Om drakar

Porträttbild av ArkadiaDet finns mängder av olika sorters drakar i Mysteria. Från de absolut minsta arterna som inte är större än en fjäril, till de gigantiska guldtörstande bestarna som bor uppe i bergen. Någonstans mitt i mellan finns också min egen drake – Sötnos.

Att artbestämma drakar

Det är komplicerat att artbestämma drakar av flera skäl. Dels är variationen väldigt omfattande och dels är det en aktivitet som är direkt livsfarlig. Min vän Carlos Binné råkade exempelvis ut för en tragisk olycka då han försökte kategorisera alla fjärilsdrakar i Mysteria. Föga anade han att trots deras ringa storlek är eldkvasten från deras mun förvånande stor. Och nästan osläckbar!

Carlos lämnade drakbranschen och spenderar nu sin tid med att kategorisera harsyra.

Drakfjäril ritad av Stargazerrjl

Olika sorters drakarEn viktig faktor vid kategorisering av drakar är att bestämma vilket element subjektet är förknippad med. De fyra klassiska elementen gör sig återigen påminda. Drakar som är kopplade enbart till vatten lever således i haven eller i sjöar. Här har jag dock haft väldigt svårt att särskilja sjöodjur och sjöormar från drakar, något som jag och Doktorn ofta hamnar i långa samtal om. Drakar som är förknippade med Jord är markbundna och saknar förmågan att flyga, medan drakar som är kopplade till eld befinner sig under jord. Min egen drake Sötnos är kopplad till jord och eld och bor helst under jord i gångar hon själv bränt fram med sin frätande etter.

Drakars intellekt

Intelligensen hos olika drakarter är mycket varierad. En del är så listiga och skarpsinniga att inga gåtor kan fälla dem. Andra är ungefär lika snabbtänkta som en flock med får. Flera faktorer spelar in där bland annat storlek är avgörande. En riktigt stor drake verkar vara kapabel till stora tankar, medan en liten tänker litet. Åtminstone ur de perspektiv vi människor har.

Arkadia och Draken Sötnos

Åtskilliga gånger har drakar försökts domesticeras med varierade resultat. Själv valde jag att bli vän med en drake – och inte se henne som annat än en bundsförvant och kollega. Experimenten har varit mycket varierade.

En del har försökt spänna drakar framför plogen, något som oftast resulterat i åkermark i brinnande behov av att ligga i träda.

Beo-Ulf letar efter sin drake

Min vän Beo-Ulf, eller Uffe som jag ibland kallar honom, har en drake vid namn Bartalomeus. Varken han eller hans drake kan kategoriseras som väldigt stora individer. Bartalemeus är känd för att minnas saker sporadiskt – så som att Beo-Ulf är en kompis eller vilket håll som är upp och vilket som är ner. Därför brukar Uffe se till att koppla och utfodra Bartalomeus varje kväll. När draken är mätt minns han saker klarare och är då, om än en aningen trög, ändå en best att räkna med.

Det finns många spännande historier om Uffe och Bartalomeus. Dessa brukar berättas till alla gästers stora förtjusning på värdshusen runt om i Mysteria.

Äventyren börjar alltid med att radarparet tappar bort något. Oftast sitt uppdrag, vägen eller tidsuppfattningen.

På något mystiskt sätt slutar det med att de båda kommer hem med mängder av nya erfarenheter – men sällan klokare. Jag är mycket stolt över att kalla såväl Uffe som Bartalomeus mina vänner. Om inget annat därför att de båda förser mig med mängder av skratt.

Drakars fysiska form

Tai-Shin flyger på en vit drakeEn del drakar har, precis som vi magiker, utvecklat olika magiska egenskaper. Att tala med hjälp av telepati eller att forma avancerad illusioner och bländverk hör till vanligheterna. Mindre känt är att en del arter också utvecklat förmågan att byta form. Detta är en ganska ovanlig kraft och verkar huvudsakligen förekomma i östra Mysteria. Populära former är odefinierbara monster, fiskar av arten karp och ibland till och med människor.

 

Avsnitt 14 & 15 – Vittra

Porträttbild av ArkadiaJag känner att det är läge att dementera en del illavarslande rykten som florerar på den Jordiska Dimensionen. Det talas om att den modiga och ärofulla alkemisten Arkadia är rädd för Vittra! Så är det verkligen inte, låt mig förklara.

Som det tydligt framkom under mysteriet vid minigolfbanan så var platsen i fråga hemsökt av Vittra. Det var själva orsaken till att varken jag eller någon av barnen klarade av att spela på golfbanan. Oavsett vad jag gjorde så gick bollen åt helt fel håll. Vittra hade helt enkelt byggt en stig över banan då deras egna bro gått sönder.

