Gaston-arkiv - Magikergränd

Dareon den Vise (Del 2)

Postad i Allmänt,Magi av Gaston den 6 april, 20175 april, 2017 ✦ Märkt: Dareon,Doktorn,Experiment,Gaston,Magisk utrustning,mysteria,sinnen

Ibland blir jag frustrerad över att folk inte kan nöja sig med det svar de får. Här har jag skrivit ett helt kapitel i krönikan för att besvara alla de brev som väller in med frågor om Dareon. Ändå är ingen nöjd!

Doktorn påpekade att jag kanske inte riktigt besvarat de frågor som hade ställts och att det kanske var en anledning till att breven fortfarande kommer inramlandes.

Jag gör väl då ett nytt försök att få massorna på gott humör.

Det är framför allt tre frågor som ställts i breven varav jag anser att jag redan har besvarat de två första. Låt mig summera! Dareon är alltså en magisk varelse som jag skapat med hjälp av magi. En så kallad Antropofmorf. Så! Nu har jag återigen svarat på dessa frågor så nu kan jag koncentrera mig på den tredje och sista frågan.

Varför har Dareon ingen kropp?

Det enkla svaret är att jag skapade antropomorfen Dareon under ett lärlingsprov och valde p.g.a. tidspress och säkerhetsskäl att enbart skapa den i form av ett huvud. Det längre och mer komplicerade svaret kräver lite mer av både författaren och av läsaren. Då lärlingsprov alltid är tidsbegränsade så var tid en faktor som spelade en mycket viktig roll.

Självklart skulle man ha kunnat lagt en besvärjelse som gjort att tiden gick långsammare eller en besvärjelse som gjort att man själv kunde göra saker väldigt mycket fortare.

Problemet är att de tar så lång tid att utföra besvärjelsen att tidsvinsten ofta är obefintlig. I detta fallet beräknat till minus 15 minuter!

Det var uteslutet att skapa en antropomorf med en hel kropp. Det hade tagit för lång tid. Titta bara på hur en hand är konstruerad. Det är jättekomplicerat. Skall man dessutom göra två händer med armar och kanske två ben med fötter och tår så är det makalöst tidsödande.

Ett huvud har många sinnen, men inte heller alla. De sinnen ett huvud använder är: Syn, hörsel, lukt, känsel och smak. Det sjätte sinnet, d.v.s. balanssinnet, behövs ju inte när det inte finns någon kropp att balansera. Detta gör att man kan använda det sjätte sinnet till någonting annat eller, för att spara tid, helt enkelt skippa det sjätte sinnet. Vilket jag gjorde.

Viktiga säkerhetsaspekter

När man sedan kikar på säkerhetsaspekten så måste man lära sig av andras misstag. Titta bara på magikern som lyckades göra en antropomorf som han kallade Golem. Han höll på i flera år innan han lyckats skapa en hel kropp gjord av enbart lera. Nästan dubbelt så stor som en vanlig människa. Hur gick det med det?

Jo, varje morgon så väckte magikern Golem med en magisk besvärjelse och när det blev kväll ogjorde magikern besvärjelsen och Golem blev en livlös staty av lera igen. Detta gjordes varje morgon och kväll. Magikern och Golem hade det riktigt bra tills den dag då magikern somnade utan att ogöra besvärjelsen.

Golem förblev vaken och det visade sig nu att han var hysteriskt mörkrädd. I panik sprang han ut i staden och kastade saker vilt omkring sig. De som kom i närheten råkade illa ut. Han rev ner hela hus, välte vagnar och kastade sten.

Golem blev en livsfarlig enmanskravall som ingen kunde hejda.

Halva staden förstördes och mängder av människor och andra varelser förlorade både liv och lem.

Riktigt så illa kan det inte gå med bara ett huvud. Det enda fysiska skada ett förtrollat huvud kan åstadkomma är att bitas. Vilket, ur säkerhetssynpunkt, gjorde mitt val att skapa Dareon enbart som ett huvud ganska enkelt.

