Museum (Avsnitt 5)

Porträttbild på DoktornTrots många skickligt gillrade fällor hade djinnen flera gånger lyckats undgå att bli infångad, och hade nu flytt till Naturhistoriska Riksmuseet. Detta museum innehöll en massa spännande saker. Många av dem berättade en spännande historia, andra kändes som om de kunde göra mer nytta någon annanstans. Som exempel kan nämnas att sabeltandade tigrar alltid fascinerat mig.

Riksmuseum i Stockholm

 

Naturhistoriska Riksmuseet hade en stor samling av kranier av sabeltandade tigrar, emedan min samling var väldigt liten. Obefintlig till och med. Obefintlig är ett väldigt starkt ord – som betyder att jag inte har någon.

Emellertid hittade jag snart ett kranium från en sabeltandad tiger i en monter som var låst med ett ganska dåligt lås. Kraniet var heller inte särskilt svårt att bryta loss från sitt stativ, vilket tyder på dåligt engagemang från museets personal. När larmet gick fick jag snabbt bestämma mig för om jag skulle låna kraniet eller inte. Straxt innan vakterna kom fram bestämde jag mig för det tidigare, och flydde från platsen med den sabeltandade tigern under armen.

Ett drakskelett från Riksmuseum

Många har senare frågat mig om det var min avsikt att stjäla tigern, men så är det ju inte alls!

Jag har ju bara lånat den. Och då blir den ju inte stulen förrän jag inte lämnat tillbaka den, och det kan jag ju fortfarande göra.

Mytiska djur

Porträttbild på DoktornDet är många som skriver till oss och är intresserade av magihistoria. Brevskrivarna är nyfikna på ursprunget till de många märkliga magiska djur som du ofta stöter på när du reser i tid och rum.Varför finns t.ex. Shahmaran som har en kvinnoöverkropp, åtta ben, och en bak och fram vänd orm som underkropp? Och hur uppstod Mantikoran med sin lejonkropp, människoansikte och skorpionsvans? Detta var ett mysterium som fascinerade mig under lång tid och sanningen var länge en väl bevarad hemlighet.

Det var inte förrän jag satt och bläddrade i den utmärkta boken Pinsamma magiska misstag som den fruktansvärda historien avslöjades för mig…

En Şahmaran

Svaret är tyvärr lika fascinerande som pinsamt. År 321 f.Kr hölls den 44e Internationella Magikerkonferensen i Alexandria. Den traditionella avslutningsfesten höll på till långt in på natten, och när flera av trollkarlarna varken kunde gå eller hitta sina hattar tyckte man att det var en bra ide att tävla i magi. De uråldriga reglerna för magiska tävlingar var väl kända och noggrant nedtecknade sedan flera hundra år tillbaka. Efter bara fyra timmar var man överens om dem.

Man bestämde att temat för tävlingen skulle vara att trolla bort en liten boll under en mugg eftersom det fanns så många tomma bägare i lokalen.

Målningen "The Conjuror" av Bosch, Hieronymus

Först ut var den Summeriske Magikern Bilgamesh som efter en lång rad ordvitsar om bägare av misstag snubblade på sin egen fot och råkade trolla fram en gris med påfågelfjädrar och tuppkam. Han blev omedelbart diskvalificerad, men flera av de andra magikerna tog påfågel-grisen som en utmaning och satte igång att trolla fram egna magiska djur för att imponera på servitriserna som försökte hindra Bilgamesh gris från att orena dessertbordet. Snart var lokalen fylld av ormar med ett huvud i varje ände, lejon med örnhuvud, och kameler med leopardfläckar.

En grip

När den siste trollkarlen bars ut ur festlokalen hade 211 nya magiska varelser sett dagens ljus.

Katastrofen var ett faktum och borgmästare Cleomenes fick evakuera staden tills alla de magiska vidundren antingen fångats in eller jagats bort. De innevånare i Alexandria som inte ätits upp, bränts till aska eller dödats av flygande giftgaddar tvingade Borgmästaren att förbjuda all form av trolleri med bägare och bollar. Ett förbud som försvann först 1953.