Barnen, Doktorn och Fneja lagar bro

Våra äventyrarbarn tog på sig arbetet att under Doktorns ledning laga bron. Det var väldigt fint av dem.

Vittra är inte bara elaka och näsvisa, de är lata också. De borde laga sin egen bro!

Rädsla för Vittra

Jag har också hört att det skrattas bakom min rygg om att jag skulle vara rädd för Vittra. Så är det såklart inte, jag är inte rädd. Jag är bara rationellt försiktig där deras närvaro är bekräftad. Rationellt försiktig!

Arkadia flyr från Vittra

Orsaken till denna försiktighet är att Vittra en gång för många, många år sedan byggde en vitterstig rakt genom mitt laboratorium. De hävdade i efterhand att det hela berodde på att någon hade förstört deras uråldriga stig i samband med ett gruvprojekt i samma berg som mitt laboratorium var beläget. Vilken otur!

Resultatet av att ha en högtrafikerad vittrariksväg genom sitt laboratorium är till en början intressant, men blir snart direkt livsfarligt. Att snubbla på en miniko är inte hela världen, men sedan gick det hela över styr!

Där det en gång stod Kvicksilver stod det nu Grillkrydda och där det stod Benmjöl fanns det istället Arsenik.

Ett vitterhus

Situationen var oerhört problematisk och också denna gång var jag tvungen att blidka Vittra genom att bygga en vacker stig rakt genom mitt berg. Deras stig blev dessutom förgylld och full av ädla stenar. Mest för att jag aldrig mer ville uppleva att mitt morgonkaffe bytts ut mot torkat kobajs.

 

Fenjas erfarenheter

Föga anade jag att det bara var jag som utsatts för vittras hemskheter. I ett förtroligt samtal med Fenja visade det sig att det också funnit elaka vittra i hennes klass. Tydligen har de retat och fått henne att känna sig otrygg. Vilka hemskheter! Det är som jag säger, det går inte att lita på de små varelserna.

Fenja antecknar Arkadias resultat

Eller så menade hon att andra klasskompisar varit elaka mot henne. Det är i så fall än värre. Tänk att umgås med en massa människor varje dag där en del av dem ständigt är elaka! Nej, något sådant är otänkbart. En sådan situation hade ingen skola accepterat – vilket innebär att det måste varit vittra i hennes klass. Jag känner att jag förstår Fenja mycket bättre nu.

Spöken

Porträttbild på DoktornSpöken är en slags ande som blivit kvar när en människa eller annan varelse dött. När vissa dör väljer de att bara försvinna. Andra återföds i de levandes värld i en ny kropp av något slag.

Spöken Ambulares Manes

Jag mötte för några år sedan ett exemplar av Dionaea muscipula som tidigare levat fler inkarnationer som välrenommerad kannibalkung på Borneo, men nu valt att dra sig tillbaka. Många andar väljer att lämna de levandes värld och beger sig till de dödas rike. Denna plats har många namn och är oerhört spännande eftersom man här kan träffa och prata med alla som någonsin levat. Förutom de som återfötts som en Dionaea muscipula förstås… Vissa andar blir av olika skäl kvar här hos oss levande och brukar kallas spöken eller gengångare.

Mystiska prylar hittade i ett spökhus

Det finns många slags gengångare. De flesta har ingen egen kropp och kan gå genom väggar och låsta dörrar.

De kan flytta föremål med tankekraft och kan ibland till och med knuffas, nypas och bitas.

Att skydda sig mot spöken

Det finns flera sätt att skydda sig mot spöken och till och med bli av med dem för gott. Många spöken har en uppgift de måste lösa innan de kan få ro. Ett ouppklarat brott som måste redas ut eller kanske en skuld som måste betalas. Om man lyckas hjälpa spöket att klara sitt uppdrag försvinner det ofta för alltid.

Ett spökhus

Spöken är ofta osynliga, men om det plötsligt blir kallt, om du känner ett oförklarligt vinddrag, en märklig lukt, eller om du hör oförklarliga ljud, så är det tydliga tecken på att det finns spöken i närheten.

Spöksjuka

Gengångare kan vara farliga. Bara att vara i närheten av dem kan få dig att drabbas av så kallad spöksjuka. Gaston är till exempel oerhört spökintolerant och får mycket lätt spökfrossa innan någon ens har anat något spöke. Han är därför bra att ha med sig på spökjakter.

Det enklaste sättet att skydda sig mot alla slags gengångare är… Att hålla sig undan. Undvik helt enkelt alltid hemsökta platser.

