Krönikan

Spökjakt (Avsnitt 3)

Porträttbild av ArkadiaNär vi anlände på biblioteket upptäckte jag genast att det var något tokigt med platsen. Biblioteket fick min vän Gaston att frysa och Doktorn fick tydliga utslag på sin Ectometer. Snart kunde vi konstatera att platsen var hemsökt av spöken varpå Gaston genast såg till att, under kontrollerade former, genomföra en seans tillsammans med några barn. Syftet var att få veta vart djinnen hade gömt sig. Samtidigt uppe på biblioteket där jag och Doktorn intensivt spanade efter djinnen – över en kopp kaffe – förklara han för mig att att många människor i Den Jordiska Dimensionen inte tror på spöken. Detta är något jag finner lustigt. Spöken är något som vi dagligdags umgås med i Mysteria och det är helt rimligt att inte tro på dem. Låt mig förklara.

En läskig döskalle och några mystiska flaskor

Under åren som gått, och för mig som är över 600 år gamma så har jag mött fler spöken än jag kan minnas. Spöken är så vanliga i Mysteria att Gastons trollkarlslärling Caligari en gång misstog en glasburk innehållande en konserverad trollfjärt för ett spöke.

Eller som den kända äventyraren Doktorn en gång sade när han besökte Ruinön vid Bergets Sjö: ”Vart än ett spöke spökade, spökade ett spöke till.”

Något vi alla är överens om är att du som vill fortsätta leva ditt jordiska liv absolut inte ska tro på alla sorters spöken. Ta lyktgubbar som exempel, större lögnhalsar får man leta efter! De tar alla tillfällen i akt att luras, ljuga och bedra.

En hemsökt skog med en lyktgubbe gömd mellan träden

Att fråga en lyktgubbe om vägen genom en mörk och hemsökt skog kommer garanterat leda dig till ett dolt stup, ett fall och en säker död. Gastar kan du inte lita på därför att de ständigt överdriver och vålnader talar alltid tvärt-om-språk. Vad deras lögnaktiga beteende beror på finns det mängder av teorier kring.

Personligen tror jag att spöken är väldigt ensamma.

Jag har aldrig sett ett spöke samspråka med ett annat spöke. Kanske är det så att spöken inte ser varandra. Kanske spöken inte ens vet om huruvida andra spöken existerar eller ej? Kanske är det så att deras elaka spratt som ibland leder till din kropps transformation till eterisk entitet är ett försök att skapa en spök-kompis!

En ängel för själar över en flod

Oavsett vilket finner jag det oroväckande att det finns människor på Den Jordiska Dimensionen som fortfarande tror på spöken. Sprid gärna denna information till alla du känner: Tro aldrig på ett spöke, de ljuger alltid!

Vem är Cornelia Stift?

Cornelia Stift porträttMed ett ärr på vänster kind, en stor bok under armen och en magisk dolk under rocken beger sig Cornelia Stift ut i världen för att söka Mysterias myter och legender. Hennes jakt på äventyr är många och hon räds aldrig att korsa hemsökta skogar eller lavafyllda berg.

 

Cornelia arbetar åt Mysterias Ministerium för Myter och Legender och är en av ministeriets  mest erfarna legendjägarna. De flesta jägare brukar gå ett hemskt öde till mötes efter bara några år, Cornelia Stift har med stor skicklighet och list hållit sig vid liv. Hennes samling av legender är så omfattande att ministeriet utökat sina arkiv med ytterligare två stora salar. Ett av Ministeriets uppdrag är att skilja myter och legender åt. De har åtagit sig uppgiften att dokumentera de fakta som kommer att skapa den magiska dimensionens legender.

En myt i sig är inte sann! Först måste den bekräftats eller falsifierats. Först då kan jag veta vad jag står inför.

Cornelias arbetsmetod är mycket strikt och vetenskaplig – något som också är tydligt i hennes personlighet. Hon söker bevis och strävar efter att motbevisa de myter hon hör talas om. Visar det sig att myten visst är sann är hon inte sen med att omforma myten till en autentiserad legend.  Därefter nedtecknas den flitigt i hennes gigantiska bok.