Den huvudsakliga orsaken

En annan fördel är att ett huvud kan inte heller förflytta sig av egen kraft. Därför behöver magikern bara komma ihåg huvudet ställdes sist, så hittar man det. Enkelt! Om man har glömt bort var det står så kan huvudet ropa på dig.

Av erfarenhet vet jag att det också fungerar också mycket bra som väckarklocka.

Om huvudet säger dumma saker eller är bråkig på andra sätt så kan man bara låsa in det i en låda tills det kommer på bättre tankar. Enkelt och säkert!

Nu känner jag att jag har svarat så gott jag kan, så nu hoppas jag att jag inte får fler brev med frågor i detta ämne.

Avsnitt 11 – Trollkonstnärer

Postad i Jorden av Doktorn den 28 mars, 2017 ✦ Märkt: Doktorn,Gaston,magi

Efter äventyret med den försvunna trollkarlen har vi nu lärt oss något spännande om Den Jordiska Dimensionen. Det finns tydligen två typer av magisk konst. Det ena som vi kallar magi och det andra som kanske skulle kunna kallas trolleri.

En naturlig utveckling av det är att det då också finns trollkarlar även i Den Jordiska Dimensionen. Dom gör ungefär samma saker som trollkarlarna i Mysteria, men märkligt nog helt utan magisk kraft. Att vara trollkarl i Den Jordiska Dimensionen kräver därför helt andra färdigheter än de som Mysterias trollkarlar har.

Gaston kan ju till exempel hur lätt som helst teleportera ett mynt in bakom ett barns öra. Och ibland till och med teleportera ett öra till ett mynt.

Sådant har vi nu sett även Den Jordiska Dimensionens trollkarlar göra, men för att dom ska åstadkomma sånt så krävs något som kallas träning.

Dom måste vara otroligt snabba, fingerfärdiga och uppfinningsrika. Trots att de helt saknar magisk kraft är de fantastiskt skickliga. Jag har sett dem göra saker som till och med är bättre än när Gaston trollade fram en osynlig elefant på Arkadias 2724e födelsedag.

Det fantastiska med den Jordiska Dimensionens Magi är att vem som helst kan bli magiker. Allt man behöver göra är att träna och träna. Att bli lärling åt någon Trollkarl är förstås också bra. Det är inte utan att man blir lite avundsjuk.

Hade jag levt i Den Jordiska Dimensionen hade till och med jag kunnat lära mig trolla fram osynliga elefanter. Precis som Gaston…

Vem är Dareon den Vise? (Del 1)

Postad i Allmänt,Kryptozoologi av Gaston den 24 mars, 201724 mars, 2017 ✦ Märkt: Arkadia,Caligari,Dareon,djinn,Doktorn,Draken Sötnos,Gaston,Gastons slott,Karta,Lärlingsprovet,portal

Jag har fått brev. Mängder av brev. Mitt kontor fullständigt svämmar över med brev! Jag kan inte ens öppna dörren till kontoret utan att det väller ut brev i hallen likt drivsnö. Jag har provat allt. Jag har släng dem i soptunnan, kastat dem i slottets stora eldstad och till och med matat Arkadias drake med dem, men det hjälper inte. Det kommer nya hela tiden.

Jag har därför kommit till den slutsatsen att jag helt enkelt måste svara på breven. Det är ständigt samma fråga som ställs, om och om igen.

Vem är Darion? Vad är Dareon? Varför har Dareon ingen kropp?

En antropomorf

Det enkla svaret är att Dareon är en Antropomorf som jag, i mitt lärlingsprov av sjätte graden, skapade. Skall jag nu göra svaret lite uttömmande så kommer det att behövas fler än ett kapitel i denna krönika. Vi börjar med hur Dareon blev till, försvann och återfanns.

