äventyr-arkiv - Sida 2 av 3

Avsnitt 2 – En camping?

Postad i Jorden av Doktorn den 23 januari, 201723 januari, 2017 ✦ Märkt: äventyr,dårskap,Doktorn,lögner,Magisk utrustning

Ni känner säkert redan till Eldfolket. Dom är en stam i Mysteria som reser runt med sina tält och vagnar och utför fantastiska konster med eld, musik och otrolig akrobatik.

Dom verkar inte vilja bo någonstans utan flyttar hela tiden sina hem till nya platser. Dom lever ett enkelt liv. Lagar sin mat över öppen eld och bor i vagnar som är mindre än ett rum i ett vanligt hus.

Doktorn inspekterar en husvagn — Dessa portabla hus är också väldigt trånga. Inte alls som de magiska vagnar vi har som är större på insidan än på utsidan.

I den Jordiska Dimensionen har vi upptäckt ett folkslag som på många sätt är likt Eldfolket. Dom kallar sig Campare. Om vintern går de i idé, men när våren kommer drar det ut på vägarna med sina vagnar och tält.

Dom tycker om att samlas på platser som dom kallar campingplatser.

Här lever dom ett enkelt liv, lite som Eldfolket. Lagar mat över öppen eld och bor i sina vagnar och tält. På dagarna tävlar de på olika sätt för att välja nya hövdingar och avgöra tvister. Många av tävlingarna går ut på att flytta bollar på olika sätt. Ibland förflyttar de sig på underliga vis, genom tramplådor och även magiska svävare. På kvällarna firar de sina och andras segrar med glada fester i sina vagnar.

När vintern kommer går det återigen i ide, vilket är väldigt ovanligt bland människor i Den Jordiska Dimensionen, så jag är övertygad om att det finns mycket kvar att lära sig om dessa märkliga campare.

Avsnitt 1 – Kartan!

Postad i Allmänt,Mysteria av Arkadia den 16 januari, 201716 januari, 2017 ✦ Märkt: Arkadia,äventyr,Doktorn,Fenja,mysteria,portal

Jordens smaragd alltså! Äntligen ett uppdrag som känns värdigt en alkemist! Jag var verkligen full av hopp när vi begav oss till Den Jordiska Dimensionen, men tyvärr visade sig portalen vara lika instabil som Cornelia hade antytt.

Bortsett från att jag och Doktorn landade helt tokigt och att Gaston dök upp i en garderob blev resan inte värre än en lätt huvudvärk. (Som såklart gick att bota med Alltinktur.)

Arkadia och Doktorn har landat och är inte helt nöjda — Jag inte kritisera Doktorn för hans val av hatt, men jag kan inte för mitt liv förstå hur han kunde välja just den känningen. En urtvättad gul passar inte ens en degenererad alkemist. Skäms!

Vad som förbryllade oss riktigt mycket var det enkla faktum att vi dök upp hos den här tjejen Fenja. Jag kände instinktivt att hon INTE var någon vi borde samarbeta med. Riskerna med att låta någon från den Jordiska Dimensionen får veta allt för mycket om Mysteria är enorma – eller ja – kanske inte enorma. Egentligen finns det inga risker – men ändå!

Jag är inte den som delar med mig av surt förvärvade hemligheter bara för att det går! Nej, hemligheter måste förtjänas.

En del kanske skulle hävda att Fenja visst förtjänade information därför att hon ägde den kartan på något sätt verkar sammankopplad med Jordens Smaragd. I nuläget fick vi dock låna den utan att lova för mycket.

Kanske lovade vi, vid ett svagt ögonblick, att hjälpa henne med några uppdrag. Men det där med löften är svåra saker. Det är inte alltid ett löfte gäller mellan dimensioner. Det känner alla magiker och demoner till.

Att hjälpa henne med uppdrag på jorden kommer inte att ta någon egentlig tid i anspråk, och dessutom är jag fullkomligt halvt övertygad om att vi tillsammans kommer att kunna dribbla bort henne så vi slipper resa runt på jorden allt för mycket. Bättre är att söka efter den smaragd som kan skapa balans i Mysteria. Det är ett uppdrag värdigt en Alkemist.

En spion!

