Avsnitt 9 – Spökhus

Porträttbild på DoktornHur löser du egentligen ett mysterium på bästa vis? Naturligtvis genom ditt skarpa intellekt samt en slutledningsförmåga värd namnet. En fara är att din fantasi kommer att löpa amok, vilket måste stävjas med en rimlig slutsats. 

Det är av yttersta vikt att alla som försöker undersöka mysterium, som exempelvis ett spökhus, har bra slutledningsförmåga. Slutledningsförmåga är att med hjälp av kända  fakta och ett logiskt resonemang, komma fram till en korrekt slutsats.

Vi kan använda Gastons stulna kakor som exempel. Vi vet att kakor är borta. Då vi söker igenom Caligaris rum hittar vi inga kakor. Det vanligaste sättet att få kakor att försvinna är att äta upp dom, alltså är det mest troligt att Caligari har ätit upp dom.

Kakor i en korg

När man har att göra med spöken är det väldigt viktigt med slutledningsförmåga.

Vem är spöket, och vad vill det?

Om ett hus är hemsökt är det bra att börja med att undersöka huset. Utifrån saker man hittar kan man lista ut vem som bott där. Börja med att undersöka dörren. Ibland sitter det en skylt med ett namn där. Det är en bra ledtråd. Finns det ingen skylt får man gräva djupare.

Barnen och magikerna undersöker spökvinden

Hittar man en en lodenrock, en clowntuta och fyra råttfällor, kan man vara ganska säker på att man har att göra med en 68 årig sjuksköterska, uppvuxen i Flen, men som alltid velat bo i Örnsköldsvik.

Det är dock inte alltid det är så lätt. En kvarlämnad halsduk i kombination med en ofullständig årgång av Allers veckotidning från 1976, kan betyda att den som bodde i huset var antingen landslagsboxare eller astronaut. I sådana tveksamma fall får man ta till även andra omständigheter. Färgen på tapeten i köket, avståndet mellan spisen och ytterdörren, och husets postnummer delat i talet 44. När man har dessa fakta på bordet kommer bilden genast att klarna.

Jag hoppas att detta varit en värdefull lektion i slutledningens svåra konst. Lycka till med era egna mysterium!

Trolljakt – Avsnitt 6 & 7

Porträttbild av ArkadiaVårt besök hos den otursdrabbade familjen blev till slut en framgångssaga värd att berätta i generationer. Barnen blev utrustade med trollstavar och i efterhand fick de dessutom en mycket gedigen utbildning i hanteringen av detta magiska redskap.

Gårdens förbannelse

När jag och Doktorn började gräva i mysteriet fann vi flera bevis på att gården råkat ut för trolls långsinthet. Bland annat anfölls Fenja av en kelsjuk gris vars tryne helt immade igen hennes kameralins! Kan det finnas tydligare bevis? När vi kom fram till att det var en gryta som borde ha lämnat tillbaks begav vi oss genast till den omtalade grottan.

Arkadia håller upp trollens gryta

Resan dit var lång och fruktansvärt svår. Alla i gruppen blev dessutom tilldelade en trollstav för att kunna försvara sig vid ett eventuellt angrepp. Nu i efterhand insåg jag att inget av barnen fått den träning som en trollstav förpliktigar. I desperation gav jag till och med Fenja en trollstav. Doktorn däremot fick ingen, vi vet ju alla hur klantig han är när det kommer till magi. Jag är inte helt säker på att han faktiskt vet hur en trollstav ska hållas. Garanterat har han fem böcker om olika grepp, men har aldrig provat ett i verkliga livet.

Arkadia, Fenja och Doktorn tillsammans med barn

Den försvunna Doktorn

När väl grytan var tillbakalämnad och hela gruppen gjort en taktisk reträtt från grottan beslutade vi oss för att fira vår seger med en ordentlig fika i skogen. Kaffe, saft och kakor trollades fram från ingenstans och vi satt på en vacker utsiktsplats och njöt av tillvaron. Det var då det slog mig. Doktorn var inte kvar! Naturligtvis blev jag otroligt orolig för vad som hänt med min kära vän och genast började jag söka efter honom. Jag drog min trollstav för att kasta en ”Finna Doktor”-trollformel men fann till min förfäran att min trollstav saknades. Också alla lånestavar var borta! Mysteriet tätande!

