Avsnitt 5 – Älvor

Porträttbild på DoktornProblemet med tiden i lekparken var alltså älvor! Det är rätt självklart i efterhand. Men i efterhand är allt alltid självklart. Förutom den där gången när Dareon bestämde sig för att prova på bowling i den jordiska dimensionen. Men det pratar vi om en annan gång. Nu är det älvor som står på menyn.

Älvor (Alfi Pratenses)

Älvor är ett ganska vanligt väsenslag i både Mysteria och Den Jordiska Dimensionen. Dom lever i stora familjer, så kallade klaner, och man kan ofta se dom dansa på dimmiga ängar eller i sankmarker. Dom tycker mycket om månljus så det är lättast att få en glimt av dom i gryningen eller om natten.

Arkadia och Gaston försöker hänga upp en discokula
Älvor gillar att dansa och har svårt att motstå musik.

Det är egentligen bara dom kvinnliga älvorna som heter älvor. De manliga kallas alver.

Där älvorna har dansat uppstår ibland älvringar. Detta är ett märkligt fenomen som gör att den som kliver in i älvringen plötsligt tycks färdas många år framåt i tiden. Ingen har riktigt kunnat förklara varför, men troligen beror det på att älvorna med sin dans öppnar en dörr till sin egen värld. Om man har oturen att ramla in genom den dörren kan man bli fånge i älvornas värld i många år, även om det bara hinner gå några sekunder på Jorden.

Ett timglas som står still

Den som vill akta sig för att bli fångad av älvor bör hålla utskick efter svampar som växer i en cirkel. Det kan vara en älvcirkel.

Svampar från en älvring

Men om man vågar sig nära älvorna och deras cirklar kan man hitta dyrbart mån-silver som dom ibland tappar när dom dansar. Med silver från månen kan man göra många märkliga saker. Trots att vi spionerat på älvorna, både i Mysteria, Den Jordiska Dimensionen och i Älvriket har vi ännu inte listat ut var dom får silvret ifrån…

Slottet vid Bergets Sjö

Porträttbild av GastonKanske undrar du hur det är att bo i ett magiskt slott? Det är inte lätt – när jag för sjuhundrafemtiofjärde gången tagit trappan till biblioteket men hamnat någon annanstans, så bestämde jag mig för att göra något åt saken.

Slottet jag bor i är över 600 år gammalt men det växer fortfarande hela tiden ändå. Jag vet inte varför men det gör mig helt tokig ibland. Helt plötsligt kan det finnas t.ex. en ny dörr på en vägg som aldrig förut har haft en dörr. Öppnar man dörren så kan den leda till en okänd korridor, ett nytt rum eller en balkong med sjöutsikt.

Ett fönster över sjön vid Gastons slott

Magiska trappor och rum

En gång så hittade jag en ny trappa i köket som ledde upp till en fängelsehåla nere i källaren. Jag blev helt snurrig.

Det tog en hel månad för trappan att förstå vilket håll den skulle. Nu fungerar den både upp och ner.

Från köket ner till källaren och från källaren upp till köket. Det är bara så förvirrande innan man har vant sig och när man väl har vant sig så ändras allt och man får vänja om sig.

Nu kanske ni tror att jag har svårt för att vänja mig vid nya saker, men där har ni fel. Jag vande mig med en gång vid att jag nu har en interdimensionell portal i mitt vardagsrum, ett magiskt talande huvud i Lärlingstornet samt att jag nu behöver åka på uppdrag till den jordiska dimensionen så fort Fenja ringer i kristallkulan.

Dareon den Vise ser fundersam ut

Inget konstigt med det. Men tänk er själva att behöva gå upp mitt i natten och inte hitta dörren till toaletten eller att vilja tassa bort till köket för att ta sig en smörgås men istället hamna i på en vind full med sabeltandade fladdermöss. Man blir frustrerad!

 

Kartan som nästan löste problemet

Jag bestämde mig då för att försöka skapa en förtrollad karta som förändrar sig efter hur slottet växer. Jag inredde ett helt rum i det norra tornet för att hålla på med mina magiska kartexperiment men så plötsligt en dag så lyckades jag inte hitta tillbaks. Rummet hade försvunnit. Helt omöjligt att hitta. Det fanns inte längre.

