Doktorns målade hand

Porträttbild på DoktornVarför är Doktorns hand är så märkligt målad? Den som är bäst lämpad att svara på den frågan är ju jag, Doktorn, eftersom handen sitter på mig och jag var där när den målades.

Det hela började då jag besökte en marknad i en stad som jag tror kallas Glestingaburg. Här såldes många märkliga ting. En dam i obestämbar ålder med obestämbar färg på håret försökte sälja mig en delfin karvad i bergskristall, då jag längre in i marknadstältet upptäckte en filt som skimrade märkligt. När jag undersökte filten närmare såg jag hur aurora borealis eller australis, polarsken helt enkelt, strålade ut genom en reva i filtens baksida.

Jag förstod genast att det inte bara var en reva i filten, utan även i tidrymden! Filten var helt enkelt en portal till en annan tid eller plats. Eller båda två.

Den här typen av portaler kan vara mycket farliga och innan man börjar experimentera med dem måste man noga studera deras ursprung och natur. Utan att tveka drog jag filten över mig och kröp igenom revan. Jag var övertygat om att jag skulle hamna i Tir na nÓg, lagom till eftermiddagsteet. Men så blev det inte.

Gammal karta över Grönland

Till min stora förvåning, och trots mina noggranna beräkningar hade jag ingen aning om vart jag hamnat. Innan jag helt tagit mig igenom revan i filten och tidrymden, lyckades jag dra den igenom sig själv och därmed också ur händerna på den ilskna filt-försäljerskan. Men var hade jag hamnat? Jag stod vid stranden av en stor fjord fylld med isberg som långsamt seglade förbi. En kall vind blåste under en norrskenssprakande natthimmel.

Det var först då jag upptäckte att jag stod mitt i en liten lägereld.

Lågorna slickade mina ben, men då jag försökte ta ett smidigt skutt ut ur elden snubblade jag och föll handlöst bakåt. Jag försökte komma på fötter och famlade i mörkret. Min hand fick plötsligt tag i något kallt och hårt. Jag tog föremålet och förde det närmare elden. I de fladdrande lågorna såg jag att jag hade hittat en liten figur skuren i ben. Jag vände på den och ett fruktansvärt, monstruöst ansikte grinade mot mig med två munnar fyllda med huggtänder.

Läskiga figurer karvade i ben

I ren skräck kastade jag figuren in i elden. Då hördes plötsligt ett förskräckligt tjut, och ur skuggorna reste sig ett väldigt monster med två munnar som båda gav upp två avgrundsvrål innan odjuret kastade sig i det mörka kalla vattnet och försvann. Där monstret rest sig såg jag nu hur en mänsklig gestalt långsamt försökte sätta sig upp. Jag skyndade mig fram och hjälpte honom på fötter. Senare förstod jag att han var en trollkarl, och att jag, genom att listigt kasta den lilla benfiguren in i elden hade räddat honom undan den fruktansvärda besten.

Som tack för mitt modiga ingripande tatuerade han min högra hand med magiska symboler som jag tror gör att jag kan hålla i magiska föremål utan att skadas.

Doktorns tatuerade hand

Eller så skulle jag alltid träffa då jag kastar harpun. Eller så skulle jag aldrig kunna tappa bort höger vante. Eftersom just den här Grönländska dialekten är särskilt svår att förstå är jag ännu inte helt säker…

En tanke om “Doktorns målade hand

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Magikergränd