Trollstavar riktade mot en döskalle

Jag började bli ganska ilsk över allt försvinnande och sökte allt intensiva runt platsen där vi stannat för att fika. Och där, bakom en klippa hörde jag en bekant röst.

Jag smög fram och såg till min förfäran hur Doktorn hade placerat alla trollstavarna i en mystisk geometrisk form.

Jag stormade fram för att stoppa honom – och döm till min förvåning då jag möttes av en nöjd och glad Doktor. Han hade förberett en avancerad magisk övning för barnen, något han snappat upp från den Jordiska Dimensionen. Precis som jag ansåg han att trollstavar bör förvaltas med största möjliga respekt. Övningen framskred med stor försiktighet och efter många träningsomgångar lyckades vi alla bemästra denna uråldriga esoteriska träning.  Tydligen har övningen ett namn: ”Plocke Pinn”. Den Jordiska dimensionen slutar aldrig förvåna mig!

 

En bra skattjakt (del2)

Porträttbild av GastonI en tidigare artikel förklarade jag vad som var centralt vid en framgångsrik skattjakt. Kursen går nu vidare med övrig kringutrustning du absolut inte bör lämna hemma. Dagens tema kan te sig aningen fåfängt – men så är det inte alls. Låt mig berätta om vikten att ha med sig en spegel!

En spegel i en skogIbland händer det nämligen att basilisker eller gorgoner vaktar skatter. Dessa fasansfulla monster kan ögonblickligen förvandla dig till sten om du tittar direkt på dem. Förstelning är sällan en bra sak och bör därför undvikas. Ett fiffigt sätt att slippa undan monstrens förstelnande blickar är att se på dem via en spegel. Det är dock viktigt att komma ihåg, när man kastar sina besvärjelser, att allt blir liksom baklänges i spegeln samt att monstret då befinner sig bakom dig och inte framför.

Då speglar oftast är gjord av glas så är de svåra att ha med sig då glas har en tendens att gå sönder när man klättrar i berg och hoppar över bäckar. Därför bör man förvara spegeln på ett fiffigt ställe. Själv brukar jag vira in spegeln i en linneservett som jag sedan omsorgsfullt lägger i min picknickkorg.

Gaston är på jakt efter skatter

Det kan tänka sig att jag vid något tillfälle har nämnt just picknick tidigare och varför det är viktigt att ha picknick när man är på skattjakt.

Jag menar, hur skulle det se ut om man hade picknick utan att ha något att äta? Man skulle se ut som en tok som går omkring och sätter sig på en filt mitt i skogen, helt utan anledning.

Vad för mat passar då bäst till en picknick? Det är helt upp till var och en. Det finns naturligtvis också en massa veganska alternativ men nedanstående lista är exempel på vad jag har med i min picknickkorg.

Messmörsmacka, vakteläggsmörgås, ostpaj, äpplen, morötter, potatissallad, grillad kyckling, rökt makrill, tunnbröd, enbärsmust och pepparkakor. Picknicken bör avslutas med att man tar sig en titt i sin medhavda spegel för att se så att man inte har pepparkakssmulor eller annat matkladd i ansiktet.

Gaston letar skatt med karta

Under skattjakter är det nämligen lätt att man råkar ut för situationer där man måste visa sitt hjältemod. Det kan vara en enhörning som gått ner sig i ett kärr, ett barn som blivit fångats av ett troll eller en by som hotas av en hiskelig jätte och då måste man ta en paus i sitt skattletande och vara den hjälte som man faktiskt är.

Jag kan inte nog understryka vikten av att ha med sig en spegel på skattjakten, för det är otroligt svårt att se ut som en hjälte med potatissallad på kappan och messmör i skägget.