Arkadia och Gaston letar försvunna rum

Efter att ha diskuterat saken med min gode vän alkemisten Arkadia så kom vi fram till att slottet måste ha tappat rummet. Lite som när barn tappar mjölktänderna. Detta gör att vi nu helst håller oss i den äldsta delen av slottet och låter resten av slottet växa färdigt.

Risken är ju annars att man tappas tillsammans med ett ”mjölkrum” och försvinner.

Det är ju inte roligt. Ingen gillar väl att vara borttappad? Frågan är bara – vart hamnar man då?

Avsnitt 1 – Kartan!

Porträttbild av ArkadiaJordens smaragd alltså! Äntligen ett uppdrag som känns värdigt en alkemist! Jag var verkligen full av hopp när vi begav oss till Den Jordiska Dimensionen, men tyvärr visade sig portalen vara lika instabil som Cornelia hade antytt.

Cornelia visar upp Jordens Smaragd

Bortsett från att jag och Doktorn landade helt tokigt och att Gaston dök upp i en garderob blev resan inte värre än en lätt huvudvärk.  (Som såklart gick att bota med Alltinktur.)

Arkadia och Doktorn har landat och är inte helt nöjda
Jag inte kritisera Doktorn för hans val av hatt, men jag kan inte för mitt liv förstå hur han kunde välja just den känningen. En urtvättad gul passar inte ens en degenererad alkemist. Skäms!

Vad som förbryllade oss riktigt mycket var det enkla faktum att vi dök upp hos den här tjejen Fenja. Jag kände instinktivt att hon INTE var någon vi borde samarbeta med. Riskerna med att låta någon från den Jordiska Dimensionen får veta allt för mycket om Mysteria är enorma – eller ja – kanske inte enorma. Egentligen finns det inga risker – men ändå!

Jag är inte den som delar med mig av surt förvärvade hemligheter bara för att det går! Nej, hemligheter måste förtjänas.

En del kanske skulle hävda att Fenja visst förtjänade information därför att hon ägde den kartan på något sätt verkar sammankopplad med Jordens Smaragd. I nuläget fick vi dock låna den utan att lova för mycket.

Kanske lovade vi, vid ett svagt ögonblick, att hjälpa henne med några uppdrag. Men det där med löften är svåra saker. Det är inte alltid ett löfte gäller mellan dimensioner. Det känner alla magiker och demoner till.

Magikerna resonerar om Jordens Smaragd

Att hjälpa henne med uppdrag på jorden kommer inte att ta någon egentlig tid i anspråk, och dessutom är jag fullkomligt halvt övertygad om att vi tillsammans kommer att kunna dribbla bort henne så vi slipper resa runt på jorden allt för mycket. Bättre är att söka efter den smaragd som kan skapa balans i Mysteria. Det är ett uppdrag värdigt en Alkemist.

En spion!

Porträttbild av ArkadiaSedan vår jakt på Djinnen avslutades har vi fått höra många åsikter därom. Flera gånger, eller åtminstone någon gång, har jag hört ord som briljant, mästerligt och genomtänkt. Tyvärr verkar det dock som att ord som klantigt, korkat och förvirrat varit mer frekventa i beskrivningen.

Magiska operationer bakom fiendens linjer är inte så enkla att genomföra som man kan tro. Det finns ett talesätt som säger:

Ingen plan överlever kontakten med fienden.

Det citatet har vi tagit till våra hjärtan, och har därmed en väldigt lös definition av begreppet plan. Det ledde som alla vet till det briljanta, mästerliga och väl genomtänkta infångandet av djinnen!

Doktorn sitter i en stol och ser mystisk ut

Min vän och kollega Doktorn fick nyss upp en signal i en sina besynnerliga grunkor. Signalen var oroväckande och tydde på att något hade stört kraften mellan den Jordiska Dimensionen och Mysteria. Den plats som vi kallar Skymningszonen, alltså platsen mellan världar, gav ifrån sig ett spöklikt ljud. Vi undersökte genast fenomenet.