Postad i Mysteria av Arkadia den 13 januari, 201714 januari, 2017 ✦ Märkt: äventyr,djinn,Fenja,lögner,magi,skymningszonen

Sedan vår jakt på Djinnen avslutades har vi fått höra många åsikter därom. Flera gånger, eller åtminstone någon gång, har jag hört ord som briljant, mästerligt och genomtänkt. Tyvärr verkar det dock som att ord som klantigt, korkat och förvirrat varit mer frekventa i beskrivningen.

Magiska operationer bakom fiendens linjer är inte så enkla att genomföra som man kan tro. Det finns ett talesätt som säger:

Ingen plan överlever kontakten med fienden.

Det citatet har vi tagit till våra hjärtan, och har därmed en väldigt lös definition av begreppet plan. Det ledde som alla vet till det briljanta, mästerliga och väl genomtänkta infångandet av djinnen!

Min vän och kollega Doktorn fick nyss upp en signal i en sina besynnerliga grunkor. Signalen var oroväckande och tydde på att något hade stört kraften mellan den Jordiska Dimensionen och Mysteria. Den plats som vi kallar Skymningszonen, alltså platsen mellan världar, gav ifrån sig ett spöklikt ljud. Vi undersökte genast fenomenet.

Oron i kraften verkar komma från att någon sorts spion har luskat ut att vi befunnit oss på den jordiska dimensionen.

En illvillig individ skulle kunna hävda att orsaken att denna spion fått upp ett spår skulle ha att göra med de tidigare nämnda orden: klantig, korkad och förvirrad. Vi tror inte det, utan snarare att denna spion är mycket skicklig! Vi fann snabbt och effektivt hennes videoblogg och publicerar de avsnitt som hon lagt ut. Första inlägget från henne berättar lite vem hon är.

I andra avsnittet har hon lyckats spåra upp mig! Vad som gör mig så uppretad är att hon faktiskt förstår att det är materians densitet och dess klang jag undersöker. Det är uppenbart att hennes analys av magiska fenomen vida överstiger vad som borde vara rimligt för en jordbo.

Som om inte det vore nog visar det sig att hon fått spår efter Doktorn i samband med att vi besökte den oerhört tråkiga busshållplatsen. Hon verkar faktiskt ha varit honom hack i häl!

Och självklart har också Mästarmagikern Gaston blivit fångad på film! Inte bara det, hon har mage att skratta åt hans briljans!

Slutligen har också Gastons lärling Caligari fått en skopa spioneri från Fenja. Varför han är så förtjust i grisar förstår jag inte, men det är skrämmande vad mycket hon verkar känna till om honom. Nästan som att det finns något speciellt intresse här!

Nu hävdar hon dessutom att hennes avsikt är att hitta ett sätt att kunna kommunicera med oss! Som att det skulle gå, över gränserna mellan två världar. Det är ju korkat bara man tänker på det. Om inte hon på något sätt luskat ut något från vår kära Doktor.

Någon mojäng har hon byggt, men jag kan absolut inte se hur den skulle kunna fungera. ”En antenn” säger hon. Ja, vem skulle ge den till henne? Det skulle behövas en trollstav från Mysteria, minst. Och en sådan får hon aldrig tag på.

Vet du vem denna spion är? Berätta då gärna för oss i kommentarsfältet här under. Alla ledtrådar är uppskattade!

Portalflytt

Postad i Mysteria av Arkadia den 12 december, 201613 december, 2016 ✦ Märkt: Arkadia,äventyr,Caligari,Dareon,dårskap,djinn,Doktorn,Gaston,mysteria,portal

Djinnen var, efter några mycket framgångsrika dagar, infångad och återlämnad till sin hemdimension. I retrospekt kan jag inget annat säga än att våra äventyr på den jordiska dimensionen varit mycket framgångsrika. Inte nog med att vi räddat sagda djinn från en försteningsbesvärjelse, vi hade också upptäckt och utforskat en helt ny dimension! Det är få magiker förunnat att kunna skryta om. Eller ja, det är många magiker som skryter om det, men få som också gjort det.

Nu när jag tänker på det var det ju jag som räddade Djinnen med min klart förbättrade Alltinktur som med sina alkemiska egenskaper väckte den stackars förstenade Djinnen till liv efter säkert årtusenden i fångenskap.