Slottet vid Bergets Sjö

Porträttbild av GastonKanske undrar du hur det är att bo i ett magiskt slott? Det är inte lätt – när jag för sjuhundrafemtiofjärde gången tagit trappan till biblioteket men hamnat någon annanstans, så bestämde jag mig för att göra något åt saken.

Slottet jag bor i är över 600 år gammalt men det växer fortfarande hela tiden ändå. Jag vet inte varför men det gör mig helt tokig ibland. Helt plötsligt kan det finnas t.ex. en ny dörr på en vägg som aldrig förut har haft en dörr. Öppnar man dörren så kan den leda till en okänd korridor, ett nytt rum eller en balkong med sjöutsikt.

Ett fönster över sjön vid Gastons slott

Magiska trappor och rum

En gång så hittade jag en ny trappa i köket som ledde upp till en fängelsehåla nere i källaren. Jag blev helt snurrig.

Det tog en hel månad för trappan att förstå vilket håll den skulle. Nu fungerar den både upp och ner.

Från köket ner till källaren och från källaren upp till köket. Det är bara så förvirrande innan man har vant sig och när man väl har vant sig så ändras allt och man får vänja om sig.

Nu kanske ni tror att jag har svårt för att vänja mig vid nya saker, men där har ni fel. Jag vande mig med en gång vid att jag nu har en interdimensionell portal i mitt vardagsrum, ett magiskt talande huvud i Lärlingstornet samt att jag nu behöver åka på uppdrag till den jordiska dimensionen så fort Fenja ringer i kristallkulan.

Dareon den Vise ser fundersam ut

Inget konstigt med det. Men tänk er själva att behöva gå upp mitt i natten och inte hitta dörren till toaletten eller att vilja tassa bort till köket för att ta sig en smörgås men istället hamna i på en vind full med sabeltandade fladdermöss. Man blir frustrerad!

 

Kartan som nästan löste problemet

Jag bestämde mig då för att försöka skapa en förtrollad karta som förändrar sig efter hur slottet växer. Jag inredde ett helt rum i det norra tornet för att hålla på med mina magiska kartexperiment men så plötsligt en dag så lyckades jag inte hitta tillbaks. Rummet hade försvunnit. Helt omöjligt att hitta. Det fanns inte längre.

Arkadia och Gaston letar försvunna rum

Efter att ha diskuterat saken med min gode vän alkemisten Arkadia så kom vi fram till att slottet måste ha tappat rummet. Lite som när barn tappar mjölktänderna. Detta gör att vi nu helst håller oss i den äldsta delen av slottet och låter resten av slottet växa färdigt.

Risken är ju annars att man tappas tillsammans med ett ”mjölkrum” och försvinner.

Det är ju inte roligt. Ingen gillar väl att vara borttappad? Frågan är bara – vart hamnar man då?

Avsnitt 4 – Lekparken

Porträttbild av ArkadiaDet här med att utröna om tiden står still eller ej kan göras med eller utan bieffekter. Min vän Gaston valde en utmärkt metod – men en som hade bieffekter vars resultat jag inte vet om de skulle visa sig vara bra eller dåliga.

Vi anlände till den mytomspunna lekplatsen på sedvanligt elegant vis. Med full kontroll och stor värdighet konfronterade vi barnen och fick förklarat för oss att tiden helt enkelt var ur led i lekparken. Jag var klart skeptisk. Min begränsade erfarenhet av barn är att de oftast är båda oärliga, snikna och dåliga på att hålla tider. Eller förväxlar jag barn med Bergsknackare nu? Sak samma!

Gaston och Arkadia hamnar på jorden genom en kana

Vad som verkligen fick mig intresserad var platsen vi anlände på. Vilken park! Det fanns allsköns utrustning att träna sina magiska förmågor. Jag kände genast att jag skulle vilja kasta eldbesvärjelser på ett av de uppenbara målen. Gaston avrådde mig då flera barn klättrade på målet i fråga. Några av dessa klätterställningar hade dessutom tak och väggar vilket underlättade i sökandet då lekparken utsattes för ett irriterande och konsekvent duggregn. Jag är inte odelat positiv till regn dels för att det skymmer sikt men också därför att det gör kläderna blöta.

