Magisk utrustning-arkiv - Sida 2 av 3

Avsnitt 2 – En camping?

Postad i Jorden av Doktorn den 23 januari, 201723 januari, 2017 ✦ Märkt: äventyr,dårskap,Doktorn,lögner,Magisk utrustning

Ni känner säkert redan till Eldfolket. Dom är en stam i Mysteria som reser runt med sina tält och vagnar och utför fantastiska konster med eld, musik och otrolig akrobatik.

Dom verkar inte vilja bo någonstans utan flyttar hela tiden sina hem till nya platser. Dom lever ett enkelt liv. Lagar sin mat över öppen eld och bor i vagnar som är mindre än ett rum i ett vanligt hus.

Doktorn inspekterar en husvagn — Dessa portabla hus är också väldigt trånga. Inte alls som de magiska vagnar vi har som är större på insidan än på utsidan.

I den Jordiska Dimensionen har vi upptäckt ett folkslag som på många sätt är likt Eldfolket. Dom kallar sig Campare. Om vintern går de i idé, men när våren kommer drar det ut på vägarna med sina vagnar och tält.

Dom tycker om att samlas på platser som dom kallar campingplatser.

Här lever dom ett enkelt liv, lite som Eldfolket. Lagar mat över öppen eld och bor i sina vagnar och tält. På dagarna tävlar de på olika sätt för att välja nya hövdingar och avgöra tvister. Många av tävlingarna går ut på att flytta bollar på olika sätt. Ibland förflyttar de sig på underliga vis, genom tramplådor och även magiska svävare. På kvällarna firar de sina och andras segrar med glada fester i sina vagnar.

När vintern kommer går det återigen i ide, vilket är väldigt ovanligt bland människor i Den Jordiska Dimensionen, så jag är övertygad om att det finns mycket kvar att lära sig om dessa märkliga campare.

Trollharen

Postad i Kryptozoologi av Gaston den 31 mars, 201631 mars, 2016 ✦ Märkt: äventyr,Gaston,kryptozoologi,magi,Magisk utrustning,mysteria,Sagoväsen,Trollhare,trollstav

Jag har en stor samling magiska saker. En av dess, som jag dessutom är mycket stolt över är ett uppstoppat huvud av en trollhare. Men innan du nu börjar tycka synd om denna hare så vill jag berätta vad en trollhare egentligen är.

En vacker vårdag, när jag var ute och spankulerade i skogen, skuttade det plötslig fram en förvuxen hare och försökte att stjäla min trollstav. Efter en stunds kalabalik och missriktade paralyseringsbesvärjelser försvann haren lika fort som den hade dykt upp.

I tumultet hade jag både blivit biten i handen samt observerat något besynnerligt. Haren hade nämligen horn!

Genast gick jag till Doktorn för att fråga om han visste vad det var för underlig varelse. Han förstod, efter att ha bläddrat i sin Buffo, att det rörde sig om en trollhare. Trollharar kan också kallas bjära, bäran eller puke och är skapad med ond magi. En hemsk förbannelse kastas över ett garnnystan som då antar skepnaden av en behornad hare. Dess enda syfte är att stjäla det som dess skapare begär.

Jag förstod att den här trollharen skulle fortsätta att försöka stjäla min trollstav ända tills den lyckas eller tills förbannelsen bryts. Förbannelsen behövde alltså bli ogjord.

Detta gjorde mig lite modstulen, för jag vill inte skada levande varelser. Doktorn påpekade då att det faktiskt inte var en hare utan ett förtrollat garnnystan och garnnystan lever ju inte, även om de ibland rör på sig.

Trollharen hördes smyga omkring i buskarna utanför och jag gav mig iväg för att försöka häva förbannelsen. Så fort jag kom ut så stormade trollharen fram mot mig med snabba skutt. Hornen var riktade mot min hals och den stirrade läskigt på min trollstav. Jag höjde trollstaven och med en elegant trollstavsrörelse skickade jag motbesvärjelsen som träffade trollharen i baken. Det sprakade till och haren började nysta upp sig.

Först blev rumpan en massa garn och sedan följde bakbenen och till sist själva kroppen. Kvar låg bara en stor härva med garn och mitt i härvan låg trollharens huvud. Jag tyckte att det såg hemskt och äckligt ut. Doktorn förklarade, att huvudet visserligen såg riktigt ut, men påminde att det inte var en riktig hare. Det var ju bara av förtrollat garn och nu var ju förbannelsen var bruten.

