Författare: Doktorn

Oskar Hejll är född 1972 och är ibland bosatt i Stockholm. 1996 avslutade Oskar en lovande karriär i filmbranschen genom att genomborra chefens bil med en gaffeltruck och har sedan dess arbetat som konstnär och artist. Oskar är utbildad vid Dramatiska institutet mellan åren 2001 och 2004. Sedan 1999 driver han produktionsbolaget Kompani Bastard och har bland annat varit med att skapa det märkliga projektet Magikergränd. Oskar är inte särskilt känd som sin karaktär Gordon i URs barnprogram Cirkuskiosken. Han är heller inte särskilt känd som författare och dramatiker. Inte heller som scenograf, trots att han bland annat skapade en 20 meter lång eldsprutande val till den största utomhus föreställningen någonsin i Grönlands historia. Han påstår även att han arbetat som stuntman i Istanbul, anlitats som statlig ockult konsult, spelat radio-dockteater och att han hoppat mellan hornen på Svolværgeita. Oskar är just nu aktuell som karaktären Doktorn i en TV-serie som han av juridiska skäl glömt namnet på.

Busstationen (Avsnitt 9)

Postad i Mysteria av Doktorn den 7 mars, 20167 mars, 2016 ✦ Märkt: äventyr,djinn,Doktorn,mysteria,Sagoväsen

När vår jakt efter Djinnen förde oss till en busstation blev vi alla en smula konfunderade. (Givetvis blev Arkadia och Gaston mer förvirrade än mig.) Varför var vi här? Fanns Djinnen på busstationen, och hur skulle vi i så fall hitta henne? Jag förstod genast att vi behövde göra en noggrann plan och hitta ledtrådar.

Ängsälvor - Nils Blommér (1850) — Ängsälvor – Nils Blommér (1850)

Det blev snart tydligt att siffran elva var otroligt viktig i sökandet. I livets träd är siffran elva vägen mellan jaget och visdomen. En älva kan även vara ett skogsväsen som bara är synligt i gryningen. 11 är också det femte primtalet och det år då Artabanus den III:e tillträder tronen. Enligt Kabbalististska mystiker betyder även 11 Aleph, luft. Att snabbt kunna se samband mellan olika, till synes helt separata faktorer, är otroligt viktigt i sådana här situationer.

Förutom min nästan kusliga slutledningsförmåga var det vårt otroligt fokuserade och systematiska sökande som snabbt gav resultat.

Resultatet var förvisso ett totalt nederlag, då jag blev inlåst i bagageutrymmet på en buss, och Arkadia och Gaston åkte till Älvsbyn, medan Djinnen återigen försvann spårlöst.

Jag vill dock påstå att resultatet är helt oviktigt, så länge man har skapat en genial plan.

Vad som helst är fullt möjligt att planera teoretiskt in i minsta detalj. Verkligheten är dock så full av oberäkneliga faktorer att det är omöjligt att förutse hur något ska sluta. Ofta kan den kaotiska verkligheten till och med förstöra en vacker och noga uttänkt plan. Det är därför alltid viktigt att genomföra sin plan utan att låta sig distraheras av yttre faktorer.

Vill man vara säker på att inte misslyckas får därför syftet med planen aldrig vara det samma som det mätbara målet.

Så även om vi inte fångade Djinnen är vi, så här i efterhand, väldigt nöjda med jakten.

Doktorns målade hand

Postad i Allmänt av Doktorn den 18 februari, 201617 februari, 2016 ✦ Märkt: äventyr,Doktorn,häxor,Magisk utrustning,portal

Varför är Doktorns hand är så märkligt målad? Den som är bäst lämpad att svara på den frågan är ju jag, Doktorn, eftersom handen sitter på mig och jag var där när den målades.

Det hela började då jag besökte en marknad i en stad som jag tror kallas Glestingaburg. Här såldes många märkliga ting. En dam i obestämbar ålder med obestämbar färg på håret försökte sälja mig en delfin karvad i bergskristall, då jag längre in i marknadstältet upptäckte en filt som skimrade märkligt. När jag undersökte filten närmare såg jag hur aurora borealis eller australis, polarsken helt enkelt, strålade ut genom en reva i filtens baksida.

Jag förstod genast att det inte bara var en reva i filten, utan även i tidrymden! Filten var helt enkelt en portal till en annan tid eller plats. Eller båda två.

