Författare: Doktorn

Oskar Hejll är född 1972 och är ibland bosatt i Stockholm. 1996 avslutade Oskar en lovande karriär i filmbranschen genom att genomborra chefens bil med en gaffeltruck och har sedan dess arbetat som konstnär och artist. Oskar är utbildad vid Dramatiska institutet mellan åren 2001 och 2004. Sedan 1999 driver han produktionsbolaget Kompani Bastard och har bland annat varit med att skapa det märkliga projektet Magikergränd. Oskar är inte särskilt känd som sin karaktär Gordon i URs barnprogram Cirkuskiosken. Han är heller inte särskilt känd som författare och dramatiker. Inte heller som scenograf, trots att han bland annat skapade en 20 meter lång eldsprutande val till den största utomhus föreställningen någonsin i Grönlands historia. Han påstår även att han arbetat som stuntman i Istanbul, anlitats som statlig ockult konsult, spelat radio-dockteater och att han hoppat mellan hornen på Svolværgeita. Oskar är just nu aktuell som karaktären Doktorn i en TV-serie som han av juridiska skäl glömt namnet på.

Avsnitt 11 – Trollkonstnärer

Postad i Jorden av Doktorn den 28 mars, 2017 ✦ Märkt: Doktorn,Gaston,magi

Efter äventyret med den försvunna trollkarlen har vi nu lärt oss något spännande om Den Jordiska Dimensionen. Det finns tydligen två typer av magisk konst. Det ena som vi kallar magi och det andra som kanske skulle kunna kallas trolleri.

En naturlig utveckling av det är att det då också finns trollkarlar även i Den Jordiska Dimensionen. Dom gör ungefär samma saker som trollkarlarna i Mysteria, men märkligt nog helt utan magisk kraft. Att vara trollkarl i Den Jordiska Dimensionen kräver därför helt andra färdigheter än de som Mysterias trollkarlar har.

Gaston kan ju till exempel hur lätt som helst teleportera ett mynt in bakom ett barns öra. Och ibland till och med teleportera ett öra till ett mynt.

Sådant har vi nu sett även Den Jordiska Dimensionens trollkarlar göra, men för att dom ska åstadkomma sånt så krävs något som kallas träning.

Dom måste vara otroligt snabba, fingerfärdiga och uppfinningsrika. Trots att de helt saknar magisk kraft är de fantastiskt skickliga. Jag har sett dem göra saker som till och med är bättre än när Gaston trollade fram en osynlig elefant på Arkadias 2724e födelsedag.

Det fantastiska med den Jordiska Dimensionens Magi är att vem som helst kan bli magiker. Allt man behöver göra är att träna och träna. Att bli lärling åt någon Trollkarl är förstås också bra. Det är inte utan att man blir lite avundsjuk.

Hade jag levt i Den Jordiska Dimensionen hade till och med jag kunnat lära mig trolla fram osynliga elefanter. Precis som Gaston…

Avsnitt 9 – Spökhus

Postad i Mysteria av Doktorn den 14 mars, 201711 mars, 2017 ✦ Märkt: dårskap,Doktorn,Gaston,spöken

Hur löser du egentligen ett mysterium på bästa vis? Naturligtvis genom ditt skarpa intellekt samt en slutledningsförmåga värd namnet. En fara är att din fantasi kommer att löpa amok, vilket måste stävjas med en rimlig slutsats.

Det är av yttersta vikt att alla som försöker undersöka mysterium, som exempelvis ett spökhus, har bra slutledningsförmåga. Slutledningsförmåga är att med hjälp av kända fakta och ett logiskt resonemang, komma fram till en korrekt slutsats.

Vi kan använda Gastons stulna kakor som exempel. Vi vet att kakor är borta. Då vi söker igenom Caligaris rum hittar vi inga kakor. Det vanligaste sättet att få kakor att försvinna är att äta upp dom, alltså är det mest troligt att Caligari har ätit upp dom.

När man har att göra med spöken är det väldigt viktigt med slutledningsförmåga.

Vem är spöket, och vad vill det?

Om ett hus är hemsökt är det bra att börja med att undersöka huset. Utifrån saker man hittar kan man lista ut vem som bott där. Börja med att undersöka dörren. Ibland sitter det en skylt med ett namn där. Det är en bra ledtråd. Finns det ingen skylt får man gräva djupare.

Hittar man en en lodenrock, en clowntuta och fyra råttfällor, kan man vara ganska säker på att man har att göra med en 68 årig sjuksköterska, uppvuxen i Flen, men som alltid velat bo i Örnsköldsvik.

