Skattkammare (Avsnitt 6)

Porträttbild av ArkadiaGaston hävdade flera gånger att en Återvinningsstation var Den Jordiska Dimensionens motsvarighet till en drakskatt. Efter att ha genomsökt sagda station vill jag nu hävda att min magiska vän hade helt fel. Stationen var någonting helt annat. Något som faktiskt bara jag, med min expertis kunde genomskåda.

Arkadia och Draken Sötnos står på en klippa

Min kunskap om drakar är, kanske inte störts i alla dimensioner, men bra nära. (Kan hända att en drake någonstans i Mysteria vet mer om sin egen art- men jag förhåller mig skeptisk till den dagen jag överbevisats.) Genom nära studier av min egen drake Sötnos vet jag mycket väl att hennes inre drivkrafter att sova på och äta  guld är lika djupt rotat som en människas behov av sömn, mat och vatten.

Under mina resor genom Mysteria har jag besökt flertalet drakar och jag kan inte minnas en enda drakskatt som innehållit träbitar, gamla tvättmaskiner eller rostiga stålstänger. (Med undantag för en Tatzelworm jag träffade för några hundra år sedan. Han hade helt snöat in på att samla på kattmynta!)

Klassificeringen av en drakskatt är, enligt Tumba Semiramidis Hermeticè Sigillata följande:

  • 54 skålpund guld i valörerna; mynt, prinsessöronhängen, armband, guldlänkar och gyllene skinn.
  • 13 skeppor rubiner, smaragder och andra ädelstenar.
  • Två magiska vapen samt ett som på något korkat vis gått sönder. (Fastnat i en sten, blivit söndertrampat av en ond superskurk eller på annat sätt gått i bitar.)
  • Ett magiskt bruksföremål. (En säck som kan packas hur mycket som helst eller kanske en butelj som alltid fylls på med vin.)
  • Tre skelett från modiga, men icke framgångsrika äventyrare.

Det ska tilläggas att en drake vars skatt inte vida överstiger de grundläggande kraven aldrig skulle våga berätta för någon annan drake om sin lilla patetiska förmögenhet.

Med denna fakta i bakhuvudet var det inte svårt att dra slutsatsen att Återvinningsstationen på intet sett kunde klassificeras som en Drakskatt.

Alkemisk drake stående på hemligheternas skattVid närmre eftertanke inte ens som en Trollskatt. Eller ens den lägsta kategorin Plundrad Skattkammare! Men vad var det för en mystik plats vi besökte? Det fanns flera ledtrådar och alla pekade på precis samma sak. Det fanns en ansenlig samling färgburkar i varierat skick. Jag slogs genast av tanken att platsen ägdes av en misslyckad alkemist som vandrat skammens väg. I sökandet efter De Vises Sten är det många som böjer av från den rättrådiga, men oerhört komplicerade vägen och beslutar sig för att använda sina kunskaper till att framställa olika sorters färg. (Eftersom Alkemi handlar mycket om att mala mineraler är det många som finner att dessa mineraler är utmärkta att använda till just färg. De beslutar sig då för att tjäna några enkla penningar på att sälja färgburkar – och snart har de övergett vägen mot det eviga elixiret.)

Arkadia kastar en besvärjelse i sitt laboratorium

Denna teori bekräftades i samma ögonblick som sagda misslyckade alkemist observerade oss och våra kameror. Naturligtvis kände han igen världarnas främsta alkemist Arkadia Trismegistus och började genast att städa undan burkarna och andra skamliga bevis för misslyckad alkemi. När jag på eget bevåg trollade fram en mindre mängd guld blev han alldeles till sig och visste inte vad han skulle göra. En framgångsrik alkemist hade såklart inte blivit speciellt imponerad.  Jag har nu undersökt Den Jordiska Dimensionens tillgång på alkemister och sett att det verkar finnas ungefär ett laboratorium tillhörandes en misslyckad alkemist i anslutning till alla stora städer. Någon framgångsrik alkemist har jag ännu inte lyckats hitta. Ej heller någon Drakskatt, tyvärr.