Då det är otroligt ovanligt att få syn på en trollhare så tyckte Doktorn att huvudet skulle sparas för framtida generationer. Han tog huvudet till en vän som är skicklig på konserveringsbesvärjelser och idag så hänger huvudet på en vägg i mitt bibliotek.

Nu vet både du och jag vad en trollhare är men en fråga kvarstår dock: Vem frammanade en trollhare för att stjäla min trollstav?

Olfactoskop

Postad i Kryptozoologi av Doktorn den 16 mars, 201613 mars, 2016 ✦ Märkt: Doktorn,Experiment,kryptozoologi,Magisk utrustning,mysteria,sinnen

För några år sedan drabbades Gaston av ett besvärligt uppror som höll på att sluta riktigt olyckligt. Det tog oss flera dagar att återerövra de södra delarna av köksträdgården och inte förrän Bolmörten kapitulerat vände vår krigslycka.

Så här i efterhand kan vi erkänna att vi kanske inte är helt stolta över våra metoder, och än i dag vägrar sagda ört att växa närmare än 5 fjärdingsväg från Gastons slott. Det visade sig senare att det var de märkliga växter som grodde från de frön som Gaston fick i julklapp av Professor Wyndham, som hade uppviglat Alrunorna och sedan var upproret ett faktum.

Efter flera veckor av strider lyckades vi belägra upprorsledarna i drivhusen i trädgårdens nordvästra hörn. Caligari hade emellertid blivit tillfångatagen och våra försörjningslinjer var avskurna så vi bestämde oss för att förhandla.

I ett redskapsskjul vi nyligen befriat, hittade jag allt jag behövde för att kunna konstruera en apparat som gjorde att vi kunde kommunicera med växterna. Jag döpte apparaten till Olfactoskop, men ingen kom ihåg det namnet, så den kom att kallas Florofon istället. Florofonen fungerar enligt den enkla principen att både växter och djur kommunicerar med dofter. Allt jag behövde göra var att översätta blommornas dofter till mänskliga feromoner. När vi människor pratar utsöndrar vi dofter i vår utandningsluft.

Dofterna varierar beroende på våra känslor och växternas ytterst känsliga sinnesorgan kan därför lukta vad vi tänker, emedan vi, med hjälp av min fantastiska florofon kan lukta vad växterna säger.

När vi senare, för sista gången låste och för alltid förseglade grinden till köksträdgården, kunde jag konstatera två stora svårigheter vid kommunikation med växter.

Den första är att de talar mer än 300 000 olika språk och flera miljoner dialekter. För det andra är växter otroliga lögnare.

Med färger och dofter och smaker lurar de till sig oskyldiga insekter, eller skrämmer bort djur och människor. Så även om vi med hjälp av florofonen kan förstå vad de säger, så måste vi även ägna mycket tid åt att förstå varför det säger det. Det är dock ett helt annat forskningsfält, och medan Gaston och Caligari anlägger en ny köksträdgård kommer jag att förbättra min fantastiska apparat. Och försöka lära folk att uttala Olfactoskop.

Trollstaven

Postad i Magi av Arkadia den 11 mars, 201611 mars, 2016 ✦ Märkt: alkemi,Arkadia,magi,Magisk utrustning,trollstav

Som alla vet använder vi trollkarlar en trollstav. Många frågar sig såklart hur det kommer sig och svaret på den frågan är mer komplicerad än du kanske första har tänkt dig.

Själv använder jag mig av tre olika sorters stavar beroende på vad det är jag ska göra. En är gjord av ek och har inga som helst dekorationer. Den används huvudsakligen när jag ska utföra magiska värv av lurendrejande karaktär. Den andra är gjord i rosenträ och är den jag oftast har med mig på äventyr. Detta är staven du säkert sett mig använda om och om igen i vår jakt på Djinnen. Den tredje är min mäktigaste trollstav gjord i jakaranda. Den används huvudsakligen vid avancerade magiska experiment.

Pinnar och stavar har funnit i den mänskliga kulturen så långt tillbaks vi kan minnas. Magiker har nästan alltid avbildats med en stav eller en mindre pinne i handen.

Också andra ämbeten så som kungar och drottningar eller hövdingar och härolder har visat på sin status med hjälp av spiror och andra avlånga redskap. De tidigaste hänvisningarna i text berättar om magiker som besökt egyptiska hov och mesopotamiska kungadömen. I sina händer nämns alltid att de bär en längre stav.