Gaston ska inte heller hållas i skymundan då han med sina briljanta magiska kunskaper lyckades, på ett storstilat och helt och hållet genomtänkt vis, öppna upp portalen till nya världar. Att den var stängd när vi kom till slottet beror antingen på att den gått sönder, aldrig fungerat eller att någon stängt den av någon outgrundlig anledning. Troligen har den likt mjölk blivit gammal och stängt sig själv. Det var bra att Gaston drog igång den igen.

Det kändes lite sorgligt, efter de intensiva dagarna i slottet, att vi inte längre träffades och äventyrade tillsammans. Doktorn reste vidare i sin vagn på jakt efter magiska artefakter, jag vände hem till mitt laboratorium och Gaston och Caligari till Slottet vid Sjön.

Några veckor efter det att alla lämnat slottet råkade mina och Doktorns vägar korsas. Vi drack en kopp kaffe vid hans lägereld då Doktorn frågade mig vad vi gjort med portalen i samband med vår avfärd. I chock insåg vi att portalen låg där på golvet i ett obevakat slott i de norra ödemarkerna! Det rimliga var att åka dit och återigen stänga den.

Senare på kvällen när kaffet ersatts av fermenterad Alltinktur ansåg vi istället att det mest ansvarsfulla vore att återvända till slottet och helt enkelt flytta portalen till den som har mest kontroll över den.

Sagt och gjort, vi återvände till slottet och fann det i samma skick som vi lämnat det. Till vår förfäran fann vi också Dareon mitt på bordet. Han däremot var inte i samma skick som när vi lämnade honom. Han var argare och hungrigare än någonsin tidigare.

Att flytta en portal visade sig vara mycket enkelt. Portalens magiska kraft var förankrad i golvplanken med hjälp av magiska spik och tamaturgiskt laddat trälim. Det krävdes några snabba trollformler och en rejäl såg så var vi i hamn. Portalen lastades in i Doktorns vagn tillsammans med Darion, och sedan begav vi oss till Gastons Slott för att där bjuda på en överraskning. Det blir en lätt sak att bända upp hans golv i stora slottssalen och ersätta några brädor med hans älskade portal. Vilken julklapp!

Uppsala Magic & Comedy

Postad i Föreställningar av Arkadia den 6 april, 2016 ✦ Märkt: Arkadia,äventyr,Doktorn,Magiska Mysterier,portal

Den 23-24 april är det dags för Uppsala Magic & Comedy. Doktorn och jag har fått i uppdrag att utföra mirakel under såväl Upp-Sala-Bim på lördagen som vår egen föreställning på söndagen.

Detta förutsätter såklart att vi faktiskt lyckas hitta till Uppsala. Vi har nu villat runt bra länge i den Jordiska Dimensionen på jakt efter spelplatsen. En sak är vi överens om dock.

Letandet går väldigt bra. Det är själva hittandet som går dåligt.

Om vi lyckas hitta till Uppsala planerar vi att bjuda på en föreställning som innehåller såväl den odöda ugglan Holger som Doktorns eminenta Ectometer. Troligen kommer också jag att hinna med att snabbt demonstrera hur bra mitt mirakelmedel Alltinktur är. Dessutom kommer vi att finnas på plats för att signera kort och erbjuda eminenta trollstavar till de som vill ha.

Trollharen

Postad i Kryptozoologi av Gaston den 31 mars, 201631 mars, 2016 ✦ Märkt: äventyr,Gaston,kryptozoologi,magi,Magisk utrustning,mysteria,Sagoväsen,Trollhare,trollstav

Jag har en stor samling magiska saker. En av dess, som jag dessutom är mycket stolt över är ett uppstoppat huvud av en trollhare. Men innan du nu börjar tycka synd om denna hare så vill jag berätta vad en trollhare egentligen är.

En vacker vårdag, när jag var ute och spankulerade i skogen, skuttade det plötslig fram en förvuxen hare och försökte att stjäla min trollstav. Efter en stunds kalabalik och missriktade paralyseringsbesvärjelser försvann haren lika fort som den hade dykt upp.

I tumultet hade jag både blivit biten i handen samt observerat något besynnerligt. Haren hade nämligen horn!