Oron i kraften verkar komma från att någon sorts spion har luskat ut att vi befunnit oss på den jordiska dimensionen.

En illvillig individ skulle kunna hävda att orsaken att denna spion fått upp ett spår skulle ha att göra med de tidigare nämnda orden: klantig, korkad och förvirrad. Vi tror inte det, utan snarare att denna spion är mycket skicklig! Vi fann snabbt och effektivt hennes videoblogg och publicerar de avsnitt som hon lagt ut. Första inlägget från henne berättar lite vem hon är.

I andra avsnittet har hon lyckats spåra upp mig! Vad som gör mig så uppretad är att hon faktiskt förstår att det är materians densitet och dess klang jag undersöker. Det är uppenbart att hennes analys av magiska fenomen vida överstiger vad som borde vara rimligt för en jordbo.

Som om inte det vore nog visar det sig att hon fått spår efter Doktorn i samband med att vi besökte den oerhört tråkiga busshållplatsen. Hon verkar faktiskt ha varit honom hack i häl!

Och självklart har också Mästarmagikern Gaston blivit fångad på film! Inte bara det, hon har mage att skratta åt hans briljans!

Slutligen har också Gastons lärling Caligari fått en skopa spioneri från Fenja. Varför han är så förtjust i grisar förstår jag inte, men det är skrämmande vad mycket hon verkar känna till om honom. Nästan som att det finns något speciellt intresse här!

Nu hävdar hon dessutom att hennes avsikt är att hitta ett sätt att kunna kommunicera med oss! Som att det skulle gå, över gränserna mellan två världar. Det är ju korkat bara man tänker på det. Om inte hon på något sätt luskat ut något från vår kära Doktor.

Någon mojäng har hon byggt, men jag kan absolut inte se hur den skulle kunna fungera. ”En antenn” säger hon. Ja, vem skulle ge den till henne? Det skulle behövas en trollstav från Mysteria, minst. Och en sådan får hon aldrig tag på.

Vet du vem denna spion är? Berätta då gärna för oss i kommentarsfältet här under. Alla ledtrådar är uppskattade!

 

Portalflytt

Porträttbild av ArkadiaDjinnen var, efter några mycket framgångsrika dagar, infångad och återlämnad till sin hemdimension. I retrospekt kan jag inget annat säga än att våra äventyr på den jordiska dimensionen varit mycket framgångsrika. Inte nog med att vi räddat sagda djinn från en försteningsbesvärjelse, vi hade också upptäckt och utforskat en helt ny dimension! Det är få magiker förunnat att kunna skryta om. Eller ja, det är många magiker som skryter om det, men få som också gjort det.

Nu när jag tänker på det var det ju jag som räddade Djinnen med min klart förbättrade Alltinktur som med sina alkemiska egenskaper väckte den stackars förstenade Djinnen till liv efter säkert årtusenden i fångenskap.

En mängd flaskor innehållandes Alltunktur

Gaston ska inte heller hållas i skymundan då han med sina briljanta magiska kunskaper lyckades, på ett storstilat och helt och hållet genomtänkt vis, öppna upp portalen till nya världar. Att den var stängd när vi kom till slottet beror antingen på att den gått sönder, aldrig fungerat eller att någon stängt den av någon outgrundlig anledning. Troligen har den likt mjölk blivit gammal och stängt sig själv. Det var bra att Gaston drog igång den igen.

Det kändes lite sorgligt, efter de intensiva dagarna i slottet, att vi inte längre träffades och äventyrade tillsammans. Doktorn reste vidare i sin vagn på jakt efter magiska artefakter, jag vände hem till mitt laboratorium och Gaston och Caligari till Slottet vid Sjön.

Några veckor efter det att alla lämnat slottet råkade mina och Doktorns vägar korsas. Vi drack en kopp kaffe vid hans lägereld då Doktorn frågade mig vad vi gjort med portalen i samband med vår avfärd. I chock insåg vi att portalen låg där på golvet i ett obevakat slott i de norra ödemarkerna! Det rimliga var att åka dit och återigen stänga den.

Doktorn sitter utanför sin magiska vagn och röker pipa

Senare på kvällen när kaffet ersatts av fermenterad Alltinktur ansåg vi istället att det mest ansvarsfulla vore att återvända till slottet och helt enkelt flytta portalen till den som har mest kontroll över den.