Det är dock inte alltid det är så lätt. En kvarlämnad halsduk i kombination med en ofullständig årgång av Allers veckotidning från 1976, kan betyda att den som bodde i huset var antingen landslagsboxare eller astronaut. I sådana tveksamma fall får man ta till även andra omständigheter. Färgen på tapeten i köket, avståndet mellan spisen och ytterdörren, och husets postnummer delat i talet 44. När man har dessa fakta på bordet kommer bilden genast att klarna.

Jag hoppas att detta varit en värdefull lektion i slutledningens svåra konst. Lycka till med era egna mysterium!

Spöken

Postad i Kryptozoologi av Doktorn den 10 mars, 201710 mars, 2017 ✦ Märkt: äventyr,Gaston,Sagoväsen,spöken

Spöken är en slags ande som blivit kvar när en människa eller annan varelse dött. När vissa dör väljer de att bara försvinna. Andra återföds i de levandes värld i en ny kropp av något slag.

Spöken Ambulares Manes

Jag mötte för några år sedan ett exemplar av Dionaea muscipula som tidigare levat fler inkarnationer som välrenommerad kannibalkung på Borneo, men nu valt att dra sig tillbaka. Många andar väljer att lämna de levandes värld och beger sig till de dödas rike. Denna plats har många namn och är oerhört spännande eftersom man här kan träffa och prata med alla som någonsin levat. Förutom de som återfötts som en Dionaea muscipula förstås… Vissa andar blir av olika skäl kvar här hos oss levande och brukar kallas spöken eller gengångare.

Det finns många slags gengångare. De flesta har ingen egen kropp och kan gå genom väggar och låsta dörrar.

De kan flytta föremål med tankekraft och kan ibland till och med knuffas, nypas och bitas.

Att skydda sig mot spöken

Det finns flera sätt att skydda sig mot spöken och till och med bli av med dem för gott. Många spöken har en uppgift de måste lösa innan de kan få ro. Ett ouppklarat brott som måste redas ut eller kanske en skuld som måste betalas. Om man lyckas hjälpa spöket att klara sitt uppdrag försvinner det ofta för alltid.

Spöken är ofta osynliga, men om det plötsligt blir kallt, om du känner ett oförklarligt vinddrag, en märklig lukt, eller om du hör oförklarliga ljud, så är det tydliga tecken på att det finns spöken i närheten.

Spöksjuka

Gengångare kan vara farliga. Bara att vara i närheten av dem kan få dig att drabbas av så kallad spöksjuka. Gaston är till exempel oerhört spökintolerant och får mycket lätt spökfrossa innan någon ens har anat något spöke. Han är därför bra att ha med sig på spökjakter.

Det enklaste sättet att skydda sig mot alla slags gengångare är… Att hålla sig undan. Undvik helt enkelt alltid hemsökta platser.

Avsnitt 5 – Älvor

Postad i Mysteria av Doktorn den 13 februari, 201713 februari, 2017 ✦ Märkt: Älvor,Doktorn,kryptozoologi,mysteria,Sagoväsen

Problemet med tiden i lekparken var alltså älvor! Det är rätt självklart i efterhand. Men i efterhand är allt alltid självklart. Förutom den där gången när Dareon bestämde sig för att prova på bowling i den jordiska dimensionen. Men det pratar vi om en annan gång. Nu är det älvor som står på menyn.

Älvor (Alfi Pratenses)

Älvor är ett ganska vanligt väsenslag i både Mysteria och Den Jordiska Dimensionen. Dom lever i stora familjer, så kallade klaner, och man kan ofta se dom dansa på dimmiga ängar eller i sankmarker. Dom tycker mycket om månljus så det är lättast att få en glimt av dom i gryningen eller om natten.

Arkadia och Gaston försöker hänga upp en discokula — Älvor gillar att dansa och har svårt att motstå musik.

Det är egentligen bara dom kvinnliga älvorna som heter älvor. De manliga kallas alver.

Där älvorna har dansat uppstår ibland älvringar. Detta är ett märkligt fenomen som gör att den som kliver in i älvringen plötsligt tycks färdas många år framåt i tiden. Ingen har riktigt kunnat förklara varför, men troligen beror det på att älvorna med sin dans öppnar en dörr till sin egen värld. Om man har oturen att ramla in genom den dörren kan man bli fånge i älvornas värld i många år, även om det bara hinner gå några sekunder på Jorden.

Den som vill akta sig för att bli fångad av älvor bör hålla utskick efter svampar som växer i en cirkel. Det kan vara en älvcirkel.