Avsnitt 8 – Kakor

Porträttbild av ArkadiaFlera personer har hört av sig och ställt frågor kring kakincidenten som inträffade på Gastons slott igår. Detta och frågan kring Caligaris förmodade straff att plocka upp efter min drake ska utredas här.

Som ni alla kanske förstod är Caligari helt oskyldig till kakförsvinnandet. Han har varit allt för upptagen med att kommunicera med Fenja genom kristallkulan. Dessutom verkar han väldigt intresserad av dessa ”appar” som Doktorn berättade om. Senast jag pratade med honom om detta talade han om ett användarnamn och lösenord. Alla esoteriska konster har sina svårigheter – också apparnas mystiska värld.

Caligari kollar kristallkulan

Hur som helst är det uppenbart för alla inblandade att den skyldiga inte alls är lärlingen. Doktorns underliga beteende när Caligari blev anklagad visar också på just den tes jag vill föra.

Det smyger runt Glauxer på slottet, och de har nu bytt diet från stulna vänsterstrumpor till kakor!

Basiliskus Glaux

Vi bör därför hålla ögonen öppna och sätta ut glauxfällor på nätterna. För er som inte vet vad en Glaux är jag tyvärr tvungen att hänvisa till ett framtida inlägg kring denna mystiska varelse. Vad jag verkligen vill berätta är att denna sorgliga incident innebar att Caligari följde med mig på skattjakt tillsammans med Draken Sötnos. Där fick han ett straff av Gaston att plocka bajs efter denna magnifika varelse.

För det otränade ögat kan det verka vara, ja ett skitgöra, men så är inte alls fallet.

 

Arkadia och Sötnos

Att plocka upp efter en drake är såväl livsfarligt som väldigt, väldigt viktigt. Olika drakar lämnar nämligen olika typer av spillning efter sig. Inom alkemiskået är tillgången till en drake ovärderligt, och det är då viktigt att varje alkemist tar vara på, och återanvänder varenda resurs draken ger. Att Caligari fick plocka upp efter Sötnos är något en lärling inom alkemin inte får göra förrän de nått en lärlingsgrad av åtminstone tolv.

Just Sötnos är en grottdrake och hennes huvudsakliga föda är guld. Det finns därför några självklara likvida orsaker att plocka upp efter henne. Främst efter det att hon haft en festmåltid hemma i min vulkan.

 

Caligari med spade

Skulle det vara så att hon inte ätit massor med guld är fortfarande spillningen från henne värd mycket. De har en otroligt bra förbränningstemperatur vilket innebär att arbetet i laboratoriet är enklare då jag slipper släpa hem stenkol från Svalbard. Skulle densiteten vara sämre går det utmärkt att använda som isolering på hus, framför allt på Svalbard faktiskt. Hur jag vet det tänker jag inte gå in på idag.

Sötnos bajsar

En observant 10-åring nämnde för mig igår att bajset såg väldigt mycket ut som kakor. Det känner jag är en iakttagelse som jag lämnar dit hän. Någon värdighet får det finnas i alkemistens yrke. Oavsett vilket hade jag och Caligari en mycket trevlig promenad i jakten på Jordens Smaragd. Jag är övertygad om att vi nästa vecka kommer att hitta den där smaragden – och inte bara någon gammal klädedräkt som de andra sorgligt nog har hittat.

En bra skattjakt (Del 3)

Porträttbild av GastonSkattjakter kan vara riskfyllda uppdrag eftersom skatter, i många fall, vaktas av diverse farliga varelser. Det finns många typer av skattväktare som bland annat drakar, lindormar, bergatroll, sfinxer, mantikoror, hydror och basilisker.

En grupp olika monster

Man gör därför rätt i att lära sig allt om dessa varelser så man vet hur man kan övervinna dem eller hur de lättast luras att titta åt ett annat håll medan man själv hämtar skatten. Då det är svårt att komma ihåg alla tusentals detaljer så är det bra att ha med sig en bok om monster och magiska varelser så att man kan färska upp minnet under färden.

Pysslingen

En ganska ofarlig skattväktare är Pysslingen. Visserligen kan de försätta dig i tusenårig sömn, lura dig till Skåne eller få dig att tro att en häst är din mamma, så det bästa är att hinna lura pysslingen innan den förtrollar dig. Detta kan man göra med ganska enkla magiska medel.

En ilsk pyssling och hans fågel

Pysslingar kan luras att lämna sin regnbåge genom att man magiskt skapar en regnbåge till. En större, synligare och färggrannare. Pysslingen tror förhoppningsvis att det finns en större och viktigare skatt att vakta. Den lämnar då sin egen regnbåge för att ta hand om den nya regnbågens skatt. Man har nu möjligheten att skynda sig fram till pysslingens regnbåge innan de upptäcker att de blivit lurade.