Efter att ha slutfört mitt lärlingsprov av sjätte graden så bar jag med mig min magiska skapelse Dareon i en specialbyggd låda till avslutningsfesten. Festen hölls på Älvornas Äng söder om Bergets Sjö och höll på i hela tre dagar och tre nätter. Näcken spelade till dans och stämningen var på topp. Någonstans i allt detta så föll jag i sömn och när jag vaknade så var ängen tom och tyst och solen sken varm och mjuk.

Jag gnuggade sömnen ur ögonen och tog mig med trötta steg mot min lärlingskammare för att fortsätta mina magiska studier.

Jag hade ingen tanke på att jag tagit med mig Dareon till festen. Jag hade glömt bort honom i festens villervalla och jag kom inte ens ihåg att jag hade skapat en liknande tingest. Dareon var försvunnen i både minnet och i verkligheten. Det var som om jag blivit förtrollad med en glömskebesvärjelse. Inte förrän många år senare skulle jag träffa honom igen.

En återfunnen Dareon!

När jag blivit Mästermagiker av Sjunde graden var jag på äventyr tillsammans med min gode lärling Caligari. Precis efter vår nionde picknick så fann vi det bortglömda slottet vid Ramvattnet. Jag tillkallade mina vänner Arkadia och Doktorn för att, tillsammans med mig och min lärling, utforska slottets hemligheter. Under högar av damm och spindelväv hittade vi Dareon, fortfarande instängd i den låda som jag låste in honom i efter mitt lärlingsprov.

Dareon var vid gott mod och glatt humör fast han varit bortglömd och inlåst i så lång tid.

Det var då vi började misstänka att jag blivit förtrollad under festen för så många år sedan, och att någon stulit Dareon. Allt pekade på att det var så. Vi hittade ju den bortglömde Dareon i ett bortglömt slott. Den stora frågan var, vem var illvillig nog att förtrolla en lärling med en glömskebesvärjelse och sedan stjäla hans magiska skapelse? Och att dessutom gömma stöldgodset i ett slott som alla glömt bort. Det måste vara en riktigt lömsk typ.

Vi hade inte tid att forska i den saken då någon (jag säger inte vem, men namnet börjar på A och han har en drake) råkade släppa lös en Djinn, via en portal, till den Jordiska dimensionen. Som de lysande magiker och äventyrare vi är, så lyckades vi kvickt få fatt på Djinnen och så var det problemet ur världen.

Problemet löst!

Vi gav oss av till mitt slott för att fira vår lyckade problemlösning med en stor kopp te och smaskiga chokladkakor. Självklart glömde jag inte att ta med mig Dareon till mitt slott.

Han hade ju visat sig vara värdefull då han kan se magiska ting och varelser i andra världar. Jag ställde Dareon i slottets stora magiska arkiv. Där trivs han som fisken i vattnet och kan tillbringa sin tid med att läsa och lära sig allt om vad som hänt i Mysteria.

Äntligen var allt som det skulle. Dareon hade kommit hem.

Kommunikation med kristallkulor

Postad i Magi av Caligari den 18 mars, 201711 mars, 2017 ✦ Märkt: Caligari,Fenja,Gaston,kristallkula,Magisk utrustning

Jag har en känsla av att min mästare Gaston har svårt att bestämma sig! Ena dagen säger han en sak och andra en helt annan. Hör på det här till exempel!

Han har länge klagat på att jag så sällan använder den nya kristallkulan han införskaffat från någon skummis i Hamnbyn. Visst, den är ovanligt fin! Det är inte alla kristallkulor som lyser med så starkt sken, eller har så bra färgåtergivning (de flesta kristallkulor lyser bara i två, tre färger vilket kan se ganska märkligt ut). Dessutom har den fått en skyddsformel runt sig så att den inte ska få sprickor om man skulle råka tappa den.

Jag har länge känt att det där med kristallkula inte är min grej.