Genast gick jag till Doktorn för att fråga om han visste vad det var för underlig varelse. Han förstod, efter att ha bläddrat i sin Buffo, att det rörde sig om en trollhare. Trollharar kan också kallas bjära, bäran eller puke och är skapad med ond magi. En hemsk förbannelse kastas över ett garnnystan som då antar skepnaden av en behornad hare. Dess enda syfte är att stjäla det som dess skapare begär.

Jag förstod att den här trollharen skulle fortsätta att försöka stjäla min trollstav ända tills den lyckas eller tills förbannelsen bryts. Förbannelsen behövde alltså bli ogjord.

Detta gjorde mig lite modstulen, för jag vill inte skada levande varelser. Doktorn påpekade då att det faktiskt inte var en hare utan ett förtrollat garnnystan och garnnystan lever ju inte, även om de ibland rör på sig.

Trollharen hördes smyga omkring i buskarna utanför och jag gav mig iväg för att försöka häva förbannelsen. Så fort jag kom ut så stormade trollharen fram mot mig med snabba skutt. Hornen var riktade mot min hals och den stirrade läskigt på min trollstav. Jag höjde trollstaven och med en elegant trollstavsrörelse skickade jag motbesvärjelsen som träffade trollharen i baken. Det sprakade till och haren började nysta upp sig.

Först blev rumpan en massa garn och sedan följde bakbenen och till sist själva kroppen. Kvar låg bara en stor härva med garn och mitt i härvan låg trollharens huvud. Jag tyckte att det såg hemskt och äckligt ut. Doktorn förklarade, att huvudet visserligen såg riktigt ut, men påminde att det inte var en riktig hare. Det var ju bara av förtrollat garn och nu var ju förbannelsen var bruten.

Då det är otroligt ovanligt att få syn på en trollhare så tyckte Doktorn att huvudet skulle sparas för framtida generationer. Han tog huvudet till en vän som är skicklig på konserveringsbesvärjelser och idag så hänger huvudet på en vägg i mitt bibliotek.

Nu vet både du och jag vad en trollhare är men en fråga kvarstår dock: Vem frammanade en trollhare för att stjäla min trollstav?

Påsk på Magic Bar

Postad i Föreställningar av Arkadia den 18 mars, 201618 mars, 2016 ✦ Märkt: Arkadia,äventyr,Doktorn,kryptozoologi,magi,Magiska Mysterier,Sagoväsen

Påsken är en mycket märklig högtid. Många kulturer firar varianter av påsk och det finns många och komplicerade kopplingar tillbaks i historien. I Magikergränd firar vi också påsk – men inte som i den Jordiska Dimensionen.

Oftast gömmer någon av oss magiker ett påskägg, eller kanske inte ett påskägg i vanlig bemärkelse, utan ett ägg värpt av en magisk varelse som kallas Kappa. ( Alt. kawatarō eller 川太郎) Det gäller då för alla andra att hitta ägget innan det kläcks. Det resulterar alltid i en hysterisk jakt med allsköns skurkstreck, främst från Gaston som alltid fuskar genom att byta ut sin trollstav mot en gurka*! Skulle vi inte hitta ägget innan det kläcks är det inte hela världen. En nykläckt Kappa är jobbig när den börjar lyfta på våra rockar och biter oss i rumpan, men det är inget som vi inte står ut med på påskafton.

I år blir det annorlunda. Jag och Doktorn har valt att bege oss till den Jordiska Dimensionen och där utföra vår föreställning Magiska Mysterier. En restaurang vid namn Magic Bar har bjudit in oss. Tydligen ligger den i samma underliga stad som vi anlände till vid vårt första försöket att fånga djinnen. Stockholm heter staden tydligen. (Och den finns på riktigt.)

Inte nog med att vi ska uppträda, vi ska dessutom njuta av deras enorma påskbord. Själv har jag inte riktigt förstått det där med att äta påskbord. Jag tycker det låter lite träigt. Men min kära vän Doktorn förklarade det för mig:

Enkelt uttryckt är ett påskbord ungefär samma sak som ett julbord men med gula servetter.

Jag hoppas innerligt att jag slipper äta bordet eller servetterna. Mest hoppas jag att det bjuds på Kappa-ägg och om vi har riktig tur en ordentlig Djinnåtel till efterrätt.