Jag själv blir aldrig blöt därför att jag smörjer in mig med Alltinktur en gång i veckan. Det gör huden vattentät! Du borde prova!

Trots regnet och allt tyngre kläder utforskade jag lekparken med stort allvar medan Gaston spenderade tiden med att dansa på ett sätt som kändes ytterst bekant. Det visade sig att han samlade empirisk data för att kunna dra slutsatser kring huruvida tiden faktiskt stod still i lekparken.

Gaston dansar regndans

Det var då det slog mig! Gaston dansade Eldfolkets mycket kraftfulla regndans som förvandlar det vackraste solsken till ösregn. Jag var då extra glad att jag packat med mig extra mycket Alltinktur. Det var bara att smörja in sig.

Som av en händelse bar hans studie frukt, eller mest svamp, då det magiskt förstärkta regnet fick de små, små svamparna som vi tidigare missat att växa sig stora.

En älvring

Vi har en mycket god teori på vad dessa svampar symboliserar och vilken inverkan de har på tiden. Vi får se om teorin är korrekt.

Avsnitt 2 – En camping?

Porträttbild på DoktornNi känner säkert redan till Eldfolket. Dom är en stam i Mysteria som reser runt med sina tält och vagnar och utför fantastiska konster med eld, musik och otrolig akrobatik.

Dom verkar inte vilja bo någonstans utan flyttar hela tiden sina hem till nya platser. Dom lever ett enkelt liv. Lagar sin mat över öppen eld och bor i vagnar som är mindre än ett rum i ett vanligt hus.

Doktorn inspekterar en husvagn
Dessa portabla hus är också väldigt trånga. Inte alls som de magiska vagnar vi har som är större på insidan än på utsidan.

I den Jordiska Dimensionen har vi upptäckt ett folkslag som på många sätt är likt Eldfolket. Dom kallar sig Campare. Om vintern går de i idé, men när våren kommer drar det ut på vägarna med sina vagnar och tält.

Dom tycker om att samlas på platser som dom kallar campingplatser.

Här lever dom ett enkelt liv, lite som Eldfolket. Lagar mat över öppen eld och bor i sina vagnar och tält. På dagarna tävlar de på olika sätt för att välja nya hövdingar och avgöra tvister. Många av tävlingarna går ut på att flytta bollar på olika sätt. Ibland förflyttar de sig på underliga vis, genom tramplådor och även magiska svävare. På kvällarna firar de sina och andras segrar med glada fester i sina vagnar.

Arkadia och Doktorn åker segway

När vintern kommer går det återigen i ide, vilket är väldigt ovanligt bland människor i Den Jordiska Dimensionen, så jag är övertygad om att det finns mycket kvar att lära sig om dessa märkliga campare.

Vinter och Kung Bore

Porträttbild på DoktornJust nu är det vinter i Den Jordiska Dimensionen. Detta drabbar även oss i Mysteria. Eller kanske inte alla, men åtminstone Gaston, eftersom den instabila portalen i golvet i hans slott då och då släpper igenom den ena snöstormen värre än den andra.

Gaston är väldigt upprörd, medan vi andra försöker göra det bästa av situationen och åka kälke i stora trappan och anordna löptävlingen för snögubbar i Gastons bibliotek. Inget av detta lyckades dock muntra upp honom, och när vi försökte komma och hälsa på senast blev vi tvungna att fly undan en argsint flock snöbollar som Gaston förhäxat för att hålla oss borta. Vi tycker han överreagerar.

Han vet ju inte ens om att det är vi som råkade berätta för Kung Bore hur portalen fungerade…

Kung Bore på sin tron, från Boken Olles Skidfärd, av Elsa Beskow

Kung Bore är även känd som Kung Vinter, eller Kung Frost. Hans kungarike är vintern och han reser med Nordanvinden. Så fort den första snön faller, kan man se honom komma åkande på sina skidor för att sprida vintern så långt söderut som han kan.