Karta över Alexandriga 44 f.kr

De infångade magiska djuren skickades långt tillbaka i tiden, så man inte skulle få problem med dem i framtiden. Ett resonemang som tyvärr visade sig ha vissa logiska luckor, och vi kan därför än idag stöta på Shahmaraner, Gripar, Lampagor, Sfinxer, Giraffer, Amphisbaenor, Mantikoror och Hippogriffer.

Kanske vill också du skapa ett magiskt mytdjur. Följ Gastons och Caligaris exempel och skapa fantasifoster med dina vänner!

Har du en fråga som du vill ställa till någon av oss i Magikergränd? Gör gärna det i kommentaren nedan eller via Facebook .

Vem är Cornelia Stift?

Cornelia Stift porträttMed ett ärr på vänster kind, en stor bok under armen och en magisk dolk under rocken beger sig Cornelia Stift ut i världen för att söka Mysterias myter och legender. Hennes jakt på äventyr är många och hon räds aldrig att korsa hemsökta skogar eller lavafyllda berg.

 

Cornelia arbetar åt Mysterias Ministerium för Myter och Legender och är en av ministeriets  mest erfarna legendjägarna. De flesta jägare brukar gå ett hemskt öde till mötes efter bara några år, Cornelia Stift har med stor skicklighet och list hållit sig vid liv. Hennes samling av legender är så omfattande att ministeriet utökat sina arkiv med ytterligare två stora salar. Ett av Ministeriets uppdrag är att skilja myter och legender åt. De har åtagit sig uppgiften att dokumentera de fakta som kommer att skapa den magiska dimensionens legender.

En myt i sig är inte sann! Först måste den bekräftats eller falsifierats. Först då kan jag veta vad jag står inför.

Cornelias arbetsmetod är mycket strikt och vetenskaplig – något som också är tydligt i hennes personlighet. Hon söker bevis och strävar efter att motbevisa de myter hon hör talas om. Visar det sig att myten visst är sann är hon inte sen med att omforma myten till en autentiserad legend.  Därefter nedtecknas den flitigt i hennes gigantiska bok.

Cornelia Stifts utrustning

Cornelia själv är inte främmande för att använda magiska krafter och hennes trollstav är liten, smärt och röd. I sitt bälte har hon en magisk dolk. Dolken kan användas som vapen för att försvara sig, men kan också användas för att förflytta sig långa sträckor på kort tid. Genom att rista in en reseruna i exempelvis ett träd kan hon med dolkens hjälp förflytta sig tillbaks till runan.

En magisk runa som gör att du kan resa från plats till plats

Därför har Cornelia ristat runor över hela Mysteria. Riskerna med detta resande är många. Om exempelvis trädet hon ristat runan i har fälts och använts som virke till ett utedass kan hon dyka upp mitt i ett avträde! Eller tänk dig bara om sagda träd använts som bränsle i en eld…

Hydra Bestiary, Bestiary England, Xix Fol, 1210 British, British Library

Ärret hon har på sin vänstra kind fick hon när hon besökte Eldfolket och deras tältstad ute i Mysterias karga västra marker. Hon hade hört talas om att den 148-hövdade hydran Amymone fanns i träskmarkerna längre norrut och att någon i eldfolket visste vägen dit. Tillsammans med sin kumpan och vän sedan barnbenen Hedvig Feyerabend begav de sig till dessa svårtillgängliga trakter.

Jag har väldigt svårt att tro att en hydra med 148 huvuden skulle kunna finnas på riktigt. Hur kan den någonsin bli mätt?

Resan blev mödosam och Cornelia är fåordig om vad som hände. Vad vi har förstått blev hon förrådd av Hedvig. Tydligen ska de ha kommit i konflikt kring centrala begrepp kring Hydrors egenskaper samt metoder att finna varelsen i fråga. Väl framme vid träsket skedde något som Cornelia aldrig talar om. Hon får något hemsökt i sina ögon och förblir tyst kring detta mysterium.

Hedvig har inte synts till sedan dess. Det talas om att hon kort därefter skymtades i nordvästra Mysteria på väg mot Svarta Tornet.

Magikergränd