Den här typen av portaler kan vara mycket farliga och innan man börjar experimentera med dem måste man noga studera deras ursprung och natur. Utan att tveka drog jag filten över mig och kröp igenom revan. Jag var övertygat om att jag skulle hamna i Tir na nÓg, lagom till eftermiddagsteet. Men så blev det inte.

Till min stora förvåning, och trots mina noggranna beräkningar hade jag ingen aning om vart jag hamnat. Innan jag helt tagit mig igenom revan i filten och tidrymden, lyckades jag dra den igenom sig själv och därmed också ur händerna på den ilskna filt-försäljerskan. Men var hade jag hamnat? Jag stod vid stranden av en stor fjord fylld med isberg som långsamt seglade förbi. En kall vind blåste under en norrskenssprakande natthimmel.

Det var först då jag upptäckte att jag stod mitt i en liten lägereld.

Lågorna slickade mina ben, men då jag försökte ta ett smidigt skutt ut ur elden snubblade jag och föll handlöst bakåt. Jag försökte komma på fötter och famlade i mörkret. Min hand fick plötsligt tag i något kallt och hårt. Jag tog föremålet och förde det närmare elden. I de fladdrande lågorna såg jag att jag hade hittat en liten figur skuren i ben. Jag vände på den och ett fruktansvärt, monstruöst ansikte grinade mot mig med två munnar fyllda med huggtänder.

I ren skräck kastade jag figuren in i elden. Då hördes plötsligt ett förskräckligt tjut, och ur skuggorna reste sig ett väldigt monster med två munnar som båda gav upp två avgrundsvrål innan odjuret kastade sig i det mörka kalla vattnet och försvann. Där monstret rest sig såg jag nu hur en mänsklig gestalt långsamt försökte sätta sig upp. Jag skyndade mig fram och hjälpte honom på fötter. Senare förstod jag att han var en trollkarl, och att jag, genom att listigt kasta den lilla benfiguren in i elden hade räddat honom undan den fruktansvärda besten.

Som tack för mitt modiga ingripande tatuerade han min högra hand med magiska symboler som jag tror gör att jag kan hålla i magiska föremål utan att skadas.

Eller så skulle jag alltid träffa då jag kastar harpun. Eller så skulle jag aldrig kunna tappa bort höger vante. Eftersom just den här Grönländska dialekten är särskilt svår att förstå är jag ännu inte helt säker…

Museum (Avsnitt 5)

Postad i Mysteria av Doktorn den 8 februari, 201611 februari, 2016 ✦ Märkt: djinn,Doktorn,kryptozoologi,mysteria

Porträttbild på Doktorn Trots många skickligt gillrade fällor hade djinnen flera gånger lyckats undgå att bli infångad, och hade nu flytt till Naturhistoriska Riksmuseet. Detta museum innehöll en massa spännande saker. Många av dem berättade en spännande historia, andra kändes som om de kunde göra mer nytta någon annanstans. Som exempel kan nämnas att sabeltandade tigrar alltid fascinerat mig.

Riksmuseum i Stockholm

Naturhistoriska Riksmuseet hade en stor samling av kranier av sabeltandade tigrar, emedan min samling var väldigt liten. Obefintlig till och med. Obefintlig är ett väldigt starkt ord – som betyder att jag inte har någon.

Emellertid hittade jag snart ett kranium från en sabeltandad tiger i en monter som var låst med ett ganska dåligt lås. Kraniet var heller inte särskilt svårt att bryta loss från sitt stativ, vilket tyder på dåligt engagemang från museets personal. När larmet gick fick jag snabbt bestämma mig för om jag skulle låna kraniet eller inte. Straxt innan vakterna kom fram bestämde jag mig för det tidigare, och flydde från platsen med den sabeltandade tigern under armen.

Ett drakskelett från Riksmuseum

Många har senare frågat mig om det var min avsikt att stjäla tigern, men så är det ju inte alls!

Jag har ju bara lånat den. Och då blir den ju inte stulen förrän jag inte lämnat tillbaka den, och det kan jag ju fortfarande göra.