Det finns många olika varianter av små trollstavar. Allt från trumpinnar med ingraverade runor bland samernas shamaner, till stora käppar eller vandringsstavar så som Moses i Gamla Testamentet. I grekisk mytologi har vi Apollons son, Asklepios vars stav är symbolen för läkekonsten. Läkekonsten i sig har historiskt sett väldigt många band till bruket av magi. Denna stav förväxlas ofta med Caduceus stav som också den är magisk, men på ett annat sätt. Den staven bärs av Hermes Trismegistos – som är såväl en inkarnation av den egyptiska guden Thot som den första alkemisten och författaren till Tabula Smaragdina.

En av de första tarotkorten föreställande en magiker. 1400-tal

Den svarta trollstaven med vita ändar som verkar vara förhärskande i den jordiska dimensionen har jag lyckats spåra tillbaks i tiden nästan 100 år. Troligen uppkom den under 1920-talet då den estetiken passade in i det klassiska trolleriet. Innan dess hade trollkarlarnas trollstavar varit naturfärgade och vid de tillfällen ändarna var avvikande var de klädda i mässing eller koppar.

Trollstaven ser olika ut i olika kulturer. Vanligast är en enkel och rak pinne med få, eller inga dekorationer. Gatuartisternas pinnar och magikernas trollstavar har troligen olika bakgrund men betydelsen har med största sannolikhet vuxit ihop under tidens gång. Det finns väl dokumenterat att regissörer, dirigenter och domptörer alltid använt sig av en käpp. Också gatuförsäljare och inropare har avbildats med käppar och stavar i händerna. Troligen har den ständigt närvarande pinnen blivit allt mer ritualiserad i olika yrkesgrupper.

Inom rituell magi används ofta ett svärd för att kanalisera och rikta energi. Dessa stora svärd ersätts ofta, för enkelhetens skull, med mindre dolkar kallade Athame.

En Athame är det redskap som kontrollerar eld, medan trollstaven kontrollerar luft. Det är inte helt orimligt att tänka sig att den magiska vandringsstaven förminskats på samma sätt som Athamen.

Kartan över Mysteria

Postad i Mysteria av Caligari den 5 mars, 20167 mars, 2016 ✦ Märkt: äventyr,Caligari,Karta,Magisk utrustning,mysteria

Som magiker hamnar man ofta i besvärliga situationer eller på spännande äventyr. Om man tillexempel blir attackerad av en ilsken grip kan det vara bra att känna till närmsta gömställe och därför är det nyttigt att ha god kännedom om platsen man befinner sig på.

För att lära mig mer om landet kring slottet där jag bor, tillsammans med Gaston, Geiron och en rad magiska varelser, har jag fått i uppdrag att teckna en karta över Mysteria.

En del platser var lätta: Arkadias laboratorium som ligger i norr nära Grottbergen, mitt Lärlingstorn vid Bergets Sjö och så Slottet där vi råkade släppa ut djinnen. Andra platser var svårare att nedteckna. Det blev många farligheter innan jag fick koll på Trollskogen och det är inte alls kul att gå vilse bland Jättebergen. Än har jag inte ens vågat mig nära Svarta Tornet och dess läskiga innevånare.

Det svåraste var nog ändå Doktorns hem. Han är ju en kringresande samlare och äventyrare som bor i sin vagn. Det krävdes mycket klurande och hel del hjälp från Gaston innan vi lyckades få vagnen till rätt plats på kartan.

Men det finns mycket kvar att teckna och många platser kvar att upptäcka. Tur då, att äventyr är det bästa som finns!

Caligari, lärling av femte graden
Lärlingstornet i Gastons Slott vid Bergets Sjö
Mysteria

Magiska äpplen

Postad i Allmänt,Magi av Gaston den 3 mars, 20162 mars, 2016 ✦ Märkt: äventyr,Gaston,magi,Magisk utrustning

Jag gillar äpplen så till den milda grad att jag för drygt ett år sedan faktiskt slog världsrekord i att äta äpplen jättefort. Förutom att jag tycker att äpplen smakar fantastiskt gott så tycker jag också att äpplen är intressanta ur ett magiskt perspektiv.

Magiska äpplen kan vara fyllda med såväl ond som god magisk kraft. Låt mig ge några exempel:

Kunskapsäpplen är så fiffiga så att man bara behöver ta en tugga för att uppnå en hög nivå av kunskap.