Den förste som skriver om Kung Bore i en bok är Olof Rudbeck den Äldre. Han levde för 400 år sedan, på 1600talet, och ägnade även 40 år av sitt liv åt att hitta det försvunna kungariket Atlantis, men det får vi prata om en annan gång…

Olof Rudbäck, målad av Martin Mitjens d-ä

Enligt uråldriga avtal får inte Kung Bore börja sprida snö och is innan årets 11e månvarv, men ibland blir han lite entusiastisk och smygstartar vintern innan hösten är slut. Han skyller ofta på att hans klocka frusit ihop. Han har ibland även svårt att komma ihåg när det är dags för honom att åka hem, men när folket i den Jordiska Dimensionen tröttnar på att vänta på våren, brukar dom tända stora eldar. Kung Bore gillar inte ljus och värme, och brukar då ge sig iväg norrut…

Gastons Slott

Han verkar dock trivas bra i Gastons slott, så nu hoppas vi andra att Gaston till sist kommer överens med sin nye rumskompis. Komp-is? Fattar ni? Is! Förlåt. Nästa vecka ska vi prata om talande grisar.

Portalflytt

Porträttbild av ArkadiaDjinnen var, efter några mycket framgångsrika dagar, infångad och återlämnad till sin hemdimension. I retrospekt kan jag inget annat säga än att våra äventyr på den jordiska dimensionen varit mycket framgångsrika. Inte nog med att vi räddat sagda djinn från en försteningsbesvärjelse, vi hade också upptäckt och utforskat en helt ny dimension! Det är få magiker förunnat att kunna skryta om. Eller ja, det är många magiker som skryter om det, men få som också gjort det.

Nu när jag tänker på det var det ju jag som räddade Djinnen med min klart förbättrade Alltinktur som med sina alkemiska egenskaper väckte den stackars förstenade Djinnen till liv efter säkert årtusenden i fångenskap.

En mängd flaskor innehållandes Alltunktur

Gaston ska inte heller hållas i skymundan då han med sina briljanta magiska kunskaper lyckades, på ett storstilat och helt och hållet genomtänkt vis, öppna upp portalen till nya världar. Att den var stängd när vi kom till slottet beror antingen på att den gått sönder, aldrig fungerat eller att någon stängt den av någon outgrundlig anledning. Troligen har den likt mjölk blivit gammal och stängt sig själv. Det var bra att Gaston drog igång den igen.

Det kändes lite sorgligt, efter de intensiva dagarna i slottet, att vi inte längre träffades och äventyrade tillsammans. Doktorn reste vidare i sin vagn på jakt efter magiska artefakter, jag vände hem till mitt laboratorium och Gaston och Caligari till Slottet vid Sjön.

Några veckor efter det att alla lämnat slottet råkade mina och Doktorns vägar korsas. Vi drack en kopp kaffe vid hans lägereld då Doktorn frågade mig vad vi gjort med portalen i samband med vår avfärd. I chock insåg vi att portalen låg där på golvet i ett obevakat slott i de norra ödemarkerna! Det rimliga var att åka dit och återigen stänga den.

Doktorn sitter utanför sin magiska vagn och röker pipa

Senare på kvällen när kaffet ersatts av fermenterad Alltinktur ansåg vi istället att det mest ansvarsfulla vore att återvända till slottet och helt enkelt flytta portalen till den som har mest kontroll över den.

Sagt och gjort, vi återvände till slottet och fann det i samma skick som vi lämnat det. Till vår förfäran fann vi också Dareon mitt på bordet. Han däremot var inte i samma skick som när vi lämnade honom. Han var argare och hungrigare än någonsin tidigare.

Ett pergament med en tecknad portal

Att flytta en portal visade sig vara mycket enkelt. Portalens magiska kraft var förankrad i golvplanken med hjälp av magiska spik och tamaturgiskt laddat trälim. Det krävdes några snabba trollformler och en rejäl såg så var vi i hamn. Portalen lastades in i Doktorns vagn tillsammans med Darion, och sedan begav vi oss till Gastons Slott för att där bjuda på en överraskning. Det blir en lätt sak att bända upp hans golv i stora slottssalen och ersätta några brädor med hans älskade portal. Vilken julklapp!

Magikergränd