Busstationen (Avsnitt 9)

imageNär vår jakt efter Djinnen förde oss till en busstation blev vi alla en smula konfunderade. (Givetvis blev Arkadia och Gaston mer förvirrade än mig.) Varför var vi här? Fanns Djinnen på busstationen, och hur skulle vi i så fall hitta henne? Jag förstod genast att vi behövde göra en noggrann plan och hitta ledtrådar.

Ängsälvor - Nils Blommér (1850)
Ängsälvor – Nils Blommér (1850)

Det blev snart tydligt att siffran elva var otroligt viktig i sökandet. I livets träd är siffran elva vägen mellan jaget och visdomen. En älva kan även vara ett skogsväsen som bara är synligt i gryningen. 11 är också det femte primtalet och det år då Artabanus den III:e tillträder tronen. Enligt Kabbalististska mystiker betyder även 11 Aleph, luft. Att snabbt kunna se samband mellan olika, till synes helt separata faktorer, är otroligt viktigt i sådana här situationer.

Den Kabbalististska symbolen för aleph
Den Kabbalististska symbolen för aleph

Förutom min nästan kusliga slutledningsförmåga var det vårt otroligt fokuserade och systematiska sökande som snabbt gav resultat.

Resultatet var förvisso ett totalt nederlag, då jag blev inlåst i bagageutrymmet på en buss, och Arkadia och Gaston åkte till Älvsbyn, medan Djinnen återigen försvann spårlöst.

Doktorn läser mystiskt text på en gravsten

Jag vill dock påstå att resultatet är helt oviktigt, så länge man har skapat en genial plan.

Vad som helst är fullt möjligt att planera teoretiskt in i minsta detalj. Verkligheten är dock så full av oberäkneliga faktorer att det är omöjligt att förutse hur något ska sluta. Ofta kan den kaotiska verkligheten till och med förstöra en vacker och noga uttänkt plan. Det är därför alltid viktigt att genomföra sin plan utan att låta sig distraheras av yttre faktorer.

Vill man vara säker på att inte misslyckas får därför syftet med planen aldrig vara det samma som det mätbara målet.

Så även om vi inte fångade Djinnen är vi, så här i efterhand, väldigt nöjda med jakten.

Kartan över Mysteria

Porträttbild på CaligariSom magiker hamnar man ofta i besvärliga situationer eller på spännande äventyr. Om man tillexempel blir attackerad av en ilsken grip kan det vara bra att känna till närmsta gömställe och därför är det nyttigt att ha god kännedom om platsen man befinner sig på.

För att lära mig mer om landet kring slottet där jag bor, tillsammans med Gaston, Geiron och en rad magiska varelser, har jag fått i uppdrag att teckna en karta över Mysteria.

Bild på kartan över Mysteria

En del platser var lätta: Arkadias laboratorium som ligger i norr nära Grottbergen, mitt Lärlingstorn vid Bergets Sjö och så Slottet där vi råkade släppa ut djinnen. Andra platser var svårare att nedteckna. Det blev många farligheter innan jag fick koll på Trollskogen och det är inte alls kul att gå vilse bland Jättebergen. Än har jag inte ens vågat mig nära Svarta Tornet och dess läskiga innevånare.

Det svåraste var nog ändå Doktorns hem. Han är ju en kringresande samlare och äventyrare som bor i sin vagn. Det krävdes mycket klurande och hel del hjälp från Gaston innan vi lyckades få vagnen till rätt plats på kartan.

Men det finns mycket kvar att teckna och många platser kvar att upptäcka. Tur då, att äventyr är det bästa som finns!

Caligari står vid en kista

Caligari, lärling av femte graden
Lärlingstornet i Gastons Slott vid Bergets Sjö
Mysteria

Magiska äpplen

Porträttbild av GastonJag gillar äpplen så till den milda grad att jag för drygt ett år sedan faktiskt slog världsrekord i att äta äpplen jättefort. Förutom att jag tycker att äpplen smakar fantastiskt gott så tycker jag också att äpplen är intressanta ur ett magiskt perspektiv.

Magiska äpplen kan vara fyllda med såväl ond som god magisk kraft. Låt mig ge några exempel:

Medeltida träsnitt på magiska äpplen

Kunskapsäpplen är så fiffiga så att man bara behöver ta en tugga för att uppnå en hög nivå av kunskap.

Föryngringsäpplen gör att man blir ett par tre år yngre än vad man är. Rekommenderas inte för barn då det är svårt att veta hur ung man blir. Risken är ju att man blir ofödd.

Odödlighetsäpplen gör den som äter av det odödlig. De flesta tycker dock att det, efter ett par tusen år, blir tråkigt att vara odödlig och då är det oftast försent att göra något åt saken.

Helande äpplen är bättre än plåster och de får lätt plats i ryggsäcken.  Det finns en variant som är fantastiskt drygt då det räcker med att lukta på äpplet för att bli frisk.

Önskeäpplen uppfyller en önskning när det äts. Det är dock svårt att uttala önskningen med munnen full med äpple så det är inte alltid det blir som man önskade.