Mytiska djur

Postad i Kryptozoologi av Doktorn den 3 februari, 20163 februari, 2016 ✦ Märkt: Doktorn,kryptozoologi,Sagoväsen

Det är många som skriver till oss och är intresserade av magihistoria. Brevskrivarna är nyfikna på ursprunget till de många märkliga magiska djur som du ofta stöter på när du reser i tid och rum.Varför finns t.ex. Shahmaran som har en kvinnoöverkropp, åtta ben, och en bak och fram vänd orm som underkropp? Och hur uppstod Mantikoran med sin lejonkropp, människoansikte och skorpionsvans? Detta var ett mysterium som fascinerade mig under lång tid och sanningen var länge en väl bevarad hemlighet.

Det var inte förrän jag satt och bläddrade i den utmärkta boken Pinsamma magiska misstag som den fruktansvärda historien avslöjades för mig…

Svaret är tyvärr lika fascinerande som pinsamt. År 321 f.Kr hölls den 44e Internationella Magikerkonferensen i Alexandria. Den traditionella avslutningsfesten höll på till långt in på natten, och när flera av trollkarlarna varken kunde gå eller hitta sina hattar tyckte man att det var en bra ide att tävla i magi. De uråldriga reglerna för magiska tävlingar var väl kända och noggrant nedtecknade sedan flera hundra år tillbaka. Efter bara fyra timmar var man överens om dem.

Man bestämde att temat för tävlingen skulle vara att trolla bort en liten boll under en mugg eftersom det fanns så många tomma bägare i lokalen.

Först ut var den Summeriske Magikern Bilgamesh som efter en lång rad ordvitsar om bägare av misstag snubblade på sin egen fot och råkade trolla fram en gris med påfågelfjädrar och tuppkam. Han blev omedelbart diskvalificerad, men flera av de andra magikerna tog påfågel-grisen som en utmaning och satte igång att trolla fram egna magiska djur för att imponera på servitriserna som försökte hindra Bilgamesh gris från att orena dessertbordet. Snart var lokalen fylld av ormar med ett huvud i varje ände, lejon med örnhuvud, och kameler med leopardfläckar.

När den siste trollkarlen bars ut ur festlokalen hade 211 nya magiska varelser sett dagens ljus.

Katastrofen var ett faktum och borgmästare Cleomenes fick evakuera staden tills alla de magiska vidundren antingen fångats in eller jagats bort. De innevånare i Alexandria som inte ätits upp, bränts till aska eller dödats av flygande giftgaddar tvingade Borgmästaren att förbjuda all form av trolleri med bägare och bollar. Ett förbud som försvann först 1953.

De infångade magiska djuren skickades långt tillbaka i tiden, så man inte skulle få problem med dem i framtiden. Ett resonemang som tyvärr visade sig ha vissa logiska luckor, och vi kan därför än idag stöta på Shahmaraner, Gripar, Lampagor, Sfinxer, Giraffer, Amphisbaenor, Mantikoror och Hippogriffer.

Kanske vill också du skapa ett magiskt mytdjur. Följ Gastons och Caligaris exempel och skapa fantasifoster med dina vänner!

[svtplay id=5703344]

Har du en fråga som du vill ställa till någon av oss i Magikergränd? Gör gärna det i kommentaren nedan eller via Facebook .

Ett mekaniskt husdjur

Postad i Allmänt av Doktorn den 27 januari, 201627 januari, 2016 ✦ Märkt: Doktorn,Magisk utrustning,mysteria

Många Magiker har ett magiskt husdjur, en så kallat familiaris. Arkadia har sin drake Sötnos och kanske kan Dareons flugor i hans öron räknas som hans. Trots att jag inte är magiker utan Doktor i Magi, har jag försökt en familiaris. Jag hade länge en uggla som heter Holger, men de senaste åren har vår relation stagnerat.

Jag känner att Holger har dragit sig undan och nu nästan helt tappat intresset för att umgås med mig.

Ugglan Holger har förvandlats till en vampyr — Ugglan Holger förvandlades i samband med ett traumatiskt besök på en teater till en odöd vampyruggla.

Jag behövde ett nytt sällskapsdjur som var lika bra som Holger på att samla information från alla världars alla hörn. Eller andra punkter där kanterna i en polyeder möts.

Eftersom jag alltid ansett att djur är bäst i böcker, bestämde jag mig för att bygga en mekanisk familiaris.