Föryngringsäpplen gör att man blir ett par tre år yngre än vad man är. Rekommenderas inte för barn då det är svårt att veta hur ung man blir. Risken är ju att man blir ofödd.

Odödlighetsäpplen gör den som äter av det odödlig. De flesta tycker dock att det, efter ett par tusen år, blir tråkigt att vara odödlig och då är det oftast försent att göra något åt saken.

Helande äpplen är bättre än plåster och de får lätt plats i ryggsäcken. Det finns en variant som är fantastiskt drygt då det räcker med att lukta på äpplet för att bli frisk.

Önskeäpplen uppfyller en önskning när det äts. Det är dock svårt att uttala önskningen med munnen full med äpple så det är inte alltid det blir som man önskade.

Men det finns även berättelser om farliga äpplen som förtrollats och blivit rent utav dödliga. Det var en gång en prinsessa som blev lurad och åt ett förbannat äpple (i tro att det var ett önskeäpple) och hon höll på att dö. Ett är i alla fall säkert- äpplen är goda samt innehåller en massa nyttiga vitaminer samt anses vara mycket bra för magen.

Doktorns målade hand

Postad i Allmänt av Doktorn den 18 februari, 201617 februari, 2016 ✦ Märkt: äventyr,Doktorn,häxor,Magisk utrustning,portal

Varför är Doktorns hand är så märkligt målad? Den som är bäst lämpad att svara på den frågan är ju jag, Doktorn, eftersom handen sitter på mig och jag var där när den målades.

Det hela började då jag besökte en marknad i en stad som jag tror kallas Glestingaburg. Här såldes många märkliga ting. En dam i obestämbar ålder med obestämbar färg på håret försökte sälja mig en delfin karvad i bergskristall, då jag längre in i marknadstältet upptäckte en filt som skimrade märkligt. När jag undersökte filten närmare såg jag hur aurora borealis eller australis, polarsken helt enkelt, strålade ut genom en reva i filtens baksida.

Jag förstod genast att det inte bara var en reva i filten, utan även i tidrymden! Filten var helt enkelt en portal till en annan tid eller plats. Eller båda två.

Den här typen av portaler kan vara mycket farliga och innan man börjar experimentera med dem måste man noga studera deras ursprung och natur. Utan att tveka drog jag filten över mig och kröp igenom revan. Jag var övertygat om att jag skulle hamna i Tir na nÓg, lagom till eftermiddagsteet. Men så blev det inte.

Till min stora förvåning, och trots mina noggranna beräkningar hade jag ingen aning om vart jag hamnat. Innan jag helt tagit mig igenom revan i filten och tidrymden, lyckades jag dra den igenom sig själv och därmed också ur händerna på den ilskna filt-försäljerskan. Men var hade jag hamnat? Jag stod vid stranden av en stor fjord fylld med isberg som långsamt seglade förbi. En kall vind blåste under en norrskenssprakande natthimmel.

Det var först då jag upptäckte att jag stod mitt i en liten lägereld.

Lågorna slickade mina ben, men då jag försökte ta ett smidigt skutt ut ur elden snubblade jag och föll handlöst bakåt. Jag försökte komma på fötter och famlade i mörkret. Min hand fick plötsligt tag i något kallt och hårt. Jag tog föremålet och förde det närmare elden. I de fladdrande lågorna såg jag att jag hade hittat en liten figur skuren i ben. Jag vände på den och ett fruktansvärt, monstruöst ansikte grinade mot mig med två munnar fyllda med huggtänder.

I ren skräck kastade jag figuren in i elden. Då hördes plötsligt ett förskräckligt tjut, och ur skuggorna reste sig ett väldigt monster med två munnar som båda gav upp två avgrundsvrål innan odjuret kastade sig i det mörka kalla vattnet och försvann. Där monstret rest sig såg jag nu hur en mänsklig gestalt långsamt försökte sätta sig upp. Jag skyndade mig fram och hjälpte honom på fötter. Senare förstod jag att han var en trollkarl, och att jag, genom att listigt kasta den lilla benfiguren in i elden hade räddat honom undan den fruktansvärda besten.

Som tack för mitt modiga ingripande tatuerade han min högra hand med magiska symboler som jag tror gör att jag kan hålla i magiska föremål utan att skadas.