Cornelia Stifts utrustning

Cornelia själv är inte främmande för att använda magiska krafter och hennes trollstav är liten, smärt och röd. I sitt bälte har hon en magisk dolk. Dolken kan användas som vapen för att försvara sig, men kan också användas för att förflytta sig långa sträckor på kort tid. Genom att rista in en reseruna i exempelvis ett träd kan hon med dolkens hjälp förflytta sig tillbaks till runan.

En magisk runa som gör att du kan resa från plats till plats

Därför har Cornelia ristat runor över hela Mysteria. Riskerna med detta resande är många. Om exempelvis trädet hon ristat runan i har fälts och använts som virke till ett utedass kan hon dyka upp mitt i ett avträde! Eller tänk dig bara om sagda träd använts som bränsle i en eld…

Hydra Bestiary, Bestiary England, Xix Fol, 1210 British, British Library

Ärret hon har på sin vänstra kind fick hon när hon besökte Eldfolket och deras tältstad ute i Mysterias karga västra marker. Hon hade hört talas om att den 148-hövdade hydran Amymone fanns i träskmarkerna längre norrut och att någon i eldfolket visste vägen dit. Tillsammans med sin kumpan och vän sedan barnbenen Hedvig Feyerabend begav de sig till dessa svårtillgängliga trakter.

Jag har väldigt svårt att tro att en hydra med 148 huvuden skulle kunna finnas på riktigt. Hur kan den någonsin bli mätt?

Resan blev mödosam och Cornelia är fåordig om vad som hände. Vad vi har förstått blev hon förrådd av Hedvig. Tydligen ska de ha kommit i konflikt kring centrala begrepp kring Hydrors egenskaper samt metoder att finna varelsen i fråga. Väl framme vid träsket skedde något som Cornelia aldrig talar om. Hon får något hemsökt i sina ögon och förblir tyst kring detta mysterium.

Hedvig har inte synts till sedan dess. Det talas om att hon kort därefter skymtades i nordvästra Mysteria på väg mot Svarta Tornet.

Ectometer

Porträttbild på DoktornMagiska föremål är svårt att förstå och ibland livsfarliga att använda. Man vet sällan vem som tillverkat dem, och ännu mer sällan varför. Därför ska du vara extra försiktig när du misstänker att ett föremål är magiskt laddat.

Bland annat har jag sett en trollstav avfyras i fel ände så att Mästermagikern Ramses förvandlades till en korg med ägg.

Innan vi hann trolla tillbaks honom kläcktes äggen och ut kom elva små bitska skuggstorkar! Ännu har vi inte lyckats fånga in de små liven så vi får troligen inte se Mästermagiker Ramsen på ett tag.

doktorn_bok

Någonstans har Gaston en sjumilakikare igenom vilken man ibland kan se nakenbadande troll, hur långt bort de än är. Jag har även personligen varit med och grävt ner en talande sten som bara kunde recitera finska poem om lera. Listan på opålitliga magiska föremål är lika lång som fasansfull. Men hur vet du om ett föremål är magiskt laddat?

Ska man överleva i en magisk värld är det därför mycket bättre att förlita sig på teknik än magi. En av de apparater som jag nästan alltid tar med mig på äventyr är min utmärkta ectometer.

Ectometern är ett instrument som på sätt och vis mäter ectoaktivitet, alltså den energi som avges av astrala objekt och varelser. Det kan vara spöken, en djinn och kanske en väldigt hungrig demon. Ibland är koncentrationen av ectomagnetiska partiklar så hög att man kan hitta dem i fast form. Den är då ett märkligt viktlöst slem som kallas ectoplasma.

Doktorn utmärkta extoaktivitetsmätare

Ectoaktivitet är mycket svårt att mäta, men jag upptäckte att när ett ectoaktivt laddat objekt rör sig genom etern uppstår en slags magnetisk laddad anomali. Etern är ju det 5e elementet som av misstag upptäcktes av Aristoteles. Det är det medium som fyller hela universum. På samma sätt som luft transporterar ljud, så transporterar etern magisk kraft och vissa former av ljus.

När en varelse eller ett föremål från en annan dimension befinner sig i vår dimension uppstår en laddning mellan etern och ectoaktiviteten som är lätt att mäta.

Ectometerns mätare

Därför har Ectometern en mätare som anger mängden ectoaktivitet, men även en hörsnäcka med ett ljud som indikerar mängden strålning. Jag kan med denna apparat därför både spåra spöken och pejla mig fram till magiska föremål.