Sagt och gjort, vi återvände till slottet och fann det i samma skick som vi lämnat det. Till vår förfäran fann vi också Dareon mitt på bordet. Han däremot var inte i samma skick som när vi lämnade honom. Han var argare och hungrigare än någonsin tidigare.

Ett pergament med en tecknad portal

Att flytta en portal visade sig vara mycket enkelt. Portalens magiska kraft var förankrad i golvplanken med hjälp av magiska spik och tamaturgiskt laddat trälim. Det krävdes några snabba trollformler och en rejäl såg så var vi i hamn. Portalen lastades in i Doktorns vagn tillsammans med Darion, och sedan begav vi oss till Gastons Slott för att där bjuda på en överraskning. Det blir en lätt sak att bända upp hans golv i stora slottssalen och ersätta några brädor med hans älskade portal. Vilken julklapp!

Mörka skogen (Avsnitt 10)

Porträttbild av GastonI vårt senaste äventyr hamnade vi djupt in i en av den jordiska dimensionens vilda skogar. Det var egentligen inte meningen att vi skulle tillbringa hela natten i skogen men på grund av Doktorns vilja att dela med sig av sina kunskaper så blev det så. Låt mig berätta.

Vi mötte en grupp barn från en mystisk stam som kallades för Skojter. De var på äventyr i skogen och undrade om vi ville vara med, och visst ville vi det. Skojterna visade sig vara mycket skickliga på att överleva i mörka skogen. Liksom deras namn avslöjar så var de även skojiga att vara på äventyr tillsammans med. Vi tillbringade dagen med att leta efter Djinnspår, lära oss hur man bygger ett läger i skogen och hur man gör knopar på rep.

När kvällen kom blev vi alla hungriga och Skojterna tände en lägereld och plockade fram en massa korvar. Med korvar i magen och en sprakande eld framför oss hade vi helt glömt bort tiden. Det hade blivit mörkt, så vi bestämde oss för att stanna en stund till. Ett av Skojtbarnen började då berätta en hiskeligt hemsk historia.

En lägereld

Tydligen var det en urgammal Skojtisk tradition – att på kvällarna, runt lägerelden skrämma livet ur sina kamrater.

Vi satt alla runt lägerelden medan mörkret blev tätare och tätare omkring oss. Berättelsen handlade om farliga väsen samt, som seden bjuder, om ond bråd död.

Till slut blev vi tillfrågade om inte vi gäster också kunde berätta en läskig historia. Arkadia bad Doktorn att berätta den där historien om den ohyggligt stygga trollhäxan som brukade jaga barn och göra leverkorv av dem. Detta var nog den läskigaste historia som Skojtbarnen någonsin hört. De kröp allt närmre varandra och började desperat titta sig över axeln. Ett av barnen viskade försiktigt att han var jätterädd och frågade: ”Tänk om trollhäxan kommer och tar oss? Hon kanske smyger där ute i mörkret.” Doktorn tröstade det skrämda barnet: ”Lugn, bara lugn” sade Doktorn.

Gaston och Doktorn berättar spökhistorier

Det är ingen större fara. Man brukar höra när trollhäxan närmar sig. Hon vässar nämligen sina klor mot träden och det hörs på lång väg. Hör du det kan du passa på att smita iväg.

Alla barnen svarade darrande i kör: ”Det där hjälpte inte. Nu blev vi ännu räddare!” En liten Skojtflicka viskade: ”Jag kommer inte våga gå hem i mörkret. Jag är mörkrädd. Jättemörkrädd.” Återigen tröstade Doktorn:

Det är inte mörkret du ska vara rädd för. Det är det som gömmer sig däri du ska vara rädd för.

Barnen pep: ”Det där hjälpte inte.”

Gaston sitter vid sitt skrivbord

Själv älskar jag när det blir lite läskigt så att håren reser sig både i nacken och på armarna. Så tycker jag att äventyr skall vara, för det är både onödigt och tråkigt att ge sig ut på äventyr om det inte är spännande och läskigt. Skojtbarnen delade inte min syn på äventyr och ingen av dem vågade gå hem. Vi fick helt enkelt stanna kvar vid lägerelden hela natten.