Men om man vågar sig nära älvorna och deras cirklar kan man hitta dyrbart mån-silver som dom ibland tappar när dom dansar. Med silver från månen kan man göra många märkliga saker. Trots att vi spionerat på älvorna, både i Mysteria, Den Jordiska Dimensionen och i Älvriket har vi ännu inte listat ut var dom får silvret ifrån…

Avsnitt 3 – Problemens problem

Postad i Kryptozoologi av Doktorn den 30 januari, 20176 februari, 2017 ✦ Märkt: äventyr,Doktorn,kryptozoologi,mysteria,Sagoväsen

Det märkliga pappersstölderna på campingen visade sig bero på en helt vanlig mumie. (Precis som jag misstänkte!) Mumieinvasioner är egentligen inte ett större problem än andra typer av invasioner.

Förutom möjligen en invasion av rabiessmittade mammutar, och dessutom var jag inte ens där då, det var bara någon som liknade mig, och dessutom behövde Trolldomskommissionens torn ändå rivas, det var ju uppenbarligen en instabil dödsfälla…

Hur som helst är tjuvaktiga mumier likadant som alla andra problem: först måste man förstå dom för att kunna hitta en lösning. Problemets problem är din lösning, som min Farbror brukade säga. Och även om han trodde att byxor var en slags hatt, och därför ofta blev arresterad av stadsvakten i Dalby, så är det ett klokt talesätt. Så när ni någon gång möter en mumie som kommer den här lektionen att vara till stor nytta för er.

Arkadias Alltinktur påstås kunna mumifiera vad som helst. Men jag förhåller mig skeptisk.

Mumier (Aegypti cadaver medicatum)

Mumier kommer ofta från Egypten och är flera tusen år gamla kungligheter eller viktiga präster. För att de skulle kunna leva för alltid, balsamerades, dvs, konserverades deras kroppar när de dog och lindades in i linnetyg.

Den första mumien var Osiris, som återuppväcktes från de döda av de Egyptiska gudarna Toth och Anubis.

Staty av guden Osiris

De kungliga mumierna fick ofta med sig guld och andra värdefulla presenter som de skulle ta med sig till dödsriket. För att ingen skulle stjäla skatterna byggde man stora pyramider över mumiernas gravkammare. Vägen in till gravkammaren var hemlig och fylld av farliga fällor. För att vara helt säker på att ingen skulle våga stjäla mumiernas skatter la man även ofta förbannelser på dom, så att den som ändå vågade sig in i pyramidernas mörka labyrinter skulle drabbas av svåra olyckor eller sjukdomar.

Pyramiderna i Egypten

Vissa mumier har vaknat upp för att skydda sina skatter. Andra har helt enkelt kommit vilse på vägen till dödsriket. När man möter en levande mumie kan dom därför ibland vara ganska argsinta och förvirrade, men lugnar i de flesta fall ner sig om dom får hjälp att hitta hem. Såvida man inte råkat lägga beslag på någon liten del av deras skatt. Av misstag förstås…

Avsnitt 2 – En camping?

Postad i Jorden av Doktorn den 23 januari, 201723 januari, 2017 ✦ Märkt: äventyr,dårskap,Doktorn,lögner,Magisk utrustning

Ni känner säkert redan till Eldfolket. Dom är en stam i Mysteria som reser runt med sina tält och vagnar och utför fantastiska konster med eld, musik och otrolig akrobatik.

Dom verkar inte vilja bo någonstans utan flyttar hela tiden sina hem till nya platser. Dom lever ett enkelt liv. Lagar sin mat över öppen eld och bor i vagnar som är mindre än ett rum i ett vanligt hus.

Doktorn inspekterar en husvagn — Dessa portabla hus är också väldigt trånga. Inte alls som de magiska vagnar vi har som är större på insidan än på utsidan.

I den Jordiska Dimensionen har vi upptäckt ett folkslag som på många sätt är likt Eldfolket. Dom kallar sig Campare. Om vintern går de i idé, men när våren kommer drar det ut på vägarna med sina vagnar och tält.

Dom tycker om att samlas på platser som dom kallar campingplatser.

Här lever dom ett enkelt liv, lite som Eldfolket. Lagar mat över öppen eld och bor i sina vagnar och tält. På dagarna tävlar de på olika sätt för att välja nya hövdingar och avgöra tvister. Många av tävlingarna går ut på att flytta bollar på olika sätt. Ibland förflyttar de sig på underliga vis, genom tramplådor och även magiska svävare. På kvällarna firar de sina och andras segrar med glada fester i sina vagnar.

När vintern kommer går det återigen i ide, vilket är väldigt ovanligt bland människor i Den Jordiska Dimensionen, så jag är övertygad om att det finns mycket kvar att lära sig om dessa märkliga campare.