Magisk förflyttning

Porträttbild av ArkadiaKvastflygning, dresserade mattor eller en ädel springare, metoderna för att resa är många och stilarna likaså. Vilket sätt föredrar du och har du tänkt igenom vilka för- och nackdelar som just det valet medför? Läs och begrunda!

Det är inte så att vi magiker föraktar användandet av våra ben och fötter. Ej heller så att vi alltid har bråttom. Verkligen inte. Det är bara det att ibland behöver vi förflytta oss väldigt fort, eller vi vill komma upp lite i världen. Traditionsenligt reser magiker alltid på någon flygande farkost. Det finns många exempel på magiker och häxor som väljer att flyga med exempelvis en kvast.

Tre magiker flyger på en kvast

Kvastflygning har en lång tradition, som likt andra kulturer varierar stort beroende på tid och plats. I en del traditioner reser magikern på kvasten med borsten bakåt och andra med borsten framåt. Det finns till och med dokumentationer om kvastflygning i sidled – men troligen skedde det i samband med den Internationella Magikerkonferensen i Alexandria och bör därför inte tas på allt för stort allvar. Det har hänt att en häxa från västra Mysteria lånat en kvast från de östra delarna och funnit sig själv i en ytterst obehaglig situation med åksjuka som resultat.

Ingen har någonsin tyckt om känslan att flyga baklänges!

Gaston poserar med en kvast

Kvasten har den stora nackdelen att den är dålig på att transportera stora föremål eller för den delen att resa långa sträckor på. Därför finns det ett alternativ för den bekväma magikern, nämligen den flygande mattan.

Som alla vet är flygande mattor inte alls lika enkla att ha att göra med som kvastar.

De har en egen vilja och är oerhört envisa, därför bör magikern träna sin matta från det att den är liten. Den flygande mattan kan vara svår att upptäcka eftersom den i mångt och mycket ser ut som vilken matta som helst. Om du har en matta som du alltid snubblar på är det sannolikt en odresserad flygande matta. Dess lynniga natur gör att den vid lägliga tillfällen svävar upp några centimeter över marken, just när du tar ett steg över dess kant.

Det sker när du håller i något du inte vill tappa – så som en talrik gröt eller ett glas till brädden fyllt med kvicksilver.

Målning av Vasnetsov Viktor Mikhailovich "Flying Carpet" 1880

Att flyga matta är inte i närheten så svårt som att flyga på en kvast. Traditionsenligt sitter magikern skräddare längst fram på matten och styr med dess frans. En del gillar känslan av att sitta långt bak, eller till och med ligga ner på sin matta. Den nu saknade magikern Volanti Fatuus var känd för att ställa en stol på sin matta och därmed resa ”med klass”. Mattan i fråga var inte alls imponerad av arrangemanget och ryktet säger att en olycka skedde strax ovanför en vulkan.

Teleportationsapparaten AugustaEn annan välanvänd metod är teleportation och dimensionshopp. Det är ett transportmedel som bör hanteras med stor försiktighet. Det finns otaliga magiker som hamnat i dimensioner vars naturlagar tillåter dimensionshopp in i världen, men inte ut därifrån. Cornelia Stift reser med sin teleportationsdolk – vilket jag anser vara riktigt galet. Själv använder jag teleportation väldigt mycket, men under kontrollerade former med min fantastiska teleportationsapparat Augusta. Hon gör ett utmärkt och ofarligt jobb i att teleportera exempelvis ringar från hennes nos till vilket annat objekt som helst. I utvecklingen av Augusta skapade jag en teleportationsring. Den visade sig vara helt värdelös och jag tappade bort den vid första teleportationsförsöket.

När jag tog på mig ringen försvann den och jag har ännu inte kommit fram till vart den hamnade.