Fram & bak eller upp & ner?

Ett litet problem är att man aldrig vet på vilken ände av regnbågen som skatten finns.  Det är näst intill omöjligt.

Förvisso vet vi ju att skatten finns vid regnbågens slut, men hur skall man veta vilken sida det är?

Man måste blixtsnabbt ta sig till den ena sidan innan regnbågen försvinner. Om denna sidan visar sig vara början på regnbågen så måste man kvickt ta sig till den andra sidan. Det blir ett fasligt rännande!

Gaston spanar vid en mur

Då regnbågar dessutom har en förmåga att förflytta sig, så har jag utvecklat ett litet knep. Istället för att fara omkring som en tok och försöka hinna med att hitta regnbågens slut, så sätter jag mig ner och tar en liten picknick. Det är nämligen lika stor chans att jag skulle hinna fram i tid som om att regnbågens slut hamnar mitt på min picknickfilt. Detta gör att jag har en trevlig liten stund, får mat i magen samt har chansen att få en stor kruka med guld i knät.

Så om du ser fler regnbågar på himlen samtidigt så vet du är det bara är jag, Mästermagikern Gaston, som är ute på skattjakt. Troligtvis sitter jag även och myser på en picknickfilt och hoppas på pysslingguld.

Trolljakt – Avsnitt 6 & 7

Porträttbild av ArkadiaVårt besök hos den otursdrabbade familjen blev till slut en framgångssaga värd att berätta i generationer. Barnen blev utrustade med trollstavar och i efterhand fick de dessutom en mycket gedigen utbildning i hanteringen av detta magiska redskap.

Gårdens förbannelse

När jag och Doktorn började gräva i mysteriet fann vi flera bevis på att gården råkat ut för trolls långsinthet. Bland annat anfölls Fenja av en kelsjuk gris vars tryne helt immade igen hennes kameralins! Kan det finnas tydligare bevis? När vi kom fram till att det var en gryta som borde ha lämnat tillbaks begav vi oss genast till den omtalade grottan.

Arkadia håller upp trollens gryta

Resan dit var lång och fruktansvärt svår. Alla i gruppen blev dessutom tilldelade en trollstav för att kunna försvara sig vid ett eventuellt angrepp. Nu i efterhand insåg jag att inget av barnen fått den träning som en trollstav förpliktigar. I desperation gav jag till och med Fenja en trollstav. Doktorn däremot fick ingen, vi vet ju alla hur klantig han är när det kommer till magi. Jag är inte helt säker på att han faktiskt vet hur en trollstav ska hållas. Garanterat har han fem böcker om olika grepp, men har aldrig provat ett i verkliga livet.

Arkadia, Fenja och Doktorn tillsammans med barn

Den försvunna Doktorn

När väl grytan var tillbakalämnad och hela gruppen gjort en taktisk reträtt från grottan beslutade vi oss för att fira vår seger med en ordentlig fika i skogen. Kaffe, saft och kakor trollades fram från ingenstans och vi satt på en vacker utsiktsplats och njöt av tillvaron. Det var då det slog mig. Doktorn var inte kvar! Naturligtvis blev jag otroligt orolig för vad som hänt med min kära vän och genast började jag söka efter honom. Jag drog min trollstav för att kasta en ”Finna Doktor”-trollformel men fann till min förfäran att min trollstav saknades. Också alla lånestavar var borta! Mysteriet tätande!

Trollstavar riktade mot en döskalle

Jag började bli ganska ilsk över allt försvinnande och sökte allt intensiva runt platsen där vi stannat för att fika. Och där, bakom en klippa hörde jag en bekant röst.

Jag smög fram och såg till min förfäran hur Doktorn hade placerat alla trollstavarna i en mystisk geometrisk form.

Jag stormade fram för att stoppa honom – och döm till min förvåning då jag möttes av en nöjd och glad Doktor. Han hade förberett en avancerad magisk övning för barnen, något han snappat upp från den Jordiska Dimensionen. Precis som jag ansåg han att trollstavar bör förvaltas med största möjliga respekt. Övningen framskred med stor försiktighet och efter många träningsomgångar lyckades vi alla bemästra denna uråldriga esoteriska träning.  Tydligen har övningen ett namn: ”Plocke Pinn”. Den Jordiska dimensionen slutar aldrig förvåna mig!

