begav oss till Den Jordiska Dimensionen, men tyvärr visade sig portalen vara lika instabil som Cornelia hade antytt.

Cornelia visar upp Jordens Smaragd

Bortsett från att jag och Doktorn landade helt tokigt och att Gaston dök upp i en garderob blev resan inte värre än en lätt huvudvärk.  (Som såklart gick att bota med Alltinktur.)

Arkadia och Doktorn har landat och är inte helt nöjda
Jag inte kritisera Doktorn för hans val av hatt, men jag kan inte för mitt liv förstå hur han kunde välja just den känningen. En urtvättad gul passar inte ens en degenererad alkemist. Skäms!

Vad som förbryllade oss riktigt mycket var det enkla faktum att vi dök upp hos den här tjejen Fenja. Jag kände instinktivt att hon INTE var någon vi borde samarbeta med. Riskerna med att låta någon från den Jordiska Dimensionen får veta allt för mycket om Mysteria är enorma – eller ja – kanske inte enorma. Egentligen finns det inga risker – men ändå!

Jag är inte den som delar med mig av surt förvärvade hemligheter bara för att det går! Nej, hemligheter måste förtjänas.

En del kanske skulle hävda att Fenja visst förtjänade information därför att hon ägde den kartan på något sätt verkar sammankopplad med Jordens Smaragd. I nuläget fick vi dock låna den utan att lova för mycket.

Kanske lovade vi, vid ett svagt ögonblick, att hjälpa henne med några uppdrag. Men det där med löften är svåra saker. Det är inte alltid ett löfte gäller mellan dimensioner. Det känner alla magiker och demoner till.

Magikerna resonerar om Jordens Smaragd

Att hjälpa henne med uppdrag på jorden kommer inte att ta någon egentlig tid i anspråk, och dessutom är jag fullkomligt halvt övertygad om att vi tillsammans kommer att kunna dribbla bort henne så vi slipper resa runt på jorden allt för mycket. Bättre är att söka efter den smaragd som kan skapa balans i Mysteria. Det är ett uppdrag värdigt en Alkemist.

Portalflytt

Porträttbild av ArkadiaDjinnen var, efter några mycket framgångsrika dagar, infångad och återlämnad till sin hemdimension. I retrospekt kan jag inget annat säga än att våra äventyr på den jordiska dimensionen varit mycket framgångsrika. Inte nog med att vi räddat sagda djinn från en försteningsbesvärjelse, vi hade också upptäckt och utforskat en helt ny dimension! Det är få magiker förunnat att kunna skryta om. Eller ja, det är många magiker som skryter om det, men få som också gjort det.

Nu när jag tänker på det var det ju jag som räddade Djinnen med min klart förbättrade Alltinktur som med sina alkemiska egenskaper väckte den stackars förstenade Djinnen till liv efter säkert årtusenden i fångenskap.

En mängd flaskor innehållandes Alltunktur

Gaston ska inte heller hållas i skymundan då han med sina briljanta magiska kunskaper lyckades, på ett storstilat och helt och hållet genomtänkt vis, öppna upp portalen till nya världar. Att den var stängd när vi kom till slottet beror antingen på att den gått sönder, aldrig fungerat eller att någon stängt den av någon outgrundlig anledning. Troligen har den likt mjölk blivit gammal och stängt sig själv. Det var bra att Gaston drog igång den igen.

Det kändes lite sorgligt, efter de intensiva dagarna i slottet, att vi inte längre träffades och äventyrade tillsammans. Doktorn reste vidare i sin vagn på jakt efter magiska artefakter, jag vände hem till mitt laboratorium och Gaston och Caligari till Slottet vid Sjön.

Några veckor efter det att alla lämnat slottet råkade mina och Doktorns vägar korsas. Vi drack en kopp kaffe vid hans lägereld då Doktorn frågade mig vad vi gjort med portalen i samband med vår avfärd. I chock insåg vi att portalen låg där på golvet i ett obevakat slott i de norra ödemarkerna! Det rimliga var att åka dit och återigen stänga den.

Doktorn sitter utanför sin magiska vagn och röker pipa

Senare på kvällen när kaffet ersatts av fermenterad Alltinktur ansåg vi istället att det mest ansvarsfulla vore att återvända till slottet och helt enkelt flytta portalen till den som har mest kontroll över den.

Sagt och gjort, vi återvände till slottet och fann det i samma skick som vi lämnat det. Till vår förfäran fann vi också Dareon mitt på bordet. Han däremot var inte i samma skick som när vi lämnade honom. Han var argare och hungrigare än någonsin tidigare.

