Krönikan - Sida 2 av 7 - Magikergränd

Spöken

Postad i Kryptozoologi av Doktorn den 10 mars, 201710 mars, 2017 ✦ Märkt: äventyr,Gaston,Sagoväsen,spöken

Spöken är en slags ande som blivit kvar när en människa eller annan varelse dött. När vissa dör väljer de att bara försvinna. Andra återföds i de levandes värld i en ny kropp av något slag.

Spöken Ambulares Manes

Jag mötte för några år sedan ett exemplar av Dionaea muscipula som tidigare levat fler inkarnationer som välrenommerad kannibalkung på Borneo, men nu valt att dra sig tillbaka. Många andar väljer att lämna de levandes värld och beger sig till de dödas rike. Denna plats har många namn och är oerhört spännande eftersom man här kan träffa och prata med alla som någonsin levat. Förutom de som återfötts som en Dionaea muscipula förstås… Vissa andar blir av olika skäl kvar här hos oss levande och brukar kallas spöken eller gengångare.

Det finns många slags gengångare. De flesta har ingen egen kropp och kan gå genom väggar och låsta dörrar.

De kan flytta föremål med tankekraft och kan ibland till och med knuffas, nypas och bitas.

Att skydda sig mot spöken

Det finns flera sätt att skydda sig mot spöken och till och med bli av med dem för gott. Många spöken har en uppgift de måste lösa innan de kan få ro. Ett ouppklarat brott som måste redas ut eller kanske en skuld som måste betalas. Om man lyckas hjälpa spöket att klara sitt uppdrag försvinner det ofta för alltid.

Spöken är ofta osynliga, men om det plötsligt blir kallt, om du känner ett oförklarligt vinddrag, en märklig lukt, eller om du hör oförklarliga ljud, så är det tydliga tecken på att det finns spöken i närheten.

Spöksjuka

Gengångare kan vara farliga. Bara att vara i närheten av dem kan få dig att drabbas av så kallad spöksjuka. Gaston är till exempel oerhört spökintolerant och får mycket lätt spökfrossa innan någon ens har anat något spöke. Han är därför bra att ha med sig på spökjakter.

Det enklaste sättet att skydda sig mot alla slags gengångare är… Att hålla sig undan. Undvik helt enkelt alltid hemsökta platser.

Avsnitt 8 – Kakor

Postad i Mysteria av Arkadia den 7 mars, 20177 mars, 2017 ✦ Märkt: alkemi,Arkadia,äventyr,Caligari,Doktorn,Drakar,Draken Sötnos,Gaston,mysteria,Sagoväsen

Flera personer har hört av sig och ställt frågor kring kakincidenten som inträffade på Gastons slott igår. Detta och frågan kring Caligaris förmodade straff att plocka upp efter min drake ska utredas här.

Som ni alla kanske förstod är Caligari helt oskyldig till kakförsvinnandet. Han har varit allt för upptagen med att kommunicera med Fenja genom kristallkulan. Dessutom verkar han väldigt intresserad av dessa ”appar” som Doktorn berättade om. Senast jag pratade med honom om detta talade han om ett användarnamn och lösenord. Alla esoteriska konster har sina svårigheter – också apparnas mystiska värld.

Hur som helst är det uppenbart för alla inblandade att den skyldiga inte alls är lärlingen. Doktorns underliga beteende när Caligari blev anklagad visar också på just den tes jag vill föra.

Det smyger runt Glauxer på slottet, och de har nu bytt diet från stulna vänsterstrumpor till kakor!

Vi bör därför hålla ögonen öppna och sätta ut glauxfällor på nätterna. För er som inte vet vad en Glaux är jag tyvärr tvungen att hänvisa till ett framtida inlägg kring denna mystiska varelse. Vad jag verkligen vill berätta är att denna sorgliga incident innebar att Caligari följde med mig på skattjakt tillsammans med Draken Sötnos. Där fick han ett straff av Gaston att plocka bajs efter denna magnifika varelse.

För det otränade ögat kan det verka vara, ja ett skitgöra, men så är inte alls fallet.

Att plocka upp efter en drake är såväl livsfarligt som väldigt, väldigt viktigt. Olika drakar lämnar nämligen olika typer av spillning efter sig. Inom alkemiskået är tillgången till en drake ovärderligt, och det är då viktigt att varje alkemist tar vara på, och återanvänder varenda resurs draken ger. Att Caligari fick plocka upp efter Sötnos är något en lärling inom alkemin inte får göra förrän de nått en lärlingsgrad av åtminstone tolv.