Trollstavskata

Porträttbild av GastonMånga som tillverkar, köper eller på annat sätt får tag i en trollstav glömmer lätt bort att den inte fungerar av sig själv. Du måste träna på olika positioner och att röra dig mellan dem. Naturligtvis behöver du också kunna uttala några starka trollformler i samband med dina magiska rörelser. Självklart kan du använda de klassiska Abracadabra, Hocus Pocus och Simsalabim men det finns många andra formler som ibland kan vara bättre och mer passande. Jag tycker väldigt mycket om Hax Pax Deus Adimax medan min trollkarlslärling Caligari tycker om Ofiukus.

Ibland är den bästa trollformeln den du själv hittar på.

Jag tycker dock inte att du ska lyssna på Doktorns förslag. Som alla vet kan han inte trolla och när han får fritt spelrum låter det såhär: Hiskon Sviskon Hummelihumm. Den formeln inger ingen respekt för vårt ämbete.

Mängder av trollstavar

Vill du ha en lika fin trollstav som vi har går det att ordna genom att ta kontakt med din lokala trollstavsmakare. Vi känner en mycket duktig sådan, och han tillverkar de trollstavar som vi oftast rekommenderar.

[svtplay width=”560″ height=”316″ id=5703488]

Här visar jag en enkel Kata som du kan träna in med din trollstav. Har du ingen kan du använda en pinne från skogen eller en lång penna. Nu när jag tänker efter kan du använda vad som helst. Varför inte en visp från köket? Och nu några varningens ord.

Om du är nybörjare kan det vara bra att öva med en säkrad trollstav.

Fäst en vanlig vinkork på den aktiva änden av trollstaven. (Den aktiva änden är oftast den spetsiga delen men skulle också kunna vara rund eller någon annan form. Använder du en visp kan jag inte riktigt svara på vilken del som är aktiv.) Korken förhindrar nu magin från att tränga ut ur spetsen och göra skada på det du siktar på. Glöm inte bort att osäkra trollstaven igen när det är dags att använda den på riktigt. Annars kan du stå inför en katastrof. (Och om du nu använt en visp är det extra viktigt att osäkra den! Annars blir vispgrädden väldigt konstig tror jag.)

Till teatern (Avsnitt 2)

Porträttbild av GastonIbland blir jag, Gaston, alldeles för  entusiastisk och tar i lite för mycket. Visserligen blev det ett härligt kalas på slottet i Mysteria men nu känner jag att det är färdigexperimenterat på ett tag. Låt mig berätta.

Zombieugglan Holger

Jag vet inte varför, men Doktorn envisades en dag att ta med sin odöda uggla Holger när vi skulle ut på djinnjakt. Holger är, vad man skulle kunna säga, en sorts Zombieuggla. Han är så gammal att han väldigt sällan gör något annat än att sitta still och stirra tomt med sina röda glasaktiga ögon. Sannolikheten att en odöd uggla skulle kunna hjälpa oss under en djinnjakt ansåg jag som obefintlig. Jag ville dock inte bråka med Doktorn om den saken utan lät honom hållas, då han förhoppningsvis hade någon form av fiffig plan. Vi hade fått ett tydligt spår av Darion att Djinnen skulle kunna befinna sig i en teater i den Jordiska dimensionen.

Doktorn, Gaston och Arkadia hamnar i fel kostymer

Efter en liten miss i kostymförrådet på teatern fann vi tydliga spår på scenen. Djinnen fanns någonstans i salongen och jag gömde mig bland publiken. Jag fann efter en stunds sökande min plats och fick då se att den personen som satt framför mig åt något ur en pappersstrut. En strut full med vita ätbara små moln. Belevad som jag är, knackade jag personen på axeln och frågade artigt om jag kunde få smaka. Det var jättegott!

Jag fick även reda på att dessa godsaker kallas Pockon och gick att köpa ute i foajén.

Medan jag satt och funderade på vad en foajé var för något så kämpade Holger med sin svåra flyguppvisning. Till slut bestämde sig de två stackarna på scen att Holger behövde en paus. Jag följde efter publiken och direkt utanför dörrarna hittade jag en skylt på vilken det stod Foajé och förstod då att jag var nära att få lära mig mer om de mystiska Pockonen.