Arkadia och hans drake Sötnos

Slutligen skulle jag vilja tillägga att det absolut säkraste, och trevligaste sättet att förflytta sig sker genom att rida på en ädel springare. Om du uppskattar att resa nära marken, eller kanske rent av under mark går det att hitta en varelse som passar för de specifikationerna. Vill du likt kvastflygarna befinna dig högt ovan molnen finns det såklart vingförsedda bestar. En del föredrar enhörningar och pegaser, andra älgar eller elefanter. Själv reser jag ofta på min drake Sötnos. Hon och jag har äventyrat över hela Mysteria och vid flera tillfällen bortom världens gränser. Kanske borde jag ta med mig Sötnos till den Jordiska Dimensionen för där har ingen sett en drake vad jag vet.

Spökjakt (Avsnitt 3)

Porträttbild av ArkadiaNär vi anlände på biblioteket upptäckte jag genast att det var något tokigt med platsen. Biblioteket fick min vän Gaston att frysa och Doktorn fick tydliga utslag på sin Ectometer. Snart kunde vi konstatera att platsen var hemsökt av spöken varpå Gaston genast såg till att, under kontrollerade former, genomföra en seans tillsammans med några barn. Syftet var att få veta vart djinnen hade gömt sig. Samtidigt uppe på biblioteket där jag och Doktorn intensivt spanade efter djinnen – över en kopp kaffe – förklara han för mig att att många människor i Den Jordiska Dimensionen inte tror på spöken. Detta är något jag finner lustigt. Spöken är något som vi dagligdags umgås med i Mysteria och det är helt rimligt att inte tro på dem. Låt mig förklara.

En läskig döskalle och några mystiska flaskor

Under åren som gått, och för mig som är över 600 år gamma så har jag mött fler spöken än jag kan minnas. Spöken är så vanliga i Mysteria att Gastons trollkarlslärling Caligari en gång misstog en glasburk innehållande en konserverad trollfjärt för ett spöke.

Eller som den kända äventyraren Doktorn en gång sade när han besökte Ruinön vid Bergets Sjö: ”Vart än ett spöke spökade, spökade ett spöke till.”

Något vi alla är överens om är att du som vill fortsätta leva ditt jordiska liv absolut inte ska tro på alla sorters spöken. Ta lyktgubbar som exempel, större lögnhalsar får man leta efter! De tar alla tillfällen i akt att luras, ljuga och bedra.

En hemsökt skog med en lyktgubbe gömd mellan träden

Att fråga en lyktgubbe om vägen genom en mörk och hemsökt skog kommer garanterat leda dig till ett dolt stup, ett fall och en säker död. Gastar kan du inte lita på därför att de ständigt överdriver och vålnader talar alltid tvärt-om-språk. Vad deras lögnaktiga beteende beror på finns det mängder av teorier kring.

Personligen tror jag att spöken är väldigt ensamma.

Jag har aldrig sett ett spöke samspråka med ett annat spöke. Kanske är det så att spöken inte ser varandra. Kanske spöken inte ens vet om huruvida andra spöken existerar eller ej? Kanske är det så att deras elaka spratt som ibland leder till din kropps transformation till eterisk entitet är ett försök att skapa en spök-kompis!

En ängel för själar över en flod

Oavsett vilket finner jag det oroväckande att det finns människor på Den Jordiska Dimensionen som fortfarande tror på spöken. Sprid gärna denna information till alla du känner: Tro aldrig på ett spöke, de ljuger alltid!

Vem är Cornelia Stift?

Cornelia Stift porträttMed ett ärr på vänster kind, en stor bok under armen och en magisk dolk under rocken beger sig Cornelia Stift ut i världen för att söka Mysterias myter och legender. Hennes jakt på äventyr är många och hon räds aldrig att korsa hemsökta skogar eller lavafyllda berg.

 

Cornelia arbetar åt Mysterias Ministerium för Myter och Legender och är en av ministeriets  mest erfarna legendjägarna. De flesta jägare brukar gå ett hemskt öde till mötes efter bara några år, Cornelia Stift har med stor skicklighet och list hållit sig vid liv. Hennes samling av legender är så omfattande att ministeriet utökat sina arkiv med ytterligare två stora salar. Ett av Ministeriets uppdrag är att skilja myter och legender åt. De har åtagit sig uppgiften att dokumentera de fakta som kommer att skapa den magiska dimensionens legender.

