Jag känner att det är läge att dementera en del illavarslande rykten som florerar på den Jordiska Dimensionen. Det talas om att den modiga och ärofulla alkemisten Arkadia är rädd för Vittra! Så är det verkligen inte, låt mig förklara.
Som det tydligt framkom under mysteriet vid minigolfbanan så var platsen i fråga hemsökt av Vittra. Det var själva orsaken till att varken jag eller någon av barnen klarade av att spela på golfbanan. Oavsett vad jag gjorde så gick bollen åt helt fel håll. Vittra hade helt enkelt byggt en stig över banan då deras egna bro gått sönder.
Våra äventyrarbarn tog på sig arbetet att under Doktorns ledning laga bron. Det var väldigt fint av dem.
Vittra är inte bara elaka och näsvisa, de är lata också. De borde laga sin egen bro!
Rädsla för Vittra
Jag har också hört att det skrattas bakom min rygg om att jag skulle vara rädd för Vittra. Så är det såklart inte, jag är inte rädd. Jag är bara rationellt försiktig där deras närvaro är bekräftad. Rationellt försiktig!
Orsaken till denna försiktighet är att Vittra en gång för många, många år sedan byggde en vitterstig rakt genom mitt laboratorium. De hävdade i efterhand att det hela berodde på att någon hade förstört deras uråldriga stig i samband med ett gruvprojekt i samma berg som mitt laboratorium var beläget. Vilken otur!
Resultatet av att ha en högtrafikerad vittrariksväg genom sitt laboratorium är till en början intressant, men blir snart direkt livsfarligt. Att snubbla på en miniko är inte hela världen, men sedan gick det hela över styr!
Där det en gång stod Kvicksilver stod det nu Grillkrydda och där det stod Benmjöl fanns det istället Arsenik.
Situationen var oerhört problematisk och också denna gång var jag tvungen att blidka Vittra genom att bygga en vacker stig rakt genom mitt berg. Deras stig blev dessutom förgylld och full av ädla stenar. Mest för att jag aldrig mer ville uppleva att mitt morgonkaffe bytts ut mot torkat kobajs.
Fenjas erfarenheter
Föga anade jag att det bara var jag som utsatts för vittras hemskheter. I ett förtroligt samtal med Fenja visade det sig att det också funnit elaka vittra i hennes klass. Tydligen har de retat och fått henne att känna sig otrygg. Vilka hemskheter! Det är som jag säger, det går inte att lita på de små varelserna.
Eller så menade hon att andra klasskompisar varit elaka mot henne. Det är i så fall än värre. Tänk att umgås med en massa människor varje dag där en del av dem ständigt är elaka! Nej, något sådant är otänkbart. En sådan situation hade ingen skola accepterat – vilket innebär att det måste varit vittra i hennes klass. Jag känner att jag förstår Fenja mycket bättre nu.