Av alla de otäcka kräk som får jobb som familiaris tycker jag att paddor är de minst osympatiska. De är kloka, musikaliska och har bra språköra. Jag satte igång att bygga min padda, men upptäckte snart att den intellektuella nivån jag eftersträvade krävde en större hjärna än en paddas. Jag fick tag på en hjärna som tidigare hade tillhört magikern Oliver Haddo. Oliver hade placerat sin hjärna i stasis, en slags magisk konservering, och donerat den till ett av Mysterias främsta universitet. När universitetet såldes hade jag turen att kunna köpa hjärnan billigt av Bongos Latrin & Bror som numer driver universitetet.

Min apparat blev paddans kropp, och den höll kontakt med sin hjärna via den så kallade etern. Oliver var en framstående magiker och var även känd för att ha läst alla böcker i hela Mysteria. Utom kanske den fruktade kompletta samlingen av Finska Poem om Lera som drev Gastons farbror Garbo den II:e till vansinne efter bara två kapitel. Olivers hjärna var alltså full av all den kunskap jag behövde, dessutom saknade den alla de dåliga personlighetsdrag som paddor ofta plågas av.

[svtplay id=5701328 large]

Jag kallar min apparat Buffo, eftersom det är latin och latin låter i många fall bildat och tufft. Jag kan prata med Buffo genom att skriva mina frågor på små tangenter. Den svarar mig sedan genom att skriva sitt svar på en remsa papper som den matar ut genom sin mekaniska mun. Buffon är ett väldigt praktiskt verktyg som gör att jag kan läsa alla böcker i Mysteria, utan att behöva bära runt på dem. Så länge Oliver bara kommer ihåg vad han läst.

Ectometer

Postad i Kryptozoologi av Doktorn den 20 januari, 201621 januari, 2016 ✦ Märkt: djinn,Doktorn,ectometer,Experiment,spöken

Magiska föremål är svårt att förstå och ibland livsfarliga att använda. Man vet sällan vem som tillverkat dem, och ännu mer sällan varför. Därför ska du vara extra försiktig när du misstänker att ett föremål är magiskt laddat.

Bland annat har jag sett en trollstav avfyras i fel ände så att Mästermagikern Ramses förvandlades till en korg med ägg.

Innan vi hann trolla tillbaks honom kläcktes äggen och ut kom elva små bitska skuggstorkar! Ännu har vi inte lyckats fånga in de små liven så vi får troligen inte se Mästermagiker Ramsen på ett tag.

Någonstans har Gaston en sjumilakikare igenom vilken man ibland kan se nakenbadande troll, hur långt bort de än är. Jag har även personligen varit med och grävt ner en talande sten som bara kunde recitera finska poem om lera. Listan på opålitliga magiska föremål är lika lång som fasansfull. Men hur vet du om ett föremål är magiskt laddat?

Ska man överleva i en magisk värld är det därför mycket bättre att förlita sig på teknik än magi. En av de apparater som jag nästan alltid tar med mig på äventyr är min utmärkta ectometer.

Ectometern är ett instrument som på sätt och vis mäter ectoaktivitet, alltså den energi som avges av astrala objekt och varelser. Det kan vara spöken, en djinn och kanske en väldigt hungrig demon. Ibland är koncentrationen av ectomagnetiska partiklar så hög att man kan hitta dem i fast form. Den är då ett märkligt viktlöst slem som kallas ectoplasma.

Ectoaktivitet är mycket svårt att mäta, men jag upptäckte att när ett ectoaktivt laddat objekt rör sig genom etern uppstår en slags magnetisk laddad anomali. Etern är ju det 5e elementet som av misstag upptäcktes av Aristoteles. Det är det medium som fyller hela universum. På samma sätt som luft transporterar ljud, så transporterar etern magisk kraft och vissa former av ljus.

När en varelse eller ett föremål från en annan dimension befinner sig i vår dimension uppstår en laddning mellan etern och ectoaktiviteten som är lätt att mäta.

Därför har Ectometern en mätare som anger mängden ectoaktivitet, men även en hörsnäcka med ett ljud som indikerar mängden strålning. Jag kan med denna apparat därför både spåra spöken och pejla mig fram till magiska föremål.