När jag är ute på äventyr brukar jag och mäster kommunicera via våra små magiska griffeltavlor som man kan skicka korta meddelanden med. Mycket praktiskt.

För det mesta när kristallkulan lyser är det någon från Nisse-Pelle Griseklos Fisk & Trollstav som vill kränga sina produkter över kula och hur kul är det?

Fram tills för några veckor sedan. Då började jag helt ändra uppfattning om kristallkulor. Jag fick nämligen mitt första långväga samtal, från en jordbo! Hon är helt fantastisk och vi har massor att prata om.

Men istället för att vara nöjd har nu Gaston börjat klaga för att jag använder kulan för mycket.

Han säger att jag kan få klotrunda ögon om jag stirrar i den för mycket och han tycker att den stör undervisningen. Men jag brukar prata med Fenja, som jordbon heter, i alla fall när inte Gaston ser. Dareon den Vise har lovat att inte skvallra.

Dessutom har jag fått tips av Doktorn om hur jag kan installera nappar i kulan. Jag ska fråga Fenja nästa gång om hon har några bra råd!

Avsnitt 9 – Spökhus

Postad i Mysteria av Doktorn den 14 mars, 201711 mars, 2017 ✦ Märkt: dårskap,Doktorn,Gaston,spöken

Hur löser du egentligen ett mysterium på bästa vis? Naturligtvis genom ditt skarpa intellekt samt en slutledningsförmåga värd namnet. En fara är att din fantasi kommer att löpa amok, vilket måste stävjas med en rimlig slutsats.

Det är av yttersta vikt att alla som försöker undersöka mysterium, som exempelvis ett spökhus, har bra slutledningsförmåga. Slutledningsförmåga är att med hjälp av kända fakta och ett logiskt resonemang, komma fram till en korrekt slutsats.

Vi kan använda Gastons stulna kakor som exempel. Vi vet att kakor är borta. Då vi söker igenom Caligaris rum hittar vi inga kakor. Det vanligaste sättet att få kakor att försvinna är att äta upp dom, alltså är det mest troligt att Caligari har ätit upp dom.

När man har att göra med spöken är det väldigt viktigt med slutledningsförmåga.

Vem är spöket, och vad vill det?

Om ett hus är hemsökt är det bra att börja med att undersöka huset. Utifrån saker man hittar kan man lista ut vem som bott där. Börja med att undersöka dörren. Ibland sitter det en skylt med ett namn där. Det är en bra ledtråd. Finns det ingen skylt får man gräva djupare.

Hittar man en en lodenrock, en clowntuta och fyra råttfällor, kan man vara ganska säker på att man har att göra med en 68 årig sjuksköterska, uppvuxen i Flen, men som alltid velat bo i Örnsköldsvik.

Det är dock inte alltid det är så lätt. En kvarlämnad halsduk i kombination med en ofullständig årgång av Allers veckotidning från 1976, kan betyda att den som bodde i huset var antingen landslagsboxare eller astronaut. I sådana tveksamma fall får man ta till även andra omständigheter. Färgen på tapeten i köket, avståndet mellan spisen och ytterdörren, och husets postnummer delat i talet 44. När man har dessa fakta på bordet kommer bilden genast att klarna.

Jag hoppas att detta varit en värdefull lektion i slutledningens svåra konst. Lycka till med era egna mysterium!

Spöken

Postad i Kryptozoologi av Doktorn den 10 mars, 201710 mars, 2017 ✦ Märkt: äventyr,Gaston,Sagoväsen,spöken

Spöken är en slags ande som blivit kvar när en människa eller annan varelse dött. När vissa dör väljer de att bara försvinna. Andra återföds i de levandes värld i en ny kropp av något slag.