 

En bra skattjakt (del2)

Porträttbild av GastonI en tidigare artikel förklarade jag vad som var centralt vid en framgångsrik skattjakt. Kursen går nu vidare med övrig kringutrustning du absolut inte bör lämna hemma. Dagens tema kan te sig aningen fåfängt – men så är det inte alls. Låt mig berätta om vikten att ha med sig en spegel!

En spegel i en skogIbland händer det nämligen att basilisker eller gorgoner vaktar skatter. Dessa fasansfulla monster kan ögonblickligen förvandla dig till sten om du tittar direkt på dem. Förstelning är sällan en bra sak och bör därför undvikas. Ett fiffigt sätt att slippa undan monstrens förstelnande blickar är att se på dem via en spegel. Det är dock viktigt att komma ihåg, när man kastar sina besvärjelser, att allt blir liksom baklänges i spegeln samt att monstret då befinner sig bakom dig och inte framför.

Då speglar oftast är gjord av glas så är de svåra att ha med sig då glas har en tendens att gå sönder när man klättrar i berg och hoppar över bäckar. Därför bör man förvara spegeln på ett fiffigt ställe. Själv brukar jag vira in spegeln i en linneservett som jag sedan omsorgsfullt lägger i min picknickkorg.

Gaston är på jakt efter skatter

Det kan tänka sig att jag vid något tillfälle har nämnt just picknick tidigare och varför det är viktigt att ha picknick när man är på skattjakt.

Jag menar, hur skulle det se ut om man hade picknick utan att ha något att äta? Man skulle se ut som en tok som går omkring och sätter sig på en filt mitt i skogen, helt utan anledning.

Vad för mat passar då bäst till en picknick? Det är helt upp till var och en. Det finns naturligtvis också en massa veganska alternativ men nedanstående lista är exempel på vad jag har med i min picknickkorg.

Messmörsmacka, vakteläggsmörgås, ostpaj, äpplen, morötter, potatissallad, grillad kyckling, rökt makrill, tunnbröd, enbärsmust och pepparkakor. Picknicken bör avslutas med att man tar sig en titt i sin medhavda spegel för att se så att man inte har pepparkakssmulor eller annat matkladd i ansiktet.

Gaston letar skatt med karta

Under skattjakter är det nämligen lätt att man råkar ut för situationer där man måste visa sitt hjältemod. Det kan vara en enhörning som gått ner sig i ett kärr, ett barn som blivit fångats av ett troll eller en by som hotas av en hiskelig jätte och då måste man ta en paus i sitt skattletande och vara den hjälte som man faktiskt är.

Jag kan inte nog understryka vikten av att ha med sig en spegel på skattjakten, för det är otroligt svårt att se ut som en hjälte med potatissallad på kappan och messmör i skägget.

Avsnitt 5 – Älvor

Porträttbild på DoktornProblemet med tiden i lekparken var alltså älvor! Det är rätt självklart i efterhand. Men i efterhand är allt alltid självklart. Förutom den där gången när Dareon bestämde sig för att prova på bowling i den jordiska dimensionen. Men det pratar vi om en annan gång. Nu är det älvor som står på menyn.

Älvor (Alfi Pratenses)

Älvor är ett ganska vanligt väsenslag i både Mysteria och Den Jordiska Dimensionen. Dom lever i stora familjer, så kallade klaner, och man kan ofta se dom dansa på dimmiga ängar eller i sankmarker. Dom tycker mycket om månljus så det är lättast att få en glimt av dom i gryningen eller om natten.

Arkadia och Gaston försöker hänga upp en discokula
Älvor gillar att dansa och har svårt att motstå musik.

Det är egentligen bara dom kvinnliga älvorna som heter älvor. De manliga kallas alver.

Där älvorna har dansat uppstår ibland älvringar. Detta är ett märkligt fenomen som gör att den som kliver in i älvringen plötsligt tycks färdas många år framåt i tiden. Ingen har riktigt kunnat förklara varför, men troligen beror det på att älvorna med sin dans öppnar en dörr till sin egen värld. Om man har oturen att ramla in genom den dörren kan man bli fånge i älvornas värld i många år, även om det bara hinner gå några sekunder på Jorden.

Ett timglas som står still

Den som vill akta sig för att bli fångad av älvor bör hålla utskick efter svampar som växer i en cirkel. Det kan vara en älvcirkel.

Svampar från en älvring

Men om man vågar sig nära älvorna och deras cirklar kan man hitta dyrbart mån-silver som dom ibland tappar när dom dansar. Med silver från månen kan man göra många märkliga saker. Trots att vi spionerat på älvorna, både i Mysteria, Den Jordiska Dimensionen och i Älvriket har vi ännu inte listat ut var dom får silvret ifrån…

Magikergränd