Framför en lustig maskin, som puttrade, pangade och doftade jättegott, var det en lång kö. Jag ställde mig på avstånd och spanade samtidigt som jag trollade lite för mig själv. Kvinnan som skötte maskinen hällde i något, som liknade små gula trolltänder, i en gryta som hängde mitt i maskinen. Plötsligt, liksom från ingenstans, regnade det ner en massa vita Pockon.

För att göra en lång historia kort så tog pausen slut, Holger lyckades att flyga (med viss hjälp) och Djinnen försvann. Ja, Djinner är luriga små rackare.

 

När vi kom tillbaks till slottet hade jag lyckats att få med mig en handfull av de gula trolltänderna. Jag låste genast in mig i slottets kök för att experimentera! Jag tyckte det var fantastiskt att ett stort och vitt Pockon kunde få plats inne i en så liten gul trolltand. Jag provade med en tand till och – poff! Ytterligare ett Pockon skapades från tanden. Det var då jag blev lite för entusiastisk. Jag ville bjuda alla på slottet på dessa fantastiska Pockon men insåg snabbt att jag inte hade tillräckligt många trolltänder. Med en tom säck, en trollformel och resterande trolltänderna kommer man långt. Vips, så var säcken full av tänder. Nu skulle det bjudas på Pockon!

Gaston studerar magiska böcker

Jag ropade på min lärling Caligari och bad honom att hjälpa mig. Vi tog fram och värmde den stora grytan och när det var klart så lyfte vi säcken för att hälla i några stycken. Då sprack den gamla säcken och alla trolltänderna for ner i grytan. Det small, och det small, och det small! Pockorn började flyga hej vilt runt om i köket. Vi kastade oss i skydd bakom en kista.

Det smattrade öronbedövande från grytan och rummet fylldes snabbt med Pockon. Trycket blev så stort att dörren flög upp och en lavin bestående av Pockon, lärling och mästermagiker välde ner för trappan till den stora salen.

Arkadia och Doktorn, som satt och drack te i slottets bibliotek, hoppade förskräckta till av oljudet. Genast kom de springande med skyfflar och spadar för att hjälpa till att gräva fram mig och min lärling ur detta stormande hav av Pockon. Ja, det var med nöd och näppe som vi klarade oss med livet i behåll.

När allt lugnat ner sig så stod vi nu där med ett slott fyllt av Pockon och undrade hur vi skulle göra för att kunna bli av med allt. Min lärling Caligari kan ibland vara otroligt finurlig.

Han kom på att vi kunde bjuda in alla skogsväsen på Pockonfest.

Inbjudningarna gick ut och gästerna kom. Älvor, tomtar, lyktgubbar och troll, alla kom de för att smaka. Näcken spelade på sin fiol och vi andra åt så vi nästan sprack. Alla var överens om att det blev en härlig fest och att Pockonen smakade jättegott. Men vi kunde också hålla med om att Pockon är något som vi alla kommer att vara lite försiktiga med i fortsättningen.

Arkadias laboratorium

Porträttbild av ArkadiaI bergen uppe i norr bor alkemisten Arkadia. Hans bostad ligger inuti ett berg och ut ur bergets topp sträcker sig ett elfenbensvitt stentorn. Det är In molaris alchemical officinarum de magus Arkadia – eller ”Arkadias vulkaniskt alkemiska laboratorium”.

Arkadia kastar en besvärjelse i sitt laboratorium

Medels många besvärjelser och alkemiska blandningar lyckades Arkadia urholka en vulkan (som tidigare var full av bly.) och därefter bygga ett torn i dess inre. Tornet blev så högt att det stack ut ur vulkanens mynning på bergets topp.

Draken Sötnos i en extrem närbild

För att komma in i tornet måste besökaren ta sig genom Draken Sötnos stall som ligger vid mynningen av en lång gång in i bergsmassivet.

Besökaren måste vandra genom slingriga tunnlar för att slutligen komma fram till en mäktig sal. I salens mitt står Arkadias höga vita torn som sträcker sig ett tjog famnar förbi vulkanöppningen. I detta torn arbetar Arkadia med alkemins mysterier och rökpelare slår ofta ut från de många fönstren. Tornet är byggt i mängder av material och dess fönster av slipad bergskristall. Som alkemist är det oerhört praktiskt att ha tillgång till värmen från en passiv vulkan i källaren. Som bonus har också Arkadia installerat bergsvärme.