Självklart är också du välkommen att komma och fira påsk tillsammans med oss. Vi uppträder på långfredagen, påskafton och påskdagen kl 14:00 med en matinéföreställning. Den passar alla åldrar och vi lovar att svara på alla frågor som du kan tänkas ha kring Holger, Sötnos och Djinner. På kvällen kl 18:00 under fredagen och lördagen bjuds det dessutom på en aftonshow för de lite äldre.

Vi ser fram emot att få träffa dig där!

*Det är såklart fusk att använda en gurka i sökandet efter ett Kappaägg. Kappor älskar gurka så till den milda grad att de till och med i äggform gör ljud ifrån sig när de känner gurkdoft.

Mörka skogen (Avsnitt 10)

Postad i Mysteria av Gaston den 14 mars, 201613 mars, 2016 ✦ Märkt: Arkadia,äventyr,Doktorn,Gaston,kryptozoologi,mysteria,Sagoväsen,spöken

I vårt senaste äventyr hamnade vi djupt in i en av den jordiska dimensionens vilda skogar. Det var egentligen inte meningen att vi skulle tillbringa hela natten i skogen men på grund av Doktorns vilja att dela med sig av sina kunskaper så blev det så. Låt mig berätta.

Vi mötte en grupp barn från en mystisk stam som kallades för Skojter. De var på äventyr i skogen och undrade om vi ville vara med, och visst ville vi det. Skojterna visade sig vara mycket skickliga på att överleva i mörka skogen. Liksom deras namn avslöjar så var de även skojiga att vara på äventyr tillsammans med. Vi tillbringade dagen med att leta efter Djinnspår, lära oss hur man bygger ett läger i skogen och hur man gör knopar på rep.

När kvällen kom blev vi alla hungriga och Skojterna tände en lägereld och plockade fram en massa korvar. Med korvar i magen och en sprakande eld framför oss hade vi helt glömt bort tiden. Det hade blivit mörkt, så vi bestämde oss för att stanna en stund till. Ett av Skojtbarnen började då berätta en hiskeligt hemsk historia.

Tydligen var det en urgammal Skojtisk tradition – att på kvällarna, runt lägerelden skrämma livet ur sina kamrater.

Vi satt alla runt lägerelden medan mörkret blev tätare och tätare omkring oss. Berättelsen handlade om farliga väsen samt, som seden bjuder, om ond bråd död.

Till slut blev vi tillfrågade om inte vi gäster också kunde berätta en läskig historia. Arkadia bad Doktorn att berätta den där historien om den ohyggligt stygga trollhäxan som brukade jaga barn och göra leverkorv av dem. Detta var nog den läskigaste historia som Skojtbarnen någonsin hört. De kröp allt närmre varandra och började desperat titta sig över axeln. Ett av barnen viskade försiktigt att han var jätterädd och frågade: ”Tänk om trollhäxan kommer och tar oss? Hon kanske smyger där ute i mörkret.” Doktorn tröstade det skrämda barnet: ”Lugn, bara lugn” sade Doktorn.

Det är ingen större fara. Man brukar höra när trollhäxan närmar sig. Hon vässar nämligen sina klor mot träden och det hörs på lång väg. Hör du det kan du passa på att smita iväg.

Alla barnen svarade darrande i kör: ”Det där hjälpte inte. Nu blev vi ännu räddare!” En liten Skojtflicka viskade: ”Jag kommer inte våga gå hem i mörkret. Jag är mörkrädd. Jättemörkrädd.” Återigen tröstade Doktorn:

Det är inte mörkret du ska vara rädd för. Det är det som gömmer sig däri du ska vara rädd för.

Barnen pep: ”Det där hjälpte inte.”

Själv älskar jag när det blir lite läskigt så att håren reser sig både i nacken och på armarna. Så tycker jag att äventyr skall vara, för det är både onödigt och tråkigt att ge sig ut på äventyr om det inte är spännande och läskigt. Skojtbarnen delade inte min syn på äventyr och ingen av dem vågade gå hem. Vi fick helt enkelt stanna kvar vid lägerelden hela natten.

När vi vaknade var barnen borta. Vi vet än idag inte om de blev uppätna av trollhäxan eller om de helt enkelt tröttnade på snarkande trollkarlar. Det är lätt hänt – att bli uppäten alltså. Inte att tröttna på snarkande trollkarlar. Det är ju omöjligt.