Just Sötnos är en grottdrake och hennes huvudsakliga föda är guld. Det finns därför några självklara likvida orsaker att plocka upp efter henne. Främst efter det att hon haft en festmåltid hemma i min vulkan.

Skulle det vara så att hon inte ätit massor med guld är fortfarande spillningen från henne värd mycket. De har en otroligt bra förbränningstemperatur vilket innebär att arbetet i laboratoriet är enklare då jag slipper släpa hem stenkol från Svalbard. Skulle densiteten vara sämre går det utmärkt att använda som isolering på hus, framför allt på Svalbard faktiskt. Hur jag vet det tänker jag inte gå in på idag.

En observant 10-åring nämnde för mig igår att bajset såg väldigt mycket ut som kakor. Det känner jag är en iakttagelse som jag lämnar dit hän. Någon värdighet får det finnas i alkemistens yrke. Oavsett vilket hade jag och Caligari en mycket trevlig promenad i jakten på Jordens Smaragd. Jag är övertygad om att vi nästa vecka kommer att hitta den där smaragden – och inte bara någon gammal klädedräkt som de andra sorgligt nog har hittat.

En bra skattjakt (Del 3)

Postad i Mysteria av Gaston den 3 mars, 2017 ✦ Märkt: äventyr,Gaston,Magisk utrustning,mysteria,picknick,Sagoväsen,Troll

Skattjakter kan vara riskfyllda uppdrag eftersom skatter, i många fall, vaktas av diverse farliga varelser. Det finns många typer av skattväktare som bland annat drakar, lindormar, bergatroll, sfinxer, mantikoror, hydror och basilisker.

Man gör därför rätt i att lära sig allt om dessa varelser så man vet hur man kan övervinna dem eller hur de lättast luras att titta åt ett annat håll medan man själv hämtar skatten. Då det är svårt att komma ihåg alla tusentals detaljer så är det bra att ha med sig en bok om monster och magiska varelser så att man kan färska upp minnet under färden.

Pysslingen

En ganska ofarlig skattväktare är Pysslingen. Visserligen kan de försätta dig i tusenårig sömn, lura dig till Skåne eller få dig att tro att en häst är din mamma, så det bästa är att hinna lura pysslingen innan den förtrollar dig. Detta kan man göra med ganska enkla magiska medel.

Pysslingar kan luras att lämna sin regnbåge genom att man magiskt skapar en regnbåge till. En större, synligare och färggrannare. Pysslingen tror förhoppningsvis att det finns en större och viktigare skatt att vakta. Den lämnar då sin egen regnbåge för att ta hand om den nya regnbågens skatt. Man har nu möjligheten att skynda sig fram till pysslingens regnbåge innan de upptäcker att de blivit lurade.

Fram & bak eller upp & ner?

Ett litet problem är att man aldrig vet på vilken ände av regnbågen som skatten finns. Det är näst intill omöjligt.

Förvisso vet vi ju att skatten finns vid regnbågens slut, men hur skall man veta vilken sida det är?

Man måste blixtsnabbt ta sig till den ena sidan innan regnbågen försvinner. Om denna sidan visar sig vara början på regnbågen så måste man kvickt ta sig till den andra sidan. Det blir ett fasligt rännande!

Då regnbågar dessutom har en förmåga att förflytta sig, så har jag utvecklat ett litet knep. Istället för att fara omkring som en tok och försöka hinna med att hitta regnbågens slut, så sätter jag mig ner och tar en liten picknick. Det är nämligen lika stor chans att jag skulle hinna fram i tid som om att regnbågens slut hamnar mitt på min picknickfilt. Detta gör att jag har en trevlig liten stund, får mat i magen samt har chansen att få en stor kruka med guld i knät.

Så om du ser fler regnbågar på himlen samtidigt så vet du är det bara är jag, Mästermagikern Gaston, som är ute på skattjakt. Troligtvis sitter jag även och myser på en picknickfilt och hoppas på pysslingguld.

Trolljakt – Avsnitt 6 & 7

Postad i Mysteria av Arkadia den 28 februari, 201728 februari, 2017 ✦ Märkt: Arkadia,äventyr,dårskap,Doktorn,Fenja,Magisk utrustning,Sagoväsen,Troll,trollstav

Vårt besök hos den otursdrabbade familjen blev till slut en framgångssaga värd att berätta i generationer. Barnen blev utrustade med trollstavar och i efterhand fick de dessutom en mycket gedigen utbildning i hanteringen av detta magiska redskap.