När vi vaknade var barnen borta. Vi vet än idag inte om de blev uppätna av trollhäxan eller om de helt enkelt tröttnade på snarkande trollkarlar. Det är lätt hänt – att bli uppäten alltså. Inte att tröttna på snarkande trollkarlar. Det är ju omöjligt.

Busstationen (Avsnitt 9)

imageNär vår jakt efter Djinnen förde oss till en busstation blev vi alla en smula konfunderade. (Givetvis blev Arkadia och Gaston mer förvirrade än mig.) Varför var vi här? Fanns Djinnen på busstationen, och hur skulle vi i så fall hitta henne? Jag förstod genast att vi behövde göra en noggrann plan och hitta ledtrådar.

Ängsälvor - Nils Blommér (1850)
Ängsälvor – Nils Blommér (1850)

Det blev snart tydligt att siffran elva var otroligt viktig i sökandet. I livets träd är siffran elva vägen mellan jaget och visdomen. En älva kan även vara ett skogsväsen som bara är synligt i gryningen. 11 är också det femte primtalet och det år då Artabanus den III:e tillträder tronen. Enligt Kabbalististska mystiker betyder även 11 Aleph, luft. Att snabbt kunna se samband mellan olika, till synes helt separata faktorer, är otroligt viktigt i sådana här situationer.

Den Kabbalististska symbolen för aleph
Den Kabbalististska symbolen för aleph

Förutom min nästan kusliga slutledningsförmåga var det vårt otroligt fokuserade och systematiska sökande som snabbt gav resultat.

Resultatet var förvisso ett totalt nederlag, då jag blev inlåst i bagageutrymmet på en buss, och Arkadia och Gaston åkte till Älvsbyn, medan Djinnen återigen försvann spårlöst.

Doktorn läser mystiskt text på en gravsten

Jag vill dock påstå att resultatet är helt oviktigt, så länge man har skapat en genial plan.

Vad som helst är fullt möjligt att planera teoretiskt in i minsta detalj. Verkligheten är dock så full av oberäkneliga faktorer att det är omöjligt att förutse hur något ska sluta. Ofta kan den kaotiska verkligheten till och med förstöra en vacker och noga uttänkt plan. Det är därför alltid viktigt att genomföra sin plan utan att låta sig distraheras av yttre faktorer.

Vill man vara säker på att inte misslyckas får därför syftet med planen aldrig vara det samma som det mätbara målet.

Så även om vi inte fångade Djinnen är vi, så här i efterhand, väldigt nöjda med jakten.

Kartan över Mysteria

Porträttbild på CaligariSom magiker hamnar man ofta i besvärliga situationer eller på spännande äventyr. Om man tillexempel blir attackerad av en ilsken grip kan det vara bra att känna till närmsta gömställe och därför är det nyttigt att ha god kännedom om platsen man befinner sig på.

För att lära mig mer om landet kring slottet där jag bor, tillsammans med Gaston, Geiron och en rad magiska varelser, har jag fått i uppdrag att teckna en karta över Mysteria.

Bild på kartan över Mysteria

En del platser var lätta: Arkadias laboratorium som ligger i norr nära Grottbergen, mitt Lärlingstorn vid Bergets Sjö och så Slottet där vi råkade släppa ut djinnen. Andra platser var svårare att nedteckna. Det blev många farligheter innan jag fick koll på Trollskogen och det är inte alls kul att gå vilse bland Jättebergen. Än har jag inte ens vågat mig nära Svarta Tornet och dess läskiga innevånare.

Det svåraste var nog ändå Doktorns hem. Han är ju en kringresande samlare och äventyrare som bor i sin vagn. Det krävdes mycket klurande och hel del hjälp från Gaston innan vi lyckades få vagnen till rätt plats på kartan.

Men det finns mycket kvar att teckna och många platser kvar att upptäcka. Tur då, att äventyr är det bästa som finns!

Caligari står vid en kista

Caligari, lärling av femte graden
Lärlingstornet i Gastons Slott vid Bergets Sjö
Mysteria