Spöken Ambulares Manes

Jag mötte för några år sedan ett exemplar av Dionaea muscipula som tidigare levat fler inkarnationer som välrenommerad kannibalkung på Borneo, men nu valt att dra sig tillbaka. Många andar väljer att lämna de levandes värld och beger sig till de dödas rike. Denna plats har många namn och är oerhört spännande eftersom man här kan träffa och prata med alla som någonsin levat. Förutom de som återfötts som en Dionaea muscipula förstås… Vissa andar blir av olika skäl kvar här hos oss levande och brukar kallas spöken eller gengångare.

Det finns många slags gengångare. De flesta har ingen egen kropp och kan gå genom väggar och låsta dörrar.

De kan flytta föremål med tankekraft och kan ibland till och med knuffas, nypas och bitas.

Att skydda sig mot spöken

Det finns flera sätt att skydda sig mot spöken och till och med bli av med dem för gott. Många spöken har en uppgift de måste lösa innan de kan få ro. Ett ouppklarat brott som måste redas ut eller kanske en skuld som måste betalas. Om man lyckas hjälpa spöket att klara sitt uppdrag försvinner det ofta för alltid.

Spöken är ofta osynliga, men om det plötsligt blir kallt, om du känner ett oförklarligt vinddrag, en märklig lukt, eller om du hör oförklarliga ljud, så är det tydliga tecken på att det finns spöken i närheten.

Spöksjuka

Gengångare kan vara farliga. Bara att vara i närheten av dem kan få dig att drabbas av så kallad spöksjuka. Gaston är till exempel oerhört spökintolerant och får mycket lätt spökfrossa innan någon ens har anat något spöke. Han är därför bra att ha med sig på spökjakter.

Det enklaste sättet att skydda sig mot alla slags gengångare är… Att hålla sig undan. Undvik helt enkelt alltid hemsökta platser.

Avsnitt 8 – Kakor

Postad i Mysteria av Arkadia den 7 mars, 20177 mars, 2017 ✦ Märkt: alkemi,Arkadia,äventyr,Caligari,Doktorn,Drakar,Draken Sötnos,Gaston,mysteria,Sagoväsen

Flera personer har hört av sig och ställt frågor kring kakincidenten som inträffade på Gastons slott igår. Detta och frågan kring Caligaris förmodade straff att plocka upp efter min drake ska utredas här.

Som ni alla kanske förstod är Caligari helt oskyldig till kakförsvinnandet. Han har varit allt för upptagen med att kommunicera med Fenja genom kristallkulan. Dessutom verkar han väldigt intresserad av dessa ”appar” som Doktorn berättade om. Senast jag pratade med honom om detta talade han om ett användarnamn och lösenord. Alla esoteriska konster har sina svårigheter – också apparnas mystiska värld.

Hur som helst är det uppenbart för alla inblandade att den skyldiga inte alls är lärlingen. Doktorns underliga beteende när Caligari blev anklagad visar också på just den tes jag vill föra.

Det smyger runt Glauxer på slottet, och de har nu bytt diet från stulna vänsterstrumpor till kakor!

Vi bör därför hålla ögonen öppna och sätta ut glauxfällor på nätterna. För er som inte vet vad en Glaux är jag tyvärr tvungen att hänvisa till ett framtida inlägg kring denna mystiska varelse. Vad jag verkligen vill berätta är att denna sorgliga incident innebar att Caligari följde med mig på skattjakt tillsammans med Draken Sötnos. Där fick han ett straff av Gaston att plocka bajs efter denna magnifika varelse.

För det otränade ögat kan det verka vara, ja ett skitgöra, men så är inte alls fallet.

Att plocka upp efter en drake är såväl livsfarligt som väldigt, väldigt viktigt. Olika drakar lämnar nämligen olika typer av spillning efter sig. Inom alkemiskået är tillgången till en drake ovärderligt, och det är då viktigt att varje alkemist tar vara på, och återanvänder varenda resurs draken ger. Att Caligari fick plocka upp efter Sötnos är något en lärling inom alkemin inte får göra förrän de nått en lärlingsgrad av åtminstone tolv.