Gårdens förbannelse

När jag och Doktorn började gräva i mysteriet fann vi flera bevis på att gården råkat ut för trolls långsinthet. Bland annat anfölls Fenja av en kelsjuk gris vars tryne helt immade igen hennes kameralins! Kan det finnas tydligare bevis? När vi kom fram till att det var en gryta som borde ha lämnat tillbaks begav vi oss genast till den omtalade grottan.

Resan dit var lång och fruktansvärt svår. Alla i gruppen blev dessutom tilldelade en trollstav för att kunna försvara sig vid ett eventuellt angrepp. Nu i efterhand insåg jag att inget av barnen fått den träning som en trollstav förpliktigar. I desperation gav jag till och med Fenja en trollstav. Doktorn däremot fick ingen, vi vet ju alla hur klantig han är när det kommer till magi. Jag är inte helt säker på att han faktiskt vet hur en trollstav ska hållas. Garanterat har han fem böcker om olika grepp, men har aldrig provat ett i verkliga livet.

Den försvunna Doktorn

När väl grytan var tillbakalämnad och hela gruppen gjort en taktisk reträtt från grottan beslutade vi oss för att fira vår seger med en ordentlig fika i skogen. Kaffe, saft och kakor trollades fram från ingenstans och vi satt på en vacker utsiktsplats och njöt av tillvaron. Det var då det slog mig. Doktorn var inte kvar! Naturligtvis blev jag otroligt orolig för vad som hänt med min kära vän och genast började jag söka efter honom. Jag drog min trollstav för att kasta en ”Finna Doktor”-trollformel men fann till min förfäran att min trollstav saknades. Också alla lånestavar var borta! Mysteriet tätande!

Jag började bli ganska ilsk över allt försvinnande och sökte allt intensiva runt platsen där vi stannat för att fika. Och där, bakom en klippa hörde jag en bekant röst.

Jag smög fram och såg till min förfäran hur Doktorn hade placerat alla trollstavarna i en mystisk geometrisk form.

Jag stormade fram för att stoppa honom – och döm till min förvåning då jag möttes av en nöjd och glad Doktor. Han hade förberett en avancerad magisk övning för barnen, något han snappat upp från den Jordiska Dimensionen. Precis som jag ansåg han att trollstavar bör förvaltas med största möjliga respekt. Övningen framskred med stor försiktighet och efter många träningsomgångar lyckades vi alla bemästra denna uråldriga esoteriska träning. Tydligen har övningen ett namn: ”Plocke Pinn”. Den Jordiska dimensionen slutar aldrig förvåna mig!

En bra skattjakt (del2)

Postad i Mysteria av Gaston den 25 februari, 2017 ✦ Märkt: äventyr,dårskap,Gaston,kryptozoologi,Magisk utrustning,Sagoväsen

I en tidigare artikel förklarade jag vad som var centralt vid en framgångsrik skattjakt. Kursen går nu vidare med övrig kringutrustning du absolut inte bör lämna hemma. Dagens tema kan te sig aningen fåfängt – men så är det inte alls. Låt mig berätta om vikten att ha med sig en spegel!

Ibland händer det nämligen att basilisker eller gorgoner vaktar skatter. Dessa fasansfulla monster kan ögonblickligen förvandla dig till sten om du tittar direkt på dem. Förstelning är sällan en bra sak och bör därför undvikas. Ett fiffigt sätt att slippa undan monstrens förstelnande blickar är att se på dem via en spegel. Det är dock viktigt att komma ihåg, när man kastar sina besvärjelser, att allt blir liksom baklänges i spegeln samt att monstret då befinner sig bakom dig och inte framför.

Då speglar oftast är gjord av glas så är de svåra att ha med sig då glas har en tendens att gå sönder när man klättrar i berg och hoppar över bäckar. Därför bör man förvara spegeln på ett fiffigt ställe. Själv brukar jag vira in spegeln i en linneservett som jag sedan omsorgsfullt lägger i min picknickkorg.

Det kan tänka sig att jag vid något tillfälle har nämnt just picknick tidigare och varför det är viktigt att ha picknick när man är på skattjakt.