En myt i sig är inte sann! Först måste den bekräftats eller falsifierats. Först då kan jag veta vad jag står inför.

Cornelias arbetsmetod är mycket strikt och vetenskaplig – något som också är tydligt i hennes personlighet. Hon söker bevis och strävar efter att motbevisa de myter hon hör talas om. Visar det sig att myten visst är sann är hon inte sen med att omforma myten till en autentiserad legend.  Därefter nedtecknas den flitigt i hennes gigantiska bok.

Cornelia Stifts utrustning

Cornelia själv är inte främmande för att använda magiska krafter och hennes trollstav är liten, smärt och röd. I sitt bälte har hon en magisk dolk. Dolken kan användas som vapen för att försvara sig, men kan också användas för att förflytta sig långa sträckor på kort tid. Genom att rista in en reseruna i exempelvis ett träd kan hon med dolkens hjälp förflytta sig tillbaks till runan.

En magisk runa som gör att du kan resa från plats till plats

Därför har Cornelia ristat runor över hela Mysteria. Riskerna med detta resande är många. Om exempelvis trädet hon ristat runan i har fälts och använts som virke till ett utedass kan hon dyka upp mitt i ett avträde! Eller tänk dig bara om sagda träd använts som bränsle i en eld…

Hydra Bestiary, Bestiary England, Xix Fol, 1210 British, British Library

Ärret hon har på sin vänstra kind fick hon när hon besökte Eldfolket och deras tältstad ute i Mysterias karga västra marker. Hon hade hört talas om att den 148-hövdade hydran Amymone fanns i träskmarkerna längre norrut och att någon i eldfolket visste vägen dit. Tillsammans med sin kumpan och vän sedan barnbenen Hedvig Feyerabend begav de sig till dessa svårtillgängliga trakter.

Jag har väldigt svårt att tro att en hydra med 148 huvuden skulle kunna finnas på riktigt. Hur kan den någonsin bli mätt?

Resan blev mödosam och Cornelia är fåordig om vad som hände. Vad vi har förstått blev hon förrådd av Hedvig. Tydligen ska de ha kommit i konflikt kring centrala begrepp kring Hydrors egenskaper samt metoder att finna varelsen i fråga. Väl framme vid träsket skedde något som Cornelia aldrig talar om. Hon får något hemsökt i sina ögon och förblir tyst kring detta mysterium.

Hedvig har inte synts till sedan dess. Det talas om att hon kort därefter skymtades i nordvästra Mysteria på väg mot Svarta Tornet.

Arkadias laboratorium

Porträttbild av ArkadiaI bergen uppe i norr bor alkemisten Arkadia. Hans bostad ligger inuti ett berg och ut ur bergets topp sträcker sig ett elfenbensvitt stentorn. Det är In molaris alchemical officinarum de magus Arkadia – eller ”Arkadias vulkaniskt alkemiska laboratorium”.

Arkadia kastar en besvärjelse i sitt laboratorium

Medels många besvärjelser och alkemiska blandningar lyckades Arkadia urholka en vulkan (som tidigare var full av bly.) och därefter bygga ett torn i dess inre. Tornet blev så högt att det stack ut ur vulkanens mynning på bergets topp.

Draken Sötnos i en extrem närbild

För att komma in i tornet måste besökaren ta sig genom Draken Sötnos stall som ligger vid mynningen av en lång gång in i bergsmassivet.

Besökaren måste vandra genom slingriga tunnlar för att slutligen komma fram till en mäktig sal. I salens mitt står Arkadias höga vita torn som sträcker sig ett tjog famnar förbi vulkanöppningen. I detta torn arbetar Arkadia med alkemins mysterier och rökpelare slår ofta ut från de många fönstren. Tornet är byggt i mängder av material och dess fönster av slipad bergskristall. Som alkemist är det oerhört praktiskt att ha tillgång till värmen från en passiv vulkan i källaren. Som bonus har också Arkadia installerat bergsvärme.

Magikergränd