Eller så skulle jag alltid träffa då jag kastar harpun. Eller så skulle jag aldrig kunna tappa bort höger vante. Eftersom just den här Grönländska dialekten är särskilt svår att förstå är jag ännu inte helt säker…

Skattkammare (Avsnitt 6)

Postad i Mysteria av Arkadia den 15 februari, 201611 februari, 2016 ✦ Märkt: alkemi,Arkadia,Draken Sötnos,Experiment,lögner,Magisk utrustning,mysteria

Gaston hävdade flera gånger att en Återvinningsstation var Den Jordiska Dimensionens motsvarighet till en drakskatt. Efter att ha genomsökt sagda station vill jag nu hävda att min magiska vän hade helt fel. Stationen var någonting helt annat. Något som faktiskt bara jag, med min expertis kunde genomskåda.

Arkadia och Draken Sötnos står på en klippa

Min kunskap om drakar är, kanske inte störts i alla dimensioner, men bra nära. (Kan hända att en drake någonstans i Mysteria vet mer om sin egen art- men jag förhåller mig skeptisk till den dagen jag överbevisats.) Genom nära studier av min egen drake Sötnos vet jag mycket väl att hennes inre drivkrafter att sova på och äta guld är lika djupt rotat som en människas behov av sömn, mat och vatten.

Under mina resor genom Mysteria har jag besökt flertalet drakar och jag kan inte minnas en enda drakskatt som innehållit träbitar, gamla tvättmaskiner eller rostiga stålstänger. (Med undantag för en Tatzelworm jag träffade för några hundra år sedan. Han hade helt snöat in på att samla på kattmynta!)

Klassificeringen av en drakskatt är, enligt Tumba Semiramidis Hermeticè Sigillata följande:

54 skålpund guld i valörerna; mynt, prinsessöronhängen, armband, guldlänkar och gyllene skinn.
13 skeppor rubiner, smaragder och andra ädelstenar.
Två magiska vapen samt ett som på något korkat vis gått sönder. (Fastnat i en sten, blivit söndertrampat av en ond superskurk eller på annat sätt gått i bitar.)
Ett magiskt bruksföremål. (En säck som kan packas hur mycket som helst eller kanske en butelj som alltid fylls på med vin.)
Tre skelett från modiga, men icke framgångsrika äventyrare.

Det ska tilläggas att en drake vars skatt inte vida överstiger de grundläggande kraven aldrig skulle våga berätta för någon annan drake om sin lilla patetiska förmögenhet.

Med denna fakta i bakhuvudet var det inte svårt att dra slutsatsen att Återvinningsstationen på intet sett kunde klassificeras som en Drakskatt.

Alkemisk drake stående på hemligheternas skatt Vid närmre eftertanke inte ens som en Trollskatt. Eller ens den lägsta kategorin Plundrad Skattkammare! Men vad var det för en mystik plats vi besökte? Det fanns flera ledtrådar och alla pekade på precis samma sak. Det fanns en ansenlig samling färgburkar i varierat skick. Jag slogs genast av tanken att platsen ägdes av en misslyckad alkemist som vandrat skammens väg. I sökandet efter De Vises Sten är det många som böjer av från den rättrådiga, men oerhört komplicerade vägen och beslutar sig för att använda sina kunskaper till att framställa olika sorters färg. (Eftersom Alkemi handlar mycket om att mala mineraler är det många som finner att dessa mineraler är utmärkta att använda till just färg. De beslutar sig då för att tjäna några enkla penningar på att sälja färgburkar – och snart har de övergett vägen mot det eviga elixiret.)

Arkadia kastar en besvärjelse i sitt laboratorium

Denna teori bekräftades i samma ögonblick som sagda misslyckade alkemist observerade oss och våra kameror. Naturligtvis kände han igen världarnas främsta alkemist Arkadia Trismegistus och började genast att städa undan burkarna och andra skamliga bevis för misslyckad alkemi. När jag på eget bevåg trollade fram en mindre mängd guld blev han alldeles till sig och visste inte vad han skulle göra. En framgångsrik alkemist hade såklart inte blivit speciellt imponerad. Jag har nu undersökt Den Jordiska Dimensionens tillgång på alkemister och sett att det verkar finnas ungefär ett laboratorium tillhörandes en misslyckad alkemist i anslutning till alla stora städer. Någon framgångsrik alkemist har jag ännu inte lyckats hitta. Ej heller någon Drakskatt, tyvärr.