Trots många skickligt gillrade fällor hade djinnen flera gånger lyckats undgå att bli infångad, och hade nu flytt till Naturhistoriska Riksmuseet. Detta museum innehöll en massa spännande saker. Många av dem berättade en spännande historia, andra kändes som om de kunde göra mer nytta någon annanstans. Som exempel kan nämnas att sabeltandade tigrar alltid fascinerat mig.
Naturhistoriska Riksmuseet hade en stor samling av kranier av sabeltandade tigrar, emedan min samling var väldigt liten. Obefintlig till och med. Obefintlig är ett väldigt starkt ord – som betyder att jag inte har någon.
Emellertid hittade jag snart ett kranium från en sabeltandad tiger i en monter som var låst med ett ganska dåligt lås. Kraniet var heller inte särskilt svårt att bryta loss från sitt stativ, vilket tyder på dåligt engagemang från museets personal. När larmet gick fick jag snabbt bestämma mig för om jag skulle låna kraniet eller inte. Straxt innan vakterna kom fram bestämde jag mig för det tidigare, och flydde från platsen med den sabeltandade tigern under armen.
Många har senare frågat mig om det var min avsikt att stjäla tigern, men så är det ju inte alls!
Jag har ju bara lånat den. Och då blir den ju inte stulen förrän jag inte lämnat tillbaka den, och det kan jag ju fortfarande göra.
Är det så alla Doktorns museiföremål har samlats ihop..?
Många har ställt den frågan. De som fått svar har sedan inte synts till på många år.