Vinter och Kung Bore

Postad i Kryptozoologi av Doktorn den 20 januari, 2017 ✦ Märkt: dårskap,Doktorn,Gaston,mysteria,portal,Sagoväsen

Just nu är det vinter i Den Jordiska Dimensionen. Detta drabbar även oss i Mysteria. Eller kanske inte alla, men åtminstone Gaston, eftersom den instabila portalen i golvet i hans slott då och då släpper igenom den ena snöstormen värre än den andra.

Gaston är väldigt upprörd, medan vi andra försöker göra det bästa av situationen och åka kälke i stora trappan och anordna löptävlingen för snögubbar i Gastons bibliotek. Inget av detta lyckades dock muntra upp honom, och när vi försökte komma och hälsa på senast blev vi tvungna att fly undan en argsint flock snöbollar som Gaston förhäxat för att hålla oss borta. Vi tycker han överreagerar.

Han vet ju inte ens om att det är vi som råkade berätta för Kung Bore hur portalen fungerade…

Kung Bore är även känd som Kung Vinter, eller Kung Frost. Hans kungarike är vintern och han reser med Nordanvinden. Så fort den första snön faller, kan man se honom komma åkande på sina skidor för att sprida vintern så långt söderut som han kan.

Den förste som skriver om Kung Bore i en bok är Olof Rudbeck den Äldre. Han levde för 400 år sedan, på 1600talet, och ägnade även 40 år av sitt liv åt att hitta det försvunna kungariket Atlantis, men det får vi prata om en annan gång…

Enligt uråldriga avtal får inte Kung Bore börja sprida snö och is innan årets 11e månvarv, men ibland blir han lite entusiastisk och smygstartar vintern innan hösten är slut. Han skyller ofta på att hans klocka frusit ihop. Han har ibland även svårt att komma ihåg när det är dags för honom att åka hem, men när folket i den Jordiska Dimensionen tröttnar på att vänta på våren, brukar dom tända stora eldar. Kung Bore gillar inte ljus och värme, och brukar då ge sig iväg norrut…

Han verkar dock trivas bra i Gastons slott, så nu hoppas vi andra att Gaston till sist kommer överens med sin nye rumskompis. Komp-is? Fattar ni? Is! Förlåt. Nästa vecka ska vi prata om talande grisar.

Olfactoskop

Postad i Kryptozoologi av Doktorn den 16 mars, 201613 mars, 2016 ✦ Märkt: Doktorn,Experiment,kryptozoologi,Magisk utrustning,mysteria,sinnen

För några år sedan drabbades Gaston av ett besvärligt uppror som höll på att sluta riktigt olyckligt. Det tog oss flera dagar att återerövra de södra delarna av köksträdgården och inte förrän Bolmörten kapitulerat vände vår krigslycka.

Så här i efterhand kan vi erkänna att vi kanske inte är helt stolta över våra metoder, och än i dag vägrar sagda ört att växa närmare än 5 fjärdingsväg från Gastons slott. Det visade sig senare att det var de märkliga växter som grodde från de frön som Gaston fick i julklapp av Professor Wyndham, som hade uppviglat Alrunorna och sedan var upproret ett faktum.

Efter flera veckor av strider lyckades vi belägra upprorsledarna i drivhusen i trädgårdens nordvästra hörn. Caligari hade emellertid blivit tillfångatagen och våra försörjningslinjer var avskurna så vi bestämde oss för att förhandla.

I ett redskapsskjul vi nyligen befriat, hittade jag allt jag behövde för att kunna konstruera en apparat som gjorde att vi kunde kommunicera med växterna. Jag döpte apparaten till Olfactoskop, men ingen kom ihåg det namnet, så den kom att kallas Florofon istället. Florofonen fungerar enligt den enkla principen att både växter och djur kommunicerar med dofter. Allt jag behövde göra var att översätta blommornas dofter till mänskliga feromoner. När vi människor pratar utsöndrar vi dofter i vår utandningsluft.

Dofterna varierar beroende på våra känslor och växternas ytterst känsliga sinnesorgan kan därför lukta vad vi tänker, emedan vi, med hjälp av min fantastiska florofon kan lukta vad växterna säger.

När vi senare, för sista gången låste och för alltid förseglade grinden till köksträdgården, kunde jag konstatera två stora svårigheter vid kommunikation med växter.

Den första är att de talar mer än 300 000 olika språk och flera miljoner dialekter. För det andra är växter otroliga lögnare.

Med färger och dofter och smaker lurar de till sig oskyldiga insekter, eller skrämmer bort djur och människor. Så även om vi med hjälp av florofonen kan förstå vad de säger, så måste vi även ägna mycket tid åt att förstå varför det säger det. Det är dock ett helt annat forskningsfält, och medan Gaston och Caligari anlägger en ny köksträdgård kommer jag att förbättra min fantastiska apparat. Och försöka lära folk att uttala Olfactoskop.