Jakten börjar (Avsnitt 1)

Porträttbild på DoktornKlockan kan ha varit en mängd olika saker, beroende på gravitation och geografi, när Gaston sände bud efter mig för att undersöka en mystisk nysande staty i ett nyupptäckt slott. Statyn visade sig, efter mina mätningar ha oerhört höga ecctometriska värden. Självklart förstod jag från första början att det var en demon av djinn-klass som var fångad i statyn, och jag skulle givetvis genast ha löst problemet om inte Arkadia befriat djinnen med sitt mirakelmedel Alltinktur.

En mycket dammig och spindelvävstäkt djinnstaty

Så snart djinnen släppts lös fascinerades jag av hennes snabba och repetitiva flykt runt vårt matsalsbord. Innan någon annan hann uppfatta mönstret i djinnens rörelser, eller ana faran i att ha en öppen dimensionsportal mitt i rummet, lyckades djinnen, helt i enlighet med mina egna kalkyler, fly till den så kallade Jordiska dimensionen. Dareon bekräftade senare detta.

Att förutspå framtiden är inte svårt. Allt man behöver göra är att med hänsyn till absolut alla påverkande faktorer, samt statistik från händelser av liknande karaktär. Viktigt är också att räkna med de mest centrala kosmiska lagar, som t.ex. att det osannolikaste alltid är mest sannolikt, samt att allt som kan gå fel oftast gör det.

Med allt detta i åtanke var det givetvis helt väntat att samtliga magiker i rummet valde att göra en avledande manöver så att någon annan skulle kunna genomföra själva infångandet. Det var på samma sätt helt naturligt att det fanns en öppen portal till en annan dimension rakt i djinnens flyktväg.

Djinnens mask eller ansikte - man kan inte vara helt säker

När vi senare redogjorde för incidenten i samband med Cornelia Stifts nedtecknade av Sagan om den Försvunna Djinnen, behövde jag knappt poängtera det uppenbara i att jag själv inte hade något att göra med varken djinnens uppvaknande eller flykt. Så vitt jag minns det, berömde Cornelia mitt rådiga agerande och ansåg, helt riktigt, att alltihop var Gastons fel. Och Arkadias. Och Caligaris. Naturligtvis är djinnjakt en av mina specialiteter, så det finns ingen tvekan om att vi, under min ledning, snart kommer att ha djinnen infångad igen.

Vad är en Djinn?

Porträttbild på DoktornGenom en serie olyckliga händelser lyckades en djinn smita från Mysteria och ner till den Jordiska Dimensionen. Men vad är en djinn? Och var kommer dom ifrån?

Djinnen i sin statyform

Ordet Djinn kommer kanske ursprungligen från det arabiska verbet Janna vilket ungefär betyder dölja. Djinner spelar en viktig roll i den muslimska religionen, men redan de gamla Perserna kände väl till Djinner, och bland Beduinstammarna ansågs de vara gudomligheter.

Jag har aldrig upplevt djinner som farliga. Själv tycker jag att de är otroligt fascinerande och hoppas nu att lära mig mer om dem genom att studera dem på nära håll.

Ordet djinn eller jinn är plural på arabiska, medan ordet djinnī eller jinnī är singular. På svenska tycks folk säga lite olika, men många säger en djinn och flera djinner eller djinni.

Djinnen dansar i lera

Djinner dök upp på Jorden samtidigt som de första människorna. I Persisk mytologi kommer de från en ökenstad som heter Djinnistan. Djinnistan ligger i Andevärlden, men går ibland att hitta även på svårtillgängliga platser i jordens öknar.

De djinner som blivit mest kända är de som uppfyller önskningar. Ofta blir inte önskningarna så bra som den önskande har tänkt sig eftersom Djinner alltid tar önskningen bokstavligt och sällan funderar över konsekvenser. De är i grunden goda och vill väl, men det blir ofta väldigt fel ändå eftersom de inte alls förstår människorna och deras värld. Önske-djinner är ofta kopplade till ett föremål som t.ex. en flaska, som straff för något de gjort.

Portalen från Mysteria till den Jordiska Dimensionen

Djinner kan ta många olika skepnader. De kan t.ex. gömma sig i en människas kropp. Den som fått sin kropp stulen hamnar antingen kroppslös i Djinnistan, eller så åker man med i sin egen kropp utan möjlighet att påverka vad djinnen gör med den.

Magikergränd