Jag menar, hur skulle det se ut om man hade picknick utan att ha något att äta? Man skulle se ut som en tok som går omkring och sätter sig på en filt mitt i skogen, helt utan anledning.

Vad för mat passar då bäst till en picknick? Det är helt upp till var och en. Det finns naturligtvis också en massa veganska alternativ men nedanstående lista är exempel på vad jag har med i min picknickkorg.

Messmörsmacka, vakteläggsmörgås, ostpaj, äpplen, morötter, potatissallad, grillad kyckling, rökt makrill, tunnbröd, enbärsmust och pepparkakor. Picknicken bör avslutas med att man tar sig en titt i sin medhavda spegel för att se så att man inte har pepparkakssmulor eller annat matkladd i ansiktet.

Under skattjakter är det nämligen lätt att man råkar ut för situationer där man måste visa sitt hjältemod. Det kan vara en enhörning som gått ner sig i ett kärr, ett barn som blivit fångats av ett troll eller en by som hotas av en hiskelig jätte och då måste man ta en paus i sitt skattletande och vara den hjälte som man faktiskt är.

Jag kan inte nog understryka vikten av att ha med sig en spegel på skattjakten, för det är otroligt svårt att se ut som en hjälte med potatissallad på kappan och messmör i skägget.

Avsnitt 5 – Älvor

Postad i Mysteria av Doktorn den 13 februari, 201713 februari, 2017 ✦ Märkt: Älvor,Doktorn,kryptozoologi,mysteria,Sagoväsen

Problemet med tiden i lekparken var alltså älvor! Det är rätt självklart i efterhand. Men i efterhand är allt alltid självklart. Förutom den där gången när Dareon bestämde sig för att prova på bowling i den jordiska dimensionen. Men det pratar vi om en annan gång. Nu är det älvor som står på menyn.

Älvor (Alfi Pratenses)

Älvor är ett ganska vanligt väsenslag i både Mysteria och Den Jordiska Dimensionen. Dom lever i stora familjer, så kallade klaner, och man kan ofta se dom dansa på dimmiga ängar eller i sankmarker. Dom tycker mycket om månljus så det är lättast att få en glimt av dom i gryningen eller om natten.

Arkadia och Gaston försöker hänga upp en discokula — Älvor gillar att dansa och har svårt att motstå musik.

Det är egentligen bara dom kvinnliga älvorna som heter älvor. De manliga kallas alver.

Där älvorna har dansat uppstår ibland älvringar. Detta är ett märkligt fenomen som gör att den som kliver in i älvringen plötsligt tycks färdas många år framåt i tiden. Ingen har riktigt kunnat förklara varför, men troligen beror det på att älvorna med sin dans öppnar en dörr till sin egen värld. Om man har oturen att ramla in genom den dörren kan man bli fånge i älvornas värld i många år, även om det bara hinner gå några sekunder på Jorden.

Den som vill akta sig för att bli fångad av älvor bör hålla utskick efter svampar som växer i en cirkel. Det kan vara en älvcirkel.

Men om man vågar sig nära älvorna och deras cirklar kan man hitta dyrbart mån-silver som dom ibland tappar när dom dansar. Med silver från månen kan man göra många märkliga saker. Trots att vi spionerat på älvorna, både i Mysteria, Den Jordiska Dimensionen och i Älvriket har vi ännu inte listat ut var dom får silvret ifrån…

Slottet vid Bergets Sjö

Postad i Mysteria av Gaston den 11 februari, 201711 februari, 2017 ✦ Märkt: Arkadia,dårskap,Gaston,Gastons slott,Magisk utrustning,mysteria

Kanske undrar du hur det är att bo i ett magiskt slott? Det är inte lätt – när jag för sjuhundrafemtiofjärde gången tagit trappan till biblioteket men hamnat någon annanstans, så bestämde jag mig för att göra något åt saken.

Slottet jag bor i är över 600 år gammalt men det växer fortfarande hela tiden ändå. Jag vet inte varför men det gör mig helt tokig ibland. Helt plötsligt kan det finnas t.ex. en ny dörr på en vägg som aldrig förut har haft en dörr. Öppnar man dörren så kan den leda till en okänd korridor, ett nytt rum eller en balkong med sjöutsikt.

Magiska trappor och rum

En gång så hittade jag en ny trappa i köket som ledde upp till en fängelsehåla nere i källaren. Jag blev helt snurrig.