Jakten börjar (Avsnitt 1)

Postad i Mysteria av Doktorn den 11 januari, 201621 januari, 2016 ✦ Märkt: djinn,mysteria

Porträttbild på Doktorn Klockan kan ha varit en mängd olika saker, beroende på gravitation och geografi, när Gaston sände bud efter mig för att undersöka en mystisk nysande staty i ett nyupptäckt slott. Statyn visade sig, efter mina mätningar ha oerhört höga ecctometriska värden. Självklart förstod jag från första början att det var en demon av djinn-klass som var fångad i statyn, och jag skulle givetvis genast ha löst problemet om inte Arkadia befriat djinnen med sitt mirakelmedel Alltinktur.

En mycket dammig och spindelvävstäkt djinnstaty

Så snart djinnen släppts lös fascinerades jag av hennes snabba och repetitiva flykt runt vårt matsalsbord. Innan någon annan hann uppfatta mönstret i djinnens rörelser, eller ana faran i att ha en öppen dimensionsportal mitt i rummet, lyckades djinnen, helt i enlighet med mina egna kalkyler, fly till den så kallade Jordiska dimensionen. Dareon bekräftade senare detta.

Att förutspå framtiden är inte svårt. Allt man behöver göra är att med hänsyn till absolut alla påverkande faktorer, samt statistik från händelser av liknande karaktär. Viktigt är också att räkna med de mest centrala kosmiska lagar, som t.ex. att det osannolikaste alltid är mest sannolikt, samt att allt som kan gå fel oftast gör det.

Med allt detta i åtanke var det givetvis helt väntat att samtliga magiker i rummet valde att göra en avledande manöver så att någon annan skulle kunna genomföra själva infångandet. Det var på samma sätt helt naturligt att det fanns en öppen portal till en annan dimension rakt i djinnens flyktväg.

Djinnens mask eller ansikte - man kan inte vara helt säker

När vi senare redogjorde för incidenten i samband med Cornelia Stifts nedtecknade av Sagan om den Försvunna Djinnen, behövde jag knappt poängtera det uppenbara i att jag själv inte hade något att göra med varken djinnens uppvaknande eller flykt. Så vitt jag minns det, berömde Cornelia mitt rådiga agerande och ansåg, helt riktigt, att alltihop var Gastons fel. Och Arkadias. Och Caligaris. Naturligtvis är djinnjakt en av mina specialiteter, så det finns ingen tvekan om att vi, under min ledning, snart kommer att ha djinnen infångad igen.

Vad är en Djinn?

Postad i Kryptozoologi av Doktorn den 6 januari, 201621 januari, 2016 ✦ Märkt: djinn,mysteria

Porträttbild på Doktorn Genom en serie olyckliga händelser lyckades en djinn smita från Mysteria och ner till den Jordiska Dimensionen. Men vad är en djinn? Och var kommer dom ifrån?

Djinnen i sin statyform

Ordet Djinn kommer kanske ursprungligen från det arabiska verbet Janna vilket ungefär betyder dölja. Djinner spelar en viktig roll i den muslimska religionen, men redan de gamla Perserna kände väl till Djinner, och bland Beduinstammarna ansågs de vara gudomligheter.

Jag har aldrig upplevt djinner som farliga. Själv tycker jag att de är otroligt fascinerande och hoppas nu att lära mig mer om dem genom att studera dem på nära håll.

Ordet djinn eller jinn är plural på arabiska, medan ordet djinnī eller jinnī är singular. På svenska tycks folk säga lite olika, men många säger en djinn och flera djinner eller djinni.

Djinnen dansar i lera

Djinner dök upp på Jorden samtidigt som de första människorna. I Persisk mytologi kommer de från en ökenstad som heter Djinnistan. Djinnistan ligger i Andevärlden, men går ibland att hitta även på svårtillgängliga platser i jordens öknar.

De djinner som blivit mest kända är de som uppfyller önskningar. Ofta blir inte önskningarna så bra som den önskande har tänkt sig eftersom Djinner alltid tar önskningen bokstavligt och sällan funderar över konsekvenser. De är i grunden goda och vill väl, men det blir ofta väldigt fel ändå eftersom de inte alls förstår människorna och deras värld. Önske-djinner är ofta kopplade till ett föremål som t.ex. en flaska, som straff för något de gjort.

Portalen från Mysteria till den Jordiska Dimensionen

Djinner kan ta många olika skepnader. De kan t.ex. gömma sig i en människas kropp. Den som fått sin kropp stulen hamnar antingen kroppslös i Djinnistan, eller så åker man med i sin egen kropp utan möjlighet att påverka vad djinnen gör med den.