Ett pergament med en tecknad portal

Att flytta en portal visade sig vara mycket enkelt. Portalens magiska kraft var förankrad i golvplanken med hjälp av magiska spik och tamaturgiskt laddat trälim. Det krävdes några snabba trollformler och en rejäl såg så var vi i hamn. Portalen lastades in i Doktorns vagn tillsammans med Darion, och sedan begav vi oss till Gastons Slott för att där bjuda på en överraskning. Det blir en lätt sak att bända upp hans golv i stora slottssalen och ersätta några brädor med hans älskade portal. Vilken julklapp!

Uppsala Magic & Comedy

Porträttbild av ArkadiaDen 23-24 april är det dags för Uppsala Magic & Comedy. Doktorn och jag har fått i uppdrag att utföra mirakel under såväl Upp-Sala-Bim på lördagen som vår egen föreställning på söndagen.

Reklambild för Uppsala Magic & Comedy

Detta förutsätter såklart att vi faktiskt lyckas hitta till Uppsala. Vi har nu villat runt bra länge i den Jordiska Dimensionen på jakt efter spelplatsen. En sak är vi överens om dock.

Letandet går väldigt bra. Det är själva hittandet som går dåligt.

Om vi lyckas hitta till Uppsala planerar vi att bjuda på en föreställning som innehåller såväl den odöda ugglan Holger som Doktorns eminenta Ectometer. Troligen kommer också jag att hinna med att snabbt demonstrera hur bra mitt mirakelmedel Alltinktur är. Dessutom kommer vi att finnas på plats för att signera kort och erbjuda eminenta trollstavar till de som vill ha.

Doktorns målade hand

Porträttbild på DoktornVarför är Doktorns hand är så märkligt målad? Den som är bäst lämpad att svara på den frågan är ju jag, Doktorn, eftersom handen sitter på mig och jag var där när den målades.

Det hela började då jag besökte en marknad i en stad som jag tror kallas Glestingaburg. Här såldes många märkliga ting. En dam i obestämbar ålder med obestämbar färg på håret försökte sälja mig en delfin karvad i bergskristall, då jag längre in i marknadstältet upptäckte en filt som skimrade märkligt. När jag undersökte filten närmare såg jag hur aurora borealis eller australis, polarsken helt enkelt, strålade ut genom en reva i filtens baksida.

Jag förstod genast att det inte bara var en reva i filten, utan även i tidrymden! Filten var helt enkelt en portal till en annan tid eller plats. Eller båda två.

Den här typen av portaler kan vara mycket farliga och innan man börjar experimentera med dem måste man noga studera deras ursprung och natur. Utan att tveka drog jag filten över mig och kröp igenom revan. Jag var övertygat om att jag skulle hamna i Tir na nÓg, lagom till eftermiddagsteet. Men så blev det inte.

Gammal karta över Grönland

Till min stora förvåning, och trots mina noggranna beräkningar hade jag ingen aning om vart jag hamnat. Innan jag helt tagit mig igenom revan i filten och tidrymden, lyckades jag dra den igenom sig själv och därmed också ur händerna på den ilskna filt-försäljerskan. Men var hade jag hamnat? Jag stod vid stranden av en stor fjord fylld med isberg som långsamt seglade förbi. En kall vind blåste under en norrskenssprakande natthimmel.

Det var först då jag upptäckte att jag stod mitt i en liten lägereld.

Lågorna slickade mina ben, men då jag försökte ta ett smidigt skutt ut ur elden snubblade jag och föll handlöst bakåt. Jag försökte komma på fötter och famlade i mörkret. Min hand fick plötsligt tag i något kallt och hårt. Jag tog föremålet och förde det närmare elden. I de fladdrande lågorna såg jag att jag hade hittat en liten figur skuren i ben. Jag vände på den och ett fruktansvärt, monstruöst ansikte grinade mot mig med två munnar fyllda med huggtänder.

Läskiga figurer karvade i ben

I ren skräck kastade jag figuren in i elden. Då hördes plötsligt ett förskräckligt tjut, och ur skuggorna reste sig ett väldigt monster med två munnar som båda gav upp två avgrundsvrål innan odjuret kastade sig i det mörka kalla vattnet och försvann. Där monstret rest sig såg jag nu hur en mänsklig gestalt långsamt försökte sätta sig upp. Jag skyndade mig fram och hjälpte honom på fötter. Senare förstod jag att han var en trollkarl, och att jag, genom att listigt kasta den lilla benfiguren in i elden hade räddat honom undan den fruktansvärda besten.

Som tack för mitt modiga ingripande tatuerade han min högra hand med magiska symboler som jag tror gör att jag kan hålla i magiska föremål utan att skadas.

Doktorns tatuerade hand

Eller så skulle jag alltid träffa då jag kastar harpun. Eller så skulle jag aldrig kunna tappa bort höger vante. Eftersom just den här Grönländska dialekten är särskilt svår att förstå är jag ännu inte helt säker…

Magikergränd