Det tog en hel månad för trappan att förstå vilket håll den skulle. Nu fungerar den både upp och ner.

Från köket ner till källaren och från källaren upp till köket. Det är bara så förvirrande innan man har vant sig och när man väl har vant sig så ändras allt och man får vänja om sig.

Nu kanske ni tror att jag har svårt för att vänja mig vid nya saker, men där har ni fel. Jag vande mig med en gång vid att jag nu har en interdimensionell portal i mitt vardagsrum, ett magiskt talande huvud i Lärlingstornet samt att jag nu behöver åka på uppdrag till den jordiska dimensionen så fort Fenja ringer i kristallkulan.

Inget konstigt med det. Men tänk er själva att behöva gå upp mitt i natten och inte hitta dörren till toaletten eller att vilja tassa bort till köket för att ta sig en smörgås men istället hamna i på en vind full med sabeltandade fladdermöss. Man blir frustrerad!

Kartan som nästan löste problemet

Jag bestämde mig då för att försöka skapa en förtrollad karta som förändrar sig efter hur slottet växer. Jag inredde ett helt rum i det norra tornet för att hålla på med mina magiska kartexperiment men så plötsligt en dag så lyckades jag inte hitta tillbaks. Rummet hade försvunnit. Helt omöjligt att hitta. Det fanns inte längre.

Efter att ha diskuterat saken med min gode vän alkemisten Arkadia så kom vi fram till att slottet måste ha tappat rummet. Lite som när barn tappar mjölktänderna. Detta gör att vi nu helst håller oss i den äldsta delen av slottet och låter resten av slottet växa färdigt.

Risken är ju annars att man tappas tillsammans med ett ”mjölkrum” och försvinner.

Det är ju inte roligt. Ingen gillar väl att vara borttappad? Frågan är bara – vart hamnar man då?

Avsnitt 4 – Lekparken

Postad i Jorden av Arkadia den 6 februari, 20176 februari, 2017 ✦ Märkt: Arkadia,dårskap,Gaston,magi

Det här med att utröna om tiden står still eller ej kan göras med eller utan bieffekter. Min vän Gaston valde en utmärkt metod – men en som hade bieffekter vars resultat jag inte vet om de skulle visa sig vara bra eller dåliga.

Vi anlände till den mytomspunna lekplatsen på sedvanligt elegant vis. Med full kontroll och stor värdighet konfronterade vi barnen och fick förklarat för oss att tiden helt enkelt var ur led i lekparken. Jag var klart skeptisk. Min begränsade erfarenhet av barn är att de oftast är båda oärliga, snikna och dåliga på att hålla tider. Eller förväxlar jag barn med Bergsknackare nu? Sak samma!

Gaston och Arkadia hamnar på jorden genom en kana

Vad som verkligen fick mig intresserad var platsen vi anlände på. Vilken park! Det fanns allsköns utrustning att träna sina magiska förmågor. Jag kände genast att jag skulle vilja kasta eldbesvärjelser på ett av de uppenbara målen. Gaston avrådde mig då flera barn klättrade på målet i fråga. Några av dessa klätterställningar hade dessutom tak och väggar vilket underlättade i sökandet då lekparken utsattes för ett irriterande och konsekvent duggregn. Jag är inte odelat positiv till regn dels för att det skymmer sikt men också därför att det gör kläderna blöta.

Jag själv blir aldrig blöt därför att jag smörjer in mig med Alltinktur en gång i veckan. Det gör huden vattentät! Du borde prova!

Trots regnet och allt tyngre kläder utforskade jag lekparken med stort allvar medan Gaston spenderade tiden med att dansa på ett sätt som kändes ytterst bekant. Det visade sig att han samlade empirisk data för att kunna dra slutsatser kring huruvida tiden faktiskt stod still i lekparken.

Gaston dansar regndans

Det var då det slog mig! Gaston dansade Eldfolkets mycket kraftfulla regndans som förvandlar det vackraste solsken till ösregn. Jag var då extra glad att jag packat med mig extra mycket Alltinktur. Det var bara att smörja in sig.

Som av en händelse bar hans studie frukt, eller mest svamp, då det magiskt förstärkta regnet fick de små, små svamparna som vi tidigare missat att växa sig stora.

En älvring

Vi har en mycket god teori på vad dessa svampar symboliserar och vilken inverkan de har på tiden. Vi får se om teorin är korrekt.