Just Sötnos är en grottdrake och hennes huvudsakliga föda är guld. Det finns därför några självklara likvida orsaker att plocka upp efter henne. Främst efter det att hon haft en festmåltid hemma i min vulkan.

Skulle det vara så att hon inte ätit massor med guld är fortfarande spillningen från henne värd mycket. De har en otroligt bra förbränningstemperatur vilket innebär att arbetet i laboratoriet är enklare då jag slipper släpa hem stenkol från Svalbard. Skulle densiteten vara sämre går det utmärkt att använda som isolering på hus, framför allt på Svalbard faktiskt. Hur jag vet det tänker jag inte gå in på idag.

En observant 10-åring nämnde för mig igår att bajset såg väldigt mycket ut som kakor. Det känner jag är en iakttagelse som jag lämnar dit hän. Någon värdighet får det finnas i alkemistens yrke. Oavsett vilket hade jag och Caligari en mycket trevlig promenad i jakten på Jordens Smaragd. Jag är övertygad om att vi nästa vecka kommer att hitta den där smaragden – och inte bara någon gammal klädedräkt som de andra sorgligt nog har hittat.

En bra skattjakt (Del 3)

Postad i Mysteria av Gaston den 3 mars, 2017 ✦ Märkt: äventyr,Gaston,Magisk utrustning,mysteria,picknick,Sagoväsen,Troll

Skattjakter kan vara riskfyllda uppdrag eftersom skatter, i många fall, vaktas av diverse farliga varelser. Det finns många typer av skattväktare som bland annat drakar, lindormar, bergatroll, sfinxer, mantikoror, hydror och basilisker.

Man gör därför rätt i att lära sig allt om dessa varelser så man vet hur man kan övervinna dem eller hur de lättast luras att titta åt ett annat håll medan man själv hämtar skatten. Då det är svårt att komma ihåg alla tusentals detaljer så är det bra att ha med sig en bok om monster och magiska varelser så att man kan färska upp minnet under färden.

Pysslingen

En ganska ofarlig skattväktare är Pysslingen. Visserligen kan de försätta dig i tusenårig sömn, lura dig till Skåne eller få dig att tro att en häst är din mamma, så det bästa är att hinna lura pysslingen innan den förtrollar dig. Detta kan man göra med ganska enkla magiska medel.

Pysslingar kan luras att lämna sin regnbåge genom att man magiskt skapar en regnbåge till. En större, synligare och färggrannare. Pysslingen tror förhoppningsvis att det finns en större och viktigare skatt att vakta. Den lämnar då sin egen regnbåge för att ta hand om den nya regnbågens skatt. Man har nu möjligheten att skynda sig fram till pysslingens regnbåge innan de upptäcker att de blivit lurade.

Fram & bak eller upp & ner?

Ett litet problem är att man aldrig vet på vilken ände av regnbågen som skatten finns. Det är näst intill omöjligt.

Förvisso vet vi ju att skatten finns vid regnbågens slut, men hur skall man veta vilken sida det är?

Man måste blixtsnabbt ta sig till den ena sidan innan regnbågen försvinner. Om denna sidan visar sig vara början på regnbågen så måste man kvickt ta sig till den andra sidan. Det blir ett fasligt rännande!

Då regnbågar dessutom har en förmåga att förflytta sig, så har jag utvecklat ett litet knep. Istället för att fara omkring som en tok och försöka hinna med att hitta regnbågens slut, så sätter jag mig ner och tar en liten picknick. Det är nämligen lika stor chans att jag skulle hinna fram i tid som om att regnbågens slut hamnar mitt på min picknickfilt. Detta gör att jag har en trevlig liten stund, får mat i magen samt har chansen att få en stor kruka med guld i knät.

Så om du ser fler regnbågar på himlen samtidigt så vet du är det bara är jag, Mästermagikern Gaston, som är ute på skattjakt. Troligtvis sitter jag även och myser på en picknickfilt och hoppas på pysslingguld.