Men det finns även berättelser om farliga äpplen som förtrollats och blivit rent utav dödliga. Det var en gång en prinsessa som blev lurad och åt ett förbannat äpple (i tro att det var ett önskeäpple) och hon höll på att dö. Ett är i alla fall säkert- äpplen är goda samt innehåller en massa nyttiga vitaminer samt anses vara mycket bra för magen.

Lärlingsskap

Porträttbild på CaligariHur blir en egentligen trollkarlslärling? Det frågar du dig säkert, och jag vet såklart svaret! Det lättaste sättet är att ha en mästermagiker som läromästare. Men de kan ibland vara lite svåra att hitta, speciellt i den jordiska dimensionen.

Ändå svårare kan det vara att leta upp någon som är intresserade av att ta sig an en lärling. Det tar nämligen en faslig tid att ta sig igenom alla lärlingsgrader. Jag är lite osäker på hur många lärlingsgrader som finns. Gaston är inte helt konsekvent på den här punkten. Just nu tror jag att det är sextiosex stycken, följt av en oklar mängd gesällgrader. Själv har jag nyss klarat provet för att bli lärling av femte graden, vilket jag är väldigt stolt över.

Caligari står i Gastons magirum och studerar

När jag först blev tillfrågad av Gaston om jag ville bli hans lärling svarade jag:

Det där med att studera magi verkar inte så svårt. Det handlar väl mest om att mumla ramsor och tvätta mästermagikerns skjortor?

Gaston höll inte med mig. Tydligen fanns det mycket mer att hålla koll på.

Tvärt om! Det kan både vara svårt och äventyrligt att studera magi. Dessutom är det inte bara skjortan som ska tvättas, det är viktigt att få med strumporna också!

Caligari på äventyr

Nog hade han rätt alltid. Många resor har det blivit genom Mysteria för att hämta hem exotiska varor och magiska artefakter till lektionerna. Men sina strumpor, dom har han fått tvätta själv!

Doktorns målade hand

Porträttbild på DoktornVarför är Doktorns hand är så märkligt målad? Den som är bäst lämpad att svara på den frågan är ju jag, Doktorn, eftersom handen sitter på mig och jag var där när den målades.

Det hela började då jag besökte en marknad i en stad som jag tror kallas Glestingaburg. Här såldes många märkliga ting. En dam i obestämbar ålder med obestämbar färg på håret försökte sälja mig en delfin karvad i bergskristall, då jag längre in i marknadstältet upptäckte en filt som skimrade märkligt. När jag undersökte filten närmare såg jag hur aurora borealis eller australis, polarsken helt enkelt, strålade ut genom en reva i filtens baksida.

Jag förstod genast att det inte bara var en reva i filten, utan även i tidrymden! Filten var helt enkelt en portal till en annan tid eller plats. Eller båda två.

Den här typen av portaler kan vara mycket farliga och innan man börjar experimentera med dem måste man noga studera deras ursprung och natur. Utan att tveka drog jag filten över mig och kröp igenom revan. Jag var övertygat om att jag skulle hamna i Tir na nÓg, lagom till eftermiddagsteet. Men så blev det inte.

Gammal karta över Grönland

Till min stora förvåning, och trots mina noggranna beräkningar hade jag ingen aning om vart jag hamnat. Innan jag helt tagit mig igenom revan i filten och tidrymden, lyckades jag dra den igenom sig själv och därmed också ur händerna på den ilskna filt-försäljerskan. Men var hade jag hamnat? Jag stod vid stranden av en stor fjord fylld med isberg som långsamt seglade förbi. En kall vind blåste under en norrskenssprakande natthimmel.

Det var först då jag upptäckte att jag stod mitt i en liten lägereld.

Lågorna slickade mina ben, men då jag försökte ta ett smidigt skutt ut ur elden snubblade jag och föll handlöst bakåt. Jag försökte komma på fötter och famlade i mörkret. Min hand fick plötsligt tag i något kallt och hårt. Jag tog föremålet och förde det närmare elden. I de fladdrande lågorna såg jag att jag hade hittat en liten figur skuren i ben. Jag vände på den och ett fruktansvärt, monstruöst ansikte grinade mot mig med två munnar fyllda med huggtänder.

Läskiga figurer karvade i ben

I ren skräck kastade jag figuren in i elden. Då hördes plötsligt ett förskräckligt tjut, och ur skuggorna reste sig ett väldigt monster med två munnar som båda gav upp två avgrundsvrål innan odjuret kastade sig i det mörka kalla vattnet och försvann. Där monstret rest sig såg jag nu hur en mänsklig gestalt långsamt försökte sätta sig upp. Jag skyndade mig fram och hjälpte honom på fötter. Senare förstod jag att han var en trollkarl, och att jag, genom att listigt kasta den lilla benfiguren in i elden hade räddat honom undan den fruktansvärda besten.

Som tack för mitt modiga ingripande tatuerade han min högra hand med magiska symboler som jag tror gör att jag kan hålla i magiska föremål utan att skadas.

Doktorns tatuerade hand

Eller så skulle jag alltid träffa då jag kastar harpun. Eller så skulle jag aldrig kunna tappa bort höger vante. Eftersom just den här Grönländska dialekten är särskilt svår att förstå är jag ännu